08:24 Två rekommendationer

Den här helgen har jag försökt hinna ikapp litet förlorad egentid från den senaste tiden, som varit ganska full av jobb, tillbringa helger med Katla (förra och förrförra: ute på äventyr, först en tur längdskidor plus bad vid en varm källa i Sierraville strax intill Lake Tahoe, och nu senast, dito Harbin Hot Springs och helgspecial HAI Level 6: "creating community"). Följaktligen har jag har på egen hand suttit hemma och pysslat, idkat hjärngymnastik, spelat dataspel och läst en del.

Mitt senaste spelfynd, Puzzle Dimension, har jag redan klockat femton timmar i, allt som allt (då inte bara just den här helgen), och lovar ytterligare ett antal, innan jag tagit mig genom alla pusslen. Det har en del gemensamma drag med det gamla Bombuzal från sent åttiotal, men har till skillnad från det gjorts av ett knippe svenskar, finns för både Mac och Windows (jag köpte min version via Steam, för största bekvämlighet), är oerhört vackert och kräver mycket mer spatialt tänkande och klurande, då brädet inte nödvändigtvis är plant, utan sitter ihop på en massa intressanta sätt i tre dimensioner, så man kan behöva rulla ut från avsatser för att ta sig dit man vill. Ja, och i stället för att vara en fulsöt blå typ som knatar omkring i godan ro och detonera bomber, så är man ett fint klot som rullar omkring och plockar solrosor samt, om man vill visa sig duktig och kamma hem bonuspoäng, försöker att besöka alla rutor på brädet innan man går i mål. Precis som Bombuzal, kan man göra allt i godan ro; all rörelse sker i diskreta distinkta steg om en eller två rutur framåt, bakåt, åt höger eller vänster -- eller bara studsa på stället, om man så vill. Rekommenderas varmt!

Efter att ha läst en liten intressant serie noter om hur Google började, bestämde jag mig för att gräva rätt på vad uttrycket "Nice guys finish first" (som den sista av dem hade som tema), har för ursprung, som jag inte haft helt klart för mig förut. Tydligen var det en tre kvart lång BBC-dokumentär av min favorit Richard Dawkins, där han dels följde upp litet reaktioner på (bokstavstolkningar) av hans tidigare bok "The selfish gene", dels motsatte sig den tidigare tesen "Nice guys finish last" som gör gällande att bufflighet skulle vara ett mer vinnande koncept än samarbete, evolutionärt sätt. I princip hela programmet ägnar sig åt att förklara finessen med det spelteoretiska konceptet "tit for tat" ("jag kliar din rygg, om du kliar min"); initiativtagande till samarbete kombinerat med omedelbar bestraffning vid fusk, samt lika omedelbar förlåtelse vid rättelse. Rekommenderas också, även om videokvalitén i Google Video är bristfällig.