20:17 Fortkörning?

Jag föreställer mig att det är besvärligt att vara så där vacker. Folk faller för en, då och då, så fort man gläntat litet på locket och låtit några strålar få titta in och värma. Och så exploderar de i stället! Plötsligt vet man inte riktigt vad man ska göra av det. Livet var ju knepigt redan innan, liksom.

Eller stryk "vacker" och ersätt "underbar". De som närmar sig långsamt så man sakta kan vänja sig vid känslan är inte så kniviga. I synnerhet om de är av samma kön så man mer eller mindre oreflekterat kan se dem bara som varmhjärtade medkänslosamma individer och stödpersoner, men de andra? Var har man egentligen dem? Hur förhåller man sig?

Jag tror att jag råkat ut för Heisenbergs obestämbarhetsrelation; jag vet precis hur fort jag rör mig, men jag kan inte just nu veta var jag befinner mig. Igår morse var jag rätt bergssäker på precis var jag befann mig, men jag visste inte hur fort jag rörde mig. Och sedan dess har två saker hänt och en annan sak slutat hända. Vi råkades, jag älskade så där utan handen för, och hon tystnade, när vi skiljts åt igen.

Enter Heisenberg.

Det är litet kinkigt, men det finns egentligen bara en enda sak man kan göra i en sådan situation, och det är att vänta och lyssna efter när man får ta nästa steg, om alls, innan man gör någonting igen, för att man inte kan kommunicera med ett vakuum, och vet om man tar steg i rätt riktning eller förvärrar vad som nu ströp utbytet. Vänta in, lägga sitt huvud litet på sned och fråga med blicken, vad som hände eller blev otäckt. Hur gärna man än vill fortsätta i samma hjulspår som bara härom dagen gav ljus och värme och stöd, eller drömma vidare om massera ryggar, plocka blåbär och laga blåbärspaj.

När man ser att hon stannar och man inte känner henne närmare, är allt man kan göra att också stanna, i det där tysta språket som säger att det är du som styr och att man respekterar det. Och hoppas på respekten att få veta vad som hände och var man är i retur. Eller kanske rentav att ledas genom mörkret vid handen, visas vilka zoner som är fredade, hur varm man får bli innan man bränns och bränner hål på henne.

Kan man vara hänsynslöst hänsynsfull? Knappast. Jag är nog bara vanlig fartsyndare. Fast för fortkärning. Igen. Stå över ett kast.