05:13 Hjärnattrahenter
Hurra! Det finns folk ute i världen som hinner ifatt och springer om mig ibland, i mitt eget (hobby-/jobb-)expertområde, och det gör mig bara så oerhört glad. Härom veckan snavade jag i ett till synes övergivet men ganska lovande projekt från MIT, som hette Piggy Bank, och idag snavade jag över vad som förefaller vara en makeover på samma tema men med litet annorlunda approach, i ett paper om Sifter, kommande firefoxhack som stuvar om websidor. Och ingen kladdig java den här gången heller, om jag förstod rätt och inte bara tolkade hoppfullt. Men nog om det tekniska; sådant där försöker jag hålla i nördbloggen utan alltför mycket utanförspill.
Jag tog ett riktigt djupdyk i det raktpåa pappret, klottrade förtjust stödanteckningar i förbifarten om alla korskopplingar som rasade ur huvudet när jag läste, noterade snygga citat, där de var synnerligen i fas med fakta jag också nått visshet om, och formligen längtade efter att börja jobba med sådant där i praktiken. Sen snavade jag över någons blogg med rena stödanteckningar bioinformatik av allsköns olika snitt, och drömde mig lyckligt in i att en dag krocka med en bioinformatiker med bröst, vilket för stunden blev någon slags ikon över kulmen av mänskligt vetande och en hjärna med ett sådant djup och sådana vindlingar att kartritare icke göre sig besvär och kan hon leda en in i spåren man inte själv beträtt med pedagogisk hand så är jag din för all framtid.
Kort sagt mindes jag tusen detaljer i det där att älska någon man kan se upp till något så in i vassen på hennes planhalva för de silvertorn högt upp i himlen hon blickar ut över sina expertdomäner från, och hur det är att fatta hennes hand och ledas upp dit, eller fatta hennes hand och leda henne till andra sidan av verkligheten, långt, långt därifrån och bjuda in henne så långt hon vill i vad andra världar jag ser. Och jäklar vad hjärna är syndigt sexigt. Bättre ju mindre det är mina hemmamarker de koloniserat; bättre ju mer vi kan bjuda varann på. Det är så uppenbart, när man ser det så här; på skalan mellan herrejäklar så underbart bäst! och vad i hela friden gjorde vi alls tillsammans radar sig mitt förflutnas relationer upp snyggt och prydligt efter den där enda egenskapen från översättaren med språkbank som med lätthet tacklade min egen, till flickan som försökte övertyga världen och börjat med sig själv om att hon inte kunde och aldrig någonsin skulle bli bra på någonting alls.
Så kanske är det bästa uppslag jag inte gjort någonting av ändå att jaga rätt på folk som klumpar ihop sig i Mensa eller under professurer på mossiga universitet eller på internationella konferenser. Och jag vet alla politiskt korrekta defaultuttalanden om dessa klubber för inbördes beundran och jag bryr mig inte ett spån om det nu bara är en plats där de hjärnstinna fiskarna simmar. Det där prestige elitism klappa ryggarna när du är riktigt bra ger jag faktiskt blanka katten i om jag bara får fatt på dem i vild konversation om rätt ämnen och bränsle. En etnolingvist om en kulturs värderingars ofrånkomliga fotspår i deras grammatiker, ordskapandemönster och språkliga insup från angränsande kulturers, en psykohistorikers humoristiska välbetalda sidosyssla att pitcha nya dokusåpor till stinna teveproducenter, komplett med manus, handling och olika utfall utifrån en rikedom parametrar om antal säsonger med mera, redan innan de scoutat en besättning eller hyrt studiotid. Och otaliga andra djupprofilta hjärnor i samklang och korskopplingsbefruktbarhet.
