Johan Sundström

En barndomsdysfantasi

2012-02-14T12:18:00.004+01:00

Någon gång på lågstadiet var jag på födelsedagskalas hos min klasskompis Rickard, ett av klassens litet mer ostyriga busfrön jag idag kan tänka mig levde på en diet av rätt mycket socker, vitt mjöl, snabbmat och läsk (redan då, på mittre åttiotalet, innan sådant blev "mainstream"). Idag hade han kanske lämpats in under någon bokstavsrubrik, på ren slentrian, om någon vuxen litet trött gett sig till att sucka över honom, för det är väl ungefär det rådande läget av "diagnos" där vi har nöjt oss sluta leta orsakssamband i Sverige, snarare än att titta på vilket bränsle som gick in i hjärnan på honom att förbränna.

Men nog om Rickard: vi var på motsatta energinivåer – som tapetblomma hade jag inte så mycket kontakt och samröre med honom då, och jag vill minnas att familjen flyttade redan innan vi kom in i mellanstadiet. Såvitt jag vet har vi aldrig råkats sedan dess.

Den här noten handlar om det jag minns av det barnkalas som utspelade sig hemma hos honom, i huset intill min bästis Martin. De serverade någon sorts snabbmatshamburgare, ett fenomen jag då hart när stött på, och det satte tydligen igång min fantasi, för jag minns mig berätta om den där märkliga kosten för mina föräldrar när jag kom hem, med de alla fantasierna skenande för fulla segel i hård vind, som fast i någon slags loop jag litet olyckligt längtade efter att bryta mig loss ur, så jag kunde få stänga mun igen och glömma bort alltsammans.

Men det gjorde jag ju inte.

Eller, ja, till slut fick jag förstås stopp på allt fantiserandet när ämnet föll åt sidan eller andra räddande omständigheter tog vid – men jag minns starkt att jag hade bränt genom all sanning om kalaset och fortsatt skena på tom tank, med fantasin som villigt fyllde i resten, och hade tydligen redan då en rätt stark etik som sade att så gör man inte, men jag var så i gasen att jag inte visste hur man slutade heller. Det gnagde mig inuti, men jag hade väl spikat min överdos socker för dagen och visste inte hur man förbrände allt det där och fick ur sig överloppsenergin (jag hade inte varit en av ungarna som började slåss eller hamnade framför en sådan snyting och satt och grät i något hörn), och tydligen var det tungan som gick på mig i stället, under tiden jag någonstans inuti kände mig obehaglig till mods över kontrollförlusten, utan att begripa vad något handlade om alls. När jag sneglar på situationen idag, är det slående hur likt alkohol det hela låter – något jag förmodligen inte skulle ha kopplat före veckoslutets intensivkurs.

Det riktigt fascinerande är dock inte känslorna jag erfor, hur jag kände om beteendet eller ens fysiologin som låg bakom, utan vad mina fantasier skenade om – för även om jag knappast kan ha snappat upp någonting av det som vällde ur min mun någonstans på den tiden, eller hade några som helst belägg för det som sprudlade fram ur min sensationalistiskt lagda ådra, är de fantasier jag så frikostigt delade med mig av påfallande i fas med vad idag folk som Robert Lustig (ledande endokrinolog och barnläkare vid UCSF) säger idag (köa gärna upp och se hans 90 minuters föreläsning "Sugar: The Bitter Truth" på youtube någon gång när du har tid – han tar upp och fördjupar sig i en hel del jag lärde mig under helgen) om snabbmat.

I korta ordalag gick min fantasi ut på att det var något medel i hamburgarna som gjorde att man inte blev mätt på dem och bara ville ha mer för att man fortfarande var hungrig, och faktiskt kände sig mer hungrig, och i ännu kortare ordalag hade jag rätt, sånär som på att huvuddelen av det där medlet var i coca colan vi nog fick till, och att livsmedelsindustrin forskat på sådant där och filat på hur man driver upp konsumtion, utan att först behöva ändra på konsumenternas biologiska behov av mat.

Robert förklarar det fint sin demaskering, och jag gör nog klokt i att skaka av mig de där skamkänslorna om att inte kunna få tyst på min skenande dystofantasi, som ju nu bevisats sann. För nu är det dags att se till att vända på skutan och göra den falsk igen, som världen bör vara stadd för nästa generation barnkalas.

Bittens Addiction: dag 0

2012-02-08T23:44:00.000+01:00

Tåg till Hudiksvall (som jag alltid trott hette Hudriksvall, tills jag köpte biljetten härom veckan), där jag och en liten skara med mig (fyra?) blev upphämtade med bil av Bitten med dotter och körda till Frägsta Kulturgård – genom ett vackert norrländskt snölandskap, prickat av små röda bondgårdar.

Jag har tecknat mig för är en fyradagars intensivkurs i "Sockerberoende och biokemisk reparation" (en av diverse olika temakurser som går av stapeln ungefär en gång i månaden hos Bittens Addiction), initialt mest för att lära mig litet mer än det matiga jag läst i boken "Sockerbomben" sedan i julas, men nu kanske också litet om beroenden, för den händelse jag har anlagen själv. Samt att jag kände igen mig starkt i det Bitten kallar "racing brain" i en liten filmintro och ville veta mer. Hon är klok och lärd, och inriktad på ortomolekylär medicin, vilket är en helhetssynsorienterad systemsyn på kroppen, som menar att det är viktigt vad vi stoppar i oss för hur vi mår – och att vi alla är biokemiskt unika och sålunda har olika behov, rent näringsmässigt.

Vi är nio allt som allt, det här veckoslutet, och har mest bekantat oss med varann litet, ätit middag och gjort en rätt grundläggande orientering av programmet de närmaste dagarna, och det var en fantastisk italiensk middag (lamm-, bacon- och broccoli-gryta med kalkonsalami, hemgjort majonnäs, ägg och sallad till), hittills.

En sak jag plockar med mig från te-och-kaffe-stunden medan vi inväntade bilresenärer och middag, var kokosfett som både hunger-stillare (det fanns någon fin aspekt jag redan glömt i stil med att sätta igång betaendorfiner men utan att ge någonting i stil med en sockerkrasch efteråt, efteråt) och te-komponent (varmt vatten + litet kokosfett = inte dumt alls!). Jag ska allt skaffa själv med, när jag kommer tillbaka. Viss varning utfärdades för lätt laxerande verkan, och att man om man inte är van att processa fett, kan behöva tillskott av de enzymer som bryter ned fett åt en (för en del påbörjas produktionen automatisk på något dygn, för andra inte – och man känner igen bristen på att få gaser, rapa och så).

Vi fick varsin pärm material, och skrev på en liten moraliskt (om inte lagligt) bindande lapp om att inte sprida några personuppgifter så folk får bibehålla sina privatangelägenheter, men samtidigt vara fria att dela med sig av allt, och så fick vi en liten avstressande kläm-hjärna, tillika företagets logotyp. :-)

Tydligen ligger svensk sjukvård 20 år efter amerikansk på det här fältet: sockerberoendet trillar mellan massa stolar i landstinget, och så får folk inte sin behandling betald, så det behandlingshem Bitten ett tag försökte driva fick slå igen trots 375 patienter väntandes på kö för att få komma in för att välfärdssystemets finansieringsled inte fungerat. Bedrövligt, men inte förvånande. Jag är glad att jag kan finansiera min kurs själv, och glad att två av kursens övriga deltagare är här på fortbildning från någon föredömligt framsynt vårdenhet någonstans i landet. Bitten är luttrad av erfarenheten men inte bitter: hon är övertygad om att insikterna är på väg, och ställer gärna upp på att coacha sina framtida eftergångare, när nya hem börjar dyka upp, med tänker vid 60 inte driva dem själv. Klokskap.

Det här ska bli spännande och intressant!

Quest för visum, lasik, banker med mera

2012-01-17T00:25:00.000+01:00

Vilken dag!

Litet bakgrund: jag hade tänkt jul-nyårs-semestra i Sverige, så jag inte behövde planera eller packa så mycket – hälsa på släkten, och att visa Katla runt litet grand – hon jobbade till litet senare än jag, men kunde dyka upp strax efter jul, och så kunde vi flyga tillbaka tillsammans strax efter nyår, och ha rätt mycket trevligare på flyget än när man åker själv.

Det blev inte riktigt så – semestrandet gick fint, men den gemensamma återresan brann inne, när mitt inrese-visum inte hade förlängts med arbetstillståndet vi lyckats lägga på en visumperiod på. Så jag fick vinka av Katla på Arlanda den andra, och har hattat omkring och visum-questat sedan dess: förnya pass (för säkerhets skull), skaffa porträttfoton utformade på nutton olika vis och dussinet andra bekymmer ur beroendelistan för en DS-160-blankett, och idag kulminerade en del av de aktiviteterna när byråkratins vågform slutligen kollapsade och min råddiga tillvaro med ens fick en minsta givna tidshorisont:

Den 15:e februari har jag min andra visumintervju på amerikanska ambassaden. Japp: en månads kötid från bokning till första lediga bokbara tillfälle – bara fyra gånger så länge som de publikt estimerade då jag först läste på om processen. Så, gott och ont på samma gång: nu har jag en massa tid jag kan disponera och planera för, i stället för att slita hårt på för många fronter samtidigt utan att ha ett hum om var när hur oväntade oplanerade ting trillar in, så jag måste hålla mig i Stockholm.

Bakgrund lagd: till dagens innehåll. I fredags klockan 15:26 pep polisen glatt i min telefon att jag nu kunde komma och hämta mitt pass. (Se på våra öppettider på polisen.se.) Jag var klok nog att inte ta dem på orden, och polisen.se berättade glatt att kontoret är stängt från 15, och öppnar igen om måndag, 09:00. Spexigt SMS, men måndag klockan nio började min dag sålunda på poliskontoret, där jag fick ut ett nytt finfint pass fullt av nya stiliga förfalskningsförsvårarfunktioner. Man får rätt mycket av den varan för sina 350 kronor, måste jag förvånat konstatera: de är jättestiliga! :-)

Näst, hade jag en dryg timmes lucka, som jag fyllde med att knata till Skattemyndighetens servicekontor i city för att höra mig för om de fått in några skattepengar från Marginalen bank, där jag haft besparingar en tid. De har nämligen glatt fortsatt dra av skatt efter att min skattehemvist blivit USA, och tyckte jag skulle fråga farbror Skatteverket, ergo besöket. (Deras nya datasystem de höll på att flytta till skulle hoppeligen bli litet bättre på att inte stjäla skatt av exilsvenskar, bedyrade de varmt.) Skatteverket hade inte fått riktigt de siffrorna på sin sida, så ärendet är fortfarande inte riktigt färdigkollapsat: katten kanske lever ännu, om den inte är död, förstås. Vi får se.

Jag hade ett till ärende åt dem, dock, då jag med mycken möda arbetat och slitit sedan i julas med att bli kund hos Danske Bank, och Ikano Bank, som bådadera rankade högt i Privata Affärers bankgenomgång härom sistens på kriterier jag prioriterar: bra nätbank, hygglig ränta och inga avgifter, i korta ordalag – ens på att ha ett visa-kort knutet till kontot. Så bra banker behöver belönas, tänkte jag, och skred till verket. Men de är mer rutinerade på icke-exil-svenskar: det visar sig att om man inte är folkbokförd i Sverige, ja, då kan man inte bli kund i deras internetbank, utan bara på bankkontoren som kostar en massa pengar att vara kund hos varje kvartal. En slags hjärnsläppslogik, som enbart blir logisk om man är en bank som minimerar schlep – för är det en sak utlandssvenskar inte kan, så är det att själv besöka deras bankkontor, och är det något vi inte vill finansiera, är det följaktligen deras driftkostnader.

Så jag tänkte fråga om det var lätt eller svårt att folkbokföra om sig här i Sverige, så man kan bli kund i en svensk bank om man skulle vilja, även på nätet, i synnerhet som jag inte får åka hem igen just nu, på grund av annan redan nämnd catch-22 (som, till exempel, att jag när som helst kan åka hem på ett fint turistvisum man som svensk turist har rätt till, och fyller i på planet, och att jag har arbetstillstånd i USA om jag teleporterar mig dit – men att jag skulle bli utvisad och inte få komma tillbaka om jag for dit på ett dylikt turistvisum, och återupptar min jobbvardag, väl där). Och det gick bra att folkbokföra mig här igen. Efter ett år, vill säga.

Sen knatade jag vidare mot nästa ärende, via Vetekatten, där jag högg en juste macka min mage ropade efter, men som jag inte hade så många minuter kvar, bar det bums vidare till dagens andra huvudärende: en synundersökning hos Globen Ögonklinik på Kungsgatan, från vilka jag nyss impulsköpt en intralase lasik-operation via GroupOn för att kanske bli av med min astigmatism. Dagens undersökning skulle utröna huruvida vi var en bra match för varann, mina ögon och operationen som sådan. Om så vore fallet, skulle det förmodligen bespara mig några tusen tillfällen i framtiden då jag undrade var jag lagt mina glasögon, de där nesliga åtta gångerna jag satt mig eller trampat på dem, glömt dem på hotellet i Långtbortistan och tiotusentals dagar av synfältsinskränkt leverne, linsvätskeslabb och/eller andra ting som livsomställningen optiska hjälpmedel hade inneburit, och som jag sålunda skjutit framför mig en tid sedan jag begrep att jag var astigmatisk och gärna skulle göra någonting åt det men inte riktigt lurat ut vad. Lasik lät som precis min sorts lösning: lös problemet, i stället för att köpa och underhålla dagliga externa patchar. Det kunde jag gott ha råd med att sköta på mitt eget favoritsätt.

Rådd av Ida att fråga mycket (sådant här kan ju gå snett med), tjattrade jag ganska mycket med min part i målet, Cecilia, och fick svar på det mesta jag undrade över, samt råddes fråga min läkare om resten när hon till slut konstaterade att jag var en alldeles utmärkt kandidat för deras undersökningskriterier. Jag har aldrig varit på en så angenäm och intressant synundersökning (må vara att jag bara minns tre: en i en amerikansk dussin-affär "Site for sore eyes" i somras, en inför lumpen, och den här :-), men det är kanske heller inte att förvånas över när hon gjort det här i tio år, inte har 80% av sin tjänst definierad som att sälja dyra bågar, och kliniken är bland de främsta i landet, om inte rentav dess superlativ. Det gick på i rask takt, bland roliga maskiner som lyste och mätte och surrade och spottade ut fina bilder, och den maskin som mätte ögontryck och påstods kunna kännas litet grand när den vidrörde ögat var ingenting jag lyckades registrera med känseln alls det ögonblick vi var i kontakt med varann, till min förvåning. För att verifiera att min nuvarande synnivå inte är någonting jag uppnår genom att spänna ögonmusklerna för att kompensera för min synsvaghet fick jag någon slags ögondroppar som tillfälligt (för dagen, eller kanske veckan) vidgade mina pupiller till max (…så de bildar, öhm, nä), och jag som bieffekt skulle få prova på hur det är att ha ungefär en sextioårings synnivå i termer av mer ögonstelhet.

Vilket var ruskigt intressant. Text på nära håll blev bums jättesuddig och omöjlig att läsa, och om jag sträckte på armarna och höll den på långt håll kunde jag läsa en del, men mitt nya fina pass' finstilta små rubriker för "Utfärdande myndighet" var omöjliga att läsa utan att först ta kort på dem med min telefon, och sedan zooma i bilden. :-) Mobiltelefoner kan vara mer än en protes för hjärnan, med andra ord. ^_^

Jag hade inte riktigt väntat mig att undersökningen i sig skulle vara en minnasvärd upplevelse, men den blev klart dagens höjdpunkt, alla kategorier. Att sitta och läsa mer och mer finstilta bokstäver från andra sidan rummet på en vägg kanske åtta meter bort eller så, medan vi provade ut mitt synfels personlighet, var också rätt kul: betydligt mer superhjältekänsla än det mesta jag kan dra mig till minnes, i synnerhet som det gick fort, och var en rappt itererad serie frågor bättre/sämre?, lins 1/2/ingendera linsen ger bäst skärpa. Jag fick titta på och känna igen fina figurer på en laminerad random dot stereogram, för att se att mina ögon samarbetade bra redan, och titta på en liten tärning-på-en-pinne hon förde fram och tillbaka i mitt synfält, medan hon höll för först ena, sedan andra, och dels ingetdera ögat och såg hur mina ögon betedde sig kring det, och förstås en del lysande med små lampor och tittandes med en liten kikartub. Det var en fröjd att se henne arbeta, och de två varv olika sorters ögondroppar jag fick idroppade som skulle sticka litet i ögonen stack litet i ögonen, men var inte värre än så.

Sedan gick vi så småningom till entrén och bokade in mig först på måndag morgon klockan 08:29 hos en Carlos, om jag minns rätt, efter massor av bra information jag i efterhand önskar att jag kommit på idén att spela in – mitt hörselåtergivningsminne är mycket sämre än mitt lästa och skrivna minne, tyvärr. Men jag fick med mig en liten hög papper jag för stunden inte längre kunde läsa (övergående catch-22), och ålades att se till att ha någon som hjälper mig ta mig hem och komma mörkt i säng efter operationen (då jag inte lär se just någonting alls, eller vilja använda ögonen på grund av ljuskänslighet, samma dag, dagen ut – och kanske att det skulle stickas, klia och/eller svida i dem likaså, om jag minns rätt). Jag får kanske anlita pappa, mamma, syster eller någon god vän i trakten att hjälpa mig ut ur taxi och in i pappas fina blivande lägenhet han själv flyttar in i till sommaren på måndag förmiddag – jag har haft så fullt upp hela dagen att jag inte kommit mig för att arrangera och be om hjälp än.

När jag glatt lämnade kliniken, var min mage vrålhungrig, så jag gick in nästdörrs på den irish pub som praktiskt skyltade med jägarbiffar med svampsås (jag tror att det var stor text nog att läsa, men jag hörde också något annat gäng beställa desamma före mig, och det lät illa gott – och höll vad det lovade), och sen, som nästdörrs igen landade mig hos Skandiabanken, där jag redan är kund, passade jag på att fråga dem om de hade lyckats bättre än Danske Bank och grabbarna att göra mig till kund hos dem, om jag i min exilsvensksbelägenhet inte redan varit det. Veckorna dessförinnan hade de hjälpt mig förnya mitt svenska visa-kort genom att skicka det till sagda kontor, där jag så småningom (efter sju resor och åtta bedrövelser till slut) kunde hämta ut det efter att ha identifierat mig i egen hög person.

De påstod sig ha rutin på sådant, och jag tror att de förmodligen inte ljög, som de mig veterligen aldrig haft några andra sätt att vara kund hos sig, och följaktligen haft bättre incitament att fila bort alla processbuggar för udda specialfallskunder som oss utlandssvenskar. Så viss heder åt Skandiabanken, även om de tar betalt för sina tjänster som en hel bank, och inte är såpass måna om oss USA-boende att de publicerat sin iPhone-app i annat än Apples svenska app-store, som man inte har tillträde till om ens iPhone är knutet till ett amerikanskt kreditkort. Vilket faktiskt var uranledningen till att jag tänkte ge mig till att byta bank nu. (Så det är allt deras smala lycka att det inte går att byta nätbank som exilsvensk, om man inte kommit på att öppna konto i alla banker man kan komma på redan innan man folkbokförde bort sig utom landets gränser!)

Promenaden hem gick också via Danske Banks kontor på Fleminggatan, där jag förra och förrförra veckan först försökt att bli kund, först på deras föreslagna vis via nätet, och sedan de nekat det på grund av min utrikiska adress och några slappa ord om nekanden på grund av att på ett eller annat vis ha svarat fel på pengatvättslagens kontrollfrågor om hur jag tänkt och får använda mitt konto (troligen på grund av att rutinerna hellre skiter i udda specialfall som borde vara tillåtna än att det skulle vara olagligt att ha svenskt bankkonto man nästan bara använder på semestern), och sedan på deras kontor där som kundtjänst hänvisade till, var jag väl inte så värst hoppfull egentligen. Även dagens kassörska kom fram till att de inte kunde hjälpa någon med utrikisk adress, inte, och inte skicka något kreditkort till deras kontor och verifiera min identitet där, inte.

Och sen gick jag hem.

Och fullbordade mitt DS-160-formulär, skickade in det och bokade tid på amerikanska ambassaden.

Så nu har jag en vecka jag kan disponera litet som jag vill, och det lockar att åka ned till Göteborg för att hälsa på Fredrik, och kanske Ida, och med största sannolikhet det bra thaimassagestället Klipphugget är känt för i min värld, om jag minns namnet rätt. Och sen, efter att min syn tagit sig litet (troligtvis dagen efter min operation), sannolikt en litet längre tur till Linköping också, om jag lyckas lösa husrum, och kan lyckas jobba därifrån med under dag- och tidig kvällstid, som jag gjort sedan Katla for, när jag inte varit ute och questat visum, banker, polis, skattmas, middag och dylikt.

Det känns som att saker börjat falla på plats litet grand, även om jag inte riktigt fått fason på hur min ordinarie arbetsdag bör se ut och gå till för att bli beräknelig och fullt hanterbar. Men det ger sig.

Guldstjärna till Telenors online-kundservice!

2011-12-22T09:11:00.003+01:00

Senast jag bemötts lika effektivt av ett företag per chat var på nittiotalet, från dåvarande Idonex (nuvarande Roxen Internet Software). Den gången (klockan var efter midnatt, sannolikt fredag eller helg, och jag hade påpekat att deras produkt var litet svag på att räkna på franska, och föreslagit en fix) blev jag så impad att jag tog anställning hos dem illa kvickt. Jag vill minnas att fick ett snabbt tack för påtalandet, följt av en not, någon minut senare, om att det var fixat i cvs och skulle dyka upp i nästa release. Just den biten låter jag nog bli den här gången – men ändå! :-)

Då som nu är det den goda exekveringen som lyser, inte att deras datasystem är helt i sin ordning. Det ser ut som att de köpt sig något icke svensk-anpassat verktyg som översätter menyval till svenska-utan-prickar, och som inte vet hur man skriver datum och tid, men det syns först när man får konversationen skickad till sig per elpost. Hoppas det fortsätter lika smidigt när jag anländer i Sverige - så här bra kan det i alla fall gå hos kundtjänst:

Tid	Detaljer
12/22/2011 08:34:17AM	System: “Tips! Du vet väl att du kan se dina fakturakopior på Mina sidor?”
12/22/2011 08:34:22AM	Sessionen har påbörjats med (Terese)
12/22/2011 08:34:22AM	System: “Hej och välkommen till Kundservice du pratar med Terese. Vad kan jag hjälpa dig med?”
12/22/2011 08:34:22AM	Johan Sundström: "Ovrigt"
12/22/2011 08:35:03AM	Johan Sundström: "Hej! Jag är utlandssvensk och anländer till Arlanda i morgon fredag. Kan jag köpa ett kontantkort och börja använda det direkt på något vis, eller måste det skickas till min folkbokföringsadress?"
12/22/2011 08:36:20AM	Kundservice (Terese): “Hej! Du kan gå in i en butik och köpa ett kortdirekt.”
12/22/2011 08:37:05AM	Johan Sundström: "Så bra! Kan min flickvän, som inte är svensk (och alltså saknar både folkbokföringsadress och personnummer) göra detsamma?"
12/22/2011 08:38:37AM	Kundservice (Terese): “Ja vbisst, ett kontantkort går alltid bra. Säkerställ bara att era telefoner inte är operatörslåsta.”
12/22/2011 08:39:31AM	Johan Sundström: "Japp, den biten är lyckligtvis redan avklarad. :-) Kommer vi (hon och/eller jag) att kunna använda våra kontantkort till att köpa bussbiljetter och dylikt, eller är det fortfarande strul med pengatvättlagen, som det var så en massa mediaprat om i somras?"
12/22/2011 08:39:49AM	Johan Sundström: "Det vill säga räcker det med att vi kan identifiera oss som oss själva vid köp, med pass eller dylikt?"
12/22/2011 08:40:55AM	Kundservice (Terese): “Det den nya lagen kräver är att kontantkorten måste vara registrerade med personnummer och namn för att man skakunna använda dom till betaltjänster. Så ni kan be dom i butiken att registrera kontantkortet i exempelvis då ditt namn och kommer det fungera utmärkt.
12/22/2011 08:41:28AM	Johan Sundström: "Ah, så bra. Och det går bra att båda är registrerade på mig, även om hon kommer använda det ena kortet, med andra ord?"
12/22/2011 08:41:53AM	Johan Sundström: "(Jag har inte grävt så djupt i licensavtal, men de brukar vara ganska fientligt skrivna kring sådant enligt min erfarenhet.)"
12/22/2011 08:42:09AM	Johan Sundström: "Eller tjänsteavtal, kanske snarare."
12/22/2011 08:43:37AM	Kundservice (Terese): “Ne jdu får i princip ha så många kontantkort du vill.”
12/22/2011 08:43:40AM	Kundservice (Terese): “Nej du*”
12/22/2011 08:43:46AM	Johan Sundström: "Utmärkt. Avser "fri mobilsurf" fri datatrafik, så vi inte behöver bekymra oss om hur våra iPhones pratar med ert nätet?"
12/22/2011 08:43:54AM	Johan Sundström: "Uj, ert nät. :)"
12/22/2011 08:44:11AM	Johan Sundström: "Klipp-och-klistra-trollet orsakar knasigt språk ibland."
12/22/2011 08:46:09AM	Johan Sundström: "(De första 30 dagarna, vill säga – vi är införstådda med att det är ett tillfälligt erbjudande.)"
12/22/2011 08:47:28AM	Kundservice (Terese): “Ja, det är alltid så att fri surf ingår i 30 dagar fårn laddningstillfälle.”
12/22/2011 08:47:37AM	Johan Sundström: "Jättevarmt tack för all hjälp, Terese - ha en finfin jul! Så här smidigt har en kundtjänstkontakt aldrig varit för min del. ^_^"
12/22/2011 08:47:58AM	Sessionen avslutad

Adjö, stayfriends

2011-12-17T15:24:00.000+01:00

Jag har glömt detaljerna kring hur och varför jag skapade en profil på klasskompis-siten stayfriends.se, men förmodar att det var ett utslag av nyfikenhet över sociala webtjänster, ett fält jag varit intresserad av sedan '95, höll någorlunda koll på till kanske '05, och senare haft tid och intresse för i omvänd proportion till hur utbudet utvecklats sedan dess. Med andra ord: idag är utbudet av sociala webtjänster så stort att det är rent slöseri med tid och intresse att bry sig om alla tjänster man inte finner en personlig förankring i, och trivs med.

Stayfriends är inte en sådan site, och efter något nyhetsbrev de just skickade, tog jag en titt på siten, greps av den särskilda form av vämjelse associerad med hallick-webtjänster (som rejält handikappar sina obetalande medlemmar, men säljer fri åtkomst till andra medlemmar för dyra abonnemangspengar till lättutnyttjade medlemmar drabbade av ensamhet och/eller ett svagt sinne för ekonomi), och avregistrerade mig prompt. Proceduren för det senare såg idag ut så här (om länken har bäst-före-datum):

Klicka på "Hjälp och kontakt" längst till höger i sidfoten, en stor orange länk
Klicka på rubriken "Medlemskap"
Under rubriken "Uppsägning av medlemskap", välj "Hur raderar jag mina uppgifter från StayFriends?"
Följ länken "Gå ur StayFriends"
Under rubriken "Radera registreringen", hitta knappen "Radera registreringen"
Fyll gärna i enkäten om varför – det är god form att låta andra lära sig av sina misstag, om de faktiskt vill
Klicka på knappen "Radera definitivt"
Klar!

Då jag själv är webutvecklare, kan jag intyga att enkätpunkten är viktig: det här är din tratt in i örat på dem som utvecklar tjänsten. De kanske inte gjort bra ifrån sig hittills, men de kommer inte göra bättre ifrån sig om de inte får veta vad de gjort fel. De kommer inte nödvändigtvis göra bättre ifrån sig när de fått massa kritik – men fortsätter de göra fel även sedan de fått höra det, är det för att de gör dåliga val, och inte för att de har dåliga användare som inte berättar vad som är dåligt.

