02:25 Biobränsle

Ett rätt modernt vansinne är att driva bilar med etanol, som har en bråkdel av energiinnehållet hos olja, kostar disproportioneligt stora mängder energi redan i produktionsledet, och har effekten att våra begränsade åkermarker på jorden, som tills oljepriset kom upp i 60 dollar fatet, odlade spannmål att mätta jordens befolkning med, nu i rask takt i stället odlar majs, sockerrör med mera, som går vidare till produktion av etanol, att hälla i våra bilar.

Effekten av det här är att världsmarknadsspannmålspriset knutits till oljepriset, eftersom såväl spannmål som olja är konverterbara till drivmedel. Oljepriset stiger, i takt med att världsproduktionen så sakta börjar avta (när den lättillgängligaste oljan exploaterats), och spannmålspriserna följer snällt med uppåt. Lett i konsekvens?

Här är två sätt att säga samma sak, hugget ur först Plan B, sen en längre och ganska intressant artikel, som djuplodar på just etanol:

The emerging competition between the owners of the world’s 860 million automobiles and the 2 billion poorest people is uncharted territory for humanity. Suddenly the world is facing a moral and political issue that has no precedent: Should we use grain to fuel cars or to feed people? The average income of the world’s automobile owners is roughly $30,000 a year; the 2 billion poorest people earn on average less than $3,000 a year. The market says, Let’s fuel the cars.

Plan B 3.0

The core problem is that gasoline price elasticity in the US is about -0.05, versus the -0.7 price elasticity for food consumption by poor consumers. This makes clear who is going to win the bidding war for food versus biofuels in a free market.

Fermenting the Food Supply

Jag vill inte ha en bil som dricker etanol. En rymlig tank à 90 liter i en SUV, till exempel, slukar spannmål motsvarande vad som föder en människa, ett helt år. Då jag skaffar bil -- det vill säga inte alldeles osannolikt om någon till några månader -- siktar jag på en pluginhybrid av något slag. En Toyota Prius, kanske. Som de allra flesta sträckors kort körning bör klara sig på batteridrift, och i idealfallet laddas upp via elnätet, från icke-kemiska energikällor.

Mitt sparkapital sitter just nu och möglar för vanlig bankränta. Det börjar suga litet i viljan att låta det förränta sig samtidigt som det sponsrar, förslagsvis, utvecklingen och driftsättningen av bättre, effektivare och billigare vindkraftverk. Jag undrar hur man bäst går till väga för att ge dem god verkningsgrad för ett vettigt ändamål.