Någonstans, där man helt enkelt blottar sina djupaste rikaste mentalaste källor utan att stå beredd på att ögon glasas och folk drar sig tillbaka in i sina skal när de inte förstår eller det verkar för svårt. Någonstans där luften i stället svarar med ett "Hur menar du då?" eller "Du tror inte att du skulle kunna försöka modellera en förklaring kring en stödranka termodynamig i stället? Det låter som att det är ditåt du är på väg ändå, inte sant?". Någonstans där det är lika självklart att ge sig hän tanke som jag arbetat in mig i en känslans självklarhet kring de som sluter upp närmast mig, här, i verkligheten, och bland mina närmaste vänner. En slags Jante-invers. Självklart ska alla bejaka sina djup och självklart ska de bjuda in varann att resituera alla dessa oändligt många idéer, perspektiv och förutsättningar.
Det dök upp några passusar om att det där resituerandet är en av mina livligaste och mest essentiella förmågor som gör mig så unikt lämpad att ta mig an det jobb jag är huvudjagad till, och det satte väl igång en del av tankarna här, i samband med att jag påminde mig om hur oerhört i gasen jag blir av att ta sådana rika pussel, korslägga dem och dra fram nya mönster och dimensioner ur dem. Det där språngsteget från ett och ett och ett till tolv miljoner sjuhundrafemtio tusen niohundrasextiotre. Det finns rätt mycket att hämta på tvären och i genomlysning och genomskärning och vad kan du? Berätta, jag vill prata med dig i eftermiddag, i kväll, vad handlar din värld om och vilka tankar ur min kan jag berika den med i retur, tro? Jag vet inte innan vi grävt tillsammans ett slag.
Det har varit väldigt litet på det där planet det senaste kanske halvåret; jag har varit mer inne och snosat känslovärld, även om jag till viss del gjort det där där med, och till viss del och så sent som idag kastat loss kring ämnet sex och vad förståelser, insyner och klarsyntheter jag anrikat i de domänerna beträffar, men det har inte varit så mycket på-tvären-umgängen med ömsesidiga utbyten och brobygganden, som när jag gränssnittade översättningsstöd i vintras, för att ta något exempel. Och jäklar, vad jag saknar det nu när jag känner smaken igen. Det finns så många ljuva smaker som heter flicka. Och för den delen pojke.
Och riktigt allting är inte den omättlige relationsmissbrukarens överaptit på livet och dess otullade skatter. Men redan det där att vi bara använder en bråkdel av hjärnans kapacitet känns som en överdrift ibland. Det känns som att vi mer bygger miljöer och normer och sammanhang som mest uppmuntrar till att stänga av helt. Jag tänker inte vara med! Kom, rym med mig! :-)
Jag tog ett riktigt djupdyk i det raktpåa pappret, klottrade förtjust stödanteckningar i förbifarten om alla korskopplingar som rasade ur huvudet när jag läste, noterade snygga citat, där de var synnerligen i fas med fakta jag också nått visshet om, och formligen längtade efter att börja jobba med sådant där i praktiken. Sen snavade jag över någons blogg med rena stödanteckningar bioinformatik av allsköns olika snitt, och drömde mig lyckligt in i att en dag krocka med en bioinformatiker med bröst, vilket för stunden blev någon slags ikon över kulmen av mänskligt vetande och en hjärna med ett sådant djup och sådana vindlingar att kartritare icke göre sig besvär och kan hon leda en in i spåren man inte själv beträtt med pedagogisk hand så är jag din för all framtid.
Kort sagt mindes jag tusen detaljer i det där att älska någon man kan se upp till något så in i vassen på hennes planhalva för de silvertorn högt upp i himlen hon blickar ut över sina expertdomäner från, och hur det är att fatta hennes hand och ledas upp dit, eller fatta hennes hand och leda henne till andra sidan av verkligheten, långt, långt därifrån och bjuda in henne så långt hon vill i vad andra världar jag ser. Och jäklar vad hjärna är syndigt sexigt. Bättre ju mindre det är mina hemmamarker de koloniserat; bättre ju mer vi kan bjuda varann på. Det är så uppenbart, när man ser det så här; på skalan mellan herrejäklar så underbart bäst! och vad i hela friden gjorde vi alls tillsammans radar sig mitt förflutnas relationer upp snyggt och prydligt efter den där enda egenskapen från översättaren med språkbank som med lätthet tacklade min egen, till flickan som försökte övertyga världen och börjat med sig själv om att hon inte kunde och aldrig någonsin skulle bli bra på någonting alls.
