Jag har just gripit pennan för att ge utlopp för min svårtydbara handstil och föreviga några tankar. Det är mycket sent på natten, så sent som det bara blir under de längre helgerna. Jag tänker tillbaka på dagen som gått.

Det har varit en hyfsad dag, en dag då framgångar och motgångar, trevliga stunder och erfarenheter samt mindre trevliga sådana, balanserat varandra väl för att lämna ett relativt neutralt övergripande intryck.

En stressig morgon utan någon egentlig frukost övergick i en lugn busstur till Nyköping under vilkens sista minuter jag genom läsning i körhäfte A lyckades ådra mig en tryckande huvudvärk. Mina fördunklade sinnen bjöd mig förpassa det från sitt innehåll nu befriade bananskal i EF-ryggan jag av bekvämlighetsskäl behagat medföra, vilket (skulle det senare visa sig) Körkortsbokens pärm fick lida av, om än föga. Ett par kvarter in på min promenad mot Västra Trädgårdsgatan hade huvudvärkssymtomen släppt, och glad i hågen anlände jag till min körlektion, endast ett par minuter efter utsatt tid.

Samman med den högst sympatiske Pelle trafikerade jag Nyköpings gator, smått distraherad av att åka omkring i stadens östra kvarter, något som lätt för in mina tankar på andra banor, men ändå främst av att manövrera en främmande bil av modernt snitt. Under tjugo år har volvon genomgått en utveckling motsvarande den som skiljer ett blötdjur från en flodhäst. Då det på hemmaplan gäller att klämma i och vänligt men bestämt gäller att visa vem som bestämmer tar det onekligen sin tid att kalibrera om sig till en situation där minsta rörelse åtlyds momentant, och hur? Jo, förhållandet utfört arbete människa kontra bil har inverterats; i den äldre bilen sliter föraren som ett djur vid ratten, och resultatet av handlingen är en sävlig förändring av färdriktningen, medan minsta åtydan till mekaniskt arbete i dagens fordon vrider ratten till synes friktionsfritt, med resultatet att man mycket väl skulle kunna råka ut för en helomvändning, i stället för sin avsedda högersväng. Hade det inte varit för centripetalaccelerationen skulle förmodligen denna eldiga bil (ty även utväxlingen har totalrenoverats) kylt av sig i någon strategiskt placerad snödriva.

Efter lektionens slut traskades det ned på stan. Jag får nog erkänna att mina blickar sökte mer bland folk än butiksvaror, dock utan att finna vad de hoppades på. Vad jag dock lyckades hitta, på Kullbergs, var detta högst ändamålsenliga skrivblock. Idén fick jag så sent som kvällen innan, att ha ett enda block för personliga reflektioner, dikt och poesi, i vilket jag kunde skriva då andan faller på, eller kanske snarare "vid behov". Det befrämjar sammanhållningen; splittrade stycken fördelade över tio olika kollegieblock kommer lätt ifrån varandra. Innan jag återvände till Oxelösund fick jag tillfälle att åter grämas över min hastiga avresa på morgonen; jag hade inte fått med mig mitt presentkort på KappAhl vilket jag erhållit som julklapp några dagar tidigare. En trevlig skjorta hittade jag dock, i perfekt överensstämmelse med vad som i folkmun betecknas Murphys lag.

Kom hem, fikade en aning (faktiskt inte mer än så), och undersökte gårdagens kap på InterNet; testade ett par klassiska demon och packade upp samt körde Heretic. Detta upptog sin modiga tid, och plötsligt var klockan halvtaxa. Ungefär tio över sex erfor jag indirekt detta, då Fredrik Wilhelmsson ringde och lät höra att han läst mitt brev jag tidigare knackat ner om nyanländ CDROM-drive etc samt att han ville testa en skiva han hade i sin ägo. Kort därefter kom fadern hem, och vi påbörjade en smörgåsmiddag. Det slår mig plötsligt att min kost under dagen varit högst illa sammansatt.

Fredrik anlände, och ett långdraget testande tog sin början. CD-skivan höljde en mängd reklam för bl a Aftonbladet, diverse filmer samt några spel. Bland spelen kan väl nämnas Lemmings 3D, någon LucasArtsproduktion samt Fredriks passion Wing Commander (IV). Efter detta bjöds det på litet nätsurfing, vilket som vanligt inte var alltför upphetsande men likväl småtrevligt. Fastnade själv i 2,5 h, Fredrik gick dock tidigare, då han skulle upp tidigt följande morgon. Förmodligen är han i färd med morgontoalett i skrivande stund.

Under mitt chattande på IRC (DalNet) stiftade jag bekantskap med Hogie från Texas (som var operator i New2IRC) och lärde mig åtskilligt om IRC i teori och praktik. Efter att ha kopplat ner begravde jag mig ett tag djupt ner i mIRC:s dokumentation. Steg för steg började jag inse dess potential. Trevligt värre. Ska fortsätta studierna senare då jag har lättare att organisera tankarna.

Nu avser jag strax släppa pennan igen för att falla in i en förhoppningsfult djup sömn, sedan denna redogörelse över dagen så slutligen nedtecknats. Den har inga anspråk på läsvärde eller påstår sig vara komplett eller objektiv, utan har skrivits för mitt eget höga nöjes skull. Om jag efter att ha släppt pennan läser litet Fahrenheit 451 eller direkt släcker lampan förblir för evigt ett odokumenterat mysterium.