Så här såg min enkät ut:

Stayfriends beter sig slemmigt, mot mig och mina vänner.
Droppen som övertygade mig var sidan "Besökare på min profil"s länk "Visa namn och anledning till besök" till en "Förmåner av Guldmedlemskapet"-annons, där samtliga(!) listade funktioner för "enbart guld-medlemmar" är en inlåsningsripoff som bör vara tillgängliga till alla medlemmar, vare sig de betalar eller ej.
Jag vill inte vara en del av er produkt som lurar mina fattiga gamla skolkamrater att betala dyra abonnemang för ett sämre och gränssnittsmässigt slemmigare Facebook, och raderar mitt konto för att inte ha del i det.

Om man ska tro siten själv, har de 1 954 800 medlemmar och 53 743 skolfoton i skrivande stund.

För framtida referens: så här såg sidan som övertygade mig ut, exklusive allsköns omgivande sidkrom:

Kommunikation och valfrihetsgenerositet

2011-06-05T11:43:00.002+02:00

Det gick just upp för mig att min epostkorrespondens-modell saknar en del element jag nog gärna skulle införliva i den.

En av hörnstenarna av HAI (the Human Awareness Institute) är idén "being at choice", utifrån massor av sinsemellan kompatibla perspektiv som inte nödvändigtvis slår en, när man bara smakar på ordet. Det är en kraftfull idé, inte bara i hur man ser på sig själv, och de valmöjligheter man är medveten om och föreställer sig - ...bunden av, till exempel, eller ...står en oändligt rikligt till buds - utan också, sett till vad man ger andra.

I morgon, eller om sex-åtta timmar, närmare bestämt, provar jag på min första HAI-assistent-kurs, som spänner över hela söndagen från tio på morgonen till någon gång framåt kvällskvisten, i Santa Cruz-trakten (några mil söderöver mot kusten härifrån, fast troligen mer ute i bergsvildmarken på vägen någonstans) - med 26 andra ännu-inte-assistenter-eller-interns, varav någon eller några månde vara där mer för att repetera (jag är inte säker på hur många som är lika nybakade som jag; det ger sig). Jag plöjer just genom de bitar av studiematerialet jag inte nosat mig genom än, och intressanta saker dyker upp inuti.

När jag skriver epost till folk jag inte känner, det vill säga när jag tar kontakt med någon, kanske i syfte att kanske lyckas befrända dem, eller föreslå någon idé som slagit mig och jag vill dela med mig av, eller (rätt vanligt i sammanhanget öppen källkod och mjukvara) fråga om råd och tips kring något projekt eller ändamål jag föresatt mig, är det oftast med en slags ekonomisk effektivitet på temat "jag vill få allting sagt, så det blir en atomisk enhet som inte fordrar X extra utbyten innan den blir aktionabel", i någon mening. En felrapport ska innehålla allt en ingenjör på andra sidan behöver (och helst inte en massa annat skräp, men det är viktigare att få med alla detaljer än det är dåligt att få med några irrelevanta; ofta är det sannolikt att jag vet mindre av vad som är viktigt än motparten).

Det funkar ofta fint i just mjukvarusammanhang, men det funkar inte lika bra i mjukare sammanhang, såvida inte rätt stora delar av det jag råkar vilja säga är ruskigt intressant, relevant, påpassligt, et cetera, för den som råkar ta emot det. Det är en strategi född ur min emotionella relation till medier med höga svarstider, i kombination med mitt eget tålamod med (och jag menar nog mer brist på tålamod) att följa och följa upp ett tankeutbyte över en längre tid så det landar någonstans i det härad jag hade i åtanke. Är jag delaktig i ett utbyte för själva glädjen att delta i en pågående långvarig process, är det här ingen faktor, men ofta (kanske oftast?) är det någon slags riktad verkan-ambition som driver på, och min modell följer helt enkelt mina egna kognitiva ramar för hur min uppmärksamhet distribueras över tid, hur troligt det är att jag kan tänkas komma tillbaka till en stundens tanke X dagar senare och återuppta just det projektet eller vid det laget ha tappat intresset helt och hållet, med mera.

Så min strategi är på sätt och vis genomarbetad (åratal av inarbetad och evolverad vana), på sätt och vis obearbetad, oreflekterad och full av luckor, gropar och slukhål (ett brev som aldrig etablerade ett utbyte, utan dog ut bums).

Med litet mer generositet kring deras valfrihet att själva välja väg i utbytet; volym, substans, format, frekvens, med mer, hamnar resultat nog i någon helt annan härad. Det är inte givet att de metoder och varianter jag själv intuitivt väljer är de enda som kan fungera för mig med, och det är tänkbart att, med rätt stöd- och hjälp-systematik i mediet själv (säg, en epost-klient som låter mig bygga upp ett material när jag har idén färsk, utan att fordra att jag även skickar iväg alltsammans som kontext till framtida utbyten), en hel massa andra metoder också kan fungera, där en mer givmild handskakning med bortre part etablerar någon ideal ad-hoc-harmoni sinsemellan.

En digital eras variant på social kompetens, kommunikativ färdighet och väloljade sambandsmönster.

Det känns som ett rätt stort och långtgående projekt på begränsad budget, men med obegränsat potentiellt värde; fullt av dels lärdom om mig själv, dels förbättringar i resultat, effektivitet, och måhända luddigare bjussord (ny spin på gammalt begrepp, avsiktligen divergent) som livskvalitet, framgångsrikhet med mera. Hur ser du på dina egna strategier och rådande begränsningar i kommunikationssammanhang som intresserar dig?

Hjärngymnastik och kvällsgenetik

2011-03-31T07:34:00.000+02:00

Den senaste veckan eller två har jag jobbat mycket mer än vanligt. I termer av synliga resultat av allt slitet, hittills, avsevärt mindre. Huvudsakligen för att jag åtagit mig fixa en hög saker jag aldrig petat på - i programmeringsspråk jag heller inte brukar meka med. För det mesta håller jag mig till javascript, eller pike (om än rätt mycket mer sällan sedan jag lämnade mina svenska sociala kretsar). Tidvis lisp. Ruby, i högst sällsynta fall. Python, perl, php och så vidare: aldrig. Men via diverse anledningar har det nu varit en hel massa av alla tre - och, för den delen, ruby. Det är vilsammare att plita ihop ruby och python; de tär inte lika hårt på mitt sinne för estetik. Och jag bör inflika att det handlat om högst väldoftande kodbaser jag påtat i - tursamt nog är min kollega David både kompetent och begåvad med god smak, så det har varit lindriga strapatser.

Men det är skönt när man väl fått till något hack, så man kan börja använda det. Greppa ihop en tsv-fil över en drös olika matchmönster från apacheloggar, till exempel; en kolumn per mönster, en rad per fil, och mönstren angivna i en liten återanvändbar JSON-blobb. Vi har haft en massa instrumentering för att logga saker som pajar ihop, men då det varit för mycket meck att ta reda på vad som loggats har det gjort rätt minimal nytta, hittills. Så nu bygger jag ihop webbsidor som ska visualisera allt sevärt på lättöverskådliga vis, utan att kosta en massa besvär när man vill kika.

Extra trivsamt ska det bli att integrera apache-serverloggen med github, så jag kan gå från felöversikten med felmeddelanden och antal förekomster, till källkodsvyn, och sen beströssla den senare med markeringar för var vilka sorters fel händer, och hur ofta. HTTP fetch failed: och en liten tårtgraf över fördelningen saker som inträffat idag, kanske med blädderbar historik för nuvarande kodrelease vi kör uppe i Amazons datacenter, någonstans.

Det är sådant som är kul att hacka ihop; system som inte jobbar ihop, men som borde.

Och just nu promenerar jag hem i beckmörk (men rätt väl gatubelyst) kväll i bekväma 21 grader, årets första riktigt medelhavsklimatliga utekväll, såvitt jag märkt. Jag åtnjöt den genom att lunka nedför Castro Street här i Mountain View med sikte på en lagom utomhusmiddag, på någon restaurang som kläckts sedan senast (jag gjorde ungefär detsamma igår kväll, fast inomhus, på The Kitchen Table, som jag varmt kan rekommendera). Min gom landade dock till slut vid Café Baklava, en liten turkisk restaurang som fastnat mest i minnet som platsen jag först träffade och dinerade med Seas, för nu ganska länge sedan. Ett ganska anspråkslöst mål mat idag - en lammkebab från kolgrillen med ris och grönt, men mysig stämning i mörkret vid de små inhägnade borden ute på gatan, mellan gångtrottoar och bilfil. Man kan ha det värre.

Och strax, är det nog dags för en ny djupdykning i Richard Dawkins utmärkta hjärngodis "the selfish gene", en bok vars kanske enda fläck är att titeln får icke-läsare att tro att de redan förstår dess budskap och innehåll. Jag önskar att jag snavat på den här i högstadiet eller gymnasiet; biologiundervisningen hade blivit oerhört mycket roligare och intressantare i ljuset av det här materialet, och min redan eminente gymnasiebiologilärare hade blivit ännu intressantare att leda in på kul stickspår inom sin breda ämnesbildning.

Två rekommendationer

2011-02-07T08:24:00.000+01:00

Den här helgen har jag försökt hinna ikapp litet förlorad egentid från den senaste tiden, som varit ganska full av jobb, tillbringa helger med Katla (förra och förrförra: ute på äventyr, först en tur längdskidor plus bad vid en varm källa i Sierraville strax intill Lake Tahoe, och nu senast, dito Harbin Hot Springs och helgspecial HAI Level 6: "creating community"). Följaktligen har jag har på egen hand suttit hemma och pysslat, idkat hjärngymnastik, spelat dataspel och läst en del.

Mitt senaste spelfynd, Puzzle Dimension, har jag redan klockat femton timmar i, allt som allt (då inte bara just den här helgen), och lovar ytterligare ett antal, innan jag tagit mig genom alla pusslen. Det har en del gemensamma drag med det gamla Bombuzal från sent åttiotal, men har till skillnad från det gjorts av ett knippe svenskar, finns för både Mac och Windows (jag köpte min version via Steam, för största bekvämlighet), är oerhört vackert och kräver mycket mer spatialt tänkande och klurande, då brädet inte nödvändigtvis är plant, utan sitter ihop på en massa intressanta sätt i tre dimensioner, så man kan behöva rulla ut från avsatser för att ta sig dit man vill. Ja, och i stället för att vara en fulsöt blå typ som knatar omkring i godan ro och detonera bomber, så är man ett fint klot som rullar omkring och plockar solrosor samt, om man vill visa sig duktig och kamma hem bonuspoäng, försöker att besöka alla rutor på brädet innan man går i mål. Precis som Bombuzal, kan man göra allt i godan ro; all rörelse sker i diskreta distinkta steg om en eller två rutur framåt, bakåt, åt höger eller vänster -- eller bara studsa på stället, om man så vill. Rekommenderas varmt!

Efter att ha läst en liten intressant serie noter om hur Google började, bestämde jag mig för att gräva rätt på vad uttrycket "Nice guys finish first" (som den sista av dem hade som tema), har för ursprung, som jag inte haft helt klart för mig förut. Tydligen var det en tre kvart lång BBC-dokumentär av min favorit Richard Dawkins, där han dels följde upp litet reaktioner på (bokstavstolkningar) av hans tidigare bok "The selfish gene", dels motsatte sig den tidigare tesen "Nice guys finish last" som gör gällande att bufflighet skulle vara ett mer vinnande koncept än samarbete, evolutionärt sätt. I princip hela programmet ägnar sig åt att förklara finessen med det spelteoretiska konceptet "tit for tat" ("jag kliar din rygg, om du kliar min"); initiativtagande till samarbete kombinerat med omedelbar bestraffning vid fusk, samt lika omedelbar förlåtelse vid rättelse. Rekommenderas också, även om videokvalitén i Google Video är bristfällig.

Röster från 21:a våningen

2010-09-08T11:00:00.013+02:00

Jag har just hälsat på hos svenska generalkonsulatet i San Francisco och röstat, vilket var oerhört mycket roligare och intressantare än röstning någonsin varit i Sverige. Själva lokalen var inhyst på 21:a våningen av 25, mitt inne i smeten i stadskärnan, och för en exilsvensk som jag var det synnerligen trivsam omväxling att knacka på och bli mött med ett "hej!".

Samtliga partier var representerade i en prydlig rad röstkort, till och med de små nischpartierna -- Piratpartiets låg först i raden. Jag hoppas jag håller till här i trakten kring nästa val med; det var värt mödan att vakna klockan sju för att hitta in till nio. Jag tycks hinna tillbaka söderut till jobbet till kvart över elva med, det vill säga blott en kvart senare än vanligt.

San Francisco var iklätt en ljus variant av sitt vanliga väder -- grått, molnigt och en smula Göteborskt, och dimma över de sydligare nejderna kring Balboa Park som jag just passerar med BART (den amerikanskt mulliga variant på tunnelbana som trafikerar allt norr och öster om Millbrae -- en slags direkt motsats till den charmiga lilla tunnelbanan i Glasgow).

Nyliga landvinningar i mitt dagliga liv är upptäckten att jag bor mer eller mindre granne med en massage/spa-salong av något slag, som jag just är i färd med att boka in mig på; jag har tagit litet illa hand om min rygg, förefaller det, så det ska bli skönt att göra någonting åt det. Jag har på känn att det kan bli en angenäm vana och del av min typiska vecka, att börja, säg, onsdagmorgnarna med en timmes massage på väg till jobbet.

Det har varit påfallande intressant och kreativt berikande på jobbet i ett rätt bra tag nu; sedan vi strukturerade om för en tid sedan -- och i morgon börjar en ny teknikchef hos oss, som vi tar över från Linden Labs (Second Life), som verkar, i brist på mer dignifierade benämningar, buskul, och ännu mer pepp än jag själv ofta uppfattas. Han verkar vara rätt sorts nördig, nyfiken och engagerad, med rykte om sig från föregående arbetsplats om att typiskt suga upp alla ingenjörer i sitt team för att det är så roligt att jobba med honom -- och som han till och med lyckats charma vår rätt surmulna riskkapitalist, ska det bli kul att se hur det faller sig. :-)

Ah; i Millbrae har det till och med regnat en smula -- marken ser klart uppfriskad ut, och trottoarer, betong och asfalt väl översköljda. Luften tycks litet fräschare än vanligt med, även om den inte brukar kännas direkt obehaglig i vanliga fall.

