11:00 Röster från 21:a våningen
Jag har just hälsat på hos svenska generalkonsulatet i San Francisco och röstat, vilket var oerhört mycket roligare och intressantare än röstning någonsin varit i Sverige. Själva lokalen var inhyst på 21:a våningen av 25, mitt inne i smeten i stadskärnan, och för en exilsvensk som jag var det synnerligen trivsam omväxling att knacka på och bli mött med ett "hej!".
Samtliga partier var representerade i en prydlig rad röstkort, till och med de små nischpartierna -- Piratpartiets låg först i raden. Jag hoppas jag håller till här i trakten kring nästa val med; det var värt mödan att vakna klockan sju för att hitta in till nio. Jag tycks hinna tillbaka söderut till jobbet till kvart över elva med, det vill säga blott en kvart senare än vanligt.
San Francisco var iklätt en ljus variant av sitt vanliga väder -- grått, molnigt och en smula Göteborskt, och dimma över de sydligare nejderna kring Balboa Park som jag just passerar med BART (den amerikanskt mulliga variant på tunnelbana som trafikerar allt norr och öster om Millbrae -- en slags direkt motsats till den charmiga lilla tunnelbanan i Glasgow).
Nyliga landvinningar i mitt dagliga liv är upptäckten att jag bor mer eller mindre granne med en massage/spa-salong av något slag, som jag just är i färd med att boka in mig på; jag har tagit litet illa hand om min rygg, förefaller det, så det ska bli skönt att göra någonting åt det. Jag har på känn att det kan bli en angenäm vana och del av min typiska vecka, att börja, säg, onsdagmorgnarna med en timmes massage på väg till jobbet.
Det har varit påfallande intressant och kreativt berikande på jobbet i ett rätt bra tag nu; sedan vi strukturerade om för en tid sedan -- och i morgon börjar en ny teknikchef hos oss, som vi tar över från Linden Labs (Second Life), som verkar, i brist på mer dignifierade benämningar, buskul, och ännu mer pepp än jag själv ofta uppfattas. Han verkar vara rätt sorts nördig, nyfiken och engagerad, med rykte om sig från föregående arbetsplats om att typiskt suga upp alla ingenjörer i sitt team för att det är så roligt att jobba med honom -- och som han till och med lyckats charma vår rätt surmulna riskkapitalist, ska det bli kul att se hur det faller sig. :-)
Ah; i Millbrae har det till och med regnat en smula -- marken ser klart uppfriskad ut, och trottoarer, betong och asfalt väl översköljda. Luften tycks litet fräschare än vanligt med, även om den inte brukar kännas direkt obehaglig i vanliga fall.
Katla har jobbat för högtryck hela helgen (det var Labour Day i måndags därtill), och är fullbokad med ditt och datt veckan ut, men på söndag far vi till Muir Beachs Green Gulch Farm, för att idka japansk teceremoni under med största sannolikhet trivsamma former. Vi skildes åt sent i fredags kväll efter en mysig sammankomst i mitten av SF (i en lägenhet strax ovanför Dolores Park) med vad som nog närmast kan kallas "the HAI class of 2010" -- en liten undergrupp roliga och keliga människor som följts åt upp till level 7 hittills och med avsikt att återförenas i nästkommande 8, litet senare i år. Vi åt en njutbar laxmiddag med en aningen förvånande (men definitivt komplementerande!) jalapeñosylt till, och tillbringade resten av kvällen i rätt avslappnat småprat i en stor myshög bland kuddar, madrasser och memory foam, omgivet med några klart stämningsgivande 3*3-matriser av stora IKEA-värmeljus, till musik från Katlas samling "face stroking music", som vi halvt skämtsamt benämner den (jag har för mig att bandet går under namnet "2002").
Efter det fördrev jag hela lördagen med värd och påhälsande vä(rd|n)inna, båda ur samma skock, promenerandes kors och tvärs i de omgivande, mycket varierade och färgstarka kvarteren runt omkring. Arkitektur, smak och bebyggelse är fantastiskt varierande här -- allt från dystopiska framtidsborgar Skynet skulle varit stolt över att ha uppfunnits i, över häxhus, till små strandbostadsliknande minihus, alltsammans inträngt på några ynka kvarter högt över omgivningen uppe på Hill Street, eventuellt stadens brantaste gata. Det är intressant hjärngympa lika mycket som kroppslig att gå i trettio graders uppåtlut och se parkerade bilar i sidlut sticka upp ur marken i en vinkel intill hus och vägdetaljer som skjuter upp i en annan -- och så plötsligt korsar man en väg som är perfekt horisontell, och sedan vidare uppförs i 30 graders lutning igen.
Och nu har det blivit dags att knata in på jobbet -- på återseende! :)
Samtliga partier var representerade i en prydlig rad röstkort, till och med de små nischpartierna -- Piratpartiets låg först i raden. Jag hoppas jag håller till här i trakten kring nästa val med; det var värt mödan att vakna klockan sju för att hitta in till nio. Jag tycks hinna tillbaka söderut till jobbet till kvart över elva med, det vill säga blott en kvart senare än vanligt.
San Francisco var iklätt en ljus variant av sitt vanliga väder -- grått, molnigt och en smula Göteborskt, och dimma över de sydligare nejderna kring Balboa Park som jag just passerar med BART (den amerikanskt mulliga variant på tunnelbana som trafikerar allt norr och öster om Millbrae -- en slags direkt motsats till den charmiga lilla tunnelbanan i Glasgow).
Nyliga landvinningar i mitt dagliga liv är upptäckten att jag bor mer eller mindre granne med en massage/spa-salong av något slag, som jag just är i färd med att boka in mig på; jag har tagit litet illa hand om min rygg, förefaller det, så det ska bli skönt att göra någonting åt det. Jag har på känn att det kan bli en angenäm vana och del av min typiska vecka, att börja, säg, onsdagmorgnarna med en timmes massage på väg till jobbet.
Det har varit påfallande intressant och kreativt berikande på jobbet i ett rätt bra tag nu; sedan vi strukturerade om för en tid sedan -- och i morgon börjar en ny teknikchef hos oss, som vi tar över från Linden Labs (Second Life), som verkar, i brist på mer dignifierade benämningar, buskul, och ännu mer pepp än jag själv ofta uppfattas. Han verkar vara rätt sorts nördig, nyfiken och engagerad, med rykte om sig från föregående arbetsplats om att typiskt suga upp alla ingenjörer i sitt team för att det är så roligt att jobba med honom -- och som han till och med lyckats charma vår rätt surmulna riskkapitalist, ska det bli kul att se hur det faller sig. :-)
Ah; i Millbrae har det till och med regnat en smula -- marken ser klart uppfriskad ut, och trottoarer, betong och asfalt väl översköljda. Luften tycks litet fräschare än vanligt med, även om den inte brukar kännas direkt obehaglig i vanliga fall.
Katla har jobbat för högtryck hela helgen (det var Labour Day i måndags därtill), och är fullbokad med ditt och datt veckan ut, men på söndag far vi till Muir Beachs Green Gulch Farm, för att idka japansk teceremoni under med största sannolikhet trivsamma former. Vi skildes åt sent i fredags kväll efter en mysig sammankomst i mitten av SF (i en lägenhet strax ovanför Dolores Park) med vad som nog närmast kan kallas "the HAI class of 2010" -- en liten undergrupp roliga och keliga människor som följts åt upp till level 7 hittills och med avsikt att återförenas i nästkommande 8, litet senare i år. Vi åt en njutbar laxmiddag med en aningen förvånande (men definitivt komplementerande!) jalapeñosylt till, och tillbringade resten av kvällen i rätt avslappnat småprat i en stor myshög bland kuddar, madrasser och memory foam, omgivet med några klart stämningsgivande 3*3-matriser av stora IKEA-värmeljus, till musik från Katlas samling "face stroking music", som vi halvt skämtsamt benämner den (jag har för mig att bandet går under namnet "2002").
Efter det fördrev jag hela lördagen med värd och påhälsande vä(rd|n)inna, båda ur samma skock, promenerandes kors och tvärs i de omgivande, mycket varierade och färgstarka kvarteren runt omkring. Arkitektur, smak och bebyggelse är fantastiskt varierande här -- allt från dystopiska framtidsborgar Skynet skulle varit stolt över att ha uppfunnits i, över häxhus, till små strandbostadsliknande minihus, alltsammans inträngt på några ynka kvarter högt över omgivningen uppe på Hill Street, eventuellt stadens brantaste gata. Det är intressant hjärngympa lika mycket som kroppslig att gå i trettio graders uppåtlut och se parkerade bilar i sidlut sticka upp ur marken i en vinkel intill hus och vägdetaljer som skjuter upp i en annan -- och så plötsligt korsar man en väg som är perfekt horisontell, och sedan vidare uppförs i 30 graders lutning igen.
Och nu har det blivit dags att knata in på jobbet -- på återseende! :)
postad 11:00 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar