08:04 Skenande prestigetroll

Håhåjaja.

Ja, ibland blir jag också väldigt trött på specifika individer. Det har just dykt upp en mycket ambitiös autist kring ett av de skötebarn jag adopterat delad vårdnad av, i det här fallet en utökning till webläsaren Firefox vid namn Greasemonkey. Ingen skugga därvidlag fallen över autister i allmänhet; de när ofta drag som förläner dem superkrafter i hårdnackad envishet som gör dem kapabla till allsköns stordåd en mer ordinärt funtad människa inte skulle fixa, undertecknad inräknad.

Det droppade hux flux in en sådan här människa med en smula komplex över att vara lösningen på alla problem och som gett sig den på att bevisa det för världen genom att först göra en massa stordåd, och sen vältra sig i ära, stolthet och prestige. Helt okej, även om det är en smula tröttande att lyssna till hela tiden, men är det ett väl utfört arbete, så låt för all del dess förrättare få känna glädjen av ett väl uträttat arbete, som är den grund varpå samhället vilar.

Och han har gjort en massa bra saker; visserligen mest mekaniska småsaker, men han tog tag i att ge sig in och städa med en liten dammvippa, och en hel del av det stökiga dammet som grott in i den kladdiga smutsen precis under ytan har faktiskt skingrats, så det visserligen inte doftar helt gott, men så det blivit litet mer överblickbart här och där. Jättebra!

Men sen kärvar det ihop litet, för när han missförstår saker; läser in fel sammanhang på ord, till exempel -- för all del helt begripligt -- blir det totalhaveri, för all jämrans prestige som ligger i att Ha Rätt hela tiden, vilket genomsyrar hela hans varelse. Det exploderar i ett stort moln av energitjuvande, när man tålmodigt försöker leda honom ovilse utan att stöta i för hårt i den där prestigen, om man kan undvika det.

Tyvärr slutade det inte riktigt där; han förgiftar klimatet på mailinglistan vi andra pappor och surrogatpappor och nära anhöriga umgås och för diskussioner genom, och väller ur sig trafik, under förevändningen att det inte är lika illa som på, säg, linuxkärnans motsvarande kommunikationskanal.

Jag hoppas gammelsmurfen hittar på något bra för att ruska om honom litet; det är ingen roll jag gillar att ta själv. De vägar och metoder jag söker är att ledsaga, visa och berätta, förklara, hälsa välkommen, vidga och återkoppla kring idéer, och berömma, när anledning föreligger. Det här är mest slitsamt.

Och jag har alltså en skenande Bust-All som håller på som bäst att äta sig in i närmsta betongvägg som råkade komma i vägen. Joy.

Jaja; kanske rasar den över honom. Och i morgon ska jag baka lussekatter. Sådant är bra. Veckans höjdpunkt hittills. Och med en väninna jag har en massa intressant stoff att prata om med, som grädde på moset.

Igår natt överlät en kollega åt mig att påta till några löst hängande detaljer kring en liten finess som dekorerar websidor man kommer i kontakt med med musik-ikoner intill namn på artister och dylikt. Klickar man på den, får man upp en liten spellista med musik att lyssna på, och ofta hittar den rätt också. (Japp, profiler på communitysiter blir genast rätt mycket roligare.) Ibland väljer den att kasta in en ikon på något ord man inte riktigt hade trott, som till exempel "Musik". Japp, tydligen fanns det någon skiva som kallat sig "Muskel Musik", och släppt låten "Tech Pets" under en Creative Commons-licens -- det vill säga i någon mån "gör vad ni vill, men hänvisa till upphovsmannen". Udda!

Efter ett tag insåg jag att det var en remix på Mupparna-temat -- och sen fastnade jag för den rätt söta sketchen "chickens on piano". 45 sekunder utmärkt underhållning! God natt!