12:56 Sammanträffanden

Vid mina älskades orgasmer, idag far jag! Hjälp, oj, usch och wee!

Okej, men det slår "oh, god". Och små saker visar sig stora, och en och annan slump kittlar i fartmaggropen medan Twiligt Zone ekar ett tyst "told you so"-tema inuti. Exempel: jag försöker säga något hjärtkänt om hur sorgligt det är att vi bandpassfiltrerat världen på känslointryck och känslouttryck för att upprätthålla en image av artificiell normalitet och oberördhet, vilket visar hur starka vi är vilket ger oss högre status i varandras och våra egna ögon. Det låter ungefär som om det kommer ur käften på Dr Phil eller Oprah, tror jag, fast utan det påbredda självgoda We shall overcome, hoppas jag. Likväl. Senare under kvällen vänder jag blad från 215 till 216, där en karaktär förklarar för en annan hur vi reducerat oss till att existera. Och Nasse tittar på Puh, och Puh tittar på Nasse, och säger sen att Du, ...det är samma sak.

Små saker, för att backa ett steg. Shut down, tune out. Fred sover i mitt vardagsrum, datan är tystad och snällt strömlös, och jag ligger i min säng och skriver som vore det nittiotal. Och tänk, även om igår mest blev en gyttja av känslor och taffligt artikulerad rädsla, oro, trassligt övercerebraliserat kärleksliv och insubstantiella drömmar, stakade det ut min känslobåt i mittfåran. Det Betydde en massa inuti och var påtagligt på ett sätt det inte så ofta är vid ett tangentbord, i en vadderad och abstraherad datamiljö. Och trots stora mått orddans, fick jag vara med och skriva rätt mycket. Idag ännu mer.

Och kanske kommer jag rätt bra mycket längre på att slå av den dator jag har än att köpa en äppellap att ersätta den med. Även om äpplen kommit alltmer i ropet på min himmel helt nyligen. Men jag vill hålla äpplet i min hand, inte tunnla in i det abstrakta kosmos som är mitt tredje hem i världen näst känslorna och människorna. Ibland vill jag hålla hårdare om henne än annars.

Och a propos boken, hur vore världen utan ensamhet? Jag har inte känt så mycket Ensamhet på senare år, mer längtan. Eller så är jag duktig på självbedrägerier och klär den i framåttro för att tjyva in den i en form där jag får den att jobba mig ut ur ensamheten och in i något större. Något varmare. Något givande. Ömsesidigt. Som ger utbyte. Återkoppling. Ett saftigt, rikt liv fyllt av mening. Människor. Möten. Magi. Jag längtar till sommaren.

Sommarvinden har en liten air av kärlekspendel i sig. Hatade älskade helgkärlekspendel. Stockholm i mitt hjärta.

Avskalat och pretentiöst. Jag kan ju, om jag försöker. :-)