18:49 Två smärre aha-upplevelser
Jag gillar att tänka väldigt brett, och helst på tvären. Det är tankeskolor jag inte sett så mycket av inom institutionaliserad fostring (svenskt skolväsen och Anslagstavlan utgör två bra exempel), men som är viktiga för ett samhälle.
Min inbyggda Jante-detektor konstaterar att detta vidlyftiga påstående i någon mening är ett aja baja! ogrundade fakta! privata åsikter! med mera för detta forum irrelevant tjafs; jag slogs nämligen med en hel armé förminskande och insnävande formuleringar av olika slag, som jag har bestämt mig för att de inte hör hemma i en blogg. Alla de där trollen har jag förvisso slagits mot i flera år redan utan att riktigt sätta mig på de sista; kriget fortsätter så smått, allteftersom jag erövrar det lilla enkla "det här är min åsikt", tillräckligt för att inte känna mig tvungen att påpeka det hela tiden.
Tänka brett, alltså, i kontrast till att leva med näsan ordentligt nedkörd i tillvaron, från vilken man inte ser för stora perspektiv eller gör för omstörtande observationer. Jag läste just en artikel om kärnvärden, som tog upp vilka frågor man bör ställa sig när man gör någonting för någon annan, här förmodligen mer i sammanhanget företag, men det kan förstås situeras om eller breddas till vad sammanhang som helst. Att blogga, till exempel -- vilka behov eller nyfikenheter försöker jag möta med det jag skriver?
Eller, om man vänder helt om på perspektivet och ser sig omkring litet bland tjänster, websiter och företag: vilka behov försöker de här möta, alternativt vilka mål strävar de efter att uppnå (mer än att tjäna pengar; krasst omformulerat: vilket recept väljer de för att få sin kosing)?
Och någonstans där fick jag en liten flashback till en B-action-film (långt utanför min genretrivselsfär) som ändå lyckats slå an en viss ton i mig, genom ett ganska starkt bildspråk och en del vidlyftigare tankeutflykter -- "They live" kallad. Konspiration (och våld, om man ska vara nogräknad) är huvudtemat, och världen har i smyg invaderats av en ras robotar som manipulerar mänskligheten till att se dem som vore de vanliga människor, som vilka som helst. Huvudperson får fatt i ett par glasögon med vilka man kan se världen som den egentligen ser ut (så fulingarna får robotansikten), och kanske roligast av allt, all reklam överallt visas i klartext; i själva verket är inte alls postrarna överallt läckra bilder på lättklädda flickor, lyxiga rolexklockor och sminket som gör dig vacker; det är bara trista grå rutor, i vilka det står "REPRODUCE", "CONSUME" och "CONFORM". Den allom välbekanta dollarsedeln är för övrigt en grå lapp med den litet längre texten "THIS IS YOUR GOD", om jag minns rätt.
Företag är faktiskt i gissningsvis nio fall av tio eller fler faktiskt nästan så där läsbara, i det att de ofta har såväl en "mission statement" som en "vision statement" -- korta summeringar, som Nokias "connecting people". Jag minns inte vilken av dem det är (och ids inte fråga Google), men Microsofts är "a computer on every desktop" (månne annorlunda formulerad) och Googles "organizing the world's information". Företaget jag är anställd i vill förändra tevetittande, och ett jag arbetar mycket mot inom min anställning har målet "freedom of choice".
Tänk, så intressant det vore om det gick lika lätt att klä av webben så där också. Att slå på läsprofilen "vad vill ni egentligen?" och surfa omkring litet. Aftonbladet.se: "väcka känslor; goda när vi kan, men vi nöjer oss med rädsla och upprördhet i brist på bättre", diverse communitysiter: "du hör till någonting, blir sedd och älskad", dating: "vi ger dig mer sex", och så vidare.
Vad vill du? Jag funderade litet över vad jag vill, och kom fram till ett par saker jag aktivt arbetar för och mot; jag är för mentaliteten "kan själv" och koncepten "tillsammans", "rättframhet" och "öppenhet" och mot "omständlighet" och "byråkrati". Jag ska nog fundera litet till på saken; det ovanstående resonerade jag mig fram till i sammanhanget mitt nördbloggande, som inte sällan handlat om kreativt bekämpande av min ständiga nemesis "tedium", att bygga saker tillsammans och förenkla. Sen har jag nog en hel hög känsloagendor om närhet, tillit och hudkontakt, som är tre hörnstenar i min trivselpyramid, men jag har inte riktigt sorterat färdigt alla de här tankarna än. Fast färdig blir man förstås aldrig med någonting, i så här vida ordalag; det jag menar är mer att det här är stundens ingivelse på pränt.
Annan insikt från tio tusen meters höjd: förvåren är den period då mina relationer tar slut. Någon gång är det bland det bästa som hänt, ibland är det mer hjärtslitande. I år börjar mörkt, men jag har inte mist den godan karma att få behålla mina ex som nära vänner. Och jag är ganska nyfiken på vad jag kommer hitta på som sammanför två famnar i ömsesidig kärlek nästa gång. Jag har ett litet roande hum om vad det var som tände den senaste slumpens lyckträff; kanske skulle jag försöka befästa teorin, innan svaret för alltid höljs i glömskans dunkel, bland neuroner och elektroner.