Katla har jobbat för högtryck hela helgen (det var Labour Day i måndags därtill), och är fullbokad med ditt och datt veckan ut, men på söndag far vi till Muir Beachs Green Gulch Farm, för att idka japansk teceremoni under med största sannolikhet trivsamma former. Vi skildes åt sent i fredags kväll efter en mysig sammankomst i mitten av SF (i en lägenhet strax ovanför Dolores Park) med vad som nog närmast kan kallas "the HAI class of 2010" -- en liten undergrupp roliga och keliga människor som följts åt upp till level 7 hittills och med avsikt att återförenas i nästkommande 8, litet senare i år. Vi åt en njutbar laxmiddag med en aningen förvånande (men definitivt komplementerande!) jalapeñosylt till, och tillbringade resten av kvällen i rätt avslappnat småprat i en stor myshög bland kuddar, madrasser och memory foam, omgivet med några klart stämningsgivande 3*3-matriser av stora IKEA-värmeljus, till musik från Katlas samling "face stroking music", som vi halvt skämtsamt benämner den (jag har för mig att bandet går under namnet "2002").

Efter det fördrev jag hela lördagen med värd och påhälsande vä(rd|n)inna, båda ur samma skock, promenerandes kors och tvärs i de omgivande, mycket varierade och färgstarka kvarteren runt omkring. Arkitektur, smak och bebyggelse är fantastiskt varierande här -- allt från dystopiska framtidsborgar Skynet skulle varit stolt över att ha uppfunnits i, över häxhus, till små strandbostadsliknande minihus, alltsammans inträngt på några ynka kvarter högt över omgivningen uppe på Hill Street, eventuellt stadens brantaste gata. Det är intressant hjärngympa lika mycket som kroppslig att gå i trettio graders uppåtlut och se parkerade bilar i sidlut sticka upp ur marken i en vinkel intill hus och vägdetaljer som skjuter upp i en annan -- och så plötsligt korsar man en väg som är perfekt horisontell, och sedan vidare uppförs i 30 graders lutning igen.

Och nu har det blivit dags att knata in på jobbet -- på återseende! :)

Senior

2010-07-22T06:50:00.000+02:00

Somliga saker händer så sakta att man inte lägger märke till dem.

Vi intervjuade en kandidat till utvecklingschef idag på jobbet, och litet så där i förbifarten, nämnde min kollega David att det lilla team utvecklare vi utgör, är ganska väl etablerade (hur sjutton översätter man bäst "senior", tro?) i våra respektive kompetenser. Vilket väl inte är helt förvånande i sig, men det är någonting jag inte riktigt tänkt på. Jag har alltid omgett mig med en såpass rik samling ännu mer erfarna hackurs, att det inte riktigt slagit mig hurpass långt, djupt och brett jag själv tagit mig.

Under de senaste tjugo åren.

Vilket inte heller riktigt slagit mig. :-) Hur länge jag påtat med programmering, med mera, med andra ord. Jag fick en annan liten vift av det igår kväll, när jag förnöjt tog till mig nyheten att Apple för några dagar sedan gjorde det mesta av MacPaint och QuickDraw, roten till succén från den ursprungliga mac-datorn, som open source, nu 26 år senare.

Jag tankade hem det på några sekunder, och nosade omkring litet i dem; högst välstrukturerad, prydlig motorola 68k-assembler som Bill Atkinson skrivit, och, i fallet MacPaint, en stump pascal-liknande högnivåkod ovanpå alltsammans som snörde ihop verktygslådan till ett interaktivt program. En trevlig prick, för övrigt -- som sadlat om till naturfotograf, sedan dess. Jag har träffat honom, och köpt hans fina vykortsapplikation till iPhone, som låter mig skicka oerhört prydliga vykort från hans eller mitt eget galleri, vart jag vill i världen. Rekommenderas (sök på hans namn i äppelfären, den som vill prova).

De senaste veckorna har jag till och med känt mig litet som den tekniska grundaren i mitt företag jag på pappret varit sedan flera år, efter att vi stökat om litet, skaffat oss företagspresident (titlar är roligt :-), med mera. Det har mynnat i att jag engagerat mig mycket mer i strategiska beslut, av olika slag, och brytt mig litet mer om riktning, budskap och presentation -- och plitat litet fler mail i sådana frågor, i stället för att rycka på axlarna och låta mer ledningsaktiga jeppar pyssla med sådant utan infall från mitt håll. Det har varit ganska kul omväxling, och höjt en del gillande ögonbryn nyligen.

Mer än halva tiden jag jobbat i teknik-startup, har det känts mer som en helt vanlig, rätt sömnig, arbetsplats, men sedan vi bytte ledare, har vi tuffat på i mycket mer experimentell anda. Det är riktigt roligt. :-) Och jag har börjat behöva (samt velat) lära mig mycket mer nyheter nyligen än på flera år, vilket också är rätt kul. Teknik av olika slag som luktar gott, dessutom, inte bara hur man späker riktigt rangliga webläsare att bete sig som om de inte vore rostiga.

Men vi har fortfarande inte fått fatt på någon bra designer. Det är lurigt att hitta sådana här; de tar slut så fort. Vill någon händelsevis flytta hitåt? Det är soligt, varmt och skönt, större delen av året. Somrarna är bara litet mindre somriga, såtillvida att de, på sydliga breddgraders vis, utmärker sig genom att solen går ned redan före klockan nio på kvällen. Men även om det här årets sommar är en av de fem kallaste de senaste 40 åren i den här trakten, klarar man sig bra även efter solnedgången utan jacka; jag har knatat hem från tåget i T-shirt eller långärmat i alla fall de senaste två-tre månaderna, tror jag.

Radering

2010-06-08T10:48:00.002+02:00

Jag provade just Rapportive, ett småtrevligt och gratis litet hack för google mail, som byter ut annonslisten i högerkant mot en liten infovy med webtillgänglig information om författaren till det brev man kikar på -- närmare bestämt -- personen vars epostadress figurerar i From-fältet till det (något av de) brev man kikar på -- eller dito vars epostadress man just fört muspekaren över. Ofta hittar den ingenting, och stör inte nämnvärt (i synnerhet inte jämfört med den svada obehagligt riktad reklam från google som relaterar till brevinnehållet), och ibland visar den en liten bild av författaren, en eller flera länkar till personens profil på diverse websiter (LinkedIn, Facebook och dylikt), och/eller personens hemvist, yrke med mera.

I mitt fall visade den ett nästan korrekt namn (o i stället för ö), en korrekt nuna från Gravatar, en näst intill korrekt hemvist (San Francisco), en helt korrekt jobbtitel (troligen från LinkedIn), och en drös websiter jag förmodligen hade registrerat mig på med min gmail-adress någon gång: LinkedIn, Facebook, Flickr, MySpace, Friendster, Bebo och Hi5. Jag hade en period (förmodligen kring 2005 plus/minus några år) då jag bedrev litet hobby-research i sociala webtjänster (och i synnerhet de fenomen som deras mekanismer, presentation, finesser, brist på finesser, med mera, ger upphov till), och det kom aldrig för mig att säga upp någon tjänst jag registrerat mig till. De flesta av länkarna var förmodligen mycket riktigt profiler jag skapat någon gång, sånär som på Facebook-länken, som pekade på någon namne.

Jag beslöt mig för att städa bort i princip allihop den grundliga vägen; logga in, hitta avregistreringslänken och klicka den, efter att först ha letat rätt på epost-adressfältet och, om möjligt, ändrat den till minepostadress+websitens-domännamn@gmail.com, om websiten var kompetent nog att acceptera det, och därefter radera kontot. Det tål sägas att det är en alldeles ypperlig, och på tok för illa känd finess i epost att du kan ändra din epostadress på det viset, för att på så vis skapa dig unika epostadresser som når fram till dig, och dessutom ger dig en hint om adresskällan.

Det är tyvärr alldeles för vanligt att inkompetenta websiter vägrar acceptera epostadresser med plustecken i sig, dock, och för att kanske göra världen en liten smula bättre, passade jag på att berätta för siteägarna att jag avregistrerade mig för att deras site inte accepterade plustecknet i min epostadress (för de websiter som inte gjorde det, varhelst det fanns ett fritextfält för återkoppling).

Sedan bad jag Rapportive glömma bort alltsammans utom LinkedIn, vilket de glatt gjorde. På litet sikt ska jag nog följa Fredriks exempel och göra så mycket sorti från Facebook som möjligt är (till skillnad från dem var det ingen i min lista som verkade bedriva skurkaktig låtsasradering, med en massa krumbukter och försök att vägra min begäran om att utträda), men efter att jag nyligen gjorde ett svep genom mina data där och raderade allt jag inte skulle posta var som helst på webben, för någon vecka sedan. En titt på den här fina visualiseringen över hur information man en gång i tiden delgav siten med tiden gjorts allt mer publik, under återkommande revisioner av deras policies, är väldigt instruktiv om hur många miljoner människor som bereds åtkomst till allting man gör där; klicka på den fina grafen för att se hur dels facebookpopulationen växer med tiden, dels hur stora delar av den som kommer åt ens diverse olika data. (Den radiella skalan är logaritmisk, så de yttre skikten för i år representerar 400 miljoner facebookanvändare respektive 1.8 miljarder internetanvändare.)

Fredagens förvånansvärt neutrala, sansade, korrekta och läsvärda artikel FRA gör inte det du tror står IDG för. Litet synd att den inte dök upp när FRA-debatten lågade på som bäst. (Även om jag är glad över att fjärde statsmakten såg till att gå hårt åt luddigheterna som föreslagits om att allsköns myndigheter skulle kunna beredas tillgång till material som filtrerats fram med de här metoderna, vilket den här artikeln helt förbigick.)

Plötsliga förändringar

2010-05-29T09:09:00.003+02:00

Veckan som gått (räknat från förra onsdagen till i onsdags, närmare bestämt :-) tillbragte jag i Berkeley tillsammans med Katla, jobbandes på distans, liksom flertalet av mina medarbetare brukat göra i allmänhet. Från jobbsynpunkt, har hela sistonet varit en smula på sniskan, med början kvällen den elfte -- då min första medarbetare delgav (i hjärtligare, om än inte fullt så pillemariska ordalag) att han lyckats såpass bra med att anställa medarbetare att täcka upp de delar av vår verksamhet som vi tekniker tittar i november kring (marknadsföring och marknadsstrategiska spörsmål) det senaste halvåret -- att företagsledningen, inte utan fog, konstaterat att han själv inte längre fyllde någon funktion i företaget. Med omedelbar verkan, deras välsignelse och goda vitsord och ingångar till fortsatta jobbsökerier i ryggen, samt ett hyggligt avgångsvederlag, lämnade han företaget, och idag hörde vi att han fått napp på något annat litet företag i trakten -- så allt väl där, tror jag.

Det kom litet plötsligt; första reaktionen var emotionell förvåning och ett slags "men så kan det väl ändå inte vara?" -- men redan vid andra tanken möttes det upp av ett rent intellektuellt konstaterande att det faktiskt var precis så det låg till. Han fyllde sedan några veckor sedan, då vi fick en företagspresident (fin titel :-), mer av en bekvämlighetsfunktion, och var mer utfasad än infasad -- och vid minnet av någon episod från blott veckan dessförinnan, då jag haft en trängande känsla av att ha lagt energi på att ta rätt på någon arbetsuppgift åt honom som kunde matcha hans kompetenser (i brist på att han just då hittat någon själv, och i stället råkat börja ligga andra till last), var det glasklart att det var precis så det låg till. En märklig känsla.

Jag har haft litet produktivitetssvacka ända sedan dess, och liksom varit litet vilse, delvis förmodligen för att en annan kollega, samma kväll, meddelades att hans far höll på att gå under hemma i Taiwan. Så plötsligt halverades vår lilla teknikkvartett, bara så där. David tycks ha reagerat ungefär motsatt, dock, så vi har tuffat på i ungefär vanlig takt ända sedan dess, och gjort en massa bra saker i alla fall, och förmodligen har jag uträttat en smula mer än jag riktigt ser själv.

Och nu i onsdags, spirade en annan idé upp ur askan, som med ens fick den litet sömnigt metodiska arbetsvardag vi tuffat på i mer eller mindre likadant, två år i sträck (vilket är stick i stäv med hur små teknikstartups brukar fungera), att likna något långt mer kaotiskt tvärkast åt sidan, det vill säga mer som ett teknikstartup brukar bete sig, i synnerhet när det inte hittat sin starka nisch än, vilket jag tror stämmer in bra på oss. Tänk om vi skulle göra som så, att vi slänger ut cirka nittio procent av all kod vi byggt upp, och närmare hundra procent av vår funktionalitet, och nischar om oss till att ge andra utvecklare inkomster i stället för att sikta på att bygga något som du och jag vore intresserade av?

Vår president var ganska exalterad, och kanske med rätta; om spekulationerna pekade rätt, och de förtjusta små siffrorna som också prunkade förtjust i sviterna av hans funderingar, kunde det vara en fantastisk plan. Någon slags motsvarande förtjusning på teknikfronten grep också mig -- kasta bort och skära ned är bland det bästa som finns för en programmerare. David såg en smula mer måttligt förtjust ut, med en viss sentimental affinitet för en del av de kreationer vi närt under åren, men strävade på intet sätt emot, han heller.

Och efter litet mer klurande och övervägande av vart det hela skulle kunna bära vidare, kom jag på ett helt litet knippe trevliga idéer om hur det skulle kunna förändra hur jag själv jobbar, från ett sömnigt, och uppriktigt sagt tämligen oengagerat idag, till ett i morgon, där jag klivit halvvägs tillbaka till det öppna hobbysysslande jag en gång ägnade mig åt på fritiden, för en bredare allmänhet. Jag tror min gamle medarbetares avgång kapade en hel hög bojstenar kring metodik och gammalekonomiskt tänkeri i oss allihop, för den sortens tänkande har mer eller mindre varit helt bortblåst från all strategisk verksamhet tills nu. Och såvitt jag ser det, är det plötsligt rentav sannolikt att jag kommer stå med ena foten i open source igen -- på arbetstid, rentav -- och sponsra världen med att förbättra fri mjukvara, på sätt som råkar gynna vad vårt företag vill hitta på med.

