10:13 Civilkurage
Jag har en del så oerhört bra vänner. Det har nog du också. En av mina heter Hans-Göran, och är en av de där vardagshjältarna som räddar livet på människor som aldrig kommer få veta det. De flesta av dem får vi aldrig höra talas om; uppfinnaren av bilbältet, initiativtagaren till en former av förebyggande verksamhet, och så vidare, och de flesta räddar bara livet på en eller ett par människor, här och där -- fast över en livstid tror jag det blir några stycken vare sig vi eller de får höra talas om. Men till saken!
HG flyttade rätt nyligen till Ekerö. "Det är så nära Stockholm man kan komma, men helt omgivet av naturen!", som han litet förnumstigt myste åt att litet lillgammalt kunna droppa in i konversationer, fullt medveten om självdistansen i att kunna ta ett sådant påstående i sin mun utan att skämmas. :-) Där tänkte han bo inackorderad hos en god vän, en klok tant som bor i ett fint trähus mitt ute i just ingenstans. Jag körde flyttlasset dit, men hade inte nöjet att träffa någon av människorna som bodde där, då ingen var hemma eller samtliga sov när vi kom fram.
En av dem jobbar i räddningstjänsten, eller om det kanske var att köra bärgningsbil; sak samma. Helt nyligen hade han tydligen kört HG hem, någon dag. I 160 km/h. På 70-väg. Med komplett livsfarliga omkörningar. Med mötande trafik. I tjänstefordonet, vad jag förstod. Fullständigt vansinnigt. Dagen därpå hade HG tydligen ringt upp hans chef och skällt ut honom efter noter och påpekat att deras personal ska ägna sig åt att rädda folk, inte köra ihjäl dem.
Kombon, eller vad man ska honom, är ungefär tre gånger HG:s kroppsvolym, och just nu ganska så förbannad på honom. Något mordhotsliknande hade tydligen uttalats. HG bor för närvarande i kappsäck, och letar lägenhet någonstans i Stockholmstrakten. Med litet tur hinner jag sticka åt honom ett par lussekatter och en mugg glögg under morgonen nu; återstår att se.
Jag är övertygad om att det kommer lyckliga slut på historien, men ville bara inflika en liten stolt tribut till en upprätthållare av civilkurage, denna samhällsnödvändiga sakta sinande resurs! Stån på er, alla hjältar där ute!
HG flyttade rätt nyligen till Ekerö. "Det är så nära Stockholm man kan komma, men helt omgivet av naturen!", som han litet förnumstigt myste åt att litet lillgammalt kunna droppa in i konversationer, fullt medveten om självdistansen i att kunna ta ett sådant påstående i sin mun utan att skämmas. :-) Där tänkte han bo inackorderad hos en god vän, en klok tant som bor i ett fint trähus mitt ute i just ingenstans. Jag körde flyttlasset dit, men hade inte nöjet att träffa någon av människorna som bodde där, då ingen var hemma eller samtliga sov när vi kom fram.
En av dem jobbar i räddningstjänsten, eller om det kanske var att köra bärgningsbil; sak samma. Helt nyligen hade han tydligen kört HG hem, någon dag. I 160 km/h. På 70-väg. Med komplett livsfarliga omkörningar. Med mötande trafik. I tjänstefordonet, vad jag förstod. Fullständigt vansinnigt. Dagen därpå hade HG tydligen ringt upp hans chef och skällt ut honom efter noter och påpekat att deras personal ska ägna sig åt att rädda folk, inte köra ihjäl dem.
Kombon, eller vad man ska honom, är ungefär tre gånger HG:s kroppsvolym, och just nu ganska så förbannad på honom. Något mordhotsliknande hade tydligen uttalats. HG bor för närvarande i kappsäck, och letar lägenhet någonstans i Stockholmstrakten. Med litet tur hinner jag sticka åt honom ett par lussekatter och en mugg glögg under morgonen nu; återstår att se.
Jag är övertygad om att det kommer lyckliga slut på historien, men ville bara inflika en liten stolt tribut till en upprätthållare av civilkurage, denna samhällsnödvändiga sakta sinande resurs! Stån på er, alla hjältar där ute!
postad 10:13 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar