01:54 Om studentskivor, limejuice och hängmattor
Idag tog Maya studenten. Jag ställde upp med lägenhet för skivan för närmast sörjande, och det var en synnerligen trevlig tillställning, inte minst tack vare farföräldrarna som gjort sig alla vedermödor att ta sig till skolan för utspringet och uppför alla trapporna till mig på översta (tredje) våningen, för den delen. Själv blev jag förvarnad per telefon att jag inte behövde ta mig till skolan förrän framåt ett, som tidigast, och halv ett eller så fick jag nytt besked om att nu var de ute. ...Så för ovanlighets skull var det inte mitt eget tidsoptimistande som låg bakom, och det var en klar tröst, när vädret var lika finfint som det varit i princip hela sommaren i år.
Men det var nog rätt bra att jag inte ens hann cykla iväg, som jag var på väg, när det telefonmeddelades att de var på väg; mitt usla hem hann i stället få sig en välbehövlig genomkörare med ett kritiskt städöga och hela programmet stuva undan saker, vifta bort dinosaurier från golvet, frigöra ytor att ha bord på och gömma tvätt som varit på tork i en vecka i ett igenstängt sovrum. Det blev, om inte rent och snyggt, så fasligt mycket bättre än dessförinnan, och det räckte gott.
Sen gjorde jag limejuice, då jag hade glädjen att hitta tre limefrukter i vitrinskåpet. Fast jag smakade inte fullt så mycket som på bilden; bara en liten gnutta för att säkerställa att det var exakt rätt proportioner vatten. Det var det. Jag tyckte att jag i alla fall kunde bjuda Maya på någonting litet jag gjort själv, även om jag inte hittat någon stor fluff-Totoro under alla de stenar jag vänt på sedan önskemålet dök upp. Den skulle komplettera hennes samling rätt fint; hoppas det inte dröjer alltför många år innan hon får fatt på en. :-)
En kul bonus var att mängden limejuice som åstadkoms på tre limefrukter, 1,5dl socker, 1,5dl vatten och en räcka isbitar var precis vad som fick plats i min fina tjocka olivoljeflaska med grönsvart metallskruvkork. Mäkta stiligt; jag ska nog göra en till sats tills Ewelina kommer och hälsar på i nästa vecka. Och alltsammans hade gått åt i ett jehu innan jag hunnit ta mig en skvätt själv, så det gick nog hem också i övriga Maya-släkten. Helt i sin ordning.
Alla satte i sig smörgåstårta tills magarna bulnade, och sen satt några ute på balkongen och attackgassade i steket, medan Maya låg och smälte, mat, i soffan, farföräldrarna korsförhörde mig om fara-till-USA (det kändes nästan som att stjäla showen från Maya, men det var tydligen rätt välkommet, så mycket ståhej det varit hittills, vid det här laget så sent på dagen det nu hunnit bli) och de som hade kvar på tallriken eller någon centimeter skärp kvar gjorde någonting åt det.
Och när alla var klara också med dessa sysslor, kläckte jag till slut idén som förband min amerikanska hängmatta med min balkong -- apparatsladd! Jag har gått och malt några da'r på det, utan att egentligen riktigt tänka på det i någon förgrundsprocess -- malt att jag måste skaffa mig ett par bra rep, och kanske krokar, att sätta fast den i för att förankra båda ändar diagonalt över mina elva kvadrat balkong, och nu slog den där snilleblixten ned i mitt prylskåp, där det bland annat ligger en massa snyggt ihopbuntad apparatsladd. Man vet aldrig när det behövs en apparatsladd eller två, och det här var ett jobb för två; en i vardera änden, och så snor man dem om balkongens räcke.
