00:44 Ett kungarike för en grafiker
Tjenare, alla monsterdiggare! Och tack för melodifestivaleninsatsen. För att citera ett gäng Helgon, var ju huvudsaken trots allt att Carola inte skulle vinna. Och ja, jag fejkar litet; tevelös och tevefri som jag är, har jag varit helt festivalfri själv, och bara passivt konsumerat litet grand, per älsklingars reaktioner och någon artikel i en Metro jag råkat hamna vid över min sista lunchkupong till Zenith på campus igår. (Och Lettlands bidrag, på webben, som Mia helt riktigt gissat att jag borde gilla. Tack, Lettland! Osis att just grundtonen mys inte är någonting man tar hem schlagersegrar på, kanske, men trevlig omväxling i sammanhanget, likafullt!)
Billighetslunchen kom sig av att jag har fyra kronor och sextiofyra öre på mitt lönekonto nu, efter ett sällsamt välplanerat handlande härom dagen. Jag ämnar ägna morgondagen åt att spränga min Nordea-gris, kanske för alltid, och sätta in splittret hos Skandia, för att Nordeas engångskodlösning plus personlig kod inte fungerar för mig -- jag använder saken en gång i halvåret, på sin höjd och hinner glömma den personliga koden, och när jag gissar rätt på den på fjärde försöket, har de expirerat hela kodkortet för mig, vilket per telefon strax konstateras lösas antingen genom att jag hälsar på kontoret i morgon och får ett nytt, eller att de skickar ett med posten som jag får om en vecka. Just det.
Skandia råkar ha ett toppenfenomenalt bra webgränssnitt, såväl tekniskt och väl inne i det som praktiskt vid inloggning, samt säkerhetsmässigt, vilket bör belönas. Jag har även här en personlig kod samt personnummer att logga in med, men inget kodkort; de utfärdar i stället ett SSL-certifikat till min webläsare, vilket identifierar mig som mig själv när jag loggar in. Det certifikatet skaffar jag antingen genom att de skickar en aktiveringskod med posten när jag laddat hem det, eller att de skickar samma kod per SMS till ett mobiltelefonnummer jag registrerat mig med. Jag får välja om certifikatet ska gälla bara en gång, eller tills vidare. Sjukt smidigt. Och dessutom har de inte mage att ta betalt av mig för sina egna personalbesparingar. Praise and rant ends! (Okej, jag erkänner att jag saknar Banzai! litet, eller vad det fåniga japanska bettingprogrammet hette som importerades till någon svensk kanal någon säsong för några år sedan, innan jag flyttade och bröt upp med Hanna. Men nostalgin var bättre förr.)
Någon gång i slutet av förra veckan gav jag ett tips om söndagens Taizémässa i Tomaskyrkan, och namedroppade inte prästen, då jag är litet dålig på namn, utan refererade honom som "en trivsamt djup bas". Det fick jag litet bakläxa på idag, då vederbörande ville ha ett namn och helt korrekt gissade att det inte avsåg Maria eller Sofia, kyrkans ordinarie präster (det är en väldigt trevlig kyrka, för övrigt; min varma rekommendation även till oss rätt okyrkliga), och litet grävande senare lyckades jag hitta ett namn och bildmatcha mig en bekräftelse vid en intervjuartikel med honom, som man blev alldeles glad i roten av. Linköpings stift är fenomenalt bra på att gräva fram riktigt bra präster; vi har en fantastisk domprost med som jag hade glädjen att bekanta mig med när jag konfirmerade mig, för dryga dussinet år sedan. Heja!
För var dag som går blir jag allt mer sugen på att parhobbypyssla med en riktigt vass grafiker, och det blir inte det minsta bättre av att jag snavat på en. *visslar och tittar oskyldigt i taket* Jag vill göra om ett par communitysiter från toppen, det vill säga ta möblemanget, kasta bort det, skissa upp siternas funktioner (läsa och skriva dagbok, brev, gästbok, och kanske några till) -- stryka det mesta som är rätt ovidkommande, och sedan möblera lägenheten igen med bara dessa komponenter, riktigt rent, snyggt och överblickbart. En liten panel, kanske, som säger till när det dykt upp nyheter av något slag, kanske flikar för respektive funktion, kanske någon vy för presentationer av folk, kanske ett sökfält av något slag, och så ingenting mer. Någonting som börjar i poeter.se:s riktigt rena, snygga layout, men som inte lägger på för mycket krafs. Någonting som stryker o:et i ovidkommande. Ett community jag skulle trivas på.
Jag programmerar gärna ytorna som förenar den nya designen med ett eller ett par communities, säg Helgon och kanske MySpace eller Lunarstorm, men det grafiska ska det till en grafiker för, och allra helst ska man sitta på ett stort A3 med massa kritor, och tillsammans skissa ihop interaktionsdesign. En mashup som skulle skriva historia på webben av det slag jag själv forskar på, och bli användbart och vackert på samma gång. Men just nu faller det litet på till exempel avstånd och vad som är praktiskt. Är det inte rätt retligt, säg?
Billighetslunchen kom sig av att jag har fyra kronor och sextiofyra öre på mitt lönekonto nu, efter ett sällsamt välplanerat handlande härom dagen. Jag ämnar ägna morgondagen åt att spränga min Nordea-gris, kanske för alltid, och sätta in splittret hos Skandia, för att Nordeas engångskodlösning plus personlig kod inte fungerar för mig -- jag använder saken en gång i halvåret, på sin höjd och hinner glömma den personliga koden, och när jag gissar rätt på den på fjärde försöket, har de expirerat hela kodkortet för mig, vilket per telefon strax konstateras lösas antingen genom att jag hälsar på kontoret i morgon och får ett nytt, eller att de skickar ett med posten som jag får om en vecka. Just det.
Skandia råkar ha ett toppenfenomenalt bra webgränssnitt, såväl tekniskt och väl inne i det som praktiskt vid inloggning, samt säkerhetsmässigt, vilket bör belönas. Jag har även här en personlig kod samt personnummer att logga in med, men inget kodkort; de utfärdar i stället ett SSL-certifikat till min webläsare, vilket identifierar mig som mig själv när jag loggar in. Det certifikatet skaffar jag antingen genom att de skickar en aktiveringskod med posten när jag laddat hem det, eller att de skickar samma kod per SMS till ett mobiltelefonnummer jag registrerat mig med. Jag får välja om certifikatet ska gälla bara en gång, eller tills vidare. Sjukt smidigt. Och dessutom har de inte mage att ta betalt av mig för sina egna personalbesparingar. Praise and rant ends! (Okej, jag erkänner att jag saknar Banzai! litet, eller vad det fåniga japanska bettingprogrammet hette som importerades till någon svensk kanal någon säsong för några år sedan, innan jag flyttade och bröt upp med Hanna. Men nostalgin var bättre förr.)
Någon gång i slutet av förra veckan gav jag ett tips om söndagens Taizémässa i Tomaskyrkan, och namedroppade inte prästen, då jag är litet dålig på namn, utan refererade honom som "en trivsamt djup bas". Det fick jag litet bakläxa på idag, då vederbörande ville ha ett namn och helt korrekt gissade att det inte avsåg Maria eller Sofia, kyrkans ordinarie präster (det är en väldigt trevlig kyrka, för övrigt; min varma rekommendation även till oss rätt okyrkliga), och litet grävande senare lyckades jag hitta ett namn och bildmatcha mig en bekräftelse vid en intervjuartikel med honom, som man blev alldeles glad i roten av. Linköpings stift är fenomenalt bra på att gräva fram riktigt bra präster; vi har en fantastisk domprost med som jag hade glädjen att bekanta mig med när jag konfirmerade mig, för dryga dussinet år sedan. Heja!
För var dag som går blir jag allt mer sugen på att parhobbypyssla med en riktigt vass grafiker, och det blir inte det minsta bättre av att jag snavat på en. *visslar och tittar oskyldigt i taket* Jag vill göra om ett par communitysiter från toppen, det vill säga ta möblemanget, kasta bort det, skissa upp siternas funktioner (läsa och skriva dagbok, brev, gästbok, och kanske några till) -- stryka det mesta som är rätt ovidkommande, och sedan möblera lägenheten igen med bara dessa komponenter, riktigt rent, snyggt och överblickbart. En liten panel, kanske, som säger till när det dykt upp nyheter av något slag, kanske flikar för respektive funktion, kanske någon vy för presentationer av folk, kanske ett sökfält av något slag, och så ingenting mer. Någonting som börjar i poeter.se:s riktigt rena, snygga layout, men som inte lägger på för mycket krafs. Någonting som stryker o:et i ovidkommande. Ett community jag skulle trivas på.
Jag programmerar gärna ytorna som förenar den nya designen med ett eller ett par communities, säg Helgon och kanske MySpace eller Lunarstorm, men det grafiska ska det till en grafiker för, och allra helst ska man sitta på ett stort A3 med massa kritor, och tillsammans skissa ihop interaktionsdesign. En mashup som skulle skriva historia på webben av det slag jag själv forskar på, och bli användbart och vackert på samma gång. Men just nu faller det litet på till exempel avstånd och vad som är praktiskt. Är det inte rätt retligt, säg?
postad 00:44 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar