12:19 Liv Strömquist
Jag sitter just på biblioteket i Linköping och läser Einsteins Fru, i brist på Hundra Procent Fett, som jag egentligen tänkt hugga (hint: den är alltid utlånad av en anledning, som det heter i USA:nien, där jag brukar bo när mina vänner inte skaffar doktorshattar, det är jul eller nyår). Att det fick bli Einsteins Fru i stället gör emellertid ingenting alls, för den tycks ha samma storslagenhet, den, och som bonus visste jag inte ens att den fanns förrän när jag sökte efter lockande alternativ (en Jan Stenmark ligger orörd bredvid, likaså Tintin i Sovjet, som såg intressant ut mest av nyfikenhet på vad Katya månde ha för bild av den).
Jag har a vista-översatt allt mer på sistone för mina närmaste där borta -- Viba Fembas "en bit lök" härom dagen, Tove Janssons "vem ska trösta knyttet" härom veckan, och Liv Strömkvist är alldeles för bra för att inte delas med av med, känns det som. Kultur och vettiga idéer och perspektiv har existens- och spridningsberättigande, när allt kommer omkring. Jag undrar vad som är bästa sätt att ta sig an sådana uppslag. Vi har en massa mossig copyright-rigor-mortis och lagstiftning plus lobbyism- och advokatarméer å ena sidan, och den laglösa rättvisans princip å den andra (jag förevisade Karl-Bertil Johnssons julafton för Katya i måndags med, till storartad glädje likaså -- och begreppet kom upp nu mer för att det lät bra i sammanhanget än för att jag ser Strömquists förlag som någon slags utsugarorganisation att stjäla från, även om de råkar vara det -- hela retoriken kring monopolisering av kontroll och inlåsning av kultur är idiotisk och föråldrad). Det vore roligt om det kunde ta litet fyr i Livs tankar internationellt, när allt kommer omkring -- hon karikerar skickligt Kristendom och högt hyllade karaktärer som Sting, Elvis Presley och, förstås, Einstein, vilket med lätthet borde gå hem även i en större ankdamm än vår.
Men nu förtjust tillbaka till husa/musa-komplexet, för litet mer storartat klarspråk om dumheterna under de genanta partiella yttringar all könsdebattretorik i media brukar handla om. Allt det här är helt utsökt -- jag borde nog skaffa mig litet böcker att ta med tillbaka innan jag far i västerled igen i Januari.
Jag har a vista-översatt allt mer på sistone för mina närmaste där borta -- Viba Fembas "en bit lök" härom dagen, Tove Janssons "vem ska trösta knyttet" härom veckan, och Liv Strömkvist är alldeles för bra för att inte delas med av med, känns det som. Kultur och vettiga idéer och perspektiv har existens- och spridningsberättigande, när allt kommer omkring. Jag undrar vad som är bästa sätt att ta sig an sådana uppslag. Vi har en massa mossig copyright-rigor-mortis och lagstiftning plus lobbyism- och advokatarméer å ena sidan, och den laglösa rättvisans princip å den andra (jag förevisade Karl-Bertil Johnssons julafton för Katya i måndags med, till storartad glädje likaså -- och begreppet kom upp nu mer för att det lät bra i sammanhanget än för att jag ser Strömquists förlag som någon slags utsugarorganisation att stjäla från, även om de råkar vara det -- hela retoriken kring monopolisering av kontroll och inlåsning av kultur är idiotisk och föråldrad). Det vore roligt om det kunde ta litet fyr i Livs tankar internationellt, när allt kommer omkring -- hon karikerar skickligt Kristendom och högt hyllade karaktärer som Sting, Elvis Presley och, förstås, Einstein, vilket med lätthet borde gå hem även i en större ankdamm än vår.
Men nu förtjust tillbaka till husa/musa-komplexet, för litet mer storartat klarspråk om dumheterna under de genanta partiella yttringar all könsdebattretorik i media brukar handla om. Allt det här är helt utsökt -- jag borde nog skaffa mig litet böcker att ta med tillbaka innan jag far i västerled igen i Januari.
0 kommentar:
Skicka en kommentar