2007-06-10  

12:16 Betongborrsexil

I morgon måste jag fly mitt hem; vart är inte så noga, men norr eller söder verkar (t)roligast. I min trappuppgång sitter ett anslag om att det ska borras och hamras och bullras fram tills på fredag mellan 07:30 och 16, och det gör de sannerligen också. Dagen de började hade de haft godheten att sortera de offensivaste ljuden sist, men sen vände de på steken, vilket inte var en förändring till det bättre. I morgon chansar jag inte, och i kväll har jag midnattsskypemöte med några New York-bor. Jag siktar nog på att sätta mig på en Swebus åt något håll efteråt. Mest sugen är jag på en tur förbi vänner i Göteborg-Varberg-Lund, för de trakterna ser jag så sällan, och de senare väninnorna har jag inte ens hälsat på, vilket känns litet knasigt.

Det är testsäsong i södra vänkretsen; för närvarande är det skärpt vuxenkontroll i hela landet söder om Stockholm. Flickor jag gillar är tydligen dels ett hår äldre än mig i levda dagar, dels ett par år äldre ändå enligt vuxentestet och dels något mer fjortis än jag enligt dito fjortistest. Själv är jag tydligen 17.9% fjortis och vuxenpoängstäckningen når upp i 28 av mina 29 år. Mest för nyfikenhets skull tidsteleporterade jag testet till mitt några år yngre alter ego som inte var singel, och på den tiden var jag minsann hela 30. Moget!, som det heter.

Veckan som gick kantades av diverse finaler och avslutningar; först musikcafét där kören satte upp musikaler och tårtor (min blåbärspaj gick åt i ett jehu, förmodligen innan vi ens sjungit klart Kösång, om jag inte såg helt snett), sen köravslutningsmiddag och sist dansavslutning, de två senare slag i slag på samma afton, blott några kvarter från varann. Jag är väl så där måttligt stolt med mina sångprestationer från dagen; av den halva soloreplik jag hade precis i öppningssången, "Jag vill till ett ställe där husbönder saknas; [...]" -- landade jag ungefär de tre första orden med klar stämma, innan det blev alldeles tomt i mitt textminne och resten försvann i ett improviserat mummel, medan Ulla energiskt sufflerade. Litet mer rampskräck hade inte skadat alls; jag hade ägnat tiden fram till dess åt att kolugnt koncentrera mig på sådant där finlir som scennärvaro och utspel, och en hanhjärna är inte konstruerad för att ha för mycket på gång samtidigt. Bergis! ;-)

Jag ämnar nog inte köpa dvd:n för att påminna mig om episoden, även om den förmodligen har sin charm.

Nästan alla de andra sångtexterna vi fick ha noter till om vi så ville satt förstås hur bra som helst i ryggmärgen dock, för att småretas litet; övriga Duvemåla-körpartier, Kösång, Dobos, ett par klassiska sommarsånger, ett medley Phantom of the Opera (det är dock fortfarande altarna som äger den sången; kanske borde jag skaffa dvd:n bara för det), med mera.

På dagens program står nog en smula shopping; kan jag hitta ett juste headset till mötet, till exempel, vore det inte fy skam. Och så ska jag posta en euro-tjuga med ett tackkort till arrangörerna för Boogie-Bären, som satte oss på en tunnelbana till flygplatsen i München, när vi inte hade några kontanter kvar och det inte fanns några uttagsautomater vid stationen. :-)

Det är tydligen något slags dansläger i Skåne nästa helg, för övrigt; det kanske är värt att ha med sig dansskorna, om man skulle råka bli sugen på att stanna kvar ett slag extra. Nu efter alla sommaravslut, gapar ett enormt socialt vakuum framför mig, tills det blir resa till USA till månadsskiftet med far och hans särbo, för något slags traditionellt amerikanskt 4:th-of-July-firande i North Dakota. Därifrån bilar vi vidare genom väststaterna för att landa i San Francisco och, öhm, hälsa på mig, innan de far hemåt igen. Själv har jag arrangerat att hälsa på min arbetsgivare och, ähm, semestra (bergis!) där ett par veckor innan jag flyger hem igen den 25:e. Har man inget arbetsvisum, har man inte; så är det bara. :-) Men det ska bli intressant att se huruvida jag har några bra bollplank där borta, om om det får plats något socialt liv vid sidan av med gamla och nya bekanta. Mer av de senare, sannolikt, då jag i princip bara känner Jesse, vad övriga människor beträffar. Det ska bli kul att se vad han har för sig nuförtiden också, när han inte jobbar med Flock.

Tämligen somrigt väder nu; det är svårt att ha några kläder att tala om på sig. Bränner jag sönder mig idag, kommer det kännas synnerligen nesligt. :-)
Bloggtoppen.se