23:59 En anstrykning nostalgi, och att dela med sig

I fredags gjorde jag något jag knappt, om alls, gjort sedan nittiotalet -- jag köpte musik. Musik som låter ungefär som jag brukar låta i tvättstugan. Om man ska vara petig, är jag i och för sig cirka fem år framåt i tiden från materialet jag förtjust sponsrade den här gången, men idén är i stort densamma. Tag en dos gammal fin musik från gamla dataspel från förr, vokalisera (eller vissla, i mitt fall, ibland), trivs.

Och till höjdpunkterna hör att jag fick en liten post-it-not på den ena skivan som löd "Hej Johan! Jag hoppas du gillar dem! /Pex". Mycket trevligt; det gjorde jag verkligen. *vinkar glatt* -- Och Fredrik med, efter att jag skickat ett par smakprov från skivorna (då Visa Röster har trevligheten att uppmuntra en att kopiera deras musik till sina vänner var det inte ens illegalt), så jag bistod honom att skicka efter ett par för hans räkning med. Det tycks betala sig, och jag är redan litet sugen på att köpa deras första två skivor vokalmusik. Men det kan få vänta ett tag, tills jag har ett hum om vad det är på dem.


Kul i sammanhanget är att Pex var ett bekant namn (under pseudonymen Mahoney, tillkomme radarparshalvan Kaktus) på min horisont redan under nittiotalet, i en litet annan era än nu, såsom festligt halvgalen musiker/hacker/grafiker. De spred kultur och egna kreativa alster över den dåvarande nätvärlden, innan den hade flyttat in på vad vi idag betraktar som internet.

Det var ett rätt annorlunda klimat, och ett helt annat medium, med långt fler mänskliga element och led i distributionsmaskineriet för att förmedla ett alster, och i det här fallet demo, från källa till de tusentals (eller några digniteter till) diskettlådor de i slutändan skulle hamna i för att någon gång ibland sprida litet humor, glädje och pigga musikstumpar i tonårshem över hela landet, eller ibland världen.

Det var en kultur som inte låg i slagskugga av jättelika upphovsrättsliga spelare som dagens skiv- eller filmindustri. Visserligen fanns de, då som nu, men de var åtskilda från den här arenan, ett finmaskigt bekantskapsmedierat djungeltrumssamhälle som genom sin litenhet kunde nära andra normer och etiska regler än världen i stort, runt omkring.

Och bland det finaste var hur naturligt det var att dela med sig av det man gjort som man var stolt över.

Jag har funderat en del på det där på sistone, inte minst för att det börjar dra ihop sig till valtider, och den enda fråga som verkligen engagerar mig i vad som luftats i politiken nyligen och där någon driver en linje jag helhjärtat kan ställa mig bakom är piratpartiet -- skyddat privatliv, eller personlig integritet. Då piratpartiet utöver den frågan har två andra stöttepelare som en röst på dem inte kan välja bort -- delad kultur och fri kunskap -- har det känts angeläget att nosa rätt på vad tanken handlar om, så det inte blir en röst på den snoriga ungen i sandlådan som gastar över att han inte får alla leksaker han vill ha, bara för att han vill ha dem.

Diskursen lät väldigt mycket så, de första veckorna efter att partiet formats; det var ett fasligt pinsamt kackel om att upphäva copyright och varumärkesskydd och jag vet inte vad, och det lät mest som finniga pojkar som svär och säger förbjudna ord för att stöta sig med etablissemanget och visa sig häftiga och radikala. Det blev inte direkt bättre av att de såg ut som Pirate Bay:s politiska falang, och svängde sig med ungefär samma språk som de gör i sina öppna brev till amerikanska filmbolag som skickat in stämningsbrev till dem.

Och även om Pirate Bays brev kan förefalla något alldeles oerhört prepubertalt infantila, har de faktiskt ett listigt syfte under ytan, i att provocera fram rättegångsprocesser som ska ge oss prejudicerande domstolsfall, så det blir litet mindre hot och FUD (fear, uncertainty, doubt) och litet mer rättspraxis för att styra upp i det där träsket. Och piratpartiet hade av allt jag kan komma på att döma inte direkt någon snarlik anledning att inte bete sig rumsrent.

Nå, det blev bättre, och idag är jag rätt insåld på att deras idéer kan bygga ett bättre klimat, som tar fasta på det goda i den fria kreativitetens och meddelsamhetens anda utan att ta kål på mer ekonomiska incitament för att skapa. Jag borde återvända till ämnet med litet belysande egna episoder som jag vill hoppas blir vanligare och kommer fler till del i framtiden, som inte har min näsa för att lägga i blöt och hoppa på folk med eget framfusigt engagemang.

• VisaRöster
• piratpartiet