23:19 Nördandning

Plötsligt har jag blivit med så mycket liv att det känns Fasligt Inspirerande att ge litet utlopp för sin förra livsstil nördigheten i någon kreativ nyck, då och då. Det känns rätt kul, och helt klart en smula oväntat. Med tanke på hur jag i princip andats nördheter i allt jag företagit mig överallt och i alla umgängen, dygnet runt. Viss överdrift, må vara, och det senaste året gradvis utspätt med allt mer andra element (körsång, läsning, och till sist i ett vilt slag bakut ett nytt jobb i en bransch långt bort från allt binärt), men likväl. Jag är nu såpass avskuren från hacking i dess olika former att jag med rätta kan kalla det hobby snarare än livsstil numera. Det känns riktigt skönt.

Jag ser mycket mer av mina omgivningar nu än jag gjorde när jag jobbade på kontor. Jag tror jag ska kalla det ”jobba på kontor”, som i Mannen som inte vill bli stor, för det är inte så mycket vad jag gjort där som att sitta på samma ställe och jobba varje dag hela dagen som är problemet. Numera åker jag omkring hit och dit till, eller i alla fall via en faslig massa olika platser och ser mer eller mindre nya, vackra, främmande miljöer, nästan varje dag. Och väldigt mycket sommar och utomhus. Det tycker jag om. Jag gillar att åka färdtjänst. Gärna långa sträckor inom länet.

Igår skrev jag mig ett litet javascriptbokmärke för att klicka på submit N gånger i följd var sjunde sekund i en frame, för valfritt värde på N, så det inte blir så värst monotont och tråkigt att spela Kingdom of Loathing (www.kingdomofloathing.com) när man bara går omkring och samlar på sig saker eller övar. Sen hade jag en hemskt trivsamt nörd-fiffig maggropskänsla i säkert en kvart allra minst. Och i måndags, när jag hälsat på en kväll hos Per och hackat AIDO (www.aido.org) med de andra pojkarna och (med ett gott mått assistans från Per) lagat den mest djupgående och besvärande bugg som jag kände till och grämt mig över länge, kändes det härligt i flera timmar efteråt.

Och nu har jag semester i en hel vecka. Mums!

Fast självklart visade det sig nyss att jag inte bara glömt mina skor på jobbet, utan dessutom att jag fått med mig en mobiltelefon som definitivt borde ha lämnats kvar. Nå, det är väl inte värre än att jag tar mig en nattlig cykeltur till Lambohov och tillbaka och hälsar på en förmodligen charmigt pyjamasklädd Fia och byter grejer med varann. Jag kan ju göra en god gärning och ta med mig litet påste jag inte använder här hemma också, som hon ju ändå har en hel natt att sitta ut helt utan te, också. Då får jag den där mysiga godhetskänslan ännu en gång i kväll, efter att ha donerat den Snickers jag inte visade mig behöva själv idag till det mörka nattpassets godissug. :-)

Nå, på med litet utomhustemperaturtåliga kläder och iväg i mörkret! En mils cykeltur till idag ska jag väl tåla, med min nya kondition, och allt? :-D