10:41 The Enchanted Broccoli Forest
I lördags följde jag med Katla på en liten minikonsert hon orglade till i en kyrka i Palo Alto. Jag är högst förtjust i kontrasten mellan liten, liten Katla och stor, stor orgel, och i synnerhet den första avsnittet av det Mendelssohn-stycke hon framförde var klart mäktigt. Det var ett rätt blandat program med en rätt blandad skock organister från trakten, jag, någon kyrkoherde eller dylikt, och inte så många andra alls i kyrkan; deras PR-känsla sträckte sig inte längre än att annonsera det på sin egen hemsida, så det blev på något vis ännu mycket mer ljud per person i det mycket rymliga kyrkorummet. Jag vet inte om jag bondade bättre med hennes parti av jäviga skäl, men det var en skön känsla att försvinna iväg bland de mäktiga tonerna, så länge de varade. Orglar är ena bra djur.
Efter det åt vi litet sushi, tog en fika och beslöt oss för att turista litet på Stanford och titta på studenter samt ett parti karta som verkade intressant: dels för att det skulle ligga en sjö med ett båthus där, dels för att Google strax intill desamma noterat "Narnia" och "The Enchanted Broccoli Forest". Bådadera såg konceptuellt omistliga ut, och vi navigerade oss förtjust dit. Narnia var något av en besvikelse; ett kyffe till studentinhysning som lika gott kunde ha varit ett parti av modernare delen av StudentRyd eller LiU. (Innan kvällen var helt över, fann Katla en studentska som bytte om från blå till violett BH, vilket enligt samma källa mildrade besvikelsen en smula.) Yahoos karta menade att byggnaden hette "Narnia Hall", vilket ju genast ser nästan lika tråkigt ut som i verkligheten. The Enchanted Broccoli Forest kan tänkas ha varit huset nästgårds, som dock må kunna anses ligga mitt i en förtrollad broccoliskog -- i synnerhet om man rökt på litet, spekulerade vi.
Så mycket sjö var det inte kvar intill dock; det allra mesta hade den globala uppvärmningen ätit upp, och i stället var det ett stort tistelhål med en liten promenad/cykel-stig runtom, som dessutom hade fräckheten att gena över det lilla sundet i ena änden av sjön. Vi var inte ogina dock; mörkret hade hunnit falla vid det laget, och det var rätt skönt att vara i den ände av sjön där vare sig juriststudenter eller andra studenter hade fest för att fira eller glömma finals week, som förmodligen just tagit slut.
Veckan som gått har jag lekt en del med spelet Portal från Valve, som just dykt upp i macversion som fram till den 24:e (om jag minns rätt) gratis kan laddas hem från via Steam, vilket även det förut inte brukat finnas till mac. Gratiserbjudandet är nog ett bra sätt att få folk att bry sig, och Portal är ett rätt kul, och synnerligen humoristiskt pusselspel där man lallar omkring med en mojt som projicerar titthål på väggar, som man sedan kan promenera in genom (eller hoppa) för att ta sig från A till B. Ett vansinnigt enkelt koncept som tagits till fantastiska nivåer, med superb närvarokänsla.
Förmodligen blev det litet väl mycket Portal, för de vita väggarna i min lägenhet har börjat se ut som om de är till för att projicera portaler på, så jag till exempel kan sträcka ena armen genom väggen till kylskåpet ute i köket, eller så. På de senare banorna finns det några actionmoment med, och när jag sent framåt kvällen knatade över till Safeway för att kompletteringshandla litet frukost inför i morgon hoppade jag till litet när ett plötsligt välbekant ljud signalerade att "nu sätter gräsbevattnigen igång!". Ett plötsligt ljud så där som jag vant mig vid att veta vad det betyder, men som nu fick mer karaktär av ett plötsligt ljud som betyder någonting, och en slags vana i kroppen av att plötsliga förändringar i omgivningen är bra att reagera på lika plötsligt. Jag överlevde ehuru både grönskebevattningen kring Safeways parkeringsplats och bilstråkspassagen mellan mitt hus och affären, hel och torr, och beslöt mig för att det fick vara bra så för idag.
Och ni som undrar om hur den förtrollade broccoliskogen ser ut, tag en titt med google images. Japp, det finns ett veganrecept på samma tema. Ju skogigare, dess mer likt det lilla oförvägna parti Stanford vi skådade.
Efter det åt vi litet sushi, tog en fika och beslöt oss för att turista litet på Stanford och titta på studenter samt ett parti karta som verkade intressant: dels för att det skulle ligga en sjö med ett båthus där, dels för att Google strax intill desamma noterat "Narnia" och "The Enchanted Broccoli Forest". Bådadera såg konceptuellt omistliga ut, och vi navigerade oss förtjust dit. Narnia var något av en besvikelse; ett kyffe till studentinhysning som lika gott kunde ha varit ett parti av modernare delen av StudentRyd eller LiU. (Innan kvällen var helt över, fann Katla en studentska som bytte om från blå till violett BH, vilket enligt samma källa mildrade besvikelsen en smula.) Yahoos karta menade att byggnaden hette "Narnia Hall", vilket ju genast ser nästan lika tråkigt ut som i verkligheten. The Enchanted Broccoli Forest kan tänkas ha varit huset nästgårds, som dock må kunna anses ligga mitt i en förtrollad broccoliskog -- i synnerhet om man rökt på litet, spekulerade vi.
Så mycket sjö var det inte kvar intill dock; det allra mesta hade den globala uppvärmningen ätit upp, och i stället var det ett stort tistelhål med en liten promenad/cykel-stig runtom, som dessutom hade fräckheten att gena över det lilla sundet i ena änden av sjön. Vi var inte ogina dock; mörkret hade hunnit falla vid det laget, och det var rätt skönt att vara i den ände av sjön där vare sig juriststudenter eller andra studenter hade fest för att fira eller glömma finals week, som förmodligen just tagit slut.
Veckan som gått har jag lekt en del med spelet Portal från Valve, som just dykt upp i macversion som fram till den 24:e (om jag minns rätt) gratis kan laddas hem från via Steam, vilket även det förut inte brukat finnas till mac. Gratiserbjudandet är nog ett bra sätt att få folk att bry sig, och Portal är ett rätt kul, och synnerligen humoristiskt pusselspel där man lallar omkring med en mojt som projicerar titthål på väggar, som man sedan kan promenera in genom (eller hoppa) för att ta sig från A till B. Ett vansinnigt enkelt koncept som tagits till fantastiska nivåer, med superb närvarokänsla.
Förmodligen blev det litet väl mycket Portal, för de vita väggarna i min lägenhet har börjat se ut som om de är till för att projicera portaler på, så jag till exempel kan sträcka ena armen genom väggen till kylskåpet ute i köket, eller så. På de senare banorna finns det några actionmoment med, och när jag sent framåt kvällen knatade över till Safeway för att kompletteringshandla litet frukost inför i morgon hoppade jag till litet när ett plötsligt välbekant ljud signalerade att "nu sätter gräsbevattnigen igång!". Ett plötsligt ljud så där som jag vant mig vid att veta vad det betyder, men som nu fick mer karaktär av ett plötsligt ljud som betyder någonting, och en slags vana i kroppen av att plötsliga förändringar i omgivningen är bra att reagera på lika plötsligt. Jag överlevde ehuru både grönskebevattningen kring Safeways parkeringsplats och bilstråkspassagen mellan mitt hus och affären, hel och torr, och beslöt mig för att det fick vara bra så för idag.
Och ni som undrar om hur den förtrollade broccoliskogen ser ut, tag en titt med google images. Japp, det finns ett veganrecept på samma tema. Ju skogigare, dess mer likt det lilla oförvägna parti Stanford vi skådade.
postad 10:41 |
Permanent länk |
|
2 kommentar
Jag testade också Portal i Mac-version! Skojigt värre. Och överraskande välskriven dialog (eller snarare monolog), vilket torde vara ovanligt i den genren.
O, ja! :-)
Katla blev också förtjust i monologen, och de små pratiga illvillingarna. När du tagit dig genom speldelen finns det gott om roligt relaterat på youtube med. :-)
Efter att ha kikat en stund på den här piano-versionen, spelade hon uppspelt samma sak på sitt eget piano. (Vilket påminner mig om att jag glömde att skriva ut noterna -- så hon kan spela in en orgel-version. ;-)