Så kanske är det bästa uppslag jag inte gjort någonting av ändå att jaga rätt på folk som klumpar ihop sig i Mensa eller under professurer på mossiga universitet eller på internationella konferenser. Och jag vet alla politiskt korrekta defaultuttalanden om dessa klubber för inbördes beundran och jag bryr mig inte ett spån om det nu bara är en plats där de hjärnstinna fiskarna simmar. Det där prestige elitism klappa ryggarna när du är riktigt bra ger jag faktiskt blanka katten i om jag bara får fatt på dem i vild konversation om rätt ämnen och bränsle. En etnolingvist om en kulturs värderingars ofrånkomliga fotspår i deras grammatiker, ordskapandemönster och språkliga insup från angränsande kulturers, en psykohistorikers humoristiska välbetalda sidosyssla att pitcha nya dokusåpor till stinna teveproducenter, komplett med manus, handling och olika utfall utifrån en rikedom parametrar om antal säsonger med mera, redan innan de scoutat en besättning eller hyrt studiotid. Och otaliga andra djupprofilta hjärnor i samklang och korskopplingsbefruktbarhet.
Någonstans, där man helt enkelt blottar sina djupaste rikaste mentalaste källor utan att stå beredd på att ögon glasas och folk drar sig tillbaka in i sina skal när de inte förstår eller det verkar för svårt. Någonstans där luften i stället svarar med ett "Hur menar du då?" eller "Du tror inte att du skulle kunna försöka modellera en förklaring kring en stödranka termodynamig i stället? Det låter som att det är ditåt du är på väg ändå, inte sant?". Någonstans där det är lika självklart att ge sig hän tanke som jag arbetat in mig i en känslans självklarhet kring de som sluter upp närmast mig, här, i verkligheten, och bland mina närmaste vänner. En slags Jante-invers. Självklart ska alla bejaka sina djup och självklart ska de bjuda in varann att resituera alla dessa oändligt många idéer, perspektiv och förutsättningar.
Det dök upp några passusar om att det där resituerandet är en av mina livligaste och mest essentiella förmågor som gör mig så unikt lämpad att ta mig an det jobb jag är huvudjagad till, och det satte väl igång en del av tankarna här, i samband med att jag påminde mig om hur oerhört i gasen jag blir av att ta sådana rika pussel, korslägga dem och dra fram nya mönster och dimensioner ur dem. Det där språngsteget från ett och ett och ett till tolv miljoner sjuhundrafemtio tusen niohundrasextiotre. Det finns rätt mycket att hämta på tvären och i genomlysning och genomskärning och vad kan du? Berätta, jag vill prata med dig i eftermiddag, i kväll, vad handlar din värld om och vilka tankar ur min kan jag berika den med i retur, tro? Jag vet inte innan vi grävt tillsammans ett slag.
Det har varit väldigt litet på det där planet det senaste kanske halvåret; jag har varit mer inne och snosat känslovärld, även om jag till viss del gjort det där där med, och till viss del och så sent som idag kastat loss kring ämnet sex och vad förståelser, insyner och klarsyntheter jag anrikat i de domänerna beträffar, men det har inte varit så mycket på-tvären-umgängen med ömsesidiga utbyten och brobygganden, som när jag gränssnittade översättningsstöd i vintras, för att ta något exempel. Och jäklar, vad jag saknar det nu när jag känner smaken igen. Det finns så många ljuva smaker som heter flicka. Och för den delen pojke.
Och riktigt allting är inte den omättlige relationsmissbrukarens överaptit på livet och dess otullade skatter. Men redan det där att vi bara använder en bråkdel av hjärnans kapacitet känns som en överdrift ibland. Det känns som att vi mer bygger miljöer och normer och sammanhang som mest uppmuntrar till att stänga av helt. Jag tänker inte vara med! Kom, rym med mig! :-)
postad 05:13 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar