23:37 Jag mötte Maslow
Härom natten jobbade jag. Jag tvingade mig iväg till Mjärdevi och satt kvar ända tills jag hade lyckats tidrapportera och uträtta någonting. Det var nyttigt. Dessutom såg jag till att äta riktigt ordentligt, vilket kanske var ännu nyttigare. Fjorton timmar blev det, och sen var jag synnerligen nöjd med mig själv, sov tio timmar och vaknade en bit efter mörkrets inbrott.
Sen mådde jag oerhört prima, och insåg, igen, hur oerhört viktigt det där med äta, och sova, är. Då kändes det som att jag skulle behöva gå om lumpen -- jag har tappat rätt mycket av den kroppskänsla och fysiska självkännedom jag hade efter det, vilket är helt fantastiskt dåligt. Jag behöver verkligen öva in den igen; utan det fungerar jag inte som människa, i alla fall inte som singel, när jag inte indirekt (via att jag beter mig sundare och att en del moderligare tendenser reflekteras tillbaka på mig själv; det där att bli en bättre människa för någon man älskar är djup sanning) rår om mig bättre än jag gör på egen livsfot. Blodsockerkurvan går sönder annars, och med den störtar jag som en mätt lunnefågel som försöker flyta upp på sin klippa igen: bryskt, och utan att fatta varför. Med skillnaden att lunnefågeln är fulloproppad med fisk, och jag tom inuti. På flera sätt. (Lunnefågeln är dessutom vansinnigt fångullig där den flaxar förvånat utan att lyckas ta sig upp ur spat igen, eller bara en liten bit upp i luften innan den dråsar i igen. Själv lyckas jag typiskt inte ens ta mig upp över ytan.)
Nördjaget skulle vilja ha en liten loggmodul som kunde mata ur sig min blodsockerkurva över tiden, som jag sen kunde kika på och med ett snett leende korrelera mot vad jag ägnat mig åt och hur jag mått på sistone. Det dröjer nog tyvärr innan det dyker upp sådana manicker.
Så jag gick upp, lagade gröt, pratade litet med Maya, Henrik och Fred van Dijk, som annonserade att han skulle lämna Holland och komma på besök i trakten för en god väns examen, och ville passa på att träffa mig med, och Hans-Göran på audiofilskolan i Karlskoga. :-) Det börjar dyka upp en massa kul saker i mitt schema framöver; jag borde försöka skriva ned alltsammans och se till att det får plats. Taizémässa på söndag kväll klockan 18 i Tomaskyrkan (rekommenderas! prästen är en jättemysig bas man blir alldeles glad i magen av att lyssna på, och vad övrigt är är softande, god avslappning, tystnad, ljuv musik och sång), troligen USA över kristi himmelsfärd och månaden ut, Freds besök, paddling med operagruppen Figaro över nationaldagen, ett Lindy Hop-arrangemang social dans i Trädgårdsföreningen den fjärde, Angelica med pojkvän (jag blev litet avis på henne härom dagen; jag vill också ha en pojkvän som läser fourieranalys! ;-) dyker upp för att äta Bosses-glass dagen efter, och rätt vad det är tar Maya studenten.
Det duggar tätt, och kan nog bli sportigt att få pli på allt. Men det ser inte ut att krocka någonstans, än så länge; det värsta som händer är att jag missar Kalle och chokladfabriken och Corpse Bride måndagen efter kristi himmelsfärd, om det nu blir någon USA-resa. Vill inte bespetsa mig alltför mycket på det, då jag inte hört något av karln som tänkt arrangera och finansiera resan åt mig på någon vecka nu. Men det ger sig.
Sen fick jag ett sällan skådat duktighetssug, och började attackstäda bort äckliga papper (nästan alla papper kvalificerar som äckliga i min bok, i alla fall sedan de har hamnat i en hög någonstans i min lägenhet, men en del bör man tyvärr spara på). På ett par timmar försvann det åtskilliga kilo gräsliga tidningar, oönskade utskick och annat stress- och stökframkallande som legat överallt och varit deprimerande. Samt en del glas och glödlampor till återvinningen. Kökslampan fick sig en avdamningsdust den mådde gott av, och de tre limefrukterna blev till juice.
