16:14 Rasism och tillmötenhet

Jag är ingen stor talare, men allt som börjar så fortsätter ofelbart i ett bevis om motsatsen, och även om jag inte skulle äga talets gåva kan jag ju alltid för ett utmärkt stringent skriftligt epos som författare. (Nej, det kan jag inte alls; jag gitter inte disciplinera mig så hårt här.)

Jag vill inte föreläsa eller predika, men likafullt känner jag ibland en enerverande lust att välla fram tankar om något ämne och det finns ju bara ett dithän det tar vägen.

Jag drar mig för att fortsätta en diskussion som börjar lukta prestige, men om jag inte kan göra sig förstådd och det känns viktigt nog för mig att jag gräver ned mig i en riklig hög fria ark att breda ut min tanke över i stället för att stanna kvar i mediet och föra skyttegravsdebatt med det trånga ordtitthålsnålsöga allt man vill förmedla måste ta sig genom, har jag väl bara åsnat på i just det trots allt?

Jag vill inte argumentera och agitera för en åsikt eller känsla, men respekterar jag den jag pratar med vill jag ändå göra den förstådd, vare sig hon väljer att själv prenumerera på den sen eller ej.

Det är väl bäst jag skriver av mig ämnet så jag kan släppa det sen liksom jag avsade mig tråden i det lilla ordkarga mötet mellan två per öppen gästbok. Det gällde rasism och vad det bottnar i och jag försökte förklara att jag inte tror man kan bota den så lätt som att skära av folks möjlighet att se ras eller höra brytning -- för ras eller härstamning är bara den synliga brottytan på ett större ansikte av främlingsfientlighet. De tillgängligaste indikatorerna som triggar rädslan och försvarsmekanismerna man satt samman med det otrygga inför det främmande. Stryk dem, och samma problem dyker upp lika mörkt, stort och fult i ett nytt sammanhang i nästa led, det nästa led där det framgår att man står ansikte mot ansikte med någon som rör sig utanför ens egna normsystem och värderingar.

Det finns ingenting som är så tryggt som en monokultur, där allt är likadant och samma sak och alla har samma kunskaper, färdigheter, åsikter, beteenden, ok, fördomar, förebilder, drömmar, liv, allt, allt, allt likadant formpressat etiketterat likriktat identiskt beräkneligt enahanda. Ingenting så tråkigt heller, men trygg är något det är populärt att offra det mesta för när man är en i en lättdriven skock som har den gemensamma nämnaren otrygg, och ställt mot tryggt är det lätt att offra sådant som blomstrande, tillåtande och demokrati. (En längtan efter sådant vaknar först när man avsagt sig de andra och upptäckt att de var rätt bra att ha medan man hade dem. Och jag förstår för övrigt fortfarande inte varför jag bara hör Piratpartiets röst mot övervakningssamhället som glatt drivs genom här av amerikanska mediabolags lobbyister. Vakna!)

Men nu spricker jag i sömmarna; jag ville inte längre in på den där än att teckna trygg som motpol till främmande farligt. Främmande kommer alltid förbli främmande så länge vi inte når perfekt monokultur i hela världen eller hägnar in små miniuniversa mellan vilka inga utbyten sker och ingendera dystopin är något att ha så det vi kan göra är att bryta kopplingen mellan främmande och farligt. Lära oss gå försiktigt och lyssna in och enas om tillräckliga gemensamma nämnare för att inte skära oss med varann och begå varandras dödssynder som är en axelryckning i våra egna kulturer.

Hudfärg och hårfärg och dialekt, språk och brytning är de små pittoreska skillnaderna, det är allt det där bakom och under ytan folk tappar koncepterna kring på riktigt.

Ytan är bara ett överslag och en billig 90%-lösning att sålla med; en bekväm praktisk fördom. Triggar på massor av folk som mycket riktigt visar sig främmande, reagerar förvisso på en del false positives som visar sig vara helintegrerade yllesvenssons och missar några false negatives som ser helylliga ut men drivits upp i något dårhus med så olika vanor och etik att de kunnat vara en annan livsform, men man har inte så mycket att hämta med att söka bekämpa rasism genom att sätta ögonbindel på folk, snarare tvärtom.

Det där som ger en hint om när man behöver gå litet mer försiktigt fram och inte förutsätta att man är skrot och korn och samma virke samma tankar, har man lika mycket nytta av när man är ute efter att bete sig som en god medmänniska som försöker ta sig förbi alla kulturkrockar utan att inblandade går hem med näsblod eller högt blodtryck.