21:00 Divergenta vägar

Häftigt.

Egentiden vann just än en seger i en insikt.

Jobbet håller som bäst på att meandra ut ur mitt expertområde.

Och det är skitbra. Vore ännu bättre om de kunde hitta någon att ta vid, men det skulle inte längre vara någon att fylla mina skor och ersätta mina funktioner, utan någon att ta vid dit jag inte reste själv. Någon till som finge sätta sitt märke och rita sin världsbild, staka ut framtiden. Heja dig, vem du än blir!

Det var skitbra att lämna Roxen för några år sedan, även om det var annorlunda och svårare -- men att bli mjukt och varsamt vräkt in i framtiden var rent ut sagt skitbra, även om det ännu skulle dröja något år innan jag fällde ut mina vingar och flög själv, vart de bar mig. Om cirka nio timmar bär de mig till USA. Och jag förstår redan allt jag gjort för att få det att hända. Engagemang, öppenhet, publikation, experimenterande och nyfikenhet betalar sig. De kan ta dig varthelst du vill. Det är så jäkla fräckt.

Jag tror jag kommer byta jobb snart, nu. Tills nu trodde jag att jag for för att se vilka val jag har om jag skulle göra det, men nu tror jag att jag väger mellan vilket av dem jag ska välja. Båda vägarna ligger mitt i brännpunkten för vad jag verkligen kan och brinner för, vad teknik beträffar.

Ett annat tidevarv i framtiden kanske jag jobbar inom en emotionell nisch jag brinner för. Men den gången ska jag nog sätta ramarna själv, och praktisera innan jag pluggar. Mitt liv, min väg, mitt sätt. Starka kort, fast i handslaget, raka blickar, eget driv. Med självförtroendet och kärnan jag ännu inte byggt förra gången vid vägskälet. Men det är många år och kapitel framför mig än innan jag går den vägen, tror jag.