För att mätta nyfikenhet och experimentlystnad, provade jag Martins idé om att värma vattnet och lösa vanligt socker i stället för att vispa ned florsocker. Pressa en del juice, två delar vatten och en del socker in i mikron i två minuter, röra ett slag tills allt löst sig: check. Sen slog det mig att nu var ju vattnet varmt, och juice ska vara kall; tur att jag har isbitar. En form isbitar (16 stora) visade sig bli en och en halv deciliter vatten (och i mitt fall lika med "en del" till) när de smält, men sen var temperaturen rätt, och mer lime kan man ju alltid köpa om det behövs. Det behövdes inte; det blev fortfarande tokbra, även med tre delar vatten och en lime. Nästa variant att prova blir nog med färdigpressad limejuice i stället för färskpressad, men egentligen är jag inte särskilt sugen på att ersätta det momentet; det är kul att leka men min juicepress, och så känns det så synnerligen lyxigt också. :-) Älskar den!
Sen tvättade jag. Fristående tvättstuga är tokbra; man kan sjunga och vissla, högt, även mitt i natten. Det håller jag annars nere på inomhus, i alla fall nattetid. Någon hade visst tvättat sista passet före nattens inbrott, utan att tömma maskinerna, men också utan att låsa om alltsammans, vilket jag skrev en varm och kärleksfull tacklapp för och lade tvätten i en korg per maskin. På engelska, av en slumpvis nyck; för den händelse vederbörande inte var så svensktalig. Love, hugs and kisses! plus en gnutta sammanhang.
Nu var klockan halv fem, och magen var vrålhungrig igen, så jag lagade en stor lunch.
På det hela taget blev det en skitbra dag. :-) Men jag måste verkligen få pli på de där basala sakerna igen -- mat, sömn. Med mat och sömn på rätt köl, mår jag ju alldeles oförskämt bra, så det sjunger och småvisslar om det. Och så ska livet levas, liksom.
Sen mådde jag oerhört prima, och insåg, igen, hur oerhört viktigt det där med äta, och sova, är. Då kändes det som att jag skulle behöva gå om lumpen -- jag har tappat rätt mycket av den kroppskänsla och fysiska självkännedom jag hade efter det, vilket är helt fantastiskt dåligt. Jag behöver verkligen öva in den igen; utan det fungerar jag inte som människa, i alla fall inte som singel, när jag inte indirekt (via att jag beter mig sundare och att en del moderligare tendenser reflekteras tillbaka på mig själv; det där att bli en bättre människa för någon man älskar är djup sanning) rår om mig bättre än jag gör på egen livsfot. Blodsockerkurvan går sönder annars, och med den störtar jag som en mätt lunnefågel som försöker flyta upp på sin klippa igen: bryskt, och utan att fatta varför. Med skillnaden att lunnefågeln är fulloproppad med fisk, och jag tom inuti. På flera sätt. (Lunnefågeln är dessutom vansinnigt fångullig där den flaxar förvånat utan att lyckas ta sig upp ur spat igen, eller bara en liten bit upp i luften innan den dråsar i igen. Själv lyckas jag typiskt inte ens ta mig upp över ytan.)
Nördjaget skulle vilja ha en liten loggmodul som kunde mata ur sig min blodsockerkurva över tiden, som jag sen kunde kika på och med ett snett leende korrelera mot vad jag ägnat mig åt och hur jag mått på sistone. Det dröjer nog tyvärr innan det dyker upp sådana manicker.
Så jag gick upp, lagade gröt, pratade litet med Maya, Henrik och Fred van Dijk, som annonserade att han skulle lämna Holland och komma på besök i trakten för en god väns examen, och ville passa på att träffa mig med, och Hans-Göran på audiofilskolan i Karlskoga. :-) Det börjar dyka upp en massa kul saker i mitt schema framöver; jag borde försöka skriva ned alltsammans och se till att det får plats. Taizémässa på söndag kväll klockan 18 i Tomaskyrkan (rekommenderas! prästen är en jättemysig bas man blir alldeles glad i magen av att lyssna på, och vad övrigt är är softande, god avslappning, tystnad, ljuv musik och sång), troligen USA över kristi himmelsfärd och månaden ut, Freds besök, paddling med operagruppen Figaro över nationaldagen, ett Lindy Hop-arrangemang social dans i Trädgårdsföreningen den fjärde, Angelica med pojkvän (jag blev litet avis på henne härom dagen; jag vill också ha en pojkvän som läser fourieranalys! ;-) dyker upp för att äta Bosses-glass dagen efter, och rätt vad det är tar Maya studenten.
Det duggar tätt, och kan nog bli sportigt att få pli på allt. Men det ser inte ut att krocka någonstans, än så länge; det värsta som händer är att jag missar Kalle och chokladfabriken och Corpse Bride måndagen efter kristi himmelsfärd, om det nu blir någon USA-resa. Vill inte bespetsa mig alltför mycket på det, då jag inte hört något av karln som tänkt arrangera och finansiera resan åt mig på någon vecka nu. Men det ger sig.
Sen fick jag ett sällan skådat duktighetssug, och började attackstäda bort äckliga papper (nästan alla papper kvalificerar som äckliga i min bok, i alla fall sedan de har hamnat i en hög någonstans i min lägenhet, men en del bör man tyvärr spara på). På ett par timmar försvann det åtskilliga kilo gräsliga tidningar, oönskade utskick och annat stress- och stökframkallande som legat överallt och varit deprimerande. Samt en del glas och glödlampor till återvinningen. Kökslampan fick sig en avdamningsdust den mådde gott av, och de tre limefrukterna blev till juice.
För att mätta nyfikenhet och experimentlystnad, provade jag Martins idé om att värma vattnet och lösa vanligt socker i stället för att vispa ned florsocker. Pressa en del juice, två delar vatten och en del socker in i mikron i två minuter, röra ett slag tills allt löst sig: check. Sen slog det mig att nu var ju vattnet varmt, och juice ska vara kall; tur att jag har isbitar. En form isbitar (16 stora) visade sig bli en och en halv deciliter vatten (och i mitt fall lika med "en del" till) när de smält, men sen var temperaturen rätt, och mer lime kan man ju alltid köpa om det behövs. Det behövdes inte; det blev fortfarande tokbra, även med tre delar vatten och en lime. Nästa variant att prova blir nog med färdigpressad limejuice i stället för färskpressad, men egentligen är jag inte särskilt sugen på att ersätta det momentet; det är kul att leka men min juicepress, och så känns det så synnerligen lyxigt också. :-) Älskar den!
Sen tvättade jag. Fristående tvättstuga är tokbra; man kan sjunga och vissla, högt, även mitt i natten. Det håller jag annars nere på inomhus, i alla fall nattetid. Någon hade visst tvättat sista passet före nattens inbrott, utan att tömma maskinerna, men också utan att låsa om alltsammans, vilket jag skrev en varm och kärleksfull tacklapp för och lade tvätten i en korg per maskin. På engelska, av en slumpvis nyck; för den händelse vederbörande inte var så svensktalig. Love, hugs and kisses! plus en gnutta sammanhang.
Nu var klockan halv fem, och magen var vrålhungrig igen, så jag lagade en stor lunch.
På det hela taget blev det en skitbra dag. :-) Men jag måste verkligen få pli på de där basala sakerna igen -- mat, sömn. Med mat och sömn på rätt köl, mår jag ju alldeles oförskämt bra, så det sjunger och småvisslar om det. Och så ska livet levas, liksom.
postad 23:37 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar