13:33 Tjejrov på prov
Socialt experiment i synlighet: en minimal nätstudie. Dyk upp som tyst förbipasserande hos nuttifjorton flickeflarn på Helgon, strax efter att de loggat in. Observera effekten. Filosofera.
Tusen människor passerade revy, och jag fick något slags hum om vad det kunde vara att vara tjej; man behöver inte meta så mycket för att fiska upp en konversation. Till priset av att man kanske inte heller fullt så lätt får en konversation värd att föra, som när man slår an en själv, med sparsmakat utvald motpart. Men det är alltid bekvämare att se söt och trevlig ut och filtrera vad man nappar på, än att gå själv, och lättjan korrumperar nog. I alla fall känns det rätt nära till hands.
När synlighet blir billig, blir det bekvämt att vända på sitt beteende från att spana till att filtrera. Att luta sig tillbaka i fåtöljen och prata med den som söker upp en. Min första reaktion på det var ett lätt dåligt samvete. Förmodligen för att man som karl (och en utan nämnvärt intresse av att putsa fjädrarna eller bulla upp armarna, därtill) socialiseras till att själv dra runt ekorrhjulet för att konversera andra. Inte för att det är kutym, så mycket som för att det är det enda sätt som fungerar i någon nämnvärd utsträckning, om man vill prata, över huvud taget. Och behöver man inte veva längre, känns det först litet som att man fuskat. Jag tror jag ska sluta känna så.
Omvänt, blir egen uppmärksamhet och eget konversationsengagemang dyrt, när man blir engagerad över sin mättnadsgrad. Eller tid blir kapital, om man så vill.
Det blir för dyrt att besvara frågan "Vem är du?" med mer än på sin höjd något med fallande ton. På sikt, att säga någonting alls, kanske efter att ha utlyst för läskunniga att frågan lämnas obesvarad till förmån för självstudier för den intresserade läsaren. Den cyniske med en snäsning, rentav, som på något sätt anger tonen. Jag är inte så sugen, så jag låter nog bli, så länge.
Vi omges av ett tätt nät av oerhört könsdifferentierade roller och förväntningar, men det är inte segregering eller strukturella orättvisor, alla gånger; påfallande mycket följer av att vårt fokus och beteende styrs av den fria viljan och vilka vi är som människor, och att det är sådant som naturligt snedfördelas över könen. Ibland faller det ut i sådant som yttrar sig som strukturella orättvisor i maktstrukturer, vilket ofta är dåligt av många skäl, ibland skapar det bara olika världar med olika förutsättningar för olika spelare, vilket mest är. På samma sätt som man har det lättare i livet på somliga fronter, till exempel materiellt, om man är född i Sverige, och på samma sätt som man inte har det lika svårt på andra, om man är född i ett starkt knutet nät av personliga relationer i ett fattigt Indien. Det är åtminstone min fasta tro att de lever emotionellt sundare liv än ett svenskt genomsnitt, på såväl att inte lika lätt trilla ur mänskliga skyddsnät som på att ha mer fysiskt slit med att hålla sig vid liv, mindre tid över till att bryta ihop, och närmare stöd om eller när det händer.
Fast det är ingen särskilt fullödig studie i tjejsits, för jag kopierar inte alla förutsättningarna. Jag har inte fått några skamliga förslag, och det lär jag nog också slippa.
En sista observation: har man en ständigt föränderlig radda nunor på det intressantare könet uppradade framför sig, behöver man inte vara särskilt intresserad av utsidor för att i alla fall då och då klicka nyfiket på någon som ser bra ut. Föga nyhetsvärde i det, men jag tycker det är tråkigt. Det vore mycket roligare att bli automatiskt framslussad till folk som har något kul inuti. Men det är väl där man ska ta hjälp av andras resurser att filtrera fram en själv som intressant part att prata med. Och egentligen var det väl det studien gick ut på.
Tusen människor passerade revy, och jag fick något slags hum om vad det kunde vara att vara tjej; man behöver inte meta så mycket för att fiska upp en konversation. Till priset av att man kanske inte heller fullt så lätt får en konversation värd att föra, som när man slår an en själv, med sparsmakat utvald motpart. Men det är alltid bekvämare att se söt och trevlig ut och filtrera vad man nappar på, än att gå själv, och lättjan korrumperar nog. I alla fall känns det rätt nära till hands.
När synlighet blir billig, blir det bekvämt att vända på sitt beteende från att spana till att filtrera. Att luta sig tillbaka i fåtöljen och prata med den som söker upp en. Min första reaktion på det var ett lätt dåligt samvete. Förmodligen för att man som karl (och en utan nämnvärt intresse av att putsa fjädrarna eller bulla upp armarna, därtill) socialiseras till att själv dra runt ekorrhjulet för att konversera andra. Inte för att det är kutym, så mycket som för att det är det enda sätt som fungerar i någon nämnvärd utsträckning, om man vill prata, över huvud taget. Och behöver man inte veva längre, känns det först litet som att man fuskat. Jag tror jag ska sluta känna så.
Omvänt, blir egen uppmärksamhet och eget konversationsengagemang dyrt, när man blir engagerad över sin mättnadsgrad. Eller tid blir kapital, om man så vill.
Det blir för dyrt att besvara frågan "Vem är du?" med mer än på sin höjd något med fallande ton. På sikt, att säga någonting alls, kanske efter att ha utlyst för läskunniga att frågan lämnas obesvarad till förmån för självstudier för den intresserade läsaren. Den cyniske med en snäsning, rentav, som på något sätt anger tonen. Jag är inte så sugen, så jag låter nog bli, så länge.
Vi omges av ett tätt nät av oerhört könsdifferentierade roller och förväntningar, men det är inte segregering eller strukturella orättvisor, alla gånger; påfallande mycket följer av att vårt fokus och beteende styrs av den fria viljan och vilka vi är som människor, och att det är sådant som naturligt snedfördelas över könen. Ibland faller det ut i sådant som yttrar sig som strukturella orättvisor i maktstrukturer, vilket ofta är dåligt av många skäl, ibland skapar det bara olika världar med olika förutsättningar för olika spelare, vilket mest är. På samma sätt som man har det lättare i livet på somliga fronter, till exempel materiellt, om man är född i Sverige, och på samma sätt som man inte har det lika svårt på andra, om man är född i ett starkt knutet nät av personliga relationer i ett fattigt Indien. Det är åtminstone min fasta tro att de lever emotionellt sundare liv än ett svenskt genomsnitt, på såväl att inte lika lätt trilla ur mänskliga skyddsnät som på att ha mer fysiskt slit med att hålla sig vid liv, mindre tid över till att bryta ihop, och närmare stöd om eller när det händer.
Fast det är ingen särskilt fullödig studie i tjejsits, för jag kopierar inte alla förutsättningarna. Jag har inte fått några skamliga förslag, och det lär jag nog också slippa.
En sista observation: har man en ständigt föränderlig radda nunor på det intressantare könet uppradade framför sig, behöver man inte vara särskilt intresserad av utsidor för att i alla fall då och då klicka nyfiket på någon som ser bra ut. Föga nyhetsvärde i det, men jag tycker det är tråkigt. Det vore mycket roligare att bli automatiskt framslussad till folk som har något kul inuti. Men det är väl där man ska ta hjälp av andras resurser att filtrera fram en själv som intressant part att prata med. Och egentligen var det väl det studien gick ut på.
postad 13:33 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar