11:14 Brinna med öppen låga

Can't live without it, won't die away from it.

Ibland blir jag nästan impad över hur jag kan fjättra mig. För ömhjärtad för att vädra öppnade sår för part i målet, men för svag (eller är det en lojalitet med mig själv och vetskapen att jag inte kan stänga in mig och gå vidare samtidigt?) för att smyga med det.

Men även om priset för att få väninnor för livet oftast tycks heta att först förälska mig djupt i dem så tycks det mig ändå värt det, de gånger de inte möter mig i samma famn. Bara bästis Jenny har jag mött på andra stigar, och där var det allt hon som fann mig först. Henne har jag bara älskat i platonsk bemärkelse, om än fortfarande från första stund. Inte mindre passionerat innerligt, bara inte maggropshisnande som förälskelser.

Jag läste ut "Illusioner" (Richard Bach) härom dagen, och miste mitt busskort på King Tan, där jag satt med min lunch och mitt disträa sinnelag och min fallenhet för att ha för litet uppmärksamhet på omvärlden när tanken flyger helt fritt. Det är en bok full av luftiga tankar om liv och levande, och jag tror man hittar olika ting var gång man läser den, beroende på vem man är i det skedet. Nu ska jag bryta en av mina vanliga förhållningsorder och citera, något jag i allmänhet hellre undviker.

"Var bara den du är, lugn och klar och ljus. Automatiskt, medan vi utstrålar det vi är och ständigt frågar oss är detta vad jag verkligen vill göra, och gör det bara när vi svarar ja, så repellerar det automatiskt dem som inte har någonting att lära av vad vi är och attraherar dem som har det, och av vilka vi också har något att lära."

Samklang med buller och bång med min livsföring och min livssyn sedan några år. Om man ser det så, och lever som man tror, fungerar det så. Ibland gör det ont, ibland är man lycklig, men går man omkring och är vindfängd, molnig eller dolsk, gör det ibland ont likafullt, och för de andra sjöfararna är du bara ett blött stänk mot horisonten. Inte den klara signalfyr som vänligt bjuder in till land, en trygg hamn, varm choklad med grädde och en tête à tête om hur resan varit hit och vart den bär vidare.

Säger i alla fall min erfarenhet av de år jag levat under jord och de år jag brunnit med öppen låga. Jag tror inte att det är en slump att passusen är formulerad som den är heller -- allt du kan göra är inom dig själv; letar du efter andra fyrtorn, är du nästan redan dömd att förlisa mot någon klippa, men din egen fyr kan du alltid tända, och leda andra in på trygga vatten. Det är inte ens ett fiske med nät; valet är inte ditt, och landstigarna förtöjer sig bara när ni har något att ge varann.

I helgen ska jag fara hem till Linköping igen, ta ett riktigt bad i mitt underbara nya badrum och gömma mig i alla glömskor det någonsin bott ett knytt under, undra vem som helar helaren, tycka motbjudande synd om mig själv och våndas ordentligt mitt ack så lättväckta hjärta. Sen är det förhoppningsvis bra igen. Tills dess ska jag jobba långa kvällar, äta rejäla mål mat och begrava näsan riktigt djupt i litteratur som har hjärtat bakom ryggen och något praktiskt mitt i blickfånget; av en händelse började jag läsa Joel on Software redan i morse innan fjällen fallit. Den anhopning crunchjobb som ligger för mina fötter kunde inte ha valt mycket lägligare tillfälle, helt plötsligt.

Och hoppas att Mathias, biljarden och Dominika finner vad min urfåniga rosa fantasi vill teckna åt dem i varann. :-) Gyttrar jag mig inte in i den själv, frotteras jag ändå gärna med den på jobbet. De skulle bestämt ta en dust i morgon kväll efter jobbet igen, och den här sortens förtjust skvaller tror jag aldrig att jag hållit på med. Jag är nog saligt sugen på en utflykt ur mig själv just nu.

Om jag en dag blev dagistant, som tanken ibland lekt med mig, skulle jag förälska mig i var och varannan ensam mamma då? Det känns helt plötsligt så potentiellt förödande för arbetet. Och om jag bleve massör? Håhåjaja. Det är kanske bäst jag skjuter på sådana planer tills jag förankrat mitt kärleksliv litet bättre med någon sjövild flicka som finner det inom sig att vakna på min goda sida och älska utsikten.