03:03 One-night cuddle

Fullmånen lyser klart in genom mina fönster, och plötsligt har jag förvandlats till gosmonstret igen. Men så långt från dess naturliga miljö man kommer, instängd mellan fyra väggar och en skärm. Väggar att klättra på i vild brist på medmonster att klänga på. Skärm att dras mot, kretsa kring, likt ett fly i enslig pantomim. Men en dikt av mördande självömkan lockar varken min penna eller läsarens öga. Jag vill så mycket mer, och frossar hellre ett kort ögonblick i ord, för att så glida vidare in i det tänkta experimentets och spekulationens värld.

Tänk om man funne ett one-night cuddle. En annan månbiten, kanhända, med den starka driften att kela. Orma omkring som älskare, men utan att älska. Det fysiska utan det sexuella. Närgångenheten utan det allra heligaste. Gränslandsstrykande, katter kring het gröt. Kroppar slingrade om varann i natten. Byter grepp, finner åter nya sätt att lägga pusslet. Lek, men kanske inte kär. När, här, där vi är. Runt varann. I värmen som blommar upp i njutningen av att binda stunden. Just som den är, som den blir, vad man gör den till. Mjukhet som förlamar, återuppväcker, trollbinder, tänder eldar att försiktigt smyga kring, på katters vis.

Att uppfinna de tusen smekningarna, en efter en. Finna och följa alla vägar längsmed kurvorna, men inte löpa linan ut. Det mjuka, det släta, det hårda, det fasta, om varandra, möten och avsked, nya bekantskaper, skiftande förnimmelser. Hud, händer, underarmar, länder. Tätt intill, milt förbi, sakta omsvep. Ompyssel, idel nya pussel. Vila i varandras famnar, skänka frid och glömska, tillsammans mista världen runt omkring och väva själva tiden i nya mönster kring varann. Tystnad som glittrar och glänser. Språk utan ord och melodi. Andetag, hjärtslag. Rösten inuti.

Inget binder drömmen i det vi kallar fantasi. Fantasin är blott en försmak av morgondagen. Tänk, ändå.