05:41 Litet nu

Jag läser just om miljö- och lokalpolitiska problem i Montana, förälskar mig i ett flickeflarn i Iowa, jobbar tillsammans med kollegorna i Kalifornien, varav min chef reser hem till familjen i Indien ett par veckor, medan jag hemma i Sverige står i begrepp att packa ihop mig, göra mig av med allt lösöre jag inte älskar, under en liten semester flytta mig själv till en förstad till San Francisco medan mitt återstående bohag åker båt västerut, där jag för egen del hälsar på vänner i Amsterdam, kanske gör ett nedslag i Italien, hälsar på i Bombay, tittar in till Sigge och kanske Kalle kring och i Tokyo.

Dessförinnan några ytterligare kringreserier, framför allt alla kära vänner som pluppat upp på kartan just litet varstans, umgås litet med pappa, kanske mamma, och kanske till och med ställa upp litet som värd åt ännu en eller annan nybliven vän, sedan jag någon gång ganska nyligen fick litet pli på det där att slå upp hjärtinnerliga konversationer med folk och faktiskt ta upp det som något självklart, lättsamt, angenämt och oladdat att hälsa på och bli påhälsad av andra, som om de eller jag själv förestod ett litet muminhus som det passerar kära vänner genom som har vägarna förbi, helt enkelt för att det är så trevligt. Jag ska inte direkt fråga hur det blev så; mer hur det kom sig att det inte var det förut, om så. Det här är seriöst livskvalitéande.

Bjuder in andra människor i mina litterära crushes och får på dela upplevelsen att upptäcka dem på nytt, när fascinationen utbyts med mig själv i en annans röst som klär den i ord jag inte skulle ha kommit på själv, men som klär också min fascination bättre än jag gjort själv. Det där underbart prestigelösa i Paul Grahams penna, till exempel, och hur högst ounderbart det kan vara att samtala med människor som inte förmår göra sig av med sin prestige. Glädjen i att möta människor, som indirekt driver en till att själv excellera i att jämna sin prestige med marken, för att vilt utreda sakfrågor ur alla möjliga infallsvinklar utan att begrunda värden.

Bryter ett stort *fastn* på jobbet med att påtala att det här med ramverk verkligen inte är mitt forte och går det bra om jag bedriver litet research och bygger små uppfinningar som gör saker ett tag, som ÄR mitt expertområde, och javisst gör det det. I morgon, med andra ord, litet finuppande. Kanske byta ett par ord med ömset, om jag hinner vakna innan hon nattar sig, promenera mig en lunch på stan i solgass med bok i högsta hugg, köpa mig en stump parmesan på Norins, knata hem, jobba några timmar och göra litet rapport om flytteriernas framskridande; kanske boka massage hos Nattis, den lokala thaimassösen som borde testas, stoppa i mig, och kanske Erica, litet god middag, och eventuellt zona bort till någon film i en soffa med litet nacke, hår och rygg att vattna mina ihjältörstande fingrar med.

Det är kanske inte så tokigt ändå, just nu. Men jag är som sagt rätt farligt nära svältgränsen för kel, eller för all del massage, ompyssel och tumanhandsprat om bra skit; det är ojedamig så dags att jag skyndar ut på min kringresa i nära och främmande trakter och letar rätt på er. Jag har ingen aning om vart veckan tog vägen, men det verkar nästan vara lördag igen, så troligen är det nog dags för en dos charmiga lysiter och kinamat.

Så här dags borde jag verkligen inte vara uppe, och jag har ingen bra anledning heller. Ett kungarike för en sådan där mjuk sängkronometer man somnar intill!