21:06 Älsk

Jag ska inte säga att jag riktigt begriper mitt känsloliv just nu, men det har på något praktiskt vis snäppt över från ett törstande sökande efter hjärtan att kuttra upp mig intill, till att liksom vara nöjd med att stå och låta motorn gå utan att komma någon vart. Till freds med att inte ha någon att tanka hos, pyssla med innan vi båda somnar, kyssa i nacken när vi vaknar, wrestla omkring i sängen för att lägga i någon bra vinkel jag kommer åt att smeka henne så där som känns mest rätt precis det här ögonblicket. Så hennes axlar vilar mot min bringa och jag kan kupa hennes båda bröst samtidigt. Så jag kan nosa henne i håret, smeka henne över magen samtidigt som mina armars insida ligger emot hennes sidor, bara genom att spänna armbågarna litet försiktigt inåt. Allt det där jag förvisso alltid längtar efter litet när jag inte har det, men som jag vanligen brukar känna stark abstinens utan, har just nu blivit mer av en saknad krydda, förutan vilken livet ändå så sakta tuffar framåt. Det skär inte i hjärtat när jag påminner mig om precis hur det känns, hur det är och ska vara, när det är som det ska.

Jag har ingen som kallar mig sin, men jag älskar fortfarande, lika ymnigt som alltid, och en del som kommer i den kärlekens väg låter sig väl smaka över tid och avstånd, och det känns på något vis också helt rätt; en slags själslig gemenskap med älskade med språk och välkomstmatta framför sina hjärtan, samtidigt som de lever sina liv, vilka jag inte har större del i än någon snällhjärtad avhållen bekant som läser, ler och bifaller glatt eller håller om i sorg eller tipsar och infaller litet som slumpen faller sig. Eskil, som jagar karlar som tål litet action; Jag-Jag-Jag!-Jenny, som njuter årgångspojkar och inte tar fel på att leva sig in i varje känsla och bjuder på dem så det vattnar sig i munnen av bildspråket och mellanradsskriften. Mest Eskil, just nu, som utmanade mig på beskriva varann ur vad våra antenner pejlat fram ur varann, härom sistens, och engagerat mig live per IM ett par kvällar i rad. Och vi fann väl riktigt ljuvligt badvatten i varann att göra huvudetförstdyk i, med all den ickefriktion vatten mot hud kan erbjuda när man kommer så tätt så tätt inpå varje känsla att man kan ana känselreceptorerna i änden på varje liten nerv.

Det är så oerhört skönt lugnt fridfullt lättsamt flygande fjäderlätt lyxigt att ögna djupt och håva känsla och famna hjärta och se och förstå, dela med och delas till, fråga och få, ombedas och bjuda till; man pejlar in, pejlas in, samtalar utifrån ett ämne man ser varsin sida av, hon som berättar vad hon sett av karlar i gemen, jag som delar vad syn jag fått på kvinnor i gemen, och bilden av livet, som det ter sig från sänghalmen, blir rikare i detalj utan att bli fattigare i förlorad mystik. Och vi pratar om omfamning och somna och tvåsamt och skeda och nittiosäng och dubbelsäng och att folk kan välja att gagna sex till bekräftelse och till bestraffning, använda andra som vapen mot sig själva och det ena med det tolfte och livet bara rinner in i mig och ut ur mig och allt jag sett och förstått växer i samtalen medan allting trillar på plats och knyter nya band och samordnar sig när meningarna flyter ut i natten, en i sänder, och det är den där själskopplingen som behövs i mitt liv för trivsel och det gör inte så mycket att jag inte kan föra dialogen samtidigt som jag smeker hennes lår och lägger andra armen om hennes svank för att den ville ha litet skön tyngd på sig och för att det var flera minuter sedan jag kände hennes rygg nu.

Och på Fredriks tips snavade jag över OKCupid.com härom dagen som var lika kul om inte roligare än TheSpark och ovanpå det dubblade litet som datingsite, och när någon timme och en massa munterhet och jag vet inte hur många frågor gått hade den satt mig på kartan som "The Batchelor". Inte utan ett brett leende läste jag det pricksäkra "it's as if you believe in monogamy, so long as it's with lots of different people" den kläckt ur sig i förbifarten. Skruva ack så lätt på en parameter eller två på den där personlighetstypen och vi har den Johan som kelar med Lisa ibland i Stockholm när han är där och hennes rygg till lika delar lockar och suktar, eller den Johan som pratar med och stöttar upp det lilla virrynglet som inte hittat säker mark än och alla är de så välskrivna, de där karaktärerna; långt intressantare läsning än horoskop.

Telia har släppt mitt abonnemang som de hållit gisslan i ett halvår, men det klaffade visst inte riktigt så Bredbandsbolaget fått pli på det än, så det är tyst och dött i luren och ringer man mitt nummer når man något som låter som att jag är död eller så. Jag borde nog ringa mamma och pappa och berätta att det inte är fallet, särskilt som pappan hörde av sig härom dagen, innan det hände, på pellefonsvararen.

Jag tar lördagsuppbrått för umgänge light med en oktett mysiga män i sina bästa år i animesoffan på Roxen, där det varvas japanska barnserier med japanska fantastiska alster i de mest förbluffande genrer och pris varde gudomarna att jag gick just idag, så jag finge bli litet kär i serien Shingu, som är en lika vansinnig kompott som Orson Scott Cards blandning av humaniora och Science Fiction. Hjärtfiction utan gullegull, i det här fallet, och den snyggast understated kärlekshistoriesubplot jag sett på mycket länge. Litet Full Metal Panic Fumoffu som förtjusande bröt upp stämningen med en massa skratt mitt i dagsprogrammet, och så hämt-krubb från Ming att runda av med.

Och i morgon blir det Biff Rydberg, vare sig jag metar upp Maya som sällskap eller ej, och troligen Chilli con carne på måndag, för det säger de respektive köttpaketens datum att det blir och dessutom är jag rätt sugen på bådadera. Fönstren har stått på vid gavel i sovrum och badrum i över en vecka, för den gatan vetter inte mot några balkonger och därför luktar det heller aldrig rök där som när det bolmar på den här sidan om kvällar och morgnar och mitt på dagen, och det är fortfarande varmt men inte längre plågsamt eller vegeterande. Håret börjar krulla ihop sig till den tveksamt stiliga mikrofonen och borde nog klippas snart, och definitivt schamponeras in med riktigt lång balsameringstid därefter, så när jag skrivit klart det här och tappat upp ett långbad blir det Gabaldon och stilla plaskanden när jag vänder blad i några timmar innan jag går och lägger mig, eller om jag är dum går och sätter mig vid datorn igen, "för att torka", som det brukar heta.

Mathias är i Norge på semester nästa vecka, så det blir bara jag som tuffar på litet i vanlig ordning med att skriva dokumentation och piffa till kod och tänk om vi kan få ut annonserna snart om jag får tummen ur, och just nu känns ingenting egentligen stressande längre och hoppsan, kanske amerikanerna också skulle få veta att jag inte är nåbar per pellefon just nu. Fast jag börjar nog med att ringa pappan från jobbilen, medan vattnet rinner till; det blir nog en lugn och bekväm kväll, det här.

Kärlek, kramar och ompyssel på er allihop där ute, i synnerhet er jag älskar!