Morgon igen. Så mycket grums i skallen. Hemsidesgrums. Var vill jag ha den, egentligen? En ren adress... Och hur stor kommer den bli? Pysslade med "Brev från en ensam själ" igårkväll. Hur få om den till bild? Scanna? Nu missar jag nog poängen med morgonsidorna. Blir mer som gamla Dagboken. Kan man skriva det här på datorn? Tre A4? Nja... Ton. Arne hemma. Men det är ju fredag?! Nåja. Det får väl bli en promenad. Eller åtminstone gå ut. Cykla? Något iaf. Usch, så fula N jag gör. N. N måste arbetas bort. Måste! Bedrövligt. Nu verkar det stanna av. Pratar han i tfn? På så vis. Inte bra med toaskrivande. Usel skrivställning. Drack nog för litet igår. Borde nog skriva brev. Varför njuter jag inte totalt av friheten? Den känns så självklar, på något vis. Klockan... Blir den ersatt? Tankarna flyger, penan fastnar. Knappast som det var tänkt. Man tänker bestämt inte i ord. Det är så mycket bild- och handlingstänkande också. Sinnestänkande. Fast inte alla sinnen. Lukt... Udda att försöka tänka på en lukt. Eller en smak. Fast inte lika främmande. Inte fullt. Känsel. Känns väl abstrakt. Varför kommer dessa sinnen "i tredje hand"? Man skulle inte klara sig utan känsel, ändå tänker man sig den inte. För abstrakt? Hur kommer det sig att man lätt föreställer sig utseende, form, egenskaper osv, men inte dess lukt? Är vi för fysikaliskt orienterade? Ligger det i vår kultur? Brukar jag tänka så här mystiska saker, eller "gör jag mig till"? Jag tror att jag börjar grubbla i stället för att skriva vad som tuggar för tillfället. Ger mig föga. Åtminstone i fråga om huvudsyftet. Vad näst? Tänk inte på "vad ska jag skriva"! Skriv det! Tomgång. Tom gång. Avstavning. :-) Norin. Länge sedan. Vad gör hon nu? Högstadiet. Också länge sedan. Annorlunda nu. Halva lärarkåren död. Har nog förnyats radikalt. Data. Hoho... Sven Tunon. Comal. :-) Tider. Så usla anspråk. Internet. Hur får man sånt att fungera i en skola? Fel, skola lägre än högskola. I en skola där eleverna styrs av andra. Tänk, så många som slutar i stället för att ta över själv och fortsätta. Hur kommer det bli för mig? Matte... ojoj....... Självdisciplin är nog av nöden. Nog för att jag har häftet, men förmår man sig? Behovet föreligger nog, dock. Träligt? Säkert. Nödvändigt? Förvisso. Lätt? Inte. Svårt? Tja, egentligen inte det heller. Inte så förfärligt. Gunillas brev från Ulrika. Ska väl iaf läsa det. Stackaren, får inga svar. Jag är dålig på brev! Samvetet. Borde skriva tillbaka. Har jag något skäl att inte skriva? Snålhet? Löjligt. Måste bjuda litet. Får författa en smula. Kanske inte så fasansfullt högtidligt. Även om det är kul. Eller? Kanske ändå. Men först senare. Morgonens bestyr först. Klia. Vad ska man hitta på i helgen? Ska man försöka snyfta ihop något om lumpens hårdaste stunder förresten, medan man minns? Eller, minns man verkligen? Man förtränger så snabbt. Det blir nog mer skönlitterärt. Även om man minns en hel del, tappar man närvarokänslan. Det var bara så synd om en. Det blir liksom inte det när man ska formulera det. Inte lika uppenbart, iaf. Jag vill, bestämt, skriva brev på burken. Skriva ut och skicka iväg någonstans. Är det renhårigt? Kanske inte mot kompisar. OK med Gunilla -- hon gör det ju också, åtminstone till viss del. Tvätten?!! Måste hängas. NU. Jaja, SEN, men SNART! Torkar aldrig annars. Man kanske skulle åka och handla litet? Nä, jag vill nog inte kladda mer. Får inte kännas så tvångsaktigt. Även om man borde. Okej, fortsätter väl. En stund. Nu kanske det lossnar. Var det så här det var tänkt? Tror att barriören sprängts. Alla skittankar bara väller ner på pappret. Nej, där blev det fel. Det tänkte jag nog inte. Man borde lära sig stenografera. Stenografi? Steganografi? Etymologin? Latin. Borde lära sig. Vill iaf. Men vill inte plugga det. Inte nu. Kanske senare. Så mycket framtid att göra av med. Spendera. Eller vet man om det, egentligen? Kan ju trilla av pinn närsomhelst, om man ska vara ärlig. Inte för att sannolikheten är så värst stor, egentligen, men vet gör man inte. Snipp snap snut, så var sidan nästan slut! :-) Jaja. Ses någon annan morgon.