01:35 En musa som visdomsbooster

Den här vitsen håller en djup sanning det slog mig, när jag skulle lägga mig, att jag inte tagit upp, som i att ha förklarat den för alla mina musor som förtjänar en självkänslekick modell större:

Q: Why is a man so intelligent during sex?
A: Because he is plugged into a woman!

Sanningen att jag inte alls är så värst klok i isolation. Jag vet att jag pratat med Maria om det, medan vi hade varann på nära håll och pratade bort underbart stora bitar schemalagd sovtid, och aldrig hade det heller varit lika uppenbart som då -- hon låste upp delar av min intelligens och klokskap som jag aldrig haft åtkomst till själv, och, upptäcker jag när jag mist den bredbandiga förbindelsen till henne, inte längre når när jag lever och verkar på egen hand, igen.

Det kollektiva medvetandet jag plus någon annan människa som låser upp min mentala kapacitet, är ett otal gånger mer skärpt än jag, drar paralleller, associationer och slutledningar på sätt jag inte kan, och förefaller inte helt sällan som visdom tappad ur mig, som något jag alltid eller i alla fall länge tänkt och tyckt, och nämner i förbigående, för att det råkat passa i sammanhanget. Det var ganska tydligt, med Ida också; jag minns massor av fascinerande djuplodande samtal om allt möjligt, där det kunde hoppa guldägg (kommer någon på en bättre motpol till grodor? jag är inte ipluggad i någon kvinna nu) ur munnen på mig litet då och då, som någon gång var så träffande att hon nödgades skriva ned det, för att inte tappa bort insikten.

I morse hade jag ett sådant där samtal med en musa, om vårt bistra emotionella samhällsklimat, de idiotiska individfokuserade ensam-är-stark-tendenserna och beroenden-är-svaghet-är-dåligt som sår klyftor mellan alla de allt mer isolerade, ensamma, bräckliga, lättkraschade, illa skyddsnätstäckta människor som utgör Sverige idag, och säkert till stor del Väst i allmänhet. Vi var inne på en massa anränsande områden med, men jag tror insikterna haglade som tätast här, när jag tillsammans med henne grävde i sakförhållanden för att liksom smaka på vad som egentligen ligger bakom hur vår värld sitter ihop och varför.

Och det slog mig nu, när jag var på väg att gå till sängs, att hon inte vet att hon är en väsentig del av maskineriet som kläcker alla de här tankarna, om den vanskliga samhällsillusionen om att framgångsrikhet är knuten till den vansinniga floskeln "ensam är stark", till ett individfokus, där enskilda människor haussas något rent löjligt; med nobelpris, idoldyrkan, förebilder, mediagestalter, och så vidare, trots att framgång och lycka i mitt perspektiv sällan har med just individen att göra, utan allt med samarbete, grupper, symbioser, miljöer och former av enabling att göra, som när hon låser upp min potential, jag förhoppningsvis någon dag hennes, och summasinnet som föds växer och lägger världen inunder sig. Sådana där kreativa kluster kan innefatta massor av människor som fogas samman till en större enhet eller organism som uträttar de riktiga storverken i vår tid, och är något helt annat än en individ.

Ibland, i mycket sällsynta fall, råkar den vara ett företag, men de flesta företag är dysfunktionella byråkratier och friktionsförluster snarare än sådana här väloljade symbiotiska makroorganismer, och arbetar förvisso med fler händer än individer, men med samma låga eller ännu lägre grad kapacitet hjärna som just individer. Det finns en liten klass företag, startups, som skiljer sig litet från den grå mängden slipsklädda halvstrypta företag, som faktiskt ofta är mer av den här lättrörliga, flyktiga, massivt parallellkopplade vandrande kapacitetsbomben; Paul Graham brukar skriva passionerat och ofta intressant om dem i sina essäer.

Men för mig är den allra oftast just samklangen med en annan människa jag vill bonda djupt med, naturligt släpper in i mig själv och söker en närvaro i och om och kring, genom att flytta mitt eget centrum utanför min egen kropp, så vi blir en litet mer kollektiv varelse, åtminstone ur min egen synvinkel. Jag vet inte hur vanligt det är att andra gör detsamma mot mig, men misstänker att det i alla fall har hänt ett par gånger då och då, i kanske en smula förvånande sammanhang; ett klart förunderligt one night stand, till exempel, även om det inte handlade så mycket om just skämtets ordalydelse.

Jag tror jag brukar tjata till leda all symbios jag känner med andra människor, men jag har nog som sagt inte riktigt förklarat det så här konkret här förut.

Jag undrar hur knivskarpt jag skulle kunna förklara det på tu man hand i stället.