21:01 Tiggarläxan

Att hora efter bekräftelse når helt nya nivåer i den hemläxa jag fått från den amerikanska immigrationsadvokaten. Det är visserligen inte jag som ska slicka i mig, men den första resultatskörden når rent oanständiga nivåer av Johans lovpris. Det är snudd på pornografi att smutta litet på rekommendationsbrevet som dels bedyrar min expertis inom området, dels områdets egen vikt och tyngd och teknikframkanthet.

För mig är det fortfarande en kul sandlåda full med leksaker (och sand! så mycket sand!) -- en det förvisso ännu är litet ont om lekkamrater i, men det är ett lekland där jag gör vad som faller mig in, på mina egna villkor, när andan faller på och jag vill ändra på något som jag inte tyckt om. Sandlådan heter webben, och verktygslådan javascript, och i höst jobbar jag med det i USA och innan dess jobbar och hobbyar jag med det från Sverige. Och just nu knackar jag på mina lekkamrater och frågar om de har lust att ställa upp och hjälpa mig och avokaten att förföra den amerikanska immigrationsmyndigheten per rekommendationsbrev.

Tidigare i veckan fick jag ett första från David, att använda litet som förlaga och inspiration, tillsammans med litet tips och rekommendationer om vilket språk myndigheten blir lockad av, och idag fick jag det första jag äskat, från Stephen. Härnäst borde jag prata med Greg, och Jeremy, kanske Aaron eller rentav Greasemonkeylistan. Det bär bara emot, för jag har så fasligt svårt för att be folk om hjälp av själviska skäl. Skitbra övning, förmodligen. Det där är väl egentligen precis den sorts stolthet eller ovilja att luta sig mot andra jag beundrar en del människor för att inte ha murat in sig i, och i någon mening längtar bort från och ut ur.

Egentligen är det väl folk med låg tröskel för att våga öppna sådana dörrar mot folk som visat sig mogna anförtroendet jag ser upp till. De som lyckas göra det utan att börda, vill säga. Knivsuddskamp, det där. Och det är en vinkelvoltskamp jag spenderar rätt mycket ställtid i, när jag väl behöver ta ett sådant steg. Det tog nog på sin höjd två veckor innan jag tog tag i Stephen. :-) En aning mindre än det för varje ny karl jag prickar av framöver nu, hoppas jag.

Att be om hjälp. Svår konst, när man väl lärt sig stå på egna ben. En del saker måste man helt enkelt lära om från början, tror jag. Som hur världen börjar om med varje kärlek.

• hjälp