10:52 Plus minus noll

Jag har ingen att utbyta kärvänliga tillmälen med. Det är dåligt. På svenska, engelska, eller till och med franska, tror jag. Någon som kan säga "Så litet du vet om kvinnor, älskling." till mig, eller kanske "Nej, nu gissade du fel!" eller "Du skulle bara våga!".

Jag gjorde Kaptenens Kyckling igår med Maya. Det var bra. Oj, så bra det var. Gott som tusan, och sen var vi båda så mätta att magarna ville spricka, men nöjde sig med att vi dåsade till det litet i tre kvart. Mmmm! Dås.

Det gick åt fyra flaskor lime- och citronlemonad. Det är inte dåligt! Och det var rätt sött. Att se henne skruva på sig över insikten om hur fort det gick ned en hel del lemonad i, bland annat, henne. Lemonad är gott. Jättegott.

Jag är rätt hängig, och seg, liksom. Det är dåligt. Knut på dygnet, inte disciplinen att ge mig fanken på att nu är det säng klockan 22, upp klockan sex, luch klockan tolv, middag klockan 18, jobb 08 till 17, ben, rygg, armar, knän före frukost, hep, hep, hep! Och varför inte slänga in städa hela kompaniet med före gröt, fil, müsli, bröd, smör, ost, gurka, apelsinjuice, snygga uniformer och låt oss dra strecket någonstans före köer till allt, testosteronångor och det vore intressantare att hälsa på i ett östrogenfort. Nåja.

Jag kom ihåg att jag huggit en tvättid! Det var bra. Nu är det bara det roligaste och det tråkigaste kvar: att knalla ned och vika ihop alltsammans i torkrummet, och att sen inte få in det i skåp och lådor och så. Hobbe förstår mig.

Temperaturen klättrar stadigt redan; klockan är bara åtta, men det gassar och vi är redan på 22 grader. Senaste dygnen har peakat kring 34-35 framåt middagsdags, och idag ser klättringen brantare ut än nyligt. Det känns mest som något som är; i kväll tänker jag somna tungt, vid 22, och strax åka till jobbet, jobba segt de timmar jag pallar av det här sträckta dygnet, och förmodligen stupar jag redan före 22, kanske rentav utan middag.

Telia har knyckt pengar av mig som skulle gå till hyra eller någon annan räkning, cirka tusenlappen, utan att berätta vad det smusslats undan till. Det är dåligt. Jag har känt till det i några veckor, men avskyr avskyr att ta tag i sådant där. Blä blä blärk. Jag kanske skulle tvinga mig till att tidrapportera på jobbet idag i stället. Tidrapportering är karaktärsdanande.

Sigge har sökt till min kör till höstsäsongen. Det är bra! Bonusumgänge per automatik av sammanhang, precis som umgängen fungerar bäst för min del. Vi har inte träffats så där direkt regelbundet sedan vi bodde i Ryd, hela högen, och pluggade eller påtade webservrar i IT-bubblan. Pang, sade den, och sen sprätte vi alla litet varstans.

Jag har fortsättningsvis ingen hemtelefon. Det känns precis som vanligt; det ringer ingenting i den, vilket är rätt bra, men man kan å andra sidan inte ringa någonstans från den heller, vilket är litet fånigt. Och så har jag ju inte mitt fina nummer som sätter sig så bra i fingrarna heller. Hoppas ingen knycker det för mig i strulet, om jag inte fixar det på några veckor till. Bredbandsbolagets kundtjänst besvarade mitt mail med att jag väl kunde ringa deras kundtjänst så vi kunde felsöka tillsammans? Puss på er, Bredbandsbolagets kundtjänst. Mjo, jag antar att jag teoretiskt skulle kunna sitta i långlång fånkö per jobbil och jamsa med dem, men nu gitter jag inte.

Tröttska. Dåligt. Prata live med folk man bryr sig om. Bra. Och något som vore rätt juste att bara vara nu, är helgpojkvän. Det skulle vara ett precis lagom, just nu. Har någon provat på sådant?