Nå, efter att jag varit borta i en vecka och till slut knatat upp för trappan till min ytterdörr, konstaterar jag att min hyresvärd har varit i farten igen -- det nedre självlåsande låset som dessutom är så meckigt att låsa upp att jag själv låter bli det (vilket också gör det till en utmärkt indikator på att min hyresvärd har hittat på något, eftersom de, amerikaner som de är, är jätteförtjusta i låsmekanismer de kan låsa sig själva ute med) var låst. Några minuter senare, och med en rätt stor dos nyfikenhet över vad det kan tänkas vara den här gången (senast, installerade de rökdetektorer i båda sovrummen), och befarandes att det förmodligen inte var att laga den de senaste månaderna mycket långsamt, men för jämnan spolande klosetten, fick jag upp låset, och gick in på upptäcksfärd. Allting såg synnerligen normalt och orört ut.

Tills jag kom in i badrummet, där den fåniga jätteamerikanska toaletten (ett slags enormt porslinsakvarium för avföringsskåderi och fem-sex liter vatten) plötsligt kastats ut och ersatts av en gentil snålspolande australiensisk variant, som nästan kunde tas miste på för en svensk; separata spollägen för små och stora naturbehov, krökt vattenlås för mer diskret temporärförvaring av före detta fast föda, och en förunderligt generös och ljuvt öronsmekande tystnad, när spolningsmekanismen ligger i träda, som dessa gör i allmänhet. Fortfarande med dimensioner som med besked tillåter en elefant att sitta på den utan att oroa sig för porslinskap, men det är tänkbart att det här landet gör bäst i att ha den sortens marginaler för attiraljer specifikt avsedda att sittas på.

Varde toalett! Och det blev så.

The Enchanted Broccoli Forest

2010-05-19T10:41:00.002+02:00

I lördags följde jag med Katla på en liten minikonsert hon orglade till i en kyrka i Palo Alto. Jag är högst förtjust i kontrasten mellan liten, liten Katla och stor, stor orgel, och i synnerhet den första avsnittet av det Mendelssohn-stycke hon framförde var klart mäktigt. Det var ett rätt blandat program med en rätt blandad skock organister från trakten, jag, någon kyrkoherde eller dylikt, och inte så många andra alls i kyrkan; deras PR-känsla sträckte sig inte längre än att annonsera det på sin egen hemsida, så det blev på något vis ännu mycket mer ljud per person i det mycket rymliga kyrkorummet. Jag vet inte om jag bondade bättre med hennes parti av jäviga skäl, men det var en skön känsla att försvinna iväg bland de mäktiga tonerna, så länge de varade. Orglar är ena bra djur.

Efter det åt vi litet sushi, tog en fika och beslöt oss för att turista litet på Stanford och titta på studenter samt ett parti karta som verkade intressant: dels för att det skulle ligga en sjö med ett båthus där, dels för att Google strax intill desamma noterat "Narnia" och "The Enchanted Broccoli Forest". Bådadera såg konceptuellt omistliga ut, och vi navigerade oss förtjust dit. Narnia var något av en besvikelse; ett kyffe till studentinhysning som lika gott kunde ha varit ett parti av modernare delen av StudentRyd eller LiU. (Innan kvällen var helt över, fann Katla en studentska som bytte om från blå till violett BH, vilket enligt samma källa mildrade besvikelsen en smula.) Yahoos karta menade att byggnaden hette "Narnia Hall", vilket ju genast ser nästan lika tråkigt ut som i verkligheten. The Enchanted Broccoli Forest kan tänkas ha varit huset nästgårds, som dock må kunna anses ligga mitt i en förtrollad broccoliskog -- i synnerhet om man rökt på litet, spekulerade vi.

Så mycket sjö var det inte kvar intill dock; det allra mesta hade den globala uppvärmningen ätit upp, och i stället var det ett stort tistelhål med en liten promenad/cykel-stig runtom, som dessutom hade fräckheten att gena över det lilla sundet i ena änden av sjön. Vi var inte ogina dock; mörkret hade hunnit falla vid det laget, och det var rätt skönt att vara i den ände av sjön där vare sig juriststudenter eller andra studenter hade fest för att fira eller glömma finals week, som förmodligen just tagit slut.

Veckan som gått har jag lekt en del med spelet Portal från Valve, som just dykt upp i macversion som fram till den 24:e (om jag minns rätt) gratis kan laddas hem från via Steam, vilket även det förut inte brukat finnas till mac. Gratiserbjudandet är nog ett bra sätt att få folk att bry sig, och Portal är ett rätt kul, och synnerligen humoristiskt pusselspel där man lallar omkring med en mojt som projicerar titthål på väggar, som man sedan kan promenera in genom (eller hoppa) för att ta sig från A till B. Ett vansinnigt enkelt koncept som tagits till fantastiska nivåer, med superb närvarokänsla.

Förmodligen blev det litet väl mycket Portal, för de vita väggarna i min lägenhet har börjat se ut som om de är till för att projicera portaler på, så jag till exempel kan sträcka ena armen genom väggen till kylskåpet ute i köket, eller så. På de senare banorna finns det några actionmoment med, och när jag sent framåt kvällen knatade över till Safeway för att kompletteringshandla litet frukost inför i morgon hoppade jag till litet när ett plötsligt välbekant ljud signalerade att "nu sätter gräsbevattnigen igång!". Ett plötsligt ljud så där som jag vant mig vid att veta vad det betyder, men som nu fick mer karaktär av ett plötsligt ljud som betyder någonting, och en slags vana i kroppen av att plötsliga förändringar i omgivningen är bra att reagera på lika plötsligt. Jag överlevde ehuru både grönskebevattningen kring Safeways parkeringsplats och bilstråkspassagen mellan mitt hus och affären, hel och torr, och beslöt mig för att det fick vara bra så för idag.

Och ni som undrar om hur den förtrollade broccoliskogen ser ut, tag en titt med google images. Japp, det finns ett veganrecept på samma tema. Ju skogigare, dess mer likt det lilla oförvägna parti Stanford vi skådade.

Positiva förebilder

2010-02-08T00:20:00.002+01:00

Jag fick väderkorn på Elin Grelsson för en tid sedan, efter ett tips från en kär väninna, och noten "Boven i det feministiska dramat kallas skuld och skam" hamnade på läskö i förbifarten. Jag började just påta på en liten apropå på den noten, men insåg att det här gjorde sig bättre under egen rubrik, än som ett ordrikt påhäng:

Jag känner igen bovarna skuld och skam -- och har själv hittat en hel del andra med. Vi omges av för få positiva ideal att kopiera och på tok för många Icke, Fy och Undvik, framförallt. Enligt min tro är det rätt lönlöst att försöka programmera sig baklänges, det vill säga i termer som "fastna inte i kvinnofällor, skäms inte över din vikt, bli inte utsatt för X, utsätt inte andra för X, bryt inte dina ideal, skäms inte för att du inte lever upp till dina ideal" -- och så vidare.

Vi behöver positiva förebilder -- att promiskuöst kopiera från, imitera och remixa, till att bygga våra egna ideal och drömliv, åt oss själva och åt varandra. Det är lönlöst att bekämpa någonting man ogillar med förbud, förmaningar, skam- och skuld-beläggning, pekande och höttande. De verktygen är effektiva i kontrollstrukturer som låser folk inne i repressiva, destruktiva självbildsinlåsande fängelser, mönster, negativ självsuggestion och så vidare. Användbart för parasiterande influenser, men skadligt för individen.

Sedan jag började laga mina egna inpyrda föreställningar (litet ironiskt nog skapade med gott om källor som vilt kallade sig feminism, och genant nog därigenom passerade litet obemärkt över mina trösklar för kritiskt tänkande) om manligt våld mot kvinnor, och en hel faslig massa skit jag var livrädd för att reproducera i egenskap av att blott vara man -- har det gått upp för mig hur sakta jag tog mig ungefär ingestans, genom att sikta bort från, och på att inte göra ditt eller datt. Under tio år rantade jag runt i en liten cirkel av (tillräckligt) vadderad (för att jag inte skulle känna igen den som) rädsla, som mest gick ut på att inte ta ut svängarna, för att ingen skulle få för stor chans att bestämma sig för att vara kränkt, sårad av eller på mig, och så vidare.

Det var inte förrän jag fick fotfäste i en miljö full av budskap om vad och hur man gör i stället, som jag på riktigt hittade riktiga verktyg att bygga upp någonting jag ville ha, som håller och fungerar, som inte brakar in i destruktiva eller begränsande roller, beteenden, mönster eller dylikt, utan som fyller upp tankarna med goda förebilder, goda uppsåt, fritt kopierbara och allmänt gynnsamma perspektiv, sätt att bemöta, lyssna, se, höra, lämna plats åt, ge kärlek till, och så vidare, utan förankring i någon slags roll som handlar om att leva upp till någonting eller att hela tiden tolkas ihjäl av andra.

För egen del, hittade jag (och återvänder fortfarande till) allt det där i the Human Awareness Institute's workshops om kärlek, intimitet och sexualitet, i mitt fall på amerikanska västkusten. De finns litet varstans i världen, närmast Sverige i England och Tyskland (det är tydligen litet billigare och har något bättre mat här, men samma innehåll, agenda och ledare).

Jag tänker aldrig mer lyssna på någon som far omkring och predikar "du skall icke". Det är precis den sorts icke-konstruktiva oförädlade smörja som ger folk mentala bilder att fästa sina perspektiv och förankra sin världsbild i samt internalisera precis den sorts skit vederbörande förmodligen fått för sig motverka. Det fungerar inte så. Inte när jag gör det heller, om du skulle snava på någon sådan dret här, för den delen. Visst är det väl menat -- tänk om någon kan undvika fällorna jag fastnade i, genom att ta till sig mina erfarenheter -- men det riktiga jobbet går inte att munsbitsförpacka så där.

Det behövs antingen en ordentlig, högupplöst och intensiv djupdykning, som under en helgs HAI-workshop (inte för inte, brukar det halvt allvarligt skämtas om att en weekend HAI motsvarar sex månader terapi), eller kontinuerlig exponering för någon god förebild som modellerar alla möjliga bra saker att ta intryck av och internalisera, i alla möjliga sammanhang.

Kan du välja, välj bådadera! :-)

Liv Strömquist

2009-12-18T12:19:00.002+01:00

Jag sitter just på biblioteket i Linköping och läser Einsteins Fru, i brist på Hundra Procent Fett, som jag egentligen tänkt hugga (hint: den är alltid utlånad av en anledning, som det heter i USA:nien, där jag brukar bo när mina vänner inte skaffar doktorshattar, det är jul eller nyår). Att det fick bli Einsteins Fru i stället gör emellertid ingenting alls, för den tycks ha samma storslagenhet, den, och som bonus visste jag inte ens att den fanns förrän när jag sökte efter lockande alternativ (en Jan Stenmark ligger orörd bredvid, likaså Tintin i Sovjet, som såg intressant ut mest av nyfikenhet på vad Katya månde ha för bild av den).

Jag har a vista-översatt allt mer på sistone för mina närmaste där borta -- Viba Fembas "en bit lök" härom dagen, Tove Janssons "vem ska trösta knyttet" härom veckan, och Liv Strömkvist är alldeles för bra för att inte delas med av med, känns det som. Kultur och vettiga idéer och perspektiv har existens- och spridningsberättigande, när allt kommer omkring. Jag undrar vad som är bästa sätt att ta sig an sådana uppslag. Vi har en massa mossig copyright-rigor-mortis och lagstiftning plus lobbyism- och advokatarméer å ena sidan, och den laglösa rättvisans princip å den andra (jag förevisade Karl-Bertil Johnssons julafton för Katya i måndags med, till storartad glädje likaså -- och begreppet kom upp nu mer för att det lät bra i sammanhanget än för att jag ser Strömquists förlag som någon slags utsugarorganisation att stjäla från, även om de råkar vara det -- hela retoriken kring monopolisering av kontroll och inlåsning av kultur är idiotisk och föråldrad). Det vore roligt om det kunde ta litet fyr i Livs tankar internationellt, när allt kommer omkring -- hon karikerar skickligt Kristendom och högt hyllade karaktärer som Sting, Elvis Presley och, förstås, Einstein, vilket med lätthet borde gå hem även i en större ankdamm än vår.

Men nu förtjust tillbaka till husa/musa-komplexet, för litet mer storartat klarspråk om dumheterna under de genanta partiella yttringar all könsdebattretorik i media brukar handla om. Allt det här är helt utsökt -- jag borde nog skaffa mig litet böcker att ta med tillbaka innan jag far i västerled igen i Januari.

Hej, Sverige!

2009-12-06T18:59:00.000+01:00

Den 16:e december till 6:e januari åker jag på Sverigeturné! ^_^

Det visade sig bra att jag drog ut något evinnerligt på tiden med att få fatt på biljetter (det kändes väldigt komplicerat att samboka min och A:s resa så vi hamnade på samma plan de rutter vi far tillsammans -- hon följer med mig tillbaka och hälsar på i en månad här) -- för rätt vad det var blev jag inbjuden på middag när Sigge blir med hatt. Doktor Sigge, på min ära! :-)

Det är kul att se vad ens närmaste vänner gör för att klättra upp på en behaglig avsats i livet där de trivs bra. Martin hälsar på här litet då och då på affärsresor. Vi åt middag tillsammans på någon halvdyr fransk (nåja) restaurang inne i San Francisco härom kvällen, och berättade att han bytt titel nyligen till produktchef för Opera Mini och Opera Mobile, och var på väg att hålla till i Oslo rätt mycket ett tag, medan han tar tag i saker. Fredrik har adopterat in sig i en liten familj, och piper då och då något glatt eller intressant om världsenergipolitik, och själv har jag hittat mig en liten självvald sfär av nära hackers, vänner och bekanta i en nördtät och känslopjunkvänlig avkrok av Kalifornien, där jag leker med kul teknik kring webläsare, och då och då dras in i dylika events -- närmast, ett litet besök hos Google på onsdag som Aaron bjöd in mig och ett par andra nördar till personligen -- kul! Releasepartyn här är inte så värst glamourösa, men oftast desto roligare.

Taiko vid ett tempel nästdörrs

2009-07-24T12:29:00.003+02:00

I lördags fick jag upp ögonen för att granngården inte alls är en kristen skepparkyrka, som jag fått för mig. Kristna kyrkor av precis alla slag gödslar den här trakten (i synnerhet Menlo Park, där jag jobbar -- jag tror jag passerar tre-fyra styckan bara på kvartspromenaden mellan tåget och jobbet varje morgon, litet beroende på vilken väg jag går), och det sitter något på huvudbyggnaden som är misstänkt likt ratten på klassiska fartyg. O, så fel jag hade. :-) Det är ett buddhistiskt tempelområde! :-D

Och den här helgen firades Obon (Japans version av el dia de los muertos, ungefär), med öppet hus, basar och allt möjligt festligt. Bland de absoluta höjdpunkterna, från min synvinkel, var Taiko -- kanske dussinet japanska trummor, samt några gäng japaner och japanskor som höll några framträdanden med desamma. Jag har en smula svårt att klassificera det, men någonstans i korselden mellan rytmik, musik, dans, koreografi, glädje, stridskonst och jädrar-anamma, uppstår något synnerligen magiskt. Och det är inte så där mansinriktat, som det känns i väst: de här trumtrupperna kändes helt könsneutrala och jämnt fördelade, vilket redan det var jättefräckt.

