01:47 Vackert, erotiskt och pornografiskt
Det är något oomtvistligt vackert över ett precis nyslätrakat mansansikte. Fångande. Jag upptäckte det i spegeln igår, när jag duschat i orgning mig inför att ge mig av på litet Taizémässa och sjunga; det tittade tillbaka en stilig karl på mig. Just den sortens narcissism brukar jag inte ägna mig åt så mycket, men det var något fasligt fångande över just det slätrakade, lena som liksom skrek Konturer! Smek mig! på ungefär samma härliga sätt kvinnokroppar gör. Och nästan-snaggat hår, som formligen DRAR händer till sig.
Vilket, a propos, är den större anledningen att någonsin raka sig så kort, såvida det inte är 27 grader ute, man ägnar större delen av dygnet åt kroppsarbete och man verkligen behöver kunna sticka in huvudet under en vattenkran, spola litet kallt vatten, dra ut det igen, skaka på det som en hund så det yr småstänk åt alla håll och sen vara fräsch och nyter på fem röda. Annars finns det inte så mycket vits med det, om det inte gör att folk okontrollerat börjar pilla en i håret. :-) Jag är på gott och ont inte inne i en sådan period av mitt liv, så jag siktar på litet längre hår nu, så slipper jag dessutom gästa frisöser så värst ofta.
Även om det är trevligt med betalhårpill med, om man någonsin hittar någon som tillåter sig koncentrera sig på det snarare än att distrahera en med en massa prat. Jag har tyvärr ingen riktigt bra frisös för tillfället; min förra försvann från Storgatan någonstans i en konkurs eller dylikt för några år sedan. Mycket beklagligt, på det stora hela. Det enda tillfälle jag kan komma ihåg då jag faktiskt somnat och vaknat igen i någons händer. Bättre betyg kan en frisös knappast få av mig, och det minns jag att hon begrep, också; hon konstaterade någonting om att jag kände mig lugn, trygg och avslappnad. Det är fina känslor, det. Faktiskt inte helt långt från Taizé.
Jag kom att tjattra litet med Maya framåt kvällskvisten. Till nyliga höjdpunkter i båda våra liv hörde att ha presterat varsitt biblioteksbesök; under mitt eget hade jag fått med mig Hästarnas dal hem, på rekommendation från en ömt avhållen väninna. Visst är det väldigt mycket bokslukaråldersbok över den, och marginalerna fylls av tänkta likhetstecken av den lilla svensklärare som bor i mig ibland kommer ut för att vilja få skribenten att variera sig mer i formuleringar och former, men igår kväll hade jag till slut kommit så långt in i den (kapitel fyra, någonstans strax efter första 80 sidorna :) att det började hetta till litet i pappret också. Och för alla er med mig som inte redan bekantat er med tonårsböckerna i Grottbjörnens folk-serien, skvallrar jag gärna att det rörde sig om riktigt fin litterär sex, som tog fasta på precis rätt saker; ömheten, tvåsamheten och mötet.
Vet väl, för övrigt, att föga skulle glädja mig mer än en stormflod tillrättavisanden i form av påpekanden om högre kvalitativa verk på temat, men tills jag sett på motsatsen tänker jag envist låtsas som om världslitteraturen är helt torr på vad även nätet är rätt illa tilltorkat på, vad god sex beträffar. Och givetvis det helt underförstått att mina preferenser förstås är bästa rättesnöret. (Man behöver dock inte ha läst mycket om och av mig för en hygglig karta om vad det handlar om, som det i princip kan sammanfattas i ordet oxytocin.)
Nå, det var ömhet, respekt, varlighet, omtanke, lust, passion och till och med litet tvåsamhet, inte för explicit för att döda fantasin eller vämja, inte för luddigt för att bara svepa förbi utan att engagera det minsta. Precis lagom, om än bara ett par sidor. Sen fortsatte det, i och för sig, förtjusande nog med några finstämda sidor på temat livsfrågor, två närastående bröder emellan, innan den röda tråden åter sjönk till närmare nollgradigt igen.
(Nollgradigt, förresten; senaste veckan har varit ett gläh i Linköping; först senaste timmarna har det klättrat upp mot nollstrecket igen -- dessförinnan såg temperaturkurvan ut mer som Balder på väg utför, med början vid nollstrecket. Brr.)
I alla fall: efter att ha språkat litet om det här, kom vi att tjattra vidare om porr, Maya och jag, och fann att vi tyckte ungefär samma sak, även om hon å sin sida vad bilder beträffar fäste litet större intresse vid njutande pojkar än dito flickor. Porren i media (film, teve, tidningar, nätet) är kass. Det är spackel, könsdelar, könsvätskor, förnedring, objektifiering, ensidighet, enfaldighet och manstillvänt, och helt makalöst inkonsekvent med det senare också i allmänhet ett tillfredsställ mannen som går hand i hand med män som tar njutning helt utan att röra en min för att röja det. Makalöst. (Och sådana män borde i övrigt få förbli makalösa; det verkar väldigt tråkigt att älska med dem.)
Det behövs mer bra tjejporr. Jag skulle också vilja ha mer tjejporr, och då menar jag porr för tjejer, inte lesbiska kärlekspar i parti och minut, som det redan finns gott om. I sammanhanget kan nämnas att lesbiska porrporträtt, åtminstone på nätet, rent generellt håller litet högre klass än den omgärdande fulporren, även om guldkornen fortfarande ligger begravda i en väldig massa sand. Medianen är dock något ömmare och varmare än snittporren. (Jag har någon romantisk föreställning om att det är alla de där fina mjuka kurvorna som gör att det knyter sig i hjärtat på porrfotograferna när de försöker göra billig skräpporr av så fina saker, men det är nog mest båg. Fast kanske är det lättare att göra mjuka, kärleksfyllda porträtt av så tacksamt material?)
Söker man efter porr som tecknar intimitet som i känslor, komma nära varandra och inte som i komma nära med kameran eller så djupt in i varann som möjligt, har man dock litet bättre jaktlycka i könslig monokultur. Jag är inte så väldigt insatt i homo-porr, men en del jag snavat över har faktiskt också varit ganska bra på den fronten. Sammalunda bisexuell porr där karlarna faktiskt interagerar med varann med, i stället för att våldföra sig på någon gemensam flicka, som annars är normal porrpraxis. (Åt pipsvängen med all usel defaultporr!) Släpp stereotypin, öppna er litet, känn och visa litet känslor och kör inget eget race. Och öppna sig handlar inte om att få isär benen så brett som möjligt, utan om att visa sig litet sårbar. Exponera sig och dela med sig av sig själv, bjuda på sig, lämna ifrån sig kontrollen, och utan att bli ett kolli. Släppa rodret och ge sig hän, och att engagera sig i någon annans njutning, och inte bara sin egen.
Älska. Inte sätta på.
Jag köper att alla förmodligen är stela och osäkra på sin roll i början och gör direkt bedrövligt usla förstaproduktioner; det hör nog till. Härom dagen dök det upp gamla (nåja) inspelningar av vår julkoncert från i december på min körs interna sidor, och det var smått förskräckligt att höra sitt eget solonummer. Jag låg en halvton fel hela tiden, och inte uppåt eller nedåt, utan före. Jisses, vad brått jag hade. Och hu, så illa det lät. Men det är okej. En eller annan för tidig utlösning är nog också okej, och helt fel sorts spänning i tagningen. Bara man inte liksom nöjer sig med det. Oj. I ansiktet. Igen! Förlåt, det Är ju så lätt att missa. Oj. På brösten. Attan.
Okej, jag vet. Det är kutym att alla porrfilmer ska tillfredsställa alla böjelser och att kvoteringen hunnit bra mycket längre här än någon annanstans oavsett front, och nog dessutom är nära nog matematiskt perfekt avvägd mot tillfrågan på respektive sort. Utom oxytocinporren. För det är så få som förstått att oxytocinporren alls existerar.
Jag medger att jag inte provat; det kanske är det bästa som finns. Men jag håller mig en smula skeptisk. Dessutom brukar det bästa som finns i allmänhet vara något som hänger någonstans i luften mellan de inblandade; det är hur vi reagerar på varann och varandras tändningar och fnöske som gör det, i allmänhet. Det är alltid fantastiskt att hitta det där som sätter fyr på hennes ögon och eggar henne alldeles knasig. Tända eld på hetluften som står som en aura kring henne och till slut spränga krutdurken, tillsammans, i allra bästa fall, men jag tror inte det är så vanligt att det har med stänk på utsidan att göra. I alla fall inte lika vanligt som på film. Oj, så spännande det är på film. Producenterna får aldrig nog av det, och förmodligen inte konsumenterna som torde stå för att ekorrhjulet fortsätter snurra på samma nötta spår. Sprak, sprak. Men inget sprak i glittrande ögon, inte.
Vi pratade vidare ett slag om att man borde göra mer för att uppmuntra tjejporren. Propagera för den, peka på den när man hittar den, och göra den tillgängligare, så vad litet som finns inte drunknar i bruset. Jag bloggade faktiskt ett tag på det temat, även om det aldrig blev någon vana. Hjärtat var inte riktigt med ända ut, och jag var inte riktigt inställd på att nätverka så mycket kring det, så det blev ett par små noter och pekare och rann ut litet i sanden sen. Det borde gå bättre om man gick ihop i ett litet kollektivt bloggande på temat i stället för att köra sitt eget race, så där fånigt som jag började med att teckna i ringaktande termer. Det blir bättre när man är fler än en om ömhet och mjuka ting. Vi kom överens om att kanske börja om på ny kula, och på svenska.
Tjoa till om intresse att vara med och bidra finns; anonymitet går bra om det känns bättre så. Min egen förblev rätt anonym och avskalad. Jag tror inte jag skulle vara lika anonym själv i en svensk version, men kanske heller inte skriva riktigt på samma sätt. Svårt att säga på förhand.
Nyckelordet i riktigt bra bloggande är i grund och botten samma som i riktigt bra sex, och porr: att beröra. Släpp murkna föreställningar om porr, och gör den till din egen i stället. Det är faktiskt precis så man får göra, vad man än vill förändra. Porr är inte någonting fult och fel som koncept, bara för att porren som finns råkar vara kass och ibland som bransch inte särskilt mycket bättre än människohandelsbranschen eller flyktingsmugglingsbranschen. Porr är kass för att vi låter den förbli det.
Ömma mer för porren, så den kan få bli litet ömmare.
Vilket, a propos, är den större anledningen att någonsin raka sig så kort, såvida det inte är 27 grader ute, man ägnar större delen av dygnet åt kroppsarbete och man verkligen behöver kunna sticka in huvudet under en vattenkran, spola litet kallt vatten, dra ut det igen, skaka på det som en hund så det yr småstänk åt alla håll och sen vara fräsch och nyter på fem röda. Annars finns det inte så mycket vits med det, om det inte gör att folk okontrollerat börjar pilla en i håret. :-) Jag är på gott och ont inte inne i en sådan period av mitt liv, så jag siktar på litet längre hår nu, så slipper jag dessutom gästa frisöser så värst ofta.
Även om det är trevligt med betalhårpill med, om man någonsin hittar någon som tillåter sig koncentrera sig på det snarare än att distrahera en med en massa prat. Jag har tyvärr ingen riktigt bra frisös för tillfället; min förra försvann från Storgatan någonstans i en konkurs eller dylikt för några år sedan. Mycket beklagligt, på det stora hela. Det enda tillfälle jag kan komma ihåg då jag faktiskt somnat och vaknat igen i någons händer. Bättre betyg kan en frisös knappast få av mig, och det minns jag att hon begrep, också; hon konstaterade någonting om att jag kände mig lugn, trygg och avslappnad. Det är fina känslor, det. Faktiskt inte helt långt från Taizé.
Jag kom att tjattra litet med Maya framåt kvällskvisten. Till nyliga höjdpunkter i båda våra liv hörde att ha presterat varsitt biblioteksbesök; under mitt eget hade jag fått med mig Hästarnas dal hem, på rekommendation från en ömt avhållen väninna. Visst är det väldigt mycket bokslukaråldersbok över den, och marginalerna fylls av tänkta likhetstecken av den lilla svensklärare som bor i mig ibland kommer ut för att vilja få skribenten att variera sig mer i formuleringar och former, men igår kväll hade jag till slut kommit så långt in i den (kapitel fyra, någonstans strax efter första 80 sidorna :) att det började hetta till litet i pappret också. Och för alla er med mig som inte redan bekantat er med tonårsböckerna i Grottbjörnens folk-serien, skvallrar jag gärna att det rörde sig om riktigt fin litterär sex, som tog fasta på precis rätt saker; ömheten, tvåsamheten och mötet.
Vet väl, för övrigt, att föga skulle glädja mig mer än en stormflod tillrättavisanden i form av påpekanden om högre kvalitativa verk på temat, men tills jag sett på motsatsen tänker jag envist låtsas som om världslitteraturen är helt torr på vad även nätet är rätt illa tilltorkat på, vad god sex beträffar. Och givetvis det helt underförstått att mina preferenser förstås är bästa rättesnöret. (Man behöver dock inte ha läst mycket om och av mig för en hygglig karta om vad det handlar om, som det i princip kan sammanfattas i ordet oxytocin.)
Nå, det var ömhet, respekt, varlighet, omtanke, lust, passion och till och med litet tvåsamhet, inte för explicit för att döda fantasin eller vämja, inte för luddigt för att bara svepa förbi utan att engagera det minsta. Precis lagom, om än bara ett par sidor. Sen fortsatte det, i och för sig, förtjusande nog med några finstämda sidor på temat livsfrågor, två närastående bröder emellan, innan den röda tråden åter sjönk till närmare nollgradigt igen.
(Nollgradigt, förresten; senaste veckan har varit ett gläh i Linköping; först senaste timmarna har det klättrat upp mot nollstrecket igen -- dessförinnan såg temperaturkurvan ut mer som Balder på väg utför, med början vid nollstrecket. Brr.)
I alla fall: efter att ha språkat litet om det här, kom vi att tjattra vidare om porr, Maya och jag, och fann att vi tyckte ungefär samma sak, även om hon å sin sida vad bilder beträffar fäste litet större intresse vid njutande pojkar än dito flickor. Porren i media (film, teve, tidningar, nätet) är kass. Det är spackel, könsdelar, könsvätskor, förnedring, objektifiering, ensidighet, enfaldighet och manstillvänt, och helt makalöst inkonsekvent med det senare också i allmänhet ett tillfredsställ mannen som går hand i hand med män som tar njutning helt utan att röra en min för att röja det. Makalöst. (Och sådana män borde i övrigt få förbli makalösa; det verkar väldigt tråkigt att älska med dem.)
Det behövs mer bra tjejporr. Jag skulle också vilja ha mer tjejporr, och då menar jag porr för tjejer, inte lesbiska kärlekspar i parti och minut, som det redan finns gott om. I sammanhanget kan nämnas att lesbiska porrporträtt, åtminstone på nätet, rent generellt håller litet högre klass än den omgärdande fulporren, även om guldkornen fortfarande ligger begravda i en väldig massa sand. Medianen är dock något ömmare och varmare än snittporren. (Jag har någon romantisk föreställning om att det är alla de där fina mjuka kurvorna som gör att det knyter sig i hjärtat på porrfotograferna när de försöker göra billig skräpporr av så fina saker, men det är nog mest båg. Fast kanske är det lättare att göra mjuka, kärleksfyllda porträtt av så tacksamt material?)
Söker man efter porr som tecknar intimitet som i känslor, komma nära varandra och inte som i komma nära med kameran eller så djupt in i varann som möjligt, har man dock litet bättre jaktlycka i könslig monokultur. Jag är inte så väldigt insatt i homo-porr, men en del jag snavat över har faktiskt också varit ganska bra på den fronten. Sammalunda bisexuell porr där karlarna faktiskt interagerar med varann med, i stället för att våldföra sig på någon gemensam flicka, som annars är normal porrpraxis. (Åt pipsvängen med all usel defaultporr!) Släpp stereotypin, öppna er litet, känn och visa litet känslor och kör inget eget race. Och öppna sig handlar inte om att få isär benen så brett som möjligt, utan om att visa sig litet sårbar. Exponera sig och dela med sig av sig själv, bjuda på sig, lämna ifrån sig kontrollen, och utan att bli ett kolli. Släppa rodret och ge sig hän, och att engagera sig i någon annans njutning, och inte bara sin egen.
