04:34 Varför man kokar grodor

Jag läser en hel del nyheter genom ett kransbekanta-filter. Mer i detalj, tar jag in nyheter en selekt grupp andra finner värda att brista ut i kommentarer kring, och det omfattar litet alla möjliga medias nyhetsbevakning, i just det här fallet Slashdot. Upprinnelsen till dagens not var ett förtjust konstaterande från Jon om att det finns länder som nog har rätt sunt mentalt klimat långt upp i beslutshierarkierna. Eller i hans ord i stället för mina: "Hoppsan. Vuxenpoäng till Kanada."

Ett land som med litet tur går i bräschen för att riva skrämselsamhället Bush försökt sprida ut över sitt eget hårt skrämselhunsade lands nationsgränser, som en epidemi, över resten av världen. Människor är lättare att kontrollera när de är rädda, och låter sig villigt underkasta olika former av tyranneri, övervakning och kompromissade med egna rättigheter och friheter.

Som friheten till ett privatliv i senaste noten, eller rösträtt, i förlängningen, när man hållit på några år eller decennier med att koka och förvälla grodan, ett par grader i taget. Ingen hoppar ur grytan när man vridit upp temperaturen över en tillräckligt lång temperaturgradient, men lyckligtvis har vi alla litet olika känslighet för det, och tumskruvsåtdragarmaffian är inte riktigt tålmodig nog för att dra ned tempot till en nivå där ingen alls reagerar, och alltså dyker det upp jobbiga motvalls kastrullurhoppningsfalanger som Piratpartiet.

Kanske hade jag levt ett skönare liv om jag inte heller hade haft så bra antenner och pejlat in faran innan någon av alla de misshagliga konsekvenserna med ett övervakningssamhälle bet mig. Ett samhälle vars medborgare i första hand är potentiella destruktiva krafter att hålla i schack och under kontroll snarare än potentiella kreativa krafter att sätta i drivhus, ge bättre hävstänger att förverkliga sina inneboende möjligheter. Ni vet, sådant där som leder till frodande ekonomi, välstånd, och alla möjligheters förverkligande.

Den där utopin som USA är så glada i att intala sig att de är, och i en del -- hastigt förångande och stadigt krympande sammanhang -- faktiskt fortfarande ännu är. En smältdegel där kultur, vetenskap och teknik, känsla, kärlek, frihet, tillit, samarbete, fritt tänkande och andra goda krafter exploderar och kastar svallvågor åt alla håll som rycker med sig allt i dess väg och gör det litet till mycket bättre än det var. Positiva kaskadeffekter.

Inte det där USA:t som är en plutokrati där pengar styr, och de som sitter på pengarna upptäckt att landet inte längre står sig i en konkurrenssituation med omvärlden beträffande att komma på och förverkliga nya idéer, och i stället sätter alla klutar till att låsa in omvärlden i att betala för deras gamla. Alla idéer, alster och investeringar som redan har betalat sig ekonomisk och skrivits av. Det där nollinsatsspelet som handlar om att med sina ekonomiska muskler och sin gränslösa fräckhet ratta omvärldens lagböcker till att bli ens egen förlängda arm ned i deras medborgares plånböcker.

Bäst går det förtås om man tar sig friheten att omvandla deras demokratier till lydriken där man ser till att hot mot denna ens gratis inkomstkälla tilldelas straff stränga nog att tillåta mesta, billigaste och effektivast möjliga resurser för att övervaka hela mjölkningsprocessen, så ingen kommer undan osedd. Självklart är det multimiljardmusklernas vilja att fortsätta indriva fler av dessa sköna miljarder ur världens medborgares fickor för sina avskrivna investeringar som bör få råda över dessa lagar.

Den stora hetsjakten på terrorism (inte terrorister! Terrorism!) är en av många fronter man arbetar på. Kanada harklade sig just och återgick till sanity as usual, efter några års tillfälliga lagboksekon av elfte september för att blidka grannen i söder. Ett tjuvkik på kartan jag pekade på igår placerar oförvånande nog Kanada jämte Tyskland i en ledande position i världen, vad beträffar stater med gott integritetsskydd.

Jag undrar om jag inte är litet sugen på att leva lejonparten av mitt liv i Kanada. Kanske i Quebec?