23:54 "Can I keep him?"

Han sov ännu då jag vaknade, och jag reste mig försiktigt upp i sängen, så jag inte skulle väcka honom. Allt var tyst och fridfullt, och ännu en novembergrå dag hade grytt utanför fönstret. Resåren knarrade och gnällde så smått då jag reste mig, men inte högt nog för att störa Fredrik, som snällt snusade vidare. Luften i rummet var morgonsval, och jag gled ljudlöst in i min morgonrock, drog hastigt upp dörren lagom långt för att jag skulle kunna smita ut, men inte mer, för att undvika knarr. Om jag gjort något ljud ifrån mig, var det åtminstone för lågt för att registreras på snarkometern, vilken förnöjt pyste vidare inne i rummet jag lämnade bakom mig. Topp! Tjugo minuter över nio tyckte klockan i köket, när jag började plocka i skåpen. Allt stod snart framme på arbetsbänken framför mig -- vetemjöl, grahamsmjöl, bakpulver, salt, smör och filmjölk. Jag skred glatt till verket, och en stund senare började det spridas ljuvliga dofter i köket från den första plåten som åkt in i ugnen.

Jag återvände till sovrummet och frågade om det önskades te eller varm choklad till sconesen. Det vaknades så sakta, och med ett ”choklad” återvände jag till köket för att värma mjölk och vara hushållelig en liten stund till. Lagom tills den andra och sista plåten gräddats färdigt, grep vi in på frukosten under muntert småprat och fulla av trivsel, trots det fuktiga grå utanför fönstret. Det hade varit en trevlig äppelpajskväll igår, och av allt att döma verkade det bli en lika trevlig morgon idag. Att skämma bort folk man tycker mycket om är trevligt, och när man får långväga besök så här, är det litet extra lätt.

När vi ätit färdigt och jag stökade vidare litet i köket med bortplock och småsaker, slog sig Fredrik ned och nätade ett slag. När det hade gått en stund började han fnissa en del, och då jag stack ut huvudet och såg nyfiken ut, förklarade han att någon väninna i USA han språkat med så smått om det trevliga i att få nybakade scones till frukost, just hade frågat "...Can I keep him?". :-) Charmerande gulligt uttryckt.


När lunchen nästan stod färdig och vi förnöjt smuttade på vår nypressade apelsinjuice, kom vi överens om att den senaste timmen gått tokfort, och det visade sig bäst att ta en titt efter nästa hemgående buss och hoppa över den som skulle gå tjugo minuter senare enligt ursprungsplanen. Det fanns alternativ som gav oss en timme extra, och vi högg hungrigt in på köttfärssåsen. Sen följer jag honom ned till fjärrbussterminalen, och återvänder hem för att toktrött men lika lycklig slå mig ned att besvara det senaste brevet i följetongen.

Klockan är bara eftermiddag, men jag har nästan jetlagtrötthet av att ha vänt in dygnet på rätt spår igen, men det känns bra inuti, och jag beslutar mig för att ta mig ett låångt lyxbad och läsa vidare i ”Enligt Maria Magdalena”, och så blir det. Börjar med en varm och renande dusch, och lämnar igen håret i ett stort paket av testar och balsam, för att sen sjunka ned i ett bad och en bok och låta bådadera så sakta skölja nedför mig. Det går en timme, och jag finner mig ha ett ganska väl balsamerat bröst också, och ler litet åt det innan jag läser vidare.

Till slut, halvvägs kommen i boken, lägger jag ifrån mig boken och slappnar bara av i den varma omgivande vätan. Allt är frid. Jag har börjat se förbi lärorna och skala av kristendomen dess judendom, alla lagarna, all synd, och landat med någonting som inte längre andas religion, utan bara kärleksbudskap. Finner det riktigt tilltalande vackert, och ler en stund för mig själv. Om det nu faktiskt handlar om att se förbi tolkarnas ramar, har jag inga problem att se förbi själva gudsbegreppet och fortfarande ha stoff kvar att ha utbyte av. Även om jag nog då redan tagit till mig och gjort mycket eller rentav det mesta till min lära redan nu. Tänkte han, i ännu luddigare bilder, när han sjönk ned och blev ett med värmen omkring sig och älskade.

Sen börjar han skölja ur balsamet ur håret, och låter lyckligt det flyga fritt i vattnet kring honom som en lejonman eller svajande havsanemon. Det känns fantastiskt med långt hår i stunder som den. Jag ska nog fortsätta spara ett tag. Kanske två timmar efter att ha stigit ned i badet, är han vid liv igen, en ny, pigg och kry människa, igen. Bad är magi. Och jag börjar sannerligen få pli på mina söndagar. Härligt.