18:00 A propos Dawn Hampton

Jag kom på en hygglig liknelse innan jag somnade igår, som litet elakt kan tydas till att jag dansat som en sparris hittills, den större delen av tiden. Min närvaro i dansen, eller kanske mer den hållning jag intar och hur tillgängligt jaget är, är litet som en växtcell; en rigid murad cellvägg, snarare än de mjukare, följsammare, genomsläppligare och formbarare, djurcellernas. Jag vet ungefär vad jag vill lära mig mer av. Riva murar.