Första april. En filosofisk ståndpunkt torde kunna vara att all kunskap man förmedlats detta datum genom åren ej går att lita på. Varför skriver jag det? Har jag blivit dragen vid näsan under dagens gång? Jag vet inte. Kanske. Kanske inte. Sanningen att säga spelar det mig ingen roll. Faktum är, när jag tänker närmare efter, att jag rentav gärna skulle finna mig övermästrad av Margareta. En sådan triumf skulle jag mer än gärna unna henne utan att sura över det.

Apropå Margareta, fick jag ett väldigt roligt email idag. Roligt i bemärkelsen att det gjorde självkänslan gott. Någon amerikan som på några få rader uttryckte sitt gillande av min poesi och skattade Margareta lycklig över mina känslor för henne. En helt oväntad händelse man bara blir glad över. Jag måste försöka minnas det här; jag har tänkt tanken förut. Ett enda litet frö, det är allt som behövs. Email var ett smart sätt att ge komplimanger. Smärtfritt. Enkelt. Och lika glädjande som vilket annat som helst. Att skicka en komplimang till någon helt och hållet främmande människa. Djärvt. Vänligt. Omtänksamt. Storsint. Ja, det måste bli mer av en vana. Skriv ett brev till någon som förtjänar det! Lätt som en plätt, värmer i själ och hjärta, både hos givare och tagare. Låt oss sträva efter maximala spridandet av trivsel och glädje. Jag ska bestämt skicka ytterligare ett tackbrev, och tacka för inspirationen. Det är hon, vem hon än må vara, väl värd; här börjar ett korståg, och hon är första anhalten. Ett korståg utan ondska och lidande, ett korståg helt i det godas tjänst, en lyckans mission! Ett tillskott till en livsfilosofi i vardande.