Det blev synnerligen fältmässigt, var tokigt svettigt i den törst- och svettdrivande solen som obarmhärtigt grillar min balkong om dagarna så här års, men jäklar, så bra det blev! Tyvärr kom jag inte på snilleblixten att också se till att någon gäst fotade härligheten under invigningen, eller sen heller för den delen, men det kan nog fixas och repareras i efterhand. Jag har en hängmatta på balkongen, för bövelen! :-D Jag tror jag ska ut och svalkslappa litet i den nu, innan jag går och nattar mig inomhus.
Och somnade jag där ute, sover jag väl där än.
Men det var nog rätt bra att jag inte ens hann cykla iväg, som jag var på väg, när det telefonmeddelades att de var på väg; mitt usla hem hann i stället få sig en välbehövlig genomkörare med ett kritiskt städöga och hela programmet stuva undan saker, vifta bort dinosaurier från golvet, frigöra ytor att ha bord på och gömma tvätt som varit på tork i en vecka i ett igenstängt sovrum. Det blev, om inte rent och snyggt, så fasligt mycket bättre än dessförinnan, och det räckte gott.
Sen gjorde jag limejuice, då jag hade glädjen att hitta tre limefrukter i vitrinskåpet. Fast jag smakade inte fullt så mycket som på bilden; bara en liten gnutta för att säkerställa att det var exakt rätt proportioner vatten. Det var det. Jag tyckte att jag i alla fall kunde bjuda Maya på någonting litet jag gjort själv, även om jag inte hittat någon stor fluff-Totoro under alla de stenar jag vänt på sedan önskemålet dök upp. Den skulle komplettera hennes samling rätt fint; hoppas det inte dröjer alltför många år innan hon får fatt på en. :-)
En kul bonus var att mängden limejuice som åstadkoms på tre limefrukter, 1,5dl socker, 1,5dl vatten och en räcka isbitar var precis vad som fick plats i min fina tjocka olivoljeflaska med grönsvart metallskruvkork. Mäkta stiligt; jag ska nog göra en till sats tills Ewelina kommer och hälsar på i nästa vecka. Och alltsammans hade gått åt i ett jehu innan jag hunnit ta mig en skvätt själv, så det gick nog hem också i övriga Maya-släkten. Helt i sin ordning.
Alla satte i sig smörgåstårta tills magarna bulnade, och sen satt några ute på balkongen och attackgassade i steket, medan Maya låg och smälte, mat, i soffan, farföräldrarna korsförhörde mig om fara-till-USA (det kändes nästan som att stjäla showen från Maya, men det var tydligen rätt välkommet, så mycket ståhej det varit hittills, vid det här laget så sent på dagen det nu hunnit bli) och de som hade kvar på tallriken eller någon centimeter skärp kvar gjorde någonting åt det.
Och när alla var klara också med dessa sysslor, kläckte jag till slut idén som förband min amerikanska hängmatta med min balkong -- apparatsladd! Jag har gått och malt några da'r på det, utan att egentligen riktigt tänka på det i någon förgrundsprocess -- malt att jag måste skaffa mig ett par bra rep, och kanske krokar, att sätta fast den i för att förankra båda ändar diagonalt över mina elva kvadrat balkong, och nu slog den där snilleblixten ned i mitt prylskåp, där det bland annat ligger en massa snyggt ihopbuntad apparatsladd. Man vet aldrig när det behövs en apparatsladd eller två, och det här var ett jobb för två; en i vardera änden, och så snor man dem om balkongens räcke.
Det blev synnerligen fältmässigt, var tokigt svettigt i den törst- och svettdrivande solen som obarmhärtigt grillar min balkong om dagarna så här års, men jäklar, så bra det blev! Tyvärr kom jag inte på snilleblixten att också se till att någon gäst fotade härligheten under invigningen, eller sen heller för den delen, men det kan nog fixas och repareras i efterhand. Jag har en hängmatta på balkongen, för bövelen! :-D Jag tror jag ska ut och svalkslappa litet i den nu, innan jag går och nattar mig inomhus.
Och somnade jag där ute, sover jag väl där än.
0 kommentar:
Skicka en kommentar