21:30 En känsla

Strax hemkommen från en animetitt med go'vänner (två avsnitt GITS SAC och de två sista Princess Tutu), eskalerar jag de två trapportna till min boning i en tankfylld komposition. Jag är så inne i en tankeställning kring Jean M Auel, som jag just börjat beta av (något årtionde efter ideal livsfas), och hur det i alla fall är ett arv som hört min generation till, om kanske inte allmänkulturarvet i stort längre, att jag travat upp för halva sista trappan till vinden innan jag inser att jag får vända om för att komma hem igen. Så jag gör helt om där i trappan, tar de tre-fyra kliven ned till min dörr på vänster hand, sticker in nyckeln och vrider om och öppnar dörren i en så välflödande rörelsesekvens att jag smått överväldigad fem ögonblick senare står i min tambur och grips av den där säregna känsla som hör en mer sexuell parallellsituation till.

Skönt disorienterande.

Vad är oddsen, liksom?

Och så är stunden förbi och världen blir den vanliga, igen. Men en del ögonblick kan verkligen smältas på tungan och genomsyra hela kroppen med någonting varmt, en bild av något större och rikare man har med sig, från förr, i någon annan tid. Sådana där saker som sägs bäst utan ord, som utstrålas genom ögonen och kanske andningen.

• ögonblick