Älska. Inte sätta på.
Jag köper att alla förmodligen är stela och osäkra på sin roll i början och gör direkt bedrövligt usla förstaproduktioner; det hör nog till. Härom dagen dök det upp gamla (nåja) inspelningar av vår julkoncert från i december på min körs interna sidor, och det var smått förskräckligt att höra sitt eget solonummer. Jag låg en halvton fel hela tiden, och inte uppåt eller nedåt, utan före. Jisses, vad brått jag hade. Och hu, så illa det lät. Men det är okej. En eller annan för tidig utlösning är nog också okej, och helt fel sorts spänning i tagningen. Bara man inte liksom nöjer sig med det. Oj. I ansiktet. Igen! Förlåt, det Är ju så lätt att missa. Oj. På brösten. Attan.
Okej, jag vet. Det är kutym att alla porrfilmer ska tillfredsställa alla böjelser och att kvoteringen hunnit bra mycket längre här än någon annanstans oavsett front, och nog dessutom är nära nog matematiskt perfekt avvägd mot tillfrågan på respektive sort. Utom oxytocinporren. För det är så få som förstått att oxytocinporren alls existerar.
Jag medger att jag inte provat; det kanske är det bästa som finns. Men jag håller mig en smula skeptisk. Dessutom brukar det bästa som finns i allmänhet vara något som hänger någonstans i luften mellan de inblandade; det är hur vi reagerar på varann och varandras tändningar och fnöske som gör det, i allmänhet. Det är alltid fantastiskt att hitta det där som sätter fyr på hennes ögon och eggar henne alldeles knasig. Tända eld på hetluften som står som en aura kring henne och till slut spränga krutdurken, tillsammans, i allra bästa fall, men jag tror inte det är så vanligt att det har med stänk på utsidan att göra. I alla fall inte lika vanligt som på film. Oj, så spännande det är på film. Producenterna får aldrig nog av det, och förmodligen inte konsumenterna som torde stå för att ekorrhjulet fortsätter snurra på samma nötta spår. Sprak, sprak. Men inget sprak i glittrande ögon, inte.
Vi pratade vidare ett slag om att man borde göra mer för att uppmuntra tjejporren. Propagera för den, peka på den när man hittar den, och göra den tillgängligare, så vad litet som finns inte drunknar i bruset. Jag bloggade faktiskt ett tag på det temat, även om det aldrig blev någon vana. Hjärtat var inte riktigt med ända ut, och jag var inte riktigt inställd på att nätverka så mycket kring det, så det blev ett par små noter och pekare och rann ut litet i sanden sen. Det borde gå bättre om man gick ihop i ett litet kollektivt bloggande på temat i stället för att köra sitt eget race, så där fånigt som jag började med att teckna i ringaktande termer. Det blir bättre när man är fler än en om ömhet och mjuka ting. Vi kom överens om att kanske börja om på ny kula, och på svenska.
Tjoa till om intresse att vara med och bidra finns; anonymitet går bra om det känns bättre så. Min egen förblev rätt anonym och avskalad. Jag tror inte jag skulle vara lika anonym själv i en svensk version, men kanske heller inte skriva riktigt på samma sätt. Svårt att säga på förhand.
Nyckelordet i riktigt bra bloggande är i grund och botten samma som i riktigt bra sex, och porr: att beröra. Släpp murkna föreställningar om porr, och gör den till din egen i stället. Det är faktiskt precis så man får göra, vad man än vill förändra. Porr är inte någonting fult och fel som koncept, bara för att porren som finns råkar vara kass och ibland som bransch inte särskilt mycket bättre än människohandelsbranschen eller flyktingsmugglingsbranschen. Porr är kass för att vi låter den förbli det.
Ömma mer för porren, så den kan få bli litet ömmare.
postad 01:47 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar