I tisdags var det som bekant friluftsdag -- en dag med två höjdpunkter, den första större än den andra. Dans. Den första med Margareta; foxtrot. Härligt. Måste jag göra om på balen. Den andra höjdpunkten kom på eftermiddagen, då Maggis med flera tyvärr lämnat skolan för ett Rotary-mentormöte på SSAB. Den här gången buggades det, som roligast var det med Carro i min franskagrupp. Kort sagt var hon "lättmanövrerad", och det var en fröjd att dansa runt med henne.
Idag var det gymnastik. Innan den började spelade jag pingis med Maggis, Karin och Eva. När så lektionen började, gick vi ut i gymnastiksalen, där ett fåtal just skulle börja dansa. De var en pojke kort, och jag drogs in, emedan jag inte opponerade mig. Synd att det inte tvärtom var en pojke för mycket, så att vi (exklusive Eva som inte skulle vara med på gymnastiken) kunde hoppat in hela bunten -- mest Margareta. Nåja. Övning ger färdighet, i vilket fall.
Samhällsarbetet är klart, filosofiarbetet så gott som. Ingetdera är bra, filosofin det sämre. Försoffning.
Vi hade franskaprov i morse, skriftlig produktion. Hoppas det inte blev alltför dåligt, om inte har jag nog en god chans till en femma i ämnet. Vore trevligt. En ganska oväntad glädje kom Margareta med efter att ha återvänt till skåpen från provet; ett nytt korsord! Inte så värst svårt den här gången, undantaget ett hörn jag inte löst än. Det är dock alltid lika härligt att se något som gjorts av hennes hand, allra helst med hennes handstil. Det är trivsamt att föreställa sig henne sitta och arbeta på något, vad som helst. Eller att bara föreställa sig henne, i färd med vad som helst. Undras vad hon gör nu? Sover, dum tanke. Klockan är över ett, det är min dygnsrythm det är fel på. Tog en kvällslur mellan en fem och nio.
Vad jag önskar att jag finge se bara hennes ansikte i denna stund. Var muskel i vila, två slutna ögon, glasögonen av. Totalt lugn. Som ett sovande barn.
Eller att bara få se henne, vaken, på vilket humör som helst; glad, arg, nedstämd, lycklig, pigg, trött... ...att få krama henne, omhulda henne ömt och länge...
Om blott det är en dröm, så är den vacker som sådan, som henne, som kärleken själv. Sov gott, Margareta, i morgon är än en ny dag. Jag önskar dig all välgång. God natt!
Idag var det gymnastik. Innan den började spelade jag pingis med Maggis, Karin och Eva. När så lektionen började, gick vi ut i gymnastiksalen, där ett fåtal just skulle börja dansa. De var en pojke kort, och jag drogs in, emedan jag inte opponerade mig. Synd att det inte tvärtom var en pojke för mycket, så att vi (exklusive Eva som inte skulle vara med på gymnastiken) kunde hoppat in hela bunten -- mest Margareta. Nåja. Övning ger färdighet, i vilket fall.
Samhällsarbetet är klart, filosofiarbetet så gott som. Ingetdera är bra, filosofin det sämre. Försoffning.
Vi hade franskaprov i morse, skriftlig produktion. Hoppas det inte blev alltför dåligt, om inte har jag nog en god chans till en femma i ämnet. Vore trevligt. En ganska oväntad glädje kom Margareta med efter att ha återvänt till skåpen från provet; ett nytt korsord! Inte så värst svårt den här gången, undantaget ett hörn jag inte löst än. Det är dock alltid lika härligt att se något som gjorts av hennes hand, allra helst med hennes handstil. Det är trivsamt att föreställa sig henne sitta och arbeta på något, vad som helst. Eller att bara föreställa sig henne, i färd med vad som helst. Undras vad hon gör nu? Sover, dum tanke. Klockan är över ett, det är min dygnsrythm det är fel på. Tog en kvällslur mellan en fem och nio.
Vad jag önskar att jag finge se bara hennes ansikte i denna stund. Var muskel i vila, två slutna ögon, glasögonen av. Totalt lugn. Som ett sovande barn.
Eller att bara få se henne, vaken, på vilket humör som helst; glad, arg, nedstämd, lycklig, pigg, trött... ...att få krama henne, omhulda henne ömt och länge...
Om blott det är en dröm, så är den vacker som sådan, som henne, som kärleken själv. Sov gott, Margareta, i morgon är än en ny dag. Jag önskar dig all välgång. God natt!
0 kommentar:
Skicka en kommentar