22:50 Känslosökare

Jag läste just en hel faslig massa om kärleksmissbrukare som Cati grävt fram, och konstaterade att jag väl får försöka muta in något annat ord att husera under. Efter litet ordlek via sensation seeker, vilket också är upptaget av något orelaterat begrepp, landade jag på emotion seeker och kände mig så där hemma som man gör när man Hittat Rätt. Så innan någon annan lägger vantarna på den och färgar den blå tänkte jag orda litet om en slags människa jag ibland saknat utrymme i namnrymden för, för att det blir en sådan faslig munfull när jag vill försöka beskriva mig själv i någon meningsfull term. Jag struntar litet bekvämt i om somliga väljer att översätta "sensation seekers" (stora S-människor, ibland kallade) till samma ord, för att det i svenskan blir så konstlat när man talar om emotioner som precisering av känslor för att differentiera mot känselintryck som brukar bo under samma ordtak litet på nåder.

*skakar av mig det tjocknande ordtöcknet som lätt uppstår när jag försöker precisera vad jag pratar om och flängt iväg alldeles för långt in på något tankespår*

Det fungerade tydligen inte riktigt; Johan vill fortfarande vifta bort litet till reflexioner kring sensation seekers, så låt honom hållas ett slag, kära ni. Sensation seekers jagar de där heta potatisarna, hisnet i magen och endorfinstormarna när de kastar sig ut ur flygplan eller från broar eller kaotiska forsar eller branta skidhoppsbackar och så vidare, och emotion seekers söker de där varma tvåsamma känslorna som fortplantar sig mer vegetativt än de explosiva urladdningarna i extremsportsvängen. De sammanklistrande och lugnande, mjukgörande, avslappnande, sövande, hypnotiska känslorna, invaggandes i ro och vila, trygghet och tillfredsställelse. Ett sakta jäsande i trivsel och hemkommenhet, frid och en total avsaknad av stress, brådska, borden och måsten. Det ännu medvetande tillståndet innan sömn eller dvala, där värme, tillhörighet och sammankopplenhet ruvar över vad litet medvetande som inte släppt taget om en än. Där har vi själva kärnan en känslosökare söker sig mot. Tillsammans med andra, aldrig själv. Ett litet privat nirvana utan så mycket stora bokstäver, flås och uppståndelse kring. En liten anspråkslös vilopunkt i tillvaron, att samla kraft och energi i, och dela med någon annan.

Nu kan jag nog börja lista känslosökarens kännetecken:

• Söker känslomässigt engagemang och undviker distans till den hon trängtar efter. Närheten går som en röd tråd genom relationen. Trevliga konversationer hamnar gärna snart på en djupt personlig nivå, och talar visserligen inte ogärna om sig själv, men intresserar sig mer för sin motparts känsloliv. Skämtar aldrig bort personliga frågor. Mycket skickliga på detta eftersom de är tränade på det.


• Strävar efter största möjliga öppenhet. Uppmuntrar oftast den som intresserar henne att leda vägen och själv välja en öppenhetsnivå hon är bekväm med, för att därefter givet förutsättningarna inta högsta möjliga gemensamma närhetsnivå och där föra berikande samtal efter vad taket tillåter. En strategi som utvecklats genom ideliga tidigare misslyckade försök att själv sätta en (för hög) förtrolighetsnivå, och på så vis alienera människor som blivit obekväma av att se för djupt in i henne.


• Är inte ett spår kontrollerande eller svartsjuka. Blir rentav obekväm inför tanken att begränsa en annan människa, och skulle inte komma på idén att äga någon annan. Tål förvisso ingå monogama förhållanden med partners som själva sveper in sig i en mantel av tillhöra, och fogar sig medgörligt i att tona ned sin kärlek för andra om partnern behöver en särställning i hennes känsloliv, men det är egentligen naturligare för henne att stå många människor nära. Kontakter sker företrädesvis på andra partens villkor, då känslosökaren själv föga räds blotta sig eller vaksamt screenar de hon intresserar sig för.


• Överger sin partner då hon emotionellt frusits ut ur partnerns liv och den känslomässiga intimiteten upphört. Relationen har vid det här laget börjat dra mer känslomässig energi än den ger, och distanseringen äter på känslosökarens hjärta, särskilt om hon känner att den andra parten dragit sig undan sårad och är oförmögen att lindra skadan -- en situation som leder till en känsla av hjälplöshet. Känslosökarens relationer övergår i allmänhet i den vänskap de föddes ur, och sällan under dramatiska former eller i oenighet.


• Råkar sällan ut vare sig för att kränka eller kränkas, men det kan i sällsynta fall likafullt ske, till exempel när hon i förtroende släppt på sina haspar och varit sig själv helt utan omsvep eller spärrar, kring någon som maskerat för henne all skada det görtroende åsamkat den som släppts innanför dessa murverk som vanligtvis skyddar inte känslosökaren själv från världen utan världen från känslosökaren. Känslosökaren tar nämligen mer skada av att vara instrumentet för andras skadas än av att andra skadar henne själv, och under de sällsynta fall hon faktiskt känner sig kränkt och illa behandlad i roten har någon sannolikt, avsiktligt eller ej, förrått hennes förtroende så här.


• Har som regel högskoleutbildning och ett kvalificerat jobb, men trots förmågan till djupare intellektuella resonemang sätter de oftast större värde på djupt emotionella samtal, då deras högskolebakgrund gjort dem oerhört bortskämda med renodlat intellektuellt umgänge, men inte lika välbeskänkta beträffande känslomässiga utbyten.


• Har ett stort närhetsbehov som driver henne att spendera mycket tid i jakt på att finna utlopp för det, och har svårt att koncentrera sig längre stunder på något annat, när det torkat till på den fronten. En ständigt tillrinnande empati blir över tid till frustration om den inte hittar ut någonstans. Hellre än att förneka sig det tar hon lätt vatten över huvudet när öknen varat länge nog, men förr eller senare lär hon sig sina begränsningar även i vad ren överloppsvärme och hennes egen empati förmår uträtta för andra. En del tar det som ett hårt slag att finna att de egna händerna inte är ren och fullkomlig själsläkekraft, andra tar det mer med jämnmod.


• Samlar på själar i hjärtat och är snabb med att suga i sig så mycket stoff om dem som möjligt om de bereds tillträde till öppna hjärtan. Håller på mycket med brev, chatt, webbcam, porrsurfande, telefonprat, SMS och meddelanden över kontaktsajter, men föredrar framför allt att träffas IRL, för att allt annat är fattigt i jämförelse, beträffande så väl röstnyanser, som ögon och kroppsspråk, men framför allt fysisk närhet, känslan av hud mot hud och att pyssla om, prata och kela med på samma gång.


• Har ofta många nära relationer parallellt, med människor när och fjärran, i synnerhet då de saknar partner och någon att ägna sitt närhetsbehovs uppmärksamhet, men lever inte direkt parallella liv med täta skott mellan; den som är nyfiken undanhålls inte hur vänskaperna är spunna och vad de betyder för henne. Hon fyller på sin energi i hög grad genom att fylla på andra, och allra främst genom att förlora sig i kel och genom att känna andras uppskattning av dem. De näras glädje, trivsel, sexuella njutning och bortom sig av vad hon ger bäddar gott i hjärtat för att hon ska trivas med tillvaron, och ger hon sig in på de spåren är hon i det närmaste omättlig innan hon tvingas följa efter själv. Känslosökaren är något av en social symbiot; det är fel att säga att de lever på andra -- det vill säga parasiterar -- de lever snarare i och genom andra. De lånar deras kropp och själ, och försöker lämna tillbaka dem i ett bättre skick än när de fann dem. Precis som vampyrer kan hypnotisera sitt offer, kan känslosökaren förblinda sitt offer genom att skickligt exponera sina faktiska bevekelsegrunder för "relationen".


• Lögner om sitt civilstånd förekommer inte, men det kan ibland te sig oerhört svårt för dem att formulera föreliggande sanning om deras situation i gängse begrepp. Öppenheten är en del av deras livsetos, och kanske förutsättningen för att de ska kunna leva som de gör utan tömma sig på energi.


• Duktig på att komma med komplimanger, helt enkelt för att det bara är att dela med sig av de tusen saker hon tycker om hos var och en som kommit henne nära, men genom mycket träning har hon lärt sig att försöka spara på dem ändå för att det inte ska gå springflodsinflation i dem.

Äsch, här kom det en massa irrelevanta punkter för min lista; jag hoppar vidare till slutet:

• Intresserade av att tänja gränser, eller kanske snarare att upptäcka var de går, och varför. Hur intimt kan kel bli innan det är sex? Om hon kan ha en så här nära relation med en jämårig, borde det inte vara lika möjligt med någon dubbelt så gammal, eller hälften så gammal? Hur ser livet ut inifrån ett sådant perspektiv, och vad kan hennes egna perspektiv kanske tänkas kunna bidra med till deras nu och jag? Med en mer egoistisk och mindre etiskt lagd hållning skulle känslosökarens fripassagekort in i hjärtan kunna göra oanade skador på andra.


• Känslosökarna följer inte alltid de sociala "spelreglerna", utan tar gärna vad genvägar de kan om tillfälle bjuds; små, små steg över lång tid är hur vanliga människor ofta hanterar tillit och förtroende, men sökaren, som har väldigt lätt för att känna in en annan människa, skämmer hellre bort sig med att inte skriva sig på väntelistan, utan bara gå rakt genom tullen efter att ha visat att hon inte har någonting att förtulla, om ingen stoppar henne och motar in henne i kön igen med alla andra. Ibland genom att raskt visa att hon redan känner landet bättre än dess invånare, ibland bara genom att visa att hon inte har några onda uppsåt eller bär vapen på eller inom sig. Hon ser världen i en form av "människor utan gränser" och rör sig vant och vigt genom detta land som om hon hade naturligt diplomatpass, och välkomnas oftast för det också. Oftast släpps hon in ovisiterad, för sin hänsynsfullhet och trevliga uppsyn.

Det här var roligt. Jag har nog inte haft så mycket narcissistisk språklek på väldigt länge, tror jag. Kanske ännu mindre koherent än vanligt, då varje punkt grott ur någon annans punkt och sammanhang, men det känns litet som att det kvittar. :-) Missa inte dagens skylt, för övrigt. Svårt att inte instämma, inte sant?