07:38 Hackkyckling med jordnötssås
En mycket, mycket bra och produktiv natt inleddes med ett ordentligt mål nudlar med kyckling och jordnötssås hemma hos Per. Vi ringde in vår beställning precis innan Wokaway stängde, och bortåt en timme senare (ty de hade fått oherrans fullt upp denna fredagkväll -- misstänkligtvis för att Spexet kommit på samma finfina idé som vi) hade vi vårt mumsiga mål levererat. Under väntetiden hade Per hunnit svänga ihop en liten tårta som efterrätt, men mättnaden gjorde den till småtugg för småtimmarna i stället.
Roligt med folk som resonerar i termer av "Vi har ett paket grädde. Om vi köper [en massa annat], kan det bli en tårta av det.", och sen fullföljer den tankebanan. Jag tycker om det sättet att tänka. Så fungerar bra människor, eller vice versa.
Sen hackades och knapprades, klurades, provades, kliades skulter och pinglade insiktens lilla klocka om vartannat ända fram till tidig morgontimme. Vi började i något litet prat om att fixa litet trilskande besvärlig kod som inte rapporterade hur långa filmer var, något som ställer till med problem på alla möjliga fronter i vår mediaspelare, och hur det nu föll sig, hade Per lurat i mig att pröva på att göra en uppsynkronisering med en dagsfärsk mplayer, vilket innebar att läsa litet c-kod, jämföra gammalt och nytt, och pussla in våra egna inkrokningar från förr i det nya. Något jag tidigare hållit fingrarna borta från, i tanken att det nog är ungefär lika svårt som det är tråkigt. Riktigt så svårt var det inte, även om det tog sin tid, innan jag fick pli på det. Lärorikt var det dock, och det känns rätt bra att veta att jag nog kommer kunna göra om det igen senare vid behov.
Under tiden påtade Per litet i gammal halvmurken kod i libsub, hans stiliga hack från tiden före aido som ritar vackra textremsor, och inte behövts på länge. Eller i alla fall inte använts till något på länge, för att fantextade japanska serier likväl oftast distribuerats med textningen inbakad i själva videoströmmen på senare år. Vi hade kommit överens om att det nog vore bäst att ta den i bruk igen för att få stöd för riktigt bökiga och omständliga textningsformat som SubStation Alpha:s, och för att inte återuppfinna så många hjul i processen, och så småningom var det nytt liv i den lätt bitrötade koden igen. Under tiden satt Nilsson och mecklade med småsaker, och hjälpte mig leta rätt på en gammal note-to-self jag skrivit för bra länge sedan, för att en stund senare ha fullt upp med att plita ihop ett nytt och charmigt påskägg från dominikanska republiken.
Natten fortlöpte under mycket tedrickeri, trivsel, gemensamt småpratande kring kod, kikandes över axeln på varann, testande hit och dit, och för min del med att för första gången på tio år skriva kod i C. Jag fick för mig att flytta min textläsare jag hostat fram föregående kväll i pike till libsub där den väl egentligare hörde hemma, i synnerhet med nya världsordningen för kvällen, och nu började så sakta färdigheterna vakna i mig på nytt. De större problemen låg i att få pli på de olika kringberoenden i byggsystem och liknande som fanns, och att sen förmoda rätt om hur tillgängliga biblioteksfunktioner betedde sig, men med några hjälpande händer från Per då och då, var allt till slut på rätt köl och fungerade som ett väloljat urverk. Att sen resultatet var tio gånger vackrare både att känna under huven och se på ytan gjorde att det kändes litet extra bra efteråt. :-) Hundra rader lång blev den, hälften kod, och luftigt och läsligt av bara den. Härlig känsla. Jag kommer våga prata mer C framöver; det är inte fullt så bökigt och illaluktande som jag ibland bestämt mig för att låta det kännas som.
Efter de sista fintrimningarna för en stund sedan fann vi oss nöjda, städade undan litet och skildes åt för att nypa oss litet sömn, för egen del inför en visit av far och fars charmanta tant. Fast först ska jag ringa och komma överens om när vi ses, och nu när klockan hunnit bli i alla fall halv åtta på lördagmorgonen, tror jag att jag med någorlunda samvete kan ringa och störa. I och med att jag inte var telefonerbar sent igår kväll då min telefonsvarare fick veta hur det tänkts.
God natt i förskott, allesamman! :-)
Roligt med folk som resonerar i termer av "Vi har ett paket grädde. Om vi köper [en massa annat], kan det bli en tårta av det.", och sen fullföljer den tankebanan. Jag tycker om det sättet att tänka. Så fungerar bra människor, eller vice versa.
Sen hackades och knapprades, klurades, provades, kliades skulter och pinglade insiktens lilla klocka om vartannat ända fram till tidig morgontimme. Vi började i något litet prat om att fixa litet trilskande besvärlig kod som inte rapporterade hur långa filmer var, något som ställer till med problem på alla möjliga fronter i vår mediaspelare, och hur det nu föll sig, hade Per lurat i mig att pröva på att göra en uppsynkronisering med en dagsfärsk mplayer, vilket innebar att läsa litet c-kod, jämföra gammalt och nytt, och pussla in våra egna inkrokningar från förr i det nya. Något jag tidigare hållit fingrarna borta från, i tanken att det nog är ungefär lika svårt som det är tråkigt. Riktigt så svårt var det inte, även om det tog sin tid, innan jag fick pli på det. Lärorikt var det dock, och det känns rätt bra att veta att jag nog kommer kunna göra om det igen senare vid behov.
Under tiden påtade Per litet i gammal halvmurken kod i libsub, hans stiliga hack från tiden före aido som ritar vackra textremsor, och inte behövts på länge. Eller i alla fall inte använts till något på länge, för att fantextade japanska serier likväl oftast distribuerats med textningen inbakad i själva videoströmmen på senare år. Vi hade kommit överens om att det nog vore bäst att ta den i bruk igen för att få stöd för riktigt bökiga och omständliga textningsformat som SubStation Alpha:s, och för att inte återuppfinna så många hjul i processen, och så småningom var det nytt liv i den lätt bitrötade koden igen. Under tiden satt Nilsson och mecklade med småsaker, och hjälpte mig leta rätt på en gammal note-to-self jag skrivit för bra länge sedan, för att en stund senare ha fullt upp med att plita ihop ett nytt och charmigt påskägg från dominikanska republiken.
Natten fortlöpte under mycket tedrickeri, trivsel, gemensamt småpratande kring kod, kikandes över axeln på varann, testande hit och dit, och för min del med att för första gången på tio år skriva kod i C. Jag fick för mig att flytta min textläsare jag hostat fram föregående kväll i pike till libsub där den väl egentligare hörde hemma, i synnerhet med nya världsordningen för kvällen, och nu började så sakta färdigheterna vakna i mig på nytt. De större problemen låg i att få pli på de olika kringberoenden i byggsystem och liknande som fanns, och att sen förmoda rätt om hur tillgängliga biblioteksfunktioner betedde sig, men med några hjälpande händer från Per då och då, var allt till slut på rätt köl och fungerade som ett väloljat urverk. Att sen resultatet var tio gånger vackrare både att känna under huven och se på ytan gjorde att det kändes litet extra bra efteråt. :-) Hundra rader lång blev den, hälften kod, och luftigt och läsligt av bara den. Härlig känsla. Jag kommer våga prata mer C framöver; det är inte fullt så bökigt och illaluktande som jag ibland bestämt mig för att låta det kännas som.
Efter de sista fintrimningarna för en stund sedan fann vi oss nöjda, städade undan litet och skildes åt för att nypa oss litet sömn, för egen del inför en visit av far och fars charmanta tant. Fast först ska jag ringa och komma överens om när vi ses, och nu när klockan hunnit bli i alla fall halv åtta på lördagmorgonen, tror jag att jag med någorlunda samvete kan ringa och störa. I och med att jag inte var telefonerbar sent igår kväll då min telefonsvarare fick veta hur det tänkts.
God natt i förskott, allesamman! :-)
0 kommentar:
Skicka en kommentar