00:31 Att bli riktigt bra på någonting
Idag fick jag ett kul brev, som det var ännu roligare att svara på. Jag kan inte låta bli att dela med mig:
Det finns egentligen bara två tips värda bokstäverna de är skrivna av; det ena är att skriva och tycka att det är kul, för skrivandets egen skull, snarare än för resultatets -- för i början blir det inte en stadig ström litterära pärlor att trä vackra halsband av, och heller inte när man då och då kläcker ur sig en; fokuserar man för mycket på resultatet kommer man aldrig vara nöjd med det man skriver, eftersom man höjer sina krav på sig själv i samma takt som man förbättras som skribent. (Samma slags dåliga cirklar som gör att anorexi aldrig slutar på någon bra nivå av "lagom vikt"; man bantar ihjäl sig, för att det fortfarande finns något kött kvar, så att säga.)
Det andra tipset är att läsa mycket, och framförallt sådant som man tycker om och kanske skulle vilja kunna skriva någon dag. Inte för att sträva mer efter att uppnå samma sak, utan för att riktigt bada i och göra sig hemvan med stoffet; det är svårt att undgå att färgas av det och suga i sig aspekter i det man själv producerar som bär en smula av samma saker som man själv tycker om på så vis.
Hittar du en författare du blir förtjust i, kosta på dig att låna allt du kommer över, och frossa i alla orden, berättelserna eller funderingarna. Det tränar upp hjärnan att hitta sitt eget sätt att bilda ord kring liknande ämnen, om det är det man saknar, eller på liknande vis, om det är vad man är ute efter. Ordförrådet och känslan för hur man bollar och trollar med meningar för att förmedla det man vill ha sagt växer, igen utan att man egentligen behöver kämpa för det. Kämpar man, kanske man kan klara resan fortare, men förmodligen inte, eftersom den då blir ett tråkigt måste, vilket dödar inspiration.
Så grundtipset i båda fallen är att trivas och ha roligt, inte jämföra sig för mycket, och njuta av resan. Själv har jag skrivit och läst en faslig massa nära nog så länge jag kommer ihåg, mer ibland, mindre ibland, och i mitt fall i ganska liten utsträckning böcker -- så det finns inget krav på att plöja tjocka volymer eller så, om man inte känner det suget. Själv är jag nyfiken på människor, och kanske mest flickor, och har följt en hel del dagblöcker mer eller mindre sporadiskt, och säkert fått ut mycket av det.
Men precis som att rita, eller sjunga, eller komponera eller spela något instrument, handlar det om att ta sig för att göra det väldigt mycket, om man vill bli bra på det. Och precis som alla de tingen, är det mycket lättare att bli bra om man gör det för att det är kul eller stimulerande, än för att man vill bli bra eller bäst.
Varmt lycka till!
Ett litet rent syntaktiskt tips, som är ganska lätt att tillägna sig, förresten:
När du skriver maskinskriven text, kosta på dig att alltid bryta av stycken med dubbla nyradstecken, i stället för att trycka return och börja på ny rad utan att lämna en tomrad mellan. Luft är A och O; en vägg text skrämmer bort läslusta även om man skrivit något aldrig så intressant eller välformulerat på den där väggen.
Det går att hitta en hel del av mina egna nattskrivna alster som visar prov på just det där med; enorma meningar som pågår i alldeles för långa stycken, men så är en hel del av mitt eget skrivande egentligen inte direkt avsett att läsas så mycket som agera någon slags slasktratt för tankar jag behöver hjälp med att tänka och reda ut för mig själv, och det får ibland gå ut över den stackars vare sig inbjudna eller utestängda läsaren. Men skriver du för att dela med dig med andra, är det bra att då och då tänka på henne och vara omtänksam. Just luft mellan stycken är dessutom en mycket billig omtanke som hjälper ögat något smått oerhört.
Önskar att jag kunde skriva lika bra som du...
Tusan...har så mycket tankar å funderingar jag vill skriva ner, men mitt ordförråd och mina grammatiska kunskaper är allt för begränsade. :(
Tips?
Det finns egentligen bara två tips värda bokstäverna de är skrivna av; det ena är att skriva och tycka att det är kul, för skrivandets egen skull, snarare än för resultatets -- för i början blir det inte en stadig ström litterära pärlor att trä vackra halsband av, och heller inte när man då och då kläcker ur sig en; fokuserar man för mycket på resultatet kommer man aldrig vara nöjd med det man skriver, eftersom man höjer sina krav på sig själv i samma takt som man förbättras som skribent. (Samma slags dåliga cirklar som gör att anorexi aldrig slutar på någon bra nivå av "lagom vikt"; man bantar ihjäl sig, för att det fortfarande finns något kött kvar, så att säga.)
Det andra tipset är att läsa mycket, och framförallt sådant som man tycker om och kanske skulle vilja kunna skriva någon dag. Inte för att sträva mer efter att uppnå samma sak, utan för att riktigt bada i och göra sig hemvan med stoffet; det är svårt att undgå att färgas av det och suga i sig aspekter i det man själv producerar som bär en smula av samma saker som man själv tycker om på så vis.
Hittar du en författare du blir förtjust i, kosta på dig att låna allt du kommer över, och frossa i alla orden, berättelserna eller funderingarna. Det tränar upp hjärnan att hitta sitt eget sätt att bilda ord kring liknande ämnen, om det är det man saknar, eller på liknande vis, om det är vad man är ute efter. Ordförrådet och känslan för hur man bollar och trollar med meningar för att förmedla det man vill ha sagt växer, igen utan att man egentligen behöver kämpa för det. Kämpar man, kanske man kan klara resan fortare, men förmodligen inte, eftersom den då blir ett tråkigt måste, vilket dödar inspiration.
Så grundtipset i båda fallen är att trivas och ha roligt, inte jämföra sig för mycket, och njuta av resan. Själv har jag skrivit och läst en faslig massa nära nog så länge jag kommer ihåg, mer ibland, mindre ibland, och i mitt fall i ganska liten utsträckning böcker -- så det finns inget krav på att plöja tjocka volymer eller så, om man inte känner det suget. Själv är jag nyfiken på människor, och kanske mest flickor, och har följt en hel del dagblöcker mer eller mindre sporadiskt, och säkert fått ut mycket av det.
Men precis som att rita, eller sjunga, eller komponera eller spela något instrument, handlar det om att ta sig för att göra det väldigt mycket, om man vill bli bra på det. Och precis som alla de tingen, är det mycket lättare att bli bra om man gör det för att det är kul eller stimulerande, än för att man vill bli bra eller bäst.
Varmt lycka till!
Ett litet rent syntaktiskt tips, som är ganska lätt att tillägna sig, förresten:
När du skriver maskinskriven text, kosta på dig att alltid bryta av stycken med dubbla nyradstecken, i stället för att trycka return och börja på ny rad utan att lämna en tomrad mellan. Luft är A och O; en vägg text skrämmer bort läslusta även om man skrivit något aldrig så intressant eller välformulerat på den där väggen.
Det går att hitta en hel del av mina egna nattskrivna alster som visar prov på just det där med; enorma meningar som pågår i alldeles för långa stycken, men så är en hel del av mitt eget skrivande egentligen inte direkt avsett att läsas så mycket som agera någon slags slasktratt för tankar jag behöver hjälp med att tänka och reda ut för mig själv, och det får ibland gå ut över den stackars vare sig inbjudna eller utestängda läsaren. Men skriver du för att dela med dig med andra, är det bra att då och då tänka på henne och vara omtänksam. Just luft mellan stycken är dessutom en mycket billig omtanke som hjälper ögat något smått oerhört.
postad 00:31 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar