23:28 Ett vårdäskande
Jag var på vippen att börja skriva några personliga brev, när det kom för mig att det nog skulle kännas ganska intrusivt och pocka på svar på ett inte särskilt snyggt sätt, och tänkte om i stället. Jag är nyfiken på personliga erfarenheter av vård här, under landstinget i Östergötlands Län, de senaste åren -- låt säga att nyfikenhetshorisonten går fyra år bakåt i tiden, med allt dessförinnan ställt inom parentes.
Mest är jag nyfiken på vad som skulle må bra av att förbättras. Vad fungerar inte idag, eller fungerar dåligt? Själv har jag mycket bristfällig insyn; jag vet att det är svårt att gå in på en vårdcentral och få vård, om man inte hittat till rätt vårdcentral, i alla fall i Linköping, och jag vet att personalen på Skogsfrids vårdcentral, när man ringde upp dem och försökte klara ut att man borde höra dit men var skriven i Ryd sedan man bott där, var väldigt tillmötesgående och hjälpte mig få pappren rätt, samt att jag inte hade några problem alls att få en tid hos distriktssjuksköterska en halvtimme senare den dag jag till slut provade, efter att själv ha prokrastinerat ärendet i ett halvår, år eller mer av min egen rädsla för byråkrati jag väntat mig.
Men det där är ju så nära ett ingenting hum om hur det ligger till i den där vården som verkligen betyder någonting, och som jag utgår från att det finns såväl smärre skavanker som större bekymmer med, och som det börjar dra ihop sig till det här tillfället då vi får en chans att lägga en röst på någon som drar åt det håll som det behöver dras åt för att få någon förbättring, vill jag förstå mer av vad som behöver förbättras. Det är första gången jag ämnar göra ett någorlunda medvetet landstingsval, snarare än blindrösta på måfå efter egen inklination om vad jag tror ger mer välmåga där den behövs bäst; jag vill förstå någonting ack så litet om hur psykvården, vad den månde ha för formellt namn (jag är lekman, så förlåt mig mina okunskaper, liksom jag förlåter och uppmuntrar er som är lekmän i skola att strunta hjärtligt i vad lärare kallar sig själva och sina respektive ålderskullar, enligt senaste modet), fungerar eller inte, om man fastnar mellan instanser, trillar mellan stolar, konfronteras med outbildad eller oprofessionell personal; kort sagt, var skorna klämmer.
Jag är inte ute efter några statistiska sanningar, inga korrekta genomsnitt över hela befolkningskroppen, bara efter förstahandserfarenheter, vill bara höra just dina, för det är dig jag bryr mig om, inte män med prostatacancer i åldrarna 50-65, eller någon kråka i något diagram. Jag hoppas se en aldrig så liten klick verklighet jag själv inte kunnat se. Har du satt dig in i något om partier du tagit reda på vill åtgärda det som du själv mött som behöver lagas, är det varmt välkomna informationer med, men först och främst är jag nyfiken på dina egna erfarenheter. Dela inte med dig av mer än vad som känns bekvämt, förstås, och jag ger heliga löften om att det inte går vidare från mig, men hjälp mig innerligt gärna se där jag är blind.
Om jag kan få någon slags egen bild av vad bekymmer som finns, delger jag den här, om den går att anonymisera perfekt inom den vecka som återstår, annars meddelar jag att jag inte har någonting att skriva. Likaså om jag får några partiprogramstips, men egna studier och utfrågningar av riktiga politiker ger med största säkerhet mer korrekt och djupgående information; jag kommer bara eka den förståelse för det jag själv tillskansar mig. Den kommer dock levereras fristående från symptomen.
Jag är bara en röst på några hundra tusen, men jag vill låta den verka för er jag bryr mig om. En mycket egoistisk kärlek jag ämnar kosta på mig, jag vet, men jag tycker att man faktiskt borde få bäst folklig åsiktsrepresentation om så många som möljligt resonerade i de banorna. I landstingsvalsfrågor har jag inte haft egna känslointressen förr. Nu känner jag att jag har det. Men jag vet för litet om hur jag kan göra skillnad, med mina egna små medel. Om vilka skillnader som är värda att sträcka sig efter.
Hjälp mig, kära du. Skriv personligt brev, eller prata gärna med mig per andra vägar; kommentarer på den här noten syns för allmänheten.
Mest är jag nyfiken på vad som skulle må bra av att förbättras. Vad fungerar inte idag, eller fungerar dåligt? Själv har jag mycket bristfällig insyn; jag vet att det är svårt att gå in på en vårdcentral och få vård, om man inte hittat till rätt vårdcentral, i alla fall i Linköping, och jag vet att personalen på Skogsfrids vårdcentral, när man ringde upp dem och försökte klara ut att man borde höra dit men var skriven i Ryd sedan man bott där, var väldigt tillmötesgående och hjälpte mig få pappren rätt, samt att jag inte hade några problem alls att få en tid hos distriktssjuksköterska en halvtimme senare den dag jag till slut provade, efter att själv ha prokrastinerat ärendet i ett halvår, år eller mer av min egen rädsla för byråkrati jag väntat mig.
Men det där är ju så nära ett ingenting hum om hur det ligger till i den där vården som verkligen betyder någonting, och som jag utgår från att det finns såväl smärre skavanker som större bekymmer med, och som det börjar dra ihop sig till det här tillfället då vi får en chans att lägga en röst på någon som drar åt det håll som det behöver dras åt för att få någon förbättring, vill jag förstå mer av vad som behöver förbättras. Det är första gången jag ämnar göra ett någorlunda medvetet landstingsval, snarare än blindrösta på måfå efter egen inklination om vad jag tror ger mer välmåga där den behövs bäst; jag vill förstå någonting ack så litet om hur psykvården, vad den månde ha för formellt namn (jag är lekman, så förlåt mig mina okunskaper, liksom jag förlåter och uppmuntrar er som är lekmän i skola att strunta hjärtligt i vad lärare kallar sig själva och sina respektive ålderskullar, enligt senaste modet), fungerar eller inte, om man fastnar mellan instanser, trillar mellan stolar, konfronteras med outbildad eller oprofessionell personal; kort sagt, var skorna klämmer.
Jag är inte ute efter några statistiska sanningar, inga korrekta genomsnitt över hela befolkningskroppen, bara efter förstahandserfarenheter, vill bara höra just dina, för det är dig jag bryr mig om, inte män med prostatacancer i åldrarna 50-65, eller någon kråka i något diagram. Jag hoppas se en aldrig så liten klick verklighet jag själv inte kunnat se. Har du satt dig in i något om partier du tagit reda på vill åtgärda det som du själv mött som behöver lagas, är det varmt välkomna informationer med, men först och främst är jag nyfiken på dina egna erfarenheter. Dela inte med dig av mer än vad som känns bekvämt, förstås, och jag ger heliga löften om att det inte går vidare från mig, men hjälp mig innerligt gärna se där jag är blind.
Om jag kan få någon slags egen bild av vad bekymmer som finns, delger jag den här, om den går att anonymisera perfekt inom den vecka som återstår, annars meddelar jag att jag inte har någonting att skriva. Likaså om jag får några partiprogramstips, men egna studier och utfrågningar av riktiga politiker ger med största säkerhet mer korrekt och djupgående information; jag kommer bara eka den förståelse för det jag själv tillskansar mig. Den kommer dock levereras fristående från symptomen.
Jag är bara en röst på några hundra tusen, men jag vill låta den verka för er jag bryr mig om. En mycket egoistisk kärlek jag ämnar kosta på mig, jag vet, men jag tycker att man faktiskt borde få bäst folklig åsiktsrepresentation om så många som möljligt resonerade i de banorna. I landstingsvalsfrågor har jag inte haft egna känslointressen förr. Nu känner jag att jag har det. Men jag vet för litet om hur jag kan göra skillnad, med mina egna små medel. Om vilka skillnader som är värda att sträcka sig efter.
Hjälp mig, kära du. Skriv personligt brev, eller prata gärna med mig per andra vägar; kommentarer på den här noten syns för allmänheten.
0 kommentar:
Skicka en kommentar