00:19 Spex, nackar och Opera
Årets spex är inte det bästa spex som gjorts, eller det bästa Linköpingsspex som gjorts. Men jäklar, vilken fantastiskt bra svit spritsvisor det erbjöd! Sju nummer på rad, varav i alla fall fem var riktigt kanonbra slår alla rekord i kvalitet jag stött på på den fronten. Rekommenderas. *höjer en tänkt genever till LISS:arna* Ett par föreställningar kvar nu, och turné till Örebro senare under året. Rekommenderas varmt.
Under slutet av sista akten, och än mer när jag kom hem, trilskades nacken och partiet runt ikring; jag är rent löjligt stel. En längtansfull sukt sträcker sig tillbaka till i måndags då jag till slut gästade Opera, och inte tjattrade med två trevliga herrar i deras mysrum, utan i ett annat rum, för att mysrummet bokats av på-plats-massören. *sukt, sukt*
I stället tjattrade vi en timme i ett helt vanligt rum, inte helt olikt ett jag tjattrade om AIDO, multimedia, webteknik i allmänhet och kanske inte javascript i synnerhet för styvt ett år sedan innan jag började jobba på Ecton med gubbarna. Det var lika trevligt, om inte ännu mer; de ser ut att vara ett lika trevligt gäng som jag fått uppfattningen om av gamla arbetskamrater som numera sugits upp i Opera-maskineriet, och bygger norska webläsare från deras Linköpingskontor. Litet av den diffusa känsla av (håll er för magen, här kommer ett skrattretande ord) singelfälla jag tidigare känt kring Opera tvättades bort också; den känslan hör nog mer sagda bekanta än platsen de jobbar på till.
När man har ett jobb man trivs ganska bra med och kan tänka sig fortsätta med, är det en synnerligen trevlig sak att gå på anställningsintervju, eller prospektintervju, eller vad det kan tänkas vara man bör kalla den där sonderingsprocessen då man litet artigt sniffar på varann, klämmer på rumpan och fyrar av glada skratt åt varann. Nå, kanske inte riktigt; nu är skämtlynnet igång och tullar på fakta hejvilt. Men trevligt var det definitivt, och jag spenderade två timmar till efter mötet med att skriva ihop en liten summering av en innovation jag gärna ser att Opera blir först med för att sopa mattan med konkurrerande browsrar, om inte annat, så för att ge mig själv litet mer driv att konvertera själv. Smått löjligt, hur mycket heminredning det kan bo i en browser, egentligen, men det där är nog en front jag är miljöskadad på.
Och kanske ligger det långt mycket mer i det där att jag är mer hemma på nätet än i Linköping där jag bor, eller Oxelösund där jag växt upp, eller Stockholm där jag har en hel hög släkt, eller på någon annan fysisk ort där jag har människor jag bryr mig mycket om. Mer att ruva på, helt klart.
En annan sak jag redan har ruvat på en tid nu, sedan min senaste not om vänsömn, är -- surprise! -- vänsömn. Det har slagit mig att det där att vara bekväm med att sova (SOVA, om det behöver upprepas) med vänner är en gemensam nämnare i nära nog alla jag tycker riktigt, riktigt bra om. Att inte skygga för, utan trivas med, att gå till sängs med nära vänner och/eller ex, och sova tillsammans. Jag tror det säger rätt mycket om en som person.
Ex kanske är en strategiskt sett dålig idé, om man skulle vara i någon relation och ens partner inte känner en väl nog att inte oroa sig över det, eller känner en väl nog men inte är trygg nog i sig själv för att det ska vara någon bra idé, men just det har jag bara råkat ut för en gång, och även om det ställde till med en hel del lidande då, tror jag det i slutändan kom någonting ganska bra ur det, på det stora hela. Det ska inte målas upp i termer av planering eller avsikter, men om gemensam sömn, kel och trivsel med någon tredje part hjälper en avhållen väninnesambo att frigöra sig från en relation som inte riktigt håller och söka något bättre, är det nog värt litet lidande.
Fast det är förstås alltid allra bäst när man kan prata öppet om sådana här känslor med varann. Och att jag börjat begripa att det kan vara värt att leta efter människor som trivs med tanken på att sova med sina vänner är inte en vilja att köpa licensen att själv sova runt (och här kan jag inte låta bli att dra på munnen, för det låter inte det minsta som att jag pratar om det jag faktiskt gör). Fingertoppskänsla och öppen dialog kan man liksom inte bara blunda bort behovet av; jag vill inte köpa hjärtan för att krossa dem.
Klockan är visserligen halv ett, och det är en mycket bra tid att sova på, men jag tror jag ska hälla upp ett varmt bad åt mig ändå, utan att plaska, och att bara ligga i tills nacken känner sig litet gladare. Kanske ska jag synda litet och läsa några kapitel, även om det nog inte direkt hjälper den på bättre humör kvickare. Men jag har så bra böcker nu, att det är svårt att låta bli. Sov gott, alla härliga sjusovare där ute!
Under slutet av sista akten, och än mer när jag kom hem, trilskades nacken och partiet runt ikring; jag är rent löjligt stel. En längtansfull sukt sträcker sig tillbaka till i måndags då jag till slut gästade Opera, och inte tjattrade med två trevliga herrar i deras mysrum, utan i ett annat rum, för att mysrummet bokats av på-plats-massören. *sukt, sukt*
I stället tjattrade vi en timme i ett helt vanligt rum, inte helt olikt ett jag tjattrade om AIDO, multimedia, webteknik i allmänhet och kanske inte javascript i synnerhet för styvt ett år sedan innan jag började jobba på Ecton med gubbarna. Det var lika trevligt, om inte ännu mer; de ser ut att vara ett lika trevligt gäng som jag fått uppfattningen om av gamla arbetskamrater som numera sugits upp i Opera-maskineriet, och bygger norska webläsare från deras Linköpingskontor. Litet av den diffusa känsla av (håll er för magen, här kommer ett skrattretande ord) singelfälla jag tidigare känt kring Opera tvättades bort också; den känslan hör nog mer sagda bekanta än platsen de jobbar på till.
När man har ett jobb man trivs ganska bra med och kan tänka sig fortsätta med, är det en synnerligen trevlig sak att gå på anställningsintervju, eller prospektintervju, eller vad det kan tänkas vara man bör kalla den där sonderingsprocessen då man litet artigt sniffar på varann, klämmer på rumpan och fyrar av glada skratt åt varann. Nå, kanske inte riktigt; nu är skämtlynnet igång och tullar på fakta hejvilt. Men trevligt var det definitivt, och jag spenderade två timmar till efter mötet med att skriva ihop en liten summering av en innovation jag gärna ser att Opera blir först med för att sopa mattan med konkurrerande browsrar, om inte annat, så för att ge mig själv litet mer driv att konvertera själv. Smått löjligt, hur mycket heminredning det kan bo i en browser, egentligen, men det där är nog en front jag är miljöskadad på.
Och kanske ligger det långt mycket mer i det där att jag är mer hemma på nätet än i Linköping där jag bor, eller Oxelösund där jag växt upp, eller Stockholm där jag har en hel hög släkt, eller på någon annan fysisk ort där jag har människor jag bryr mig mycket om. Mer att ruva på, helt klart.
En annan sak jag redan har ruvat på en tid nu, sedan min senaste not om vänsömn, är -- surprise! -- vänsömn. Det har slagit mig att det där att vara bekväm med att sova (SOVA, om det behöver upprepas) med vänner är en gemensam nämnare i nära nog alla jag tycker riktigt, riktigt bra om. Att inte skygga för, utan trivas med, att gå till sängs med nära vänner och/eller ex, och sova tillsammans. Jag tror det säger rätt mycket om en som person.
Ex kanske är en strategiskt sett dålig idé, om man skulle vara i någon relation och ens partner inte känner en väl nog att inte oroa sig över det, eller känner en väl nog men inte är trygg nog i sig själv för att det ska vara någon bra idé, men just det har jag bara råkat ut för en gång, och även om det ställde till med en hel del lidande då, tror jag det i slutändan kom någonting ganska bra ur det, på det stora hela. Det ska inte målas upp i termer av planering eller avsikter, men om gemensam sömn, kel och trivsel med någon tredje part hjälper en avhållen väninnesambo att frigöra sig från en relation som inte riktigt håller och söka något bättre, är det nog värt litet lidande.
Fast det är förstås alltid allra bäst när man kan prata öppet om sådana här känslor med varann. Och att jag börjat begripa att det kan vara värt att leta efter människor som trivs med tanken på att sova med sina vänner är inte en vilja att köpa licensen att själv sova runt (och här kan jag inte låta bli att dra på munnen, för det låter inte det minsta som att jag pratar om det jag faktiskt gör). Fingertoppskänsla och öppen dialog kan man liksom inte bara blunda bort behovet av; jag vill inte köpa hjärtan för att krossa dem.
Klockan är visserligen halv ett, och det är en mycket bra tid att sova på, men jag tror jag ska hälla upp ett varmt bad åt mig ändå, utan att plaska, och att bara ligga i tills nacken känner sig litet gladare. Kanske ska jag synda litet och läsa några kapitel, även om det nog inte direkt hjälper den på bättre humör kvickare. Men jag har så bra böcker nu, att det är svårt att låta bli. Sov gott, alla härliga sjusovare där ute!
postad 00:19 |
Permanent länk |
|
0 kommentar
0 kommentar:
Skicka en kommentar