04:18 En doftfantasi

Holy cow, idag har jag skrivit ut, signerat, scannat och mailat iväg anställningskontrakt. Vid tillfälle ska jag diffa och verifiera att det var rätt kontrakt jag skrev på också, så de inte smugit in några spiffiga punkter utöver justeringarna jag bett om, men det känns inte som att det brådskar.

Nu låter det som att jag är knäpp på riktigt. :-) I praktiken har jag skrivit på tre papper som bara innehåller ett par rader text vardera, sidnumret sisådär-sju och en liten sidfot. Tydligen är det nog för att kanske gälla i någon domstol, av praktiska skäl, och med vad man kan tänkas gräva fram ur sammanhanget runt omkring (att vi diskuterat pappret till leda och så), tills det eventuellt blir av att träffas och fixa en hel tillhörande pappersbunt med häftklammer, och de kråkade pappren insprängda. Inte mig emot alls, faktiskt.

Snart, och troligen i morgon eftermiddag, kommer jag få rullgardin i sovrummet och en till persienn i vardagsrummet, till balkongdörren. Modern, som flyttar in när jag flyttar ut, tyckte inte att mina provisorier var något vidare bra, och det har hon så klart alldeles rätt i. Först nu när jag reflekterar över det, slår det mig att jag nog ärvt en del pragmatism från hennes sida, vad beträffar urkassa lösningar på problem jag inte bryr mig så mycket om. Hon är likadan, fast mer i sådant jag bryr mig mer om än hon. :-)

Jag kommer inte på någonting särskilt bra konkret exempel, men tippar att elektriska installationer torde kunna duga. Jag tror hon skulle kunna hitta på de mest fantastiska livsfarligheter utan att blinka, för att sedan glatt anse sig ha löst problemet. Vi är inte så jättekompatibla med att jobba tillsammans, märkte jag i tisdags då vi bakade purjolökspaj tillsammans -- hon doppar fingrarna i mjölpaketet, samtidigt som hon påpekar att hon gör det och att det är okej. :-) Det är litet kul att märka att det går att gå mig på nerverna i mitt kök, precis som jag gjorde i mitt exs i bästa välvilja, när jag rubbade hennes cirklar i början. Jag brukar nästan alltid ha hur lätt som helst att laga mat med andra människor, men de brukar kanske inte ta sig samma slags friheter som mor min, och komma in med attityden att de äger stället och skriver dess lagar. :-)

Vid något obevakat tillfälle under dagen, det var bestämt då jag skulle klä mig, slog mig en lätt drömsk tanke, som kommer låta som besatthet light. (Eller inte ens light, kanhända?) Nå, i vilket fall, kom jag att tänka på flickor och pojkar som just lämnat boet, men fortfarande skickar hem tvätten till mamma för att de inte lärt sig hur man gör än. Jag tror jag kom in på tanken när jag såg tvättkorgen med de nytvättade örngotten, och litet sorgfälligt saknade dem före tvätten, medan de fortfarande hade hennes doft i sig (okej, en bra stund innan tvätten; de fick givetvis inte förspillas den vägen medan de fortfarande hade en mysig somna-i-doft :-).

Tänk, att vara exets tvättombud, så där! Alla kläder (nåja, kanske strumpor och trosor undantagna) skulle kunna gå i en liten rotation användning - mysmaterial - tvätt - återsändning, och ny användning. Och man skulle ha permanent tillgång på mysig doft! En förnyelsebar energikälla! Jag borde få Nobelpris i personkemi, inte sant?

Okej, kanske inte. Men jag blev alldeles fasligt förtjust av själva tanken, och i brist på någon när kär att borra in näsan i (vid? hos? nää, jag hittar ingen riktigt bra preposition; jag ger nog upp) när man kryper till kojs, blir det nog inte så mycket bättre än så där. För det är faktiskt rätt trösterikt med dofter man tycker om och trivs i. Även om mina aldrig säljs på flaska. Ni in-vitro-kemioffer har det bra, ni!

Större delen av dagen grävde jag sedan förtjust omkring i min nyligen införskaffade nördreferensbok, fräschade upp gamla förmultnande detaljer om javascriptregexpar, och vidareförmedlade glatt, först till min skyddsling Henrik, sen till vem som ville höra på via min nördblogg. Rätt som det var, var det kväll, och en timme innan utlyst animevisning hos Marcus (skiva två av Negima och några restavsnitt av den urfåniga, men bitvis trots allt underhållande, Ninja Nonsense) -- så det blev en tur till jobbet, printer och scanner, med ilfart, och tillbaka igen för litet gemensam middag på Victoria, före filmdags 19:30 som vanligt. En liten institution, med sina egna tillhörande småritualer kring te, smågodis, tjatter med det lilla animenördklustret och soffmys. Peter var tokigt stiligt uppklädd, för han hade tvättkväll. ^_^ Jag gillar mina nördvänner. :-)

När jag kom hem, hade en amerikan som härom sistens frågat sig för litet försiktigt om jag mot någon slags betalning ville hjälpa honom med ett lättare webhack, hört av sig, och under dygnets sista två timmar pysslade jag förtjust med att stuva om litet i Base Camp, en projektwebsite som drivs av webbens nuvarande gullebarn 37Signals. De har som företagsidé att göra allt rätt, ungefär, och det var en smärre dröm att ge sig på deras websidor för att stuva om dem litet. Allt uppfläkt tillrättalagt för en, och bara att ta för sig, pyssla och stöka om, på precis det sätt HTML, CSS och javascript är tänkta att användas. En ljuv doft av kompetens stod om hela pysslet, och jag vete fåglarna vad jag får för slags kompensation för mina två hack, men blir det ingenting alls, tänker jag inte vara särskilt ledsen för det heller. Kul var det, i vilket fall.

I morgon bitti mer stickning, efter lunch tandläkare, eftermiddagen kanske gardiner, kvällen troligen första tillfället nybörjarkurs i Lindy hop. Mer välspäckat program än jag är van, minst sagt, men jag ser fram emot varje punkt. Och troligen dimper det väl in en övernattande moder efter hennes nyfunna tisdagskör också, någon gång framåt kvällskanten.