17:49 Bussparad
[Nej, Johan har inte parat sig på någon buss än.]
Klockan 07:35 på morgonen, passerar ett säreget ekipage revy för betraktare som råkar befinna sig på Nyköpings bussterminal, förslagsvis inväntandes någon buss mot en skola i en avlägsen avkrok av samhället som enligt tidtabell ska avgå några minuter senare. Kort tidigare, har en handfull bussar -- sex-sju stycken till antalet -- prydligt radat upp sig längsmed busskajerna intill, för att alla avgå i precis samma ögonblick. De står alla sida vid sida, varje buss några meter längre fram än sin högra granne, och morgonsolen gnistrar i deras gröna lack. På slaget 07:35, när alla chaufförerna satt upp och stängt dörrarna om passagerarlasten, backar de alla ut de meter de åkt fram längs kajkanten, och faller ut i ett led som ringlar iväg runt utgångsrefugen vi betraktar dem från, och vidare ut mot stadens alla hörn. En välkoreograferad dag är det en synnerligen vacker, majestätisk avstamp på bussdagen och jag kan bara anta att det ligger en viss stolthet i att få karavanens utmarsch så där militäriskt intagande i förarkåren.
Jag såg skådespelet första gången förra onsdagen, och har kostat på mig de sjutton kronor busstur det kostar att inte promenera sträckan ett par gånger till sedan dess, dels av morgontrötthet, dels för att se det här. Idag var utmarschen inte riktigt fulländad; det var litet oroligheter i ledet och ledarbussen tog inte sats med riktigt rätt grace, men när väl rörelsen bakåt påbörjats lagades det mesta av sig självt.
Om tre kvart bär det iväg på finmiddag på restaurangskolan med pappa och hans charmanta tant. Jag ska nog ta mig en trivsam dusch innan dess, och svida om litet.
Klockan 07:35 på morgonen, passerar ett säreget ekipage revy för betraktare som råkar befinna sig på Nyköpings bussterminal, förslagsvis inväntandes någon buss mot en skola i en avlägsen avkrok av samhället som enligt tidtabell ska avgå några minuter senare. Kort tidigare, har en handfull bussar -- sex-sju stycken till antalet -- prydligt radat upp sig längsmed busskajerna intill, för att alla avgå i precis samma ögonblick. De står alla sida vid sida, varje buss några meter längre fram än sin högra granne, och morgonsolen gnistrar i deras gröna lack. På slaget 07:35, när alla chaufförerna satt upp och stängt dörrarna om passagerarlasten, backar de alla ut de meter de åkt fram längs kajkanten, och faller ut i ett led som ringlar iväg runt utgångsrefugen vi betraktar dem från, och vidare ut mot stadens alla hörn. En välkoreograferad dag är det en synnerligen vacker, majestätisk avstamp på bussdagen och jag kan bara anta att det ligger en viss stolthet i att få karavanens utmarsch så där militäriskt intagande i förarkåren.
Jag såg skådespelet första gången förra onsdagen, och har kostat på mig de sjutton kronor busstur det kostar att inte promenera sträckan ett par gånger till sedan dess, dels av morgontrötthet, dels för att se det här. Idag var utmarschen inte riktigt fulländad; det var litet oroligheter i ledet och ledarbussen tog inte sats med riktigt rätt grace, men när väl rörelsen bakåt påbörjats lagades det mesta av sig självt.
Om tre kvart bär det iväg på finmiddag på restaurangskolan med pappa och hans charmanta tant. Jag ska nog ta mig en trivsam dusch innan dess, och svida om litet.
0 kommentar:
Skicka en kommentar