09:50 Dyrbarheter

Vad är dyrbart, och vad är billigt, för en människa?

Det är enorm varians i svaret. Det beror på livsfas, hemvist, klass, kön, omvärldsförhållanden, och en massa faktorer som ekonomi, förflutet, livsattityd, och tillgång och efterfrågan på alla möjliga saker som knyter in i våra värdesystem, glädjeämnen, behov, brister, drömmar, förväntningar, med mera.

Förutsättningarna är våldsamt olika, så fort man rör sig några snäpp i den sociala grafen. Själv har jag rätt få kontaktpunkter med andra som är i väldigt snarlik situation som jag själv, vilket kanske nyligen gjort att jag skärskådat det här ur ett rätt vidsynt perspektiv, snarare än att sitta inlåst i mitt eget, ett jag har gemensamt med den grupp som är min hemvist och mina primära referensramar. Jag har inte en sådan grupp, utan sitter med varsin fot i rätt disparata hemmamarker. En vi skulle kunna kalla ett högteknologiskt prästerskap, en annan extrem som sträcker sig långt in i en östrogen miljö som tecknas i relationer, värme, moderlighet, omhändertagande och närhet.

Sett till vägarna utom mig, är de lägren helt isolerade från varandra, men genom mig själv hänger alla leden ihop i en obruten kontinuitet, från horisont till horisont. Effekten är i alla fall att jag blivit ganska bra på att ta med mig andra på mentala utflykter längs mina egna vandringsleder, från vad beröringspunkter jag har med dem, och själv följa med dem långt bortom mina, längsmed deras.

Bådadera är sådant jag förknippar starkt med värde. Att växa, breddas och vidgas, är alltså saker jag sätter stort värde på. Det är också någonting jag lägger mycket av min tid på, i de former som är de tillgängligaste, vilket för mig handlar om att läsa. Men ännu större värde fäster jag vid de personliga mötena med människor, som ägnas åt detsamma. Jag kommer tillbaka till det efter en liten utflykt i andra änden av skalan, saker jag, och andra, inte tillfäster nämnvärt värde.

Och låt mig börja med mig själv. Pengar är inget stort värde för mig idag, utan har snarare hamnat i den omvända bördans fack, där andras fokus och uppmärksamhet på att inte komma till del av dem är någonting som begränsar mig mycket mer än min egen tillgång på dem nästan någonsin gjort. Det är ofta inte okej att jag bjuder någon på restaurang precis hur som helst, för att jag vill umgås med dem och få en bit mat i mig på samma gång -- om de håller räkningen och bokför egen tacksamhetsskuld i röda siffror någonstans. Jag kan inte ge bort en stor parentes åt dem eller någon överstrykningspenna att utplåna tanken på det med; har det kostat mig något, är det en skuld, vad jag än själv känner i frågan.

Min egen tid och uppmärksamhet har ett värde, som jag sammalunda väger för alla jag tycker om -- så en gemensam middag går liksom jämnt ut; min tid = din tid. Och personlig integritet är också ett stort värde; att komma nära mig är dyrbart, och att komma nära andra jag tycker om lika dyrbart. Ta sig tid för varann, snarare än dussinumgås på nätet, eller i telefon, till nollinvestering i arbete och föregående planering. Och närhet, kramar och fysisk kontakt, oerhört dyrbart; det sammanhang där jag trivs bäst, känner mig som friast och mest hemma. Helt obetalbart.

Men allt det där är ju mätpunkter i ett kontinuum som ser helt olika ut för alla. Ta typsituationen flertalet av mina närmare vänner är i; tilltalande flickor mellan 20 och 40, grovt höftat, och närhet är snarare något de behöver jobba för att hålla sig undan, för att det är så många dussinmänniskor som söker den att de kan gödsla med den, om de skulle vilja. (Att det sen inte är värt det, för att de där sökarna primärt dras till en sexuell närhet, och karusellen och dramat kring det kostar en massa jäkla administration, energi och slitage, för alla som inte läser, respekterar eller hanterar signaler, kan vi bortse från, även om det förstås är relevant i så mening att det fortfarande inte är direkt gratis att gödsla, bara har ett annat kostnadsställe -- som man lätt reglerar själv.)

På sistone har jag just ägnat mig åt en del sådan där närhet som varit riktigt, riktigt, bra, och känts oerhört värdefull för mig -- på samma gång som jag i alla fall till någon del känt att värdebilden inte haft samma form för mig och hon som delat den med mig. Jag har själv känt mig jättelyxigt ute på rik semester, i att hälsa på mitt i vardagen för en främmande, men starkt avhållen och omtyckt tjej -- ett hem, en värld, och miljoner blandade små brottstycken av det liv som väver samman dem -- eller att ligga i en soffa tillsammans och titta på en bra film, medan jag pysslar om, knådar, kramar och kelar med henne. Skyhöga Johan-trivselnoteringar. Och allt mellan agenämt och lyxigt på deras skalor, till samma slags förvånade axelryckning beträffande den egna privata sfären, som jag någonsin känt för en nota.

Jag tänker se till att bjuda in fler människor i min egen privata sfär, den närmaste tiden; på tisdag får jag besök av en våldsamt annorlunda tjej jag egentligen inte känner alls, och igår kväll såg jag på Meet Joe Black i min soffa under tre timmars lojt pyssel och kel som var oerhört välgörande. Det ska bli spännande att se hur prat, berättande och guidande genom tankar, känslor och erfarenheter kommer gå på tisdag, och var alla balans- och jämviktspunkter på värdeskalorna hamnar. Jag tror att Januari kommer bli en bra och mysig månad.