23:47 Johan 3³ år

Igår fyllde jag år, fick presenter, höll födelsedagskalas, bakade tårta, blåbärspaj, bjöd in goda vänner, gick hundpromenad, hade fasligt trevligt och njöt mer av att ha födelsedag än jag kan komma ihåg när jag senast gjorde. Det måtte ha varit någon gång när jag var mycket mindre - kanske när jag fyllde 3² eller 3¹ år. (Fast det tror jag egentligen inte; de siffrorna gissade jag ju bara på för att de var roliga.)

Men... ...Det hände så mycket bra saker, hela tiden, hela dagen, så det är svårt att gå med på att allt fick plats inom samma dygn. :-) Jag tycks ha byggt mig ett alldeles särdeles bra liv, i lämningarna av ett gammalt. Sådant är trevligt att lägga märke till -- eller än hellre njuta frukterna av.

En sak som samtidigt är både liten (en liten pyttebit av en stor helhet) och enorm (värd så fånigt mycket att man knappt inser hur man lever utan den, när man inte har den), är att vakna upp ur en mardröm och kunna skuffa sig intill någon och säga ”håll om mig”, och sen somna om, mitt i ett trivselmoln. Sålunda började dagen.

Det bakades och stökades flitigt i köket. Tårtbottnen hade Maya redan gjort för några dagar sedan. Två äggvitor väntade redan på en tredje, som lossnade när lunchen för ändamålet bjöd pytt-i-panna. Sen blev det ett äggvitsvispande utan like, först till marängbotten, sen till blåbärspaj. Maya tog hand om tinade jordgubbar, jag de färska osnoppade. Bottnen hade fått ett lager mosade jordgubbar ungefär tills jag var klar med rensningen, och jag fick nöjet att pilla loss marängbottnen, att applicera ovanpå härligheten. Sen slapp kläddes härligheten i grädde, och medan duschen strilade ett par rum bort, satte jag jordgubbar i små fina klickar ovanpå alltsammans. Det blev både lagom litet grädde och jättegott, enligt alla förhoppningar. Blåbärspajen med.

Presenter var det också tämligen gott om, för att vara jag; roliga, bra och PRAKTISKA. Saker som behövs men jag varit för latsnål för att införskaffa på egen hand. Enhetliga bestick i stor upplaga från mor (vi var med och valde sådana vi tyckte om), en microvågsugn från roxen alumni-kompisarna, en stor och charmig grytlapp med helhetscitat av mitt pinsamt formulerade recept på Kaptenens kyckling som råkar pryda en avlägsen del av webben, och ett av-en-händelse under dagen infallande förvärv av ett par kapslar minne av den gamla skolan som min maskin hungrar efter, från Per. Och roligt nog råkade jag hitta en hel burk wasabiärtor i kinesbutiken vid Stångebro kring lunch, så den köpte jag också med mig, så det fanns snacks att mumsa på framåt kvällskanten.

Vi dödade ett par sorgsna blommor, möblerade om i vardagsrummet så det blev praktiskt beboeligt, ser inbjudande ut, och vann en hel hög trivselpoäng. Mayas vardagsrumsbord som kom hitåkandes föregående kväll med en trevlig tillhörande far och större servis tallrikar gjorde även de sitt för att bidra till en överdådig Bjudning. Känslan av att lyckas så förunderligt bra med någonting och varken ha gjort så värst mycket mer eller mindre än hälften av jobbet, är bara den härlig.

Då timmen var sen, det bara var vi kvar och dagen så gott som var över, tog vi en stunds nedvarvning framför en gammal video, den mittre tredjedelen av Hasse Alfredssons översättningstolkning av Kung Markatta -- någon kinesisk tecknad film i ursprungsutförandet, med en säkerligen mycket personlig tolkning, kanske helt utan samröre med originalmanus. Synnerligen charmig, i vilket fall. :-)

Och så var dagen på något sätt till ända till slut. Jag ska nog komma ihåg nästa födelsedag med och organisera litet kalas igen, om omständigheterna känns hälften så gynnsamma. Det blir så lätt trivsamt när man bjuder till litet.