01:45 Framsteg

När du köpt en valnötsbrödslimpa med mycket blygsamt midjemått, ska du komma ihåg att inte skära den tvärsöver midjan, utan angripa den litet snett, mer från ena hörnet. Då blir skivorna stora och fina likafullt.

Idag sade jag upp min lägenhet. Jag får bo kvar till årsskiftet. Med litet tur vill någon annan flytta in i den redan i november, för då ämnar inte jag bo kvar där. Med jättetur råkar det vara någon vän också, som jag kan ha glädjen att donera min utmärkt tysta doskmaskin till -- i annat fall kan jag tvingas ge den till någon annan, eller så (om nästa inflyttande hyresgäst inte vill ha diskmaskin, till exempel). Och jalusierna för vardagsrumsfönstren, balkongdörren och sovrummets rullgardin. (I morgon borde jag säga upp el, värme och internet också.)

Jag har glömt vad det var för (kyrklig?) hjälporganisation som kommer och hämtar ens bråte, som jag fått tips om. Har någon tips, eller rentav bara uppslag? Jag tänkte försöka ringa runt till dem allihop om det finns flera, och om någon av dem erbjuder sig att ta allt och sålla på egen hand i vad de kastar vidare, vinner de. (Eller du, om du tycker om saker, förstås, men så pryltokiga människor tror jag inte läser det här. Och skulle mamma mot förmodan läsa, vore inte så mycket saker bra för henne, då hon redan har ett helt hus fler saker än hon mår bra av och saknar förmågan att kasta.)

Också dags att lura ut flyttfirma för att arkivera Sigges soffor, städfirma för slutstädningen, skaffa rätt på hur man fixar frakt av bagaget till Amerika; jag minns att en googelit tipsade mig härom året när jag sade att jag skulle älga dit. En tur till Skatteverket, försäkringskassan eller så är nog också bra, för att kryssa i alla tråkiga papper de gärna ser att jag lämnar in korrekt lottorad från för mindre strul i framtiden.

Extrainsatt körträning: skråla på så högt som möjligt (då vi för dagen var ovanligt få tenorer, trots att vi var två eller tre körer tillsammans) till levande orkester i en jättestor aula på en kulturskola i Mjölby, ungefär. Roligt! Och fint, även om jag använder tongue-in-cheek-begrepp.

En lika trivsam som rolig observation av andra kyrkokörer var den långt större åldersspridningen, än i min kyrkokör, som har en jättestor och rätt homogen klump centrerad i bättre barnalstringsåldern. Nej, nu ljuger jag; observationen var bara en bieffekt av den fördelningen: jag såg en liten tant som det kliade jättemassor i fingrarna efter att knåda och pyssla om; säkert styva 60. Jag är övertygad om att jag kommer leva ett alldeles utmärkt mjukliv så länge jag lever. Och roligt att se att det kan klia lika mycket i ompysselnerven efter sextisar som någonsin trettisar eller tjugisar. Ungdomerin är rätt överskattad; så länge man trivs med livet och vad man tar sig för, lär det klia i fingrarna på folk med pysselinstinkt.

Jag lyckades donera en eller kanske två fina Roxen-plagg till en glad AC också; wi! Och tvätta. Mm!