Min inbyggda Jante-detektor konstaterar att detta vidlyftiga påstående i någon mening är ett aja baja! ogrundade fakta! privata åsikter! med mera för detta forum irrelevant tjafs; jag slogs nämligen med en hel armé förminskande och insnävande formuleringar av olika slag, som jag har bestämt mig för att de inte hör hemma i en blogg. Alla de där trollen har jag förvisso slagits mot i flera år redan utan att riktigt sätta mig på de sista; kriget fortsätter så smått, allteftersom jag erövrar det lilla enkla "det här är min åsikt", tillräckligt för att inte känna mig tvungen att påpeka det hela tiden.
Tänka brett, alltså, i kontrast till att leva med näsan ordentligt nedkörd i tillvaron, från vilken man inte ser för stora perspektiv eller gör för omstörtande observationer. Jag läste just en artikel om kärnvärden, som tog upp vilka frågor man bör ställa sig när man gör någonting för någon annan, här förmodligen mer i sammanhanget företag, men det kan förstås situeras om eller breddas till vad sammanhang som helst. Att blogga, till exempel -- vilka behov eller nyfikenheter försöker jag möta med det jag skriver?
Eller, om man vänder helt om på perspektivet och ser sig omkring litet bland tjänster, websiter och företag: vilka behov försöker de här möta, alternativt vilka mål strävar de efter att uppnå (mer än att tjäna pengar; krasst omformulerat: vilket recept väljer de för att få sin kosing)?
Och någonstans där fick jag en liten flashback till en B-action-film (långt utanför min genretrivselsfär) som ändå lyckats slå an en viss ton i mig, genom ett ganska starkt bildspråk och en del vidlyftigare tankeutflykter -- "They live" kallad. Konspiration (och våld, om man ska vara nogräknad) är huvudtemat, och världen har i smyg invaderats av en ras robotar som manipulerar mänskligheten till att se dem som vore de vanliga människor, som vilka som helst. Huvudperson får fatt i ett par glasögon med vilka man kan se världen som den egentligen ser ut (så fulingarna får robotansikten), och kanske roligast av allt, all reklam överallt visas i klartext; i själva verket är inte alls postrarna överallt läckra bilder på lättklädda flickor, lyxiga rolexklockor och sminket som gör dig vacker; det är bara trista grå rutor, i vilka det står "REPRODUCE", "CONSUME" och "CONFORM". Den allom välbekanta dollarsedeln är för övrigt en grå lapp med den litet längre texten "THIS IS YOUR GOD", om jag minns rätt.
Företag är faktiskt i gissningsvis nio fall av tio eller fler faktiskt nästan så där läsbara, i det att de ofta har såväl en "mission statement" som en "vision statement" -- korta summeringar, som Nokias "connecting people". Jag minns inte vilken av dem det är (och ids inte fråga Google), men Microsofts är "a computer on every desktop" (månne annorlunda formulerad) och Googles "organizing the world's information". Företaget jag är anställd i vill förändra tevetittande, och ett jag arbetar mycket mot inom min anställning har målet "freedom of choice".
Tänk, så intressant det vore om det gick lika lätt att klä av webben så där också. Att slå på läsprofilen "vad vill ni egentligen?" och surfa omkring litet. Aftonbladet.se: "väcka känslor; goda när vi kan, men vi nöjer oss med rädsla och upprördhet i brist på bättre", diverse communitysiter: "du hör till någonting, blir sedd och älskad", dating: "vi ger dig mer sex", och så vidare.
Vad vill du? Jag funderade litet över vad jag vill, och kom fram till ett par saker jag aktivt arbetar för och mot; jag är för mentaliteten "kan själv" och koncepten "tillsammans", "rättframhet" och "öppenhet" och mot "omständlighet" och "byråkrati". Jag ska nog fundera litet till på saken; det ovanstående resonerade jag mig fram till i sammanhanget mitt nördbloggande, som inte sällan handlat om kreativt bekämpande av min ständiga nemesis "tedium", att bygga saker tillsammans och förenkla. Sen har jag nog en hel hög känsloagendor om närhet, tillit och hudkontakt, som är tre hörnstenar i min trivselpyramid, men jag har inte riktigt sorterat färdigt alla de här tankarna än. Fast färdig blir man förstås aldrig med någonting, i så här vida ordalag; det jag menar är mer att det här är stundens ingivelse på pränt.
Annan insikt från tio tusen meters höjd: förvåren är den period då mina relationer tar slut. Någon gång är det bland det bästa som hänt, ibland är det mer hjärtslitande. I år börjar mörkt, men jag har inte mist den godan karma att få behålla mina ex som nära vänner. Och jag är ganska nyfiken på vad jag kommer hitta på som sammanför två famnar i ömsesidig kärlek nästa gång. Jag har ett litet roande hum om vad det var som tände den senaste slumpens lyckträff; kanske skulle jag försöka befästa teorin, innan svaret för alltid höljs i glömskans dunkel, bland neuroner och elektroner.
postad 18:49 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar