20:04 Konsert med Georg Riedel och Stefan Nilsson
...Vilken grej!
Jag har just haft konsert. Förmodligen var jag den siste att förstå att det inte bara var en konsert med musik av Georg Riedel (kompositören till ungefär allt musikaliskt kring Astrid Lindgrens verk; Idas sommarvisa, Pippi Långstrump, och så vidare) och Stefan Nilsson (Gabriellas Sång ur Såsom i himmelen), utan dessutom konsert med sagda herrar själva vid bas och piano. En fantastisk överraskning för mig, som Inte Haft En Aning. Så där ser mitt liv ut slående ofta, och det brukar vara lika överrumplande och roligt varje gång.
Mästare vid sina instrument, och med sin musik. Om det var roligt att öva i fyrdubbel kör inför det här i torsdags, var det ännu härligare att sjunga idag, instrumenterat. Och riva in enorma applådsalvor efteråt. Mamma, Mia.
Härligheterna (mitt perspektiv) slutade inte ens där; i pausen mellan övningarna innan konserten, hade Håkan ont i någon besvärlig ryggmuskel, och undrade om jag kunde hjälpa till och massera honom litet, vilket jag förstås gärna gjorde. I kanske en kvart bråkade jag den med händerna, med honom liggande i en av kyrkbänkarna under tiden barnkören övade Idas sommarvisa, Du ska inte tro det blir sommar, Ditt lilla lejon och några till. Det blev inte mindre trivsamt av alla andra korister som gick förbi och med långa blickar önskade att de också fick massage så där, men ingen av dem begrep (eller vågade ta tillfället i akt) att de också kunde bli knådade ett slag om de bara ville. Det är bra med folk som inte skäms för sig.
Det var skönt med ett avbrott från vanlig vardagsverklighet, med trassel, deadlines, måsten och annat slitsamt. Blir nog ingen Ölandsresa för mig med jobbet över måndag-tisdag, men det kanske är lika gott, det. Och nu är det dags för litet middag i mig, innan kvällen övermannar mig.
Jag har just haft konsert. Förmodligen var jag den siste att förstå att det inte bara var en konsert med musik av Georg Riedel (kompositören till ungefär allt musikaliskt kring Astrid Lindgrens verk; Idas sommarvisa, Pippi Långstrump, och så vidare) och Stefan Nilsson (Gabriellas Sång ur Såsom i himmelen), utan dessutom konsert med sagda herrar själva vid bas och piano. En fantastisk överraskning för mig, som Inte Haft En Aning. Så där ser mitt liv ut slående ofta, och det brukar vara lika överrumplande och roligt varje gång.
Mästare vid sina instrument, och med sin musik. Om det var roligt att öva i fyrdubbel kör inför det här i torsdags, var det ännu härligare att sjunga idag, instrumenterat. Och riva in enorma applådsalvor efteråt. Mamma, Mia.
Härligheterna (mitt perspektiv) slutade inte ens där; i pausen mellan övningarna innan konserten, hade Håkan ont i någon besvärlig ryggmuskel, och undrade om jag kunde hjälpa till och massera honom litet, vilket jag förstås gärna gjorde. I kanske en kvart bråkade jag den med händerna, med honom liggande i en av kyrkbänkarna under tiden barnkören övade Idas sommarvisa, Du ska inte tro det blir sommar, Ditt lilla lejon och några till. Det blev inte mindre trivsamt av alla andra korister som gick förbi och med långa blickar önskade att de också fick massage så där, men ingen av dem begrep (eller vågade ta tillfället i akt) att de också kunde bli knådade ett slag om de bara ville. Det är bra med folk som inte skäms för sig.
Det var skönt med ett avbrott från vanlig vardagsverklighet, med trassel, deadlines, måsten och annat slitsamt. Blir nog ingen Ölandsresa för mig med jobbet över måndag-tisdag, men det kanske är lika gott, det. Och nu är det dags för litet middag i mig, innan kvällen övermannar mig.
0 kommentar:
Skicka en kommentar