17:55 Alien of Extraordinary Ability
[23:00, Pacific Time]
Jag sitter bakåtlutad i en rätt skön sjunksoffa med fötterna framför mig på bordet, mitt i ett hackerparty någonstans långt, långt bort, i ett större kluster amerikanska hackers av blandade kön och härkomster, och känner mig litet så där overklig, på något smygigt vis, men inte på något sätt dåligt. Jag har just hackat ihop ett litet dagsverkejag gav mig på i eftermiddags och känner mig en smula halvnöjd med livet.
I maggropen känner jag den litet märkliga känslan av rötter som håller på att ge efter, vädra luft och känna sig för i helt ny jord. Tidigare under kvällen hade jag ett snack med Justin i Sofitels lobby, mellan sippar färskpressad apelsinjuice och munsbitar baljväxter, oliver, chilli och annat i olivolja, om vart det här är på väg. Det är på väg rätt långt. Jag har inte riktigt hunnit ifatt vidden av det, även om hela veckan på en front handlat om att jag förklarar alla mina större och smärre betänkligheter inför att flytta till USA, och vi hittar på bra kryphål förbi dem. Det är litet som att hjälpa någon man älskar men inte riktigt vet om man litar på, att förföra en. Kittlande, spännande... ...och en lätt hisnande kamp mellan om det mest är mer läskigt eller skönt. Och att bli erbjuden obscena mängder pengar för att flytta till USA för att göra det man knappat ned på arbetstiden för att göra på 50% fritid i ett halvår... ...låt säga att jag hjälpt till med att tipsa om ungefär allt som står i vägen för att jag skulle flytta på stört.
Nej, jag har inte nämnt det där med kärlek och flickor. Det är väl å andra sidan heller inte direkt vad jag vill ha hjälp med av min arbetsgivare. (Och jag undrar för mig själv om det är vad "Romantic concierge" som det står om i hotellets telefonblad handlar om.)
Jag sitter bakåtlutad i en rätt skön sjunksoffa med fötterna framför mig på bordet, mitt i ett hackerparty någonstans långt, långt bort, i ett större kluster amerikanska hackers av blandade kön och härkomster, och känner mig litet så där overklig, på något smygigt vis, men inte på något sätt dåligt. Jag har just hackat ihop ett litet dagsverkejag gav mig på i eftermiddags och känner mig en smula halvnöjd med livet.
I maggropen känner jag den litet märkliga känslan av rötter som håller på att ge efter, vädra luft och känna sig för i helt ny jord. Tidigare under kvällen hade jag ett snack med Justin i Sofitels lobby, mellan sippar färskpressad apelsinjuice och munsbitar baljväxter, oliver, chilli och annat i olivolja, om vart det här är på väg. Det är på väg rätt långt. Jag har inte riktigt hunnit ifatt vidden av det, även om hela veckan på en front handlat om att jag förklarar alla mina större och smärre betänkligheter inför att flytta till USA, och vi hittar på bra kryphål förbi dem. Det är litet som att hjälpa någon man älskar men inte riktigt vet om man litar på, att förföra en. Kittlande, spännande... ...och en lätt hisnande kamp mellan om det mest är mer läskigt eller skönt. Och att bli erbjuden obscena mängder pengar för att flytta till USA för att göra det man knappat ned på arbetstiden för att göra på 50% fritid i ett halvår... ...låt säga att jag hjälpt till med att tipsa om ungefär allt som står i vägen för att jag skulle flytta på stört.
Nej, jag har inte nämnt det där med kärlek och flickor. Det är väl å andra sidan heller inte direkt vad jag vill ha hjälp med av min arbetsgivare. (Och jag undrar för mig själv om det är vad "Romantic concierge" som det står om i hotellets telefonblad handlar om.)
0 kommentar:
Skicka en kommentar