00:10 Burr

Obeslutsamhet multiplicerat med tid leder i mitt fall till ett frisyrtillstånd bäst beskrivet som "ett stort burr". Ett tämligen volumiöst fågelbo av hår, som flirtar litet med afro-stuket, om man så vill. Det ser förmodligen ganska så anskrämligt ut, men själv är jag förstås acklimatiseringsblind -- och ju längre det blir (åt alla håll), desto mer har jag börjat tycka om känslan av det. När vinden tar tag i det, att dra en borste genom det, att ha det som en man omkring sig när man badar, att ligga med huvudet i knät på någon som pysslar i det, och så vidare. Och så är det svårt att inte dra ordentligt på munnen när man ser sig i spegeln om morgnarna, och det valt någon extra säregen pose under nattens sömnbravader.

Idag var en särdeles blåsig dag i Linköping; det var så där strax över styrkorna där cyklar blåser omkull men inte riktigt halvvägs kommet till där de blåser omkring. Väldigt mycket saker som yrde -- i form av mindre stycken allsköns biomassa, sand eller skräp på sina oborstade håll, och förstås folk som kisande försökte navigera sig genom kaoset utan att krocka med varann eller något annat luftburet. Och det var ren taktil fröjd att promenera Kungsgatan till en bit lunch, med kastbyarna kringstuvandes min medusa. Jag måtte ha varit den enda som bredflinade åt alltsammans, åtminstone innan jag smittade av mig på folk som verkade greppa humorn i vädret när de sett en annan att inspirera. Eller, också möjligt, så var min Plupp-luva minus färgen blå nog för samma effekt.

Hur som helst, börjar det dra ihop sig till att skaffa nytt pass och ett amerikanskt visum modell H1B, som all röd tejp på amerikanska sidan numera är avklarad för, och i och med det lär det också bli dags för ett passfoto för desamma. Jag har inte riktigt skägget eller svartmuskigheten för att misstas för en hemsk Taliban, men frågan är om jag har mage att se ut som ett troll i mitt pass så där nästan med flit. Det lär väl följa med mig i några år, tippar jag, och om något, torde jag väl få mindre hår, eller en mer tefatsliknande än microfonliknande profil på det, om inte annat, på litet sikt, så det kanske inte förblir så välliknande. Eller, heaven forbid, skaffa en frisyr som ser ut som folk mer än fä, om jag någon gång kommer på hur en sådan borde se ut. Fast har jag inte lyckats intressera mig för detta studium på trettio år än, är det kanske inte så sannolikt att jag hittar en innan det här passet också gått ut. Och visumet gäller bara till 2011, i vilket fall, så det är ju passé vilket ögonblick som helst nu.

Jag hade en trivsam nära-livet-upplevelse i lördags kväll, då jag slank med en nybliven väninna på någon liten festlighet i en trädgård i Norrköping. Själv kände hon en större klick tjejer i skaran, men det var ett par-tre andra gossar där med, och något så ovanligt som åldersblandning utav bara den; mest mittre tjugonånting, men ett par uppstickare över trettio med, däribland en trettisjuårig karl med gott lynne, bra munläder och bjudsam, lätt livsfilosofiskt lagd personlighet -- en karl som gick till någon beteendeterapeut, för att det var så intressant att lära sig mer om sig själv.

Givetvis trivdes jag bra med sällskapet, även om jag hade klätt mig litet för sparsamt för kvällsluften (friluftsshorts och kortärmad skjorta är helt rätt från lunch till middag, men inte middag till midnatt) -- men som jag hade min väninna inklämd intill mig inom pysselhåll på bänken vi satt på hela tiden, var det inte hela världen ändå. Jag håller värmen så länge jag pysslar om andra, tycks det, och under kvällens gång tog jag igen ganska mycket pysselunderskott jag byggt upp en tid, även om det inte direkt var med råge för det. Trots att jag framåt midnatt knådat axlar och skämt bort folk till höger och vänster och trivts något smått oförskämt långa stunder. Det är lyx att pyssla om tjejer som trivs med det och verkligen utstrålar det också.

Ett litet tag nådde det rentav den där bra nivån av bli-tagen-för-given, det vill säga den som handlar om att koppla bort för ett ögonblick att det skulle kunna vara något ovanligt eller märkligt med att en någon timme tidigare helt obekant typ skämmer bort en ordentligt, och att det över huvud taget kan tänkas sluta vara precis som det är just nu -- trivselreglaget på fullt spjäll, avslappnad atmosfär, och spontan gruppsång blandade Simon & Garfunkel, de blandade brottstycken någon kunde texten till. En sådan där idyllisk porträttfestbild som nästan måste vara fabricerad av selektiv ihågkomst. Just för egen del drack jag å andra sidan ingenting, så om så, får jag snarare skylla på allmän gaggighet.

Hur som, den där karln jag nämnde var tydligen frisör i Söderköping, och även om inte ämnet kom upp, fundrar jag på om det kanske vore läge att se om han lurar ut något kul att stuva om mitt kaos till. Jag brukar mest gå till frisöser annars, för att hårklippning nog rankar mer som rekreation och trivsam avslappning än att jag fiskar efter något särskilt resultat, men mönster är ju till för att brytas. Och fara till Söderköping kanske till och med kan vara kul i sig. Jag har ju inte ens provat på Smultronstället, när allt kommer omkring; det kan säkert få plats en glasslunch eller -middag med innan jag hittar mig tillbaka igen.

Jag har visserligen mest diskreta läsare, men kan ju fråga likafullt -- har någon åsikter om vad jag borde hitta på med mitt burr, egentligen?