Föreställ er tre rader av fyra stora vinfatstrummor med ett stycke ko fastnitade i vardera ändan som trumskinn, under en gassande sol. Lägg till en skock ninjas, som perfekt koordinerat dansar omkring bland trummorna och framför en mindre orkestersvit tillsammans, med trumpinnar som inte bara framkallar ljudet, utan också är tjusigt svingade i ambitiösa krusiduller. Det är liksom inte nog att det låter fantastiskt och får fötterna att dras in i arrangemanget när man upplever det -- givetvis ska det också se väldigt medryckande och stiligt ut. Till och med de små knattarna som var med i de första numren hade drill på trumpinnemanget.

För att göra det litet roligare, tjoar och småtjuter de litet då och då, liksom för att peppa varann, bonda, eller kanske gläfsa en smula i ren showglädje. För mig, som just inte sett något sådant här förr, var det litet extra tufft att tjejerna om något, kändes mer effektfulla på den fronten, men jag är övertygad om att det var precis lika mycket tjej-stridsyl som pojk-stridsyl i alltsammans. Tyvärr gör vare sig min beskrivning eller ljudinspelning dem någon rätta -- bådadera bommar de visuella delarna, och tydligen klipper min telefon-mic det bästa bångandet så det låter mer som sunkiga spruckna högtalare. Taiko bör definitivt upplevas snarare än köpas i musikformat; minst 75% går förlorat när allt utom ljudet extraherats.

Fast jag kunde inte låta bli att ge mig in i iTunes och köpa vad Taiko jag kunde hitta, likafullt. Jag tror att San José Taiko kan ha överlappning med de som framträdde i söndags (jag bommade lördagens framträdanden). Det var rätt många element gemensamma med den här inspelningen från något event, ett par år tidigare.

Om det är samma trupp, har de, om något, blivit ännu vassare sedan dess. Mums!

Språk och tänkande

2009-06-21T09:33:00.002+02:00

Season flyttade ut strax före lunch idag. Jag kommer med största sannolikhet gräva ned mig i en väldig massa intellektuellt intressanta saker någon tid framöver.

Jag läste just en not av Jon Udell om en liten folkgrupp i Amazonas som hade evidensbaserade verbformer (förstahandsinformation -- jag såg -- som en ändelse, andrahandsinformation -- X berättade -- som en annan, härledd kunskap -- jag drar slutsatsen att -- en tredje), följde länken till den längre presentationen om detta folk, deras språk och kultur, och sedan började en hel massa intressanta tankar frodas i huvudet på mig.

Att börja tala i explicita termer av vad man har för fog för ett påstående, så fort man säger något, hade tydligen (och här skulle jag använda en verbform som indikerade "Jon Udell skrev", eller kanske "jag drog slutsatsen att", för källan går inte på djupet av denna ack så intressanta detalj) fått denne missionär att lämna sin tro. Det blir liksom litet tjatigt och nednötande att prata om vem Jesus var och vad han gjorde, när varje enskilt påstående förankras i att det inte har någon verifierbar källa.

Att språk formar hur vi tänker, och att hur vi tänker också skildras i och återspeglas av hur och vad vi kommunicerar, är sannolikt ingen nyhet för flertalet som läser det här. (Den skarptänkte noterar kanske att även om den där meningen är ett påstående, faller dess tes litet retoriskt sett litet utanför mönstret genom att underförstå sig såsom en sanning. Varför nu jag reflekterar över det.)

Det som slog mig, så där hux flux, var implikationerna om vi skulle införa nya språkliga verktyg i vårt eget språk.

Detta efter, humoristiskt nog, åratals fascinerade studier av vilken enorm hävstång språkliga förbättringar utgör inom programmering. Alldeles nyligen, specifikt, i mitt fall, hur man i vissa avancerade språk med deras typiska utvecklingsmetodik programmerar abstraktionsmässigt nedifrån och upp (man förändrar språket, steg för steg, tills det har blivit ett precisionsverktyg för att tala i termer av och lösa det problem man greppas med -- det vill säga, man flyttar språket närmare problemet), i stället för uppifrån och ned (helt vanlig söndra och härska-teknik -- att bryta ned ett problem i mindre delproblem om och om igen, tills de är så små atomer att man lätt prickar av dem ett efter ett -- eller att flytta problemet närmare språket, för att fullfölja jämförelsen ovan). Det kanske inte är av så jättestort intresse för min läsekrets här, men en artikel jag läste härom dagen exemplifierade ganska fint nedifrån-och-upp-design genom att flytta språket (Arc) närmare problemdomänen "läsa dataformatet JSON". Jag är förstås inte rätt person att föreslå, men jag tror att även icke-programmerare kan kika litet på sista sidan och uttyda i alla fall litet grand av vad som pågår, efter att språket har manglats om till att korthugget beskriva vad som händer på hög nivå med engelska.

Det här sättet att anpassa språket till att bli ett bättre verktyg att uttrycka handling med är också att göra det till ett bättre verktyg att tänka med. Ett sätt att få språkligt stöd att se vilka hål som behöver fyllas i, till exempel, undvika logiska fallgropar, missinformation och störningar, kapa bort skrymmande överskottsredundans (ja, det är roligt att bygga självexemplifierande ord ;-), och en hel massa annat. Och i programmering, om man är lycklig nog att arbeta i en miljö som tillämpar den här metoden, gör man det alltså genom att flytta problemet och problemdomänen närmare språket programmeraren tänker och talar.

Om vi som helt vanliga människor i stället börjar bygga om vårt språk, till att hjälpa oss att bli bättre tänkare -- det vill säga precis tvärt emot 1984 -- skapar vi fantastiska förutsättningar för att faktiskt fortsätta skjuta i höjden intellektuellt. Om mänskliga språk i minsta grad följer samma kapacitetskurva att kunna ge sig i kast med knepigare utmaningar som programmeringsspråk, vilket inte skulle förvåna mig (det skulle dock förvåna mig om det inte var ungefär så), har vi någonstans mellan en faktor tio och hundra att vinna i tankeskärpa och överblickbarhet att hämta där redan utan (kirurgiska) hjärnmodifikationer, enligt mina skattningar. Det råkar bara vara en väldigt excentrisk sak att göra.

Många betraktar mig som litet excentrisk, för att hitta på nya roliga ord det saknas en bra glosa för här och där, eller erodera ett befintligt ord till något jag tycker blir mer pedagogiskt, och då handlar det ändå om rätt obetydliga förändringar som en ny glosa här och där; typiskt något substantiv, verb eller adjektiv. Det jag pratar om är hela syntaktiska och semantiska konstruktioner; att införa automatiska källhänvisningar, obestämdhetsmarkering, uppmärkning av kausalitet, samvariation, anti-dito, och så vidare; att ta in en massa överlagrade nyanser som troligen typiskt kräver omfattande omstruktureringar och nya grepp. För föga är vunnet så länge vi fortsätter i vårt befintliga språk och tillfogar den här informationen, utan genomgripande strukturella förändringar för att bibehålla spåklig ords- och tidsekonomi. Blir meningar genast dubbelt så långa, kommer vi inte orka till punkt, och sluta tänka halvvägs i stället. Det finns rätt enkla anledningar till att talat språk har ungefär så korta meningar som det har, liksom att skrivet språk lättare urartar till längre meningar, så ofta som för mig.

Mediets begränsningar och icke-begränsningar formar vad som trycks genom det. Påstår Johan, tronandes blott på egen empiri.

Kanske är det min programmerarerfarenhet som vaknar när jag märker med knivskarp skärpa att här segnar tänkandet fast, för att jag saknar (eller det saknas) en vokabulär att uttrycka, typiskt, emotionella ting med -- jag önskar mig rätt ofta långt rikare språkliga verktyg och konceptfloror för såväl vänskap, kärlek och relationer, som kel. Vetskapen om hur mycket gripbarare och mer platsiskt något blir när man byggt dess kommunikativa primitiver först.

Det vore väldigt intressant att forska på vad som vore djupt användbart att bygga in språkligt stöd för i den lingvistiska våtvaran vi programmerat våra huvuden med. Eller, rättare sagt, våra anfäder och den kultur vi omgett oss med, programmerat våra huvuden med. Vilket sträcker sig ännu djupare än språk, och vidare in i världsuppfattning, med mera. Men det är en ännu större domän. :-)

Mr. Penumbra's 24 hour book store

2009-06-13T08:15:00.003+02:00

Världen är full av så fantastiska ting. Den här lilla affären i centrala San Francisco (som torde få vilken bibliofil som helst att dregla), till exempel, har just gjort mig oerhört sugen på att börja skriva igen. Noten om den, närmare bestämt -- jag har inte varit inne och kikat själv ännu. Men bara beskrivningen tänder en ordnörds lilla inspirationslåga. Å! :-D

Ortogonala kommunikationskanaler

2009-03-29T05:56:00.002+02:00

Inledande not, som är nödvändig, för att jag skriver här så sällan: i slutet av januari kom jag i kontakt med Season (förnamn, ja), 29, på ett högst intensivt utvecklande plan och på samma frekvens som mig, med förbluffande snarlika djup, perspektiv, värderingar och kapacitet, som mina egna. Vi har provat på att vara sambos i min lilla tvåa sedan Alla hjärtans dag, vilket varit intressant, givande, och, som strax ska visas, ganska utmanande på somliga fronter.

Vi har ett litet knivigt problem som manifesterar ibland, jag och Season, när något vi reagerar med stark laddning till kommer på tapeten, under ett samtal av något slag. När situationen är avspänd, märks det inte, för vi har båda naturlig färdighet i att lyssna och kommunicera vitt, brett, och på många olika plan i många olika dimensioner samtidigt -- men när anspänning tilltar, smalnar vi båda av.

Season talar och lyssnar i budskapskanalen, och tappar greppet om känslokanalen.

Och jag talar och lyssnar i känslokanalen, och tappar greppet om budskapskanalen.

Det här är förstås inte helt praktiskt för oss, för summasystemet är starkt överstyrt: S lägger allt fokus på att uttrycka exakt rätt ord för vad hon vill förmedla, och utstrålar i mängder av ortogonala kanaler stress, agitation, obekvämhet, och, allteftersom, oro, rädsla, panik, konfrontationism med mera som jag reagerar med oro, rädsla, hjälplöshet, och eventuellt så småningom panik till. J lägger ökande fokus på att välja rätt ton, att få ner spänningsnivån, göra klimatet lugnare, tryggare, öppnare, mer tillåtande, lyhört, välkomnande vad som helst utan att ge intryck av att något skulle mötas med dömande, kritik, värderanden, och så vidare -- och tappar precision i exakt vilka ord jag använder i min kommunikation. Och S, i sin tur, reagerar vilt på en hel del begrepp, paralleller jag drar, och andra kommunikativa verktyg jag försöker tillämpa i förståelsebefrämjande syften, vilket föder ännu mer agitation, ger ett ännu sämre konversationsklimat, och så vidare, i vilket jag själv känner mig tungbunden för att jag noterar att ju mer jag säger, dess mer backlogg och konflikt byggs upp, genom att jag måste välja mina exakta ord med en precision, exakthet och medvetenhet om alla farozoner till en långt högre grad än jag kan under de klimatomständigheterna.

Det vill säga, mitt sätt att kommunicera är anpassat och framevolverat till att möta mina egna exakta behov för att kunna arbeta konstruktivt med problemområdet, under de föreliggande omständigheterna,

Och, förstås, Seasons sätt att kommunicera är anpassat och framevolverat till att möta hennes egna exakta behov för att kunna arbeta konstruktivt med problemområdet, under de föreliggande omständigheterna.

Det är tydligen rentav så fascinerande att det fält hon har studerat flitigt i för att förbättra och slipa sina färdigheter här (som jag just förstod ett inflik på temat, även om jag hoppas ha missförstått det), dessutom dikterar att hon ska utestänga alla försök att lyssna på känslokanalen från sitt medvetande, vilket, om något, garanterar att hon blir blind och döv för mina signaler, medan min egen konflikträdsla och svårighet att hålla huvudet kallt när hon är starkt negativt laddad, gör sitt till för att jag själv ska bli om inte helt blind och döv för orden hon sänders budskap, så i alla fall mycket starkt nedsatt i min förmåga att bilda högre perspektiv och modellera hur hon själv tänker, känner och relaterar till det hon söker förmedla, och vilka inre förutsättningar och utgångspunkter som driver hennes kommunikation och problemuppfattning, vilka nästan undantagslöst är annorlunda mina egna.

En ganska intrikat problemuppställning, med andra ord: mekanismerna är, om inte självutlösande, så definitivt kedjereaktionsbildande, och av de metoder vi försökt oss på är den enda som kännts lovande hittills att ta en del time outs och byta medium eller avstånd till varann. Att skjuta ett ämne framför oss till bättre förutsättningar än pågående konfrontation, är tyvärr ofta till alltid omöjligt: Season behöver closure snabbt; helst på stubben (vilket evolverat fram en rent otrolig tankeskärpa i henne: det är uppriktigt sagt inte klokt hur snabbt och djupt hon arbetar, när det rör ett problem av något slag, som enbart berör henne själv, och där hela arbetsdatamängden därför är i hennes egen adresserbara minnesrymd) -- men när delar av de viktiga pusselbitarna är inlåsta i mig, räcker det förstås inte att kasta oändlig CPU-kraft på problemet: vi är ju trots allt inte ett single-CPU-system eller ens en dubbel-CPU-maskin med delad minnesbuss, utan mer av ett CPU-kluster med separata minnesbussar och med en tvärsgående kommunikationskanal för att korskoppla sinsemellan.

Och det funkar inte riktigt om hon kommunicerar frekvensmodulerat och jag amplitudmodulerat över den kanalen: det blir bara brus i båda ändar.

Och sen kapsejsar vi, eller så. Blå skärm. Guru meditation. Hoppfarallala. :-)

Jag är rätt sugen på att sätta i mig hennes språk och kommunikationsmetod, i hopp om att kunna använda den själv för att möta henne i hennes ände, med hennes egna språk och verktyg (och inte så misslyckat som när jag senast i desperation försökte höfta något som också verkade tvärt emot vad som kommer naturligt för mig, men råkade vara ett tvärtom som bara exploderade ännu mer, och i förlängningen ett tag såg ut att ha skjutit relationen helt i sank, för att hon i princip gick i flyktmod, kastade loss och gav sig av) -- men jag har på känn att det kommer bli en rätt markant utmaning, eftersom jag samtidigt kommer behöva arbeta med mina egna svårigheter att hålla huvudet kallt när någon jag intensivt bryr mig om, befinner sig under hög belastning och inte har ett uns sinnefrid, lugn eller kapacitet över till så tertiära saker som att underlätta för vad kommunikativa handikapp jag själv ännu dras med.

Som det föll sig med episoden som såg så mörk ut, mynnade den i en explosiv fyrverkerikonflikt, som på ett direkt Deus ex machina-liknande sätt tog en fantastisk vändning i hela kärnfrågan i ett slag och under sex helt underbara timmars världsöppnande upptäcksfärd i hela min världsåskådning, tills hon frågade om jag hade någonting att säga, i torsdags kväll, och jag spekulativt, på stället, undrade om jag inte varit inlåst i förnekelsefasen hela veckan som gått (eller, egentligare, de tre dygn som gått).

Vilket plötsligt, också på stället, förklarade precis allt för henne -- denial, not disrespect -- och löste den Gordiska knuten vi trasslat in oss i. När vi rev upp varpen, förändrades hela konversationsdynamiken till en jag kunde arbeta i, och efter det, följde mängder av djupgående förändringar i allt från relationsdynamik till de bekymmer och problem vi tampats som mest med de två månader vi haft tillsammans hittils. Vi har igen rört oss rätt snabbt, sedan dess: i mitten av april, eller tidigare, om vi har tur, flyttar vi in i en trea här i området, som dessutom ligger på andra våningen och har bättre utsikt, mindre insikt, en ljuvlig balkong, och ännu mysigare trappa ut omgiven av vackra trädkronor. Men allt det där är rätt stora volymer text, och mitt samtalsminne är gravt fragmenterat, så jag får tyvärr vänta med att nedteckna mer än bråkdelarna ovan, tills jag fått hennes hjälp att reducera det till fristående atomer, molekyler och den slutliga helhetsbilden. I dylikt, är hon i sitt esse.

Eller ett av oräkneligt många, närmare bestämt.

Denna bro avstängd

2009-03-17T19:06:00.002+01:00

Jag blev litet paff av min reaktion när jag just läste om hur E, mitt ex sedan ett par månader, snart ska in för en lång MRI-undersökning. Reaktionen hade ingenting med själva texten eller budskapet att göra, utan var helt baserad på hennes person som sådan, och kom blixtsnabbt vid åsynen av ett par-tre välliknande foton av henne, i samma veva: intensivt ogillande. En mycket o-jag reaktion på i synnerhet någon jag varit partner med -- jag tror inte att jag någonsin förut har känt så för en exflickvän.

Dels har det bara varit något som präglats av konflikt i slutet av en relation två gånger, dels har jag alltid känsloförstått mina flickvänner nog för att begripa deras situation, förutsättningar och känslor nog för att förstå dem i sammanhanget och varför relationen inte hade goda förutsättningar -- och så även här; ingendera parten ville verkligen fortsätta som vi börjat, och det var en enorm lättnad att gå vidare efter att den imploderat med all möjlig bravur. Tänker jag mig tillbaka till hur jag kände just då, minns jag mest att jag själv, i vanlig ordning, konstaterade att jag inte hade någonting emot att återuppta bekantskapen som vänskap, om/när hon själv återhämtat sig till att vilja eller hantera det utan några bekymmer, men att jag inte kunde förbättra någonting för henne genom fortsatt kontakt och insyn i mitt liv just då. Att jag själv hade några ogenomarbetade känslor (säg, aggressioner och smärtor) gentemot henne, kom aldrig ens för mig.

Jag är inte alls säker på att jag vill återetablera någon som helst kontakt med henne igen, som det känns nu. Kanske på litet sikt, som övning eller studie i att förlåta, om andan skulle ligga på åt det hållet, någon gång, men jag dras inte det minsta till att införliva henne i min vänskapskrets igen. Jag har ingenting jag vill ge, dela med, upptäcka av, med, lära, lära av eller göra tillsammans med henne. Det är en oerhört ovanlig känsla för mig, och jag kan inte påminna mig om att ha känt så inför någon människa över huvud taget förr om det så varit någon jag tyckt illa om eller helt saknat kontakt med. Jag har en slags grundidé om att det finns en massa fantastiska saker mer eller mindre upplåsta i precis alla människor överallt, och att det är generellt trevligt när det som är av värde för mig, genom en eller annan process med mer eller mindre involvering av min egen riktade handling och deras egna natur och migtillvända ambitioner, görs mig tillgängligt.

Att energi- och värdebalansen i varje sådan tupel människor i hela världen (och de är många -- några miljarder gånger några miljarder minus en) ger nollutslag i vanliga fall, utan att någon reaktion sker, men ibland får spel och blir enormt explosivt jättemassor, när energikostnaden planar ut mot nollan och värdekurvan skjuter i höjden (gärna rentav såpass att energikostnaden kan ses som negativ, för nettoutgiften), och så en drös människor i ens omgivning och kontaktnät som "bara" är markant plusitiva inslag så där generellt. Visst har jag varit i kontakt med gott om människor som netto kostat mig mer än jag fått tillbaka, och stött på komplikationer där försöken att bereda varann värde eller ens upprätta kommunikation haft så mycket overhead i att kompensera för katastrofala bortfall i mediet eller metoden som sådan -- men aldrig såpass att jag fjärmat mig helt från människan själv.

Jag tycker litet synd om henne, då jag förstår en hel del av hennes övergripande lidanden och djupgående rädslor, och då jag ser ett tydligt mönster hon redan haft i bra många år, och troligen torde sitta fast i tills det förgör henne, eller hon inte orkar försöka längre; det är en starkt självåterkopplande strömfåra med gott om korrigerande sidoprotokoll som har motsatt effekt felrättande koder har -- det vill säga: om något går rätt någonstans, finns redundant beredskap i åtskilliga samverkande system som träder in och underminerar och punkterar det innan det hunnit särskilt långt.

Ännu ett första i att jag tittar in på folk ur ett tragedibejakande sätt, så där; jag brukar bara intressera mig för vägarna ut ur de knepigast tänkbara situationer. Men i det här unika fallet känner jag mig mest liksom stum av fascination över att en människa, eller hennes omständigheter, lyckats upprätta samverkande redundanta rättfelande protokoll för att ge garanterad downtime och kontinuerliga energiförluster. Det är nästan något makabert vackert över det hela. En slags immateriell infernaliskt designad helvetesmaskin.

2009-03-16T18:20:00.000+01:00

Jag försöker komma ihåg / hitta fatt på en väldesignad ergonomisk arbetsstol jag sett i Sverige, men inte för mitt liv kommer ihåg vad den eller designern heter. Det är mer åt en bönestol/-pall än en stol i traditionell mening; principen är att man inte direkt sitter "i" stolen, utan mer att man sitter som på knä (fast mer upprätt -- underbenen vilar inte platt mot marken, utan i vinkel), och att stolen är inkilad som stöd under en, med en kuddklädd hylla för knäna, och en dito mjuk stussbotten, nästan litet åt cykelsadelhållet. Det är väldigt litet stol och väldigt mycket vilsam komfort.

På litet håll syns det inte ens nödvändigtvis att man sitter, än mindre har en stol under sig.

Får jag inga aha!-du-tänker-ju-på-en-<...>, får jag bergis hoppa på min syster, som haft en dylik tingest någon gång.

Min google-karma är låg idag. Fast den som väcktes intresse av titeln på noten, och inte vill gå lottlös härifrån, kan ta en flukt på de andra två stolarna jag klurar över: en Jesse rekommenderar, och Aeron, som jag tror att jag har på jobbet.

Vackra händer

2008-11-09T01:44:00.005+01:00

Sedan AC kastade Hallmarks of felinity på mig för en tid sedan, har jag förtjust plöjt genom katt-serier och sedan i morse också snavat in på moderserien 9, Chickweed Lane. Där frossade jag till på de här händerna i morse, och tänkte genast att den där vill jag ha på väggen. Men inte som någon jämrans inramad sak, nä; hela väggen ska det minsann vara. Ett par av dem, särskilt nedre vänstra, påminner mig om älskling; ett utmärkt litet känsloreferat.

Så jag började mecka med först Delineate / Autotrace, och sen emacs, och en halvdag senare trillar det ut några vektorversioner som borde gå hjälpligt att blåsa upp, och kanske överföra till vägg, med någon kul teknik jag inte luskat ut riktigt än. Hur skulle ni göra?

vackra händer
vackraste händerna
alla händerna
meckvektorversion

Om någon lyckas producera ännu bättre vektorversioner (SVG smakar bäst) av originalet än ovan, kanske med Adobe Illustrator, Corel Draw eller dylikt, blir jag förstås jättetacksam -- de jag råddade ihop här blir inte så tokbra stora som jag helst skulle önska.

Distraktionsfluff

2008-11-07T06:32:00.000+01:00

Det är skitdistraherande, förmodligen egentligen på det bra sättet, att ha en söt liten tjej (någonstans 20-30, skulle jag väl tippa) som sitter i rummet strax intill och hackar på någon ljudeffekt (hastighetsförändrare, tror jag), som hon titt som tätt testar genom att släpa litet med rösten, som någon mentalpatient som sitter och säger "aaaaa" för sig själv, böjd över sin laptop. Och missförstå mig med rätt hormonfilter nu; det är förstås fullkomligt bedårande.

Men inte alltför lätt att fokusera hjärnan på säkerhetsmodeller, initieringsflöden, under-drift-kommunikation, attackvektorer och missmatchade referenser, samt att försöka utreda dem i ett brev till kollegorna. Klart utmanande, faktiskt! Så jag är så där lagom effektiv. Det var lättare att hålla hjärnan smord när det bara var en massa karlar som lekte med ljud, innan de drog in söta flickor i ruljansen med. (Fast inte tillnärmelsevis lika trevligt i magen när skratten kluckar, förstås.)

Smärre jobbförälskelser var jag tråkigt immun med när jag distansarbetade från Linköping, så jag tar väl igen det vid första tillfälle, förefaller det. Håhåjaja. :-)

Det är fortfarande väldigt gott om "första ..."-upplevelser; första skjutsen hem från jobbet igår, med min kinesiske kollega, första cykelturen till jobbet i morse (som lämnade mig med en plaskvåt rygg -- av solsken och cykelglädje), en 20 minuter lång en, eller därikring, och utan alltför mycket trafik, som jag åkte c:a 10; troligen mer åt en kvart, men jag hade nog litet för bråttom idag. En dusch finns på plats, dock, så har jag med mig litet ombyte och handduk, kanske det blir en hygglig morgonrutin, någon gång. I morgon borde jag nog prova tåg fram och tillbaka -- vilket var gårdagens första -- att åka BART och Caltrain från SFO (internationella flygplatsen, där jag droppade av min hyrbil).

Bådadera var förvånansvärt fula utanpå, och tämligen rymliga inuti. Särskilt den första (Bay Area Rapid Transport) var en rolig kontrast till tunnelbanan i Edinburgh; tvärsnittsarean för en vagn måste ha varit mellan dubbelt och tredubbelt den senare, som är en yttepytteliten korv man proppar in människor i (man behöver huka sig när man går in genom dörrarna), mot BART, som tycks dimensionerad efter feta amerikaner, med jättevräkiga säten, fri promenadyta, och svängrum överallt.

Och Caltrain var lika bekvämt, samt två våningar högt -- med betoning på högt. Vagnen närmast San Francisco får man ha med sig cykel i, och ibland ännu en, i mitten av tågsetet någonstans. Det verkar kosta $60 för ett månadskort för en zon, och igen har turfén beströsslat mig med goda val, då jobbet ligger precis i zon 3, och hemma också ligger i zon 3, några stationer bort. Stanford-stationen trafikeras bara vid fotbollsmatcher, proklamerar tidtabellen glatt, och tydligen är fotboll förpassat till lördagar för de matcherna, nationellt söndagar, och, om jag minns rätt, eventuellt måndagar för korpfotboll. Eller något ditåt. Förtäljde min kinesiske kollega. (Ja, jag vet att det inte är fotboll, utan amerikansk dito, men sport som sport, i min värld.)

Tvätta är en sådan där förstaupplevelse jag ännu inte haft, men väl torde få i sinom tid nu -- jag köpte tvättmedel igår, och slogs av det där uppenbara att det förstås inte finns någon 40°-tvätt, 60°-tvätt och 90°-tvätt här; alternativen är "cold", "warm" och "hot". M'kay. Det ger sig säkert. Jag provade ett lokalt tvätteri strax innan jag lämnade tilbaka hyrbilen, för att se om det var precis lika tokbilligt som det var inne i city och vid det lilla hak jag hittade förra året, men riktigt så billigt var det nog inte; jag fick ge uppåt en $-tjuga för säcken jag hade med den här gången, så det blir nog ingen vana, även om cyklatsen dit också är mycket måttlig. (Kanske provar jag den andra som låg nästdörrs med min närmaste thai-restaurang och den söta mexikanska affären först.)

Eventuellt håller jag på att dra på mig en finfin förkylning, så möjligen var det korkat att cykla idag. Fast jag vill prova på allt jag kan; det ska bli litet kul att cykla hem i beckmörkret som håller på att lägga sig så här kvart över fem, och se hur min ficklampa står sig i trafik på vanlig väg (det är cykelfil hela vägen, sånär som på avsnittet mellan Willow Road och Embarcadero Road, som står för kanske på sin höjd en fjärdedel av milen hem). Och jag tål nog en förkylning eller två, när jag lyckades lämna hemlandet just när medeltemperaturen sjönk under tio grader-strecket, där den torde ligga kvar det närmaste halvåret, som trenden såg ut 2008 i alla fall. Här ser det ut att komma att hålla sig över noll, med kurvtopparna i kring 26° mellan juni och september.

Jag undrar litet grand hurpass minimi-/maximi-principen spelar in på det jag tar upp i mina oreringar; hur mycket av allt förtjust skuttande och positiva saker är sådant jag sträcker mig efter som snuttefiltar, för att jag ännu är ur balans, och hur mycket av det står sig alldeles för sig självt, som det är, mer objektivt? Det är kanske inget solklart fall av att spela upp en bild för mig själv som jag intalar mig är sann och dominant, men skulle jag märka om det inte var det?

Jag har förresten hunnit prata svenska två gånger på två dagar också nu; det är en av nissarna i rummet intill som är här varannan vecka (med flickvän borta i LA) som läste D i Linköping, precis som jag, någon gång. Och min charmige och mjuktalte indiske chef-eller-dylikt lyckades stava sig genom "Linköpings Tekniska Högskola", som det står på min skjorta för dagen (efter att dess rygg torkat till), och uttala det tillräckligt begripligt samt mappa det till "Linköping’s technical high-school". Så ére!

Nu gick fluffet på hemlighuset, och det ska bestämt jag med göra.

Timing!

2008-11-05T09:35:00.000+01:00

Wiiiiiiiiiiii!

Wiiiii!

Wiiiiiiiiiiiiiiiii!

Jag fick min fiiiiina ficklampa idag, och i morgon lämnar jag tillbaka hyrbilen. Timingen kunde inte bli mycket bättre än så. Så fort jag kom hem och hittade den vid dörren (min brevlåda är en pytteliten larvig sak infälld i väggen på vägen in), stod det klart att jag måste ut och nattcykla litet för att inviga den -- ta reda på hur den står sig, och så.

Och herrejisses, så mycket ljus det bor i den! På två helt vanliga AA-batterier har man hela vägbanan väl belyst i turboläget, trots att det är beckmörkt utomhus, i ett par timmar, och med det fina fästet är det lätt att kika omkring på saker runt omkring, om man vill. Det är mer bil- eller mc-belysningskänsla än cykellyse men så mycket roligare av den anledningen. Måste skaffa mig en batteriladdare med i morgon, så jag kan ha fyra batterier i rotation med hälften på laddning hemma.

Och jag som log brett åt Fredrik när han just köpt sin; han föreföll lika skuttig som jag när den hade anlänt. :-) Det ÄR kul med leksaker! Litet dyrare och mer lättviktig glädje än att trassla in hjärtat i flickors, men i brist på det, ska vi inte gnöla så mycket. Måste köpa mig stekpannan med, för att ha något som tar vid när glädjechocken över det här lagt sig litet. ^_^

Det är busnära till min Caltrain-station, i alla fall när man sitter på en cykel man stormtrivs på; en till svart, med en mjuk rumpvänlig sadel och litet blandat gojs för vattenflaska, låsblock, matkassar och dylikt, och ett gäng (7?) växlar för att pendla litet bekvämare milen till eller från jobbet, om jag inte tar den på tåget.

Wi!

Sushi!

2008-11-04T07:37:00.000+01:00

*studs!* *studs! *studs!* Glädjefnatt!

Jag har en lokal sushiria, konstaterade jag kort efter att jag knatat omkring parkeringen vid Safeway ett varv, men den var dels stängd, och såg dels rätt trist och harmlös ut, litet grand som lastbilsfiket i Harmånger, som jag har förtjusta barndomsminnen från sjuårsåldern från (vi brukade stanna där ett slag om sportloven för att busschauffören skulle få sin lagstadgade paus i körningen, varvid hela bussen rann ut och socialiserade ett slag mitt i natten -- och detta gentila ställe hade en liten arkadhall, där jag kärade ned mig i Bubble Bobble, som jag sedemera köpte till min Commodore 64 -- någonstans på vägen till att bli den här välartade invånaren i Silicon Valley som litet fascinerat kan tycka att Oj! vad det går :-).

Ett liksom sömndrucket inpyrt ställe att jämföra med ölcafét för de bittraste diversearbetarna i Karl Bertil Johnssons Stockholms slumkvarter, med en gräll neonskylt, intill den trista, lika sunkiga pizzerian nästdörrs, som med ett par tuggummiautomater och ett flipperspel på något sätt spikar fast bilden i nittiotalet, det sista årtiondet arkadspel levde i någon slags välmåga. (Jag provade pizzan igår, och fann den sorglig. Desto roligare var flipperspelet med temat Terminator II, och en stor hudflängd bild av Kaliforniens guvernör ovanför. Och ja, jag finner det fortfarande kungligt festligt att bo i en landsända med snart femtio miljoner människor, under Arnold Schwartznegger. Skål, tamejtusan!)

Men jag hade tagit fel! Eller rätt, om man ser det som att de bästa susheriorna inte sällan är ett litet hål i väggen på något oväntat ställe ingen känner till. Det var en jättestor meny full av mums, och inte bara var utbudet stort: det var gott också, och -- till min förvåning och förtjusning -- tämligen mättande också! Jag hade just konstaterat att det här kommer jag bli väldigt mätt på, när servitrisen dyker upp med fyra bitar sushi till som huset bjöd på, som tydligen var ett slags försök till italiensk sushi. Än en gång lika förvånande -- vitlök, rom (modell orange), någon slags geggapasta inuti, på en liten spegel av teriyakisås -- som gott! Helknäpp, och riktigt juste. Det kommer bli mycket sushi framöver, tror jag bestämt.

Och om en halvtimme tror jag swimming poolen i mitt område stänger för kvällen, och jag är sugen på att prova den innan dess. I morgon ska jag nog försöka göra mig av med hotellrum och bil, för tidigare i eftermiddags plockade jag upp mitt sista bagage från flygplatsen, och igår var jag en sväng till IKEA och köpte mig en madrass. Jag har för all del inget möblemang än, utöver en golvlampa som någon vänlig själ lämnat kvar, men jag har gott om kuddar och sängkläder, i alla fall, och ett litet mått husgeråd, som nog snart ska kompletteras med en Gastrolux-stekpanna jag varit sugen på att ha i åratal, men inte gett mig på att skaffa än. Kanske skulle jag passa på att köpa på mig flera köksgadgets från http://www.activeconcepts.ca/ när jag ändå är igång; med koden gastrolux2008 tycks man få litet rabatt.

Hoppas mitt cykellyse Fredrik tipsade om (en L2D-ficklampa plus cykelfäste) dyker upp med posten snart; det blir tokmörkt om kvällarna, och inte alls så där sent som man är van vid från ett Sverige av samma temperatur och sol-snitt som det är här så här års; även om jag fortfarande är förtjust förbluffad över vanligt inomhusklädsväder utomhus (när det inte spöregnar som idag), och att det är soligt, varmt och ljust över huvud taget, blir jag paff när det tar slut redan före middagsdags. Jag är inte van vid att bo i den här vinkeln mot jordaxeln, helt enkelt. ^_^

Stresskurva

2008-11-01T08:49:00.007+01:00

Nu har jag haft en arbetsvecka också, efter det initiala kaoset att dra igång ruljansen här. Jag hade fått för mig att min stresskurva skulle se ut litet som en vulkan, med en djup krater kring förra torsdagen -- ett par veckors klättrande, under intensifierande packning och tidspress, följt av total avslappning när jag fått iväg allt bohag, tagit mig till Arlanda och lämnat hyrbilen jag fick ta till för att frakta det sista vi inte hunnit packa när Travel Cargo plockade upp hälften av flyttkartongerna i Linköping -- och sen en ny tvärbrant till akut stress att få till allt här, som sakta avtar allteftersom jag blir mer hemvan och får pli på allt mer, iordningställer mågot slags normalliv här och börjar leva det. Riktigt så blev det inte, på den här sidan -- en från Iowa influgen Tanya bistod med att lindra initialtörnen rätt markant -- och är den jag ska tacka för att ha hittat just min nuvarande trivsamma lägenhet.

Fast det blev en liten kollaps då kontraktet väl var signerat i måndags, och hon ville dra vidare att köpa säng precis efteråt. Jag hade tyckt det lät som en bra idé; ju mer gjort innan hon for hem dess bättre, liksom, men när vi knatade omkring på Sears, gick det upp för mig hur totalt slutkörd jag var beträffande att fatta beslut -- kontraktskrivandet hade tydligen ätit upp hela ransonen, och jag mer eller mindre satte mig på tvären och skar ihop. Litet svårt läge att förklara att varma tack för hjälpen och omtanken, men just nu kan jag faktiskt inte göra mer idag; jag har ingen aning om vilken säng jag vill ha, och det känns skitjobbigt att ens tänka på fler utlägg idag, allra minst fyrsiffriga, på saker jag inte hunnit smälta än. Hon tog det rätt hårt, och det syntes tydligt att hennes bild av oss framöver tog sig en klar törn av att jag inte kunde hantera sådant här, i samma handvändning som hon skulle.

Sen for vi tillbaka till hotellet, och kraschade och storgrät litet till, vilket var urbra -- eller jätteläskigt, om man frågar henne. Jag, för min del, stormtrivdes; det är alltid bra att blotta svaghet för sina kära, i min bok, och prata utan så mycket dämpning. Min hemmamiljö, liksom, där jag är stadig och trygg, kan hantera vad som helst och stödja andra som kanske inte är lika stadiga, vare sig jag själv är i eller efter bristningstillstånd, men det var klart i övre regionerna av hennes kapacitetsskala. Men skulle det visa sig att vi inte riktigt kan dela sådant där tillsammans, ser jag långt hellre att det bums uppdagas genom att visa sig, än att smyga runt på tå, livrädda för att upptäcka något sådant, som många långt försiktigare levare gör. Till slut landade vi båda två rätt mjukt, och jag räds inte att hon for illa, som jag annars kunde ha gjort.

Det var rätt mognande att märka hur jobbigt det var att ens prata med henne tills vi kommit till en lugn och trygg plats där jag kunde sätta in henne i detaljerna, hur min krishantering går till, och så vidare (även om jag inte gick in på något större djup i det, för att det redan som det var var mycket för henne att smälta), och insikten att det var bättre att parkera ämnet och lugnt köra hem oss först, även om det var litet tryckt stämning med outtalad animositet hängande omkring oss, ett tillstånd jag skulle ha brutit långt tidigare, om jag inte behövt köra. Emotionell fältmässighet, efter rådande behov och situation. Kanske borde jag precisera för henne så småningom att jag torde ha valt att inte alls krascha, om det funnits fler i motsvarande eller akutare trångmål än jag i omgivningen, men att det var lugna gatan och fritt fram på alla sätt, när det nu bara var jag själv som hade för mycket på min lott, nyinflyttad och spenderad. Fast hon ska också få sin tid att smälta i egen takt; mjukheter som det här, som tar tid för henne men inte mig, på samma sätt som det är precis tvärtom i de världsligare stävstyrandena.

Mia, Fredrik och andra förnamn jag inte ens kan placera, har önskat sig litet bilder av mitt boende -- och som jag faktiskt fotade litet innan jag fick de första flyttlådorna: välkomna till början av ett stort, amerikanskt sjuttiotal! En hel drös bilder dessförinnan dokumenterar litet grand hur den ser ut invändigt. Tyvärr var jag inte skarp nog att kila omkring litet i de utomhusligare regionerna utanför, där allt det vackra håller till, så det får komma litet senare. Det lilla fåtalet bilder i den (tidigare länkade) annonsen får räcka tills vidare. Fast andra har i och för sig redan fotat litet av det här, under andra årstider.

Vad jag inte lade märke till förrän allt var signerat och klart var att jag har en STOR matvaruaffär precis bakom knuten, knappt 200 meter bort, på andra sidan vägen. Och när jag säger STOR, menar jag egentligen direkt enorm; 2500 m² Safeway, fullproppad med lika mycket mat och mums som man kan förvänta sig i en bättre invandrartät ort i Sverige (spanska är för övrigt på mycket god väg att bli det vanligaste språket här i USAnien), plus en kopiös mängd amerikanska onyttigheter, förstås. Men jag har köpt på mig nästan allt jag behöver till raggmunkar; glömde bara potatis. Och IKEA i östra Palo Alto, som jag och mina jobbarkompisar for till i onsdags för att köpa mig ett jobbskrivbord, har en stor pall lingonsylt, när mina rårörda lingon tagit slut. Wi! (Så här såg förresten Safeways entré ut, senast Google-bilen for förbi. Google är kul! Jag borde hälsa på hos dem snart; de bor också ganska nästdörrs, och jag har minst en och en halv bekant där. :-)

I morgon bitti ska jag köra in min cykel till cykelaffären jag köpte den i i början av veckan för att få framhjulet påsatt, och kanske justerat -- det är en modell som lätt tas av med handkraft, om man så vill, men uppenbarligen inte lika lätt sätter på igen, då effekten i mitt fall blev att handbromsen kniper till ordentligt då man svänger åt höger, och ligger och småmaler litet även i normalläge. Egentligen hade jag tänkt att jag skulle hinna till dem redan före stängningsdags idag, tittat ut öppettider, och gett mig av från jobbet en timme dessförinnan, men se, det var Halloween, och när jag strax före 19 dök upp där, hade de varit stängda redan sedan 17.

Och inte fick den söte lille fem äpplen höga batmannen som fångade mig i dörren något godis heller, stackaren. Min dessförinnan nyss mötte granne Mark hann nätt och jämnt inflika att jag var nyinflyttad, innan den lille pojken generat hade sprungit därifrån i full fart.

Batman är inte så stursk i verligheten som han kan verka på film, men så är det bergis med alla superhjältar, när man träffar dem så här på hemmaplan. Jag kan också avlägga rapport om att man inte är så petiga med städningen här borta; till och med de rätt välordnade mathaken är alldeles fulla av spindelnät, råttor och annat otyg, trots alla tappra försök att sätta upp fågelskrämmor av pumpor, och ibland spöken, mot dem. (Fast jag tror inte råttor är rädda för spöken, men för att inte genera någon, har jag låtit bli att påpeka det; det verkar nämligen vara en tämligen allmänt förankrad förmodan.)

Bryta regler

2008-10-31T09:34:00.001+01:00

I Kalifornien är man väldigt förtjusta i lagar av olika slag. En hel del av dem är faktiskt till för att ta folk väl om hand och tvinga busar till företagare av olika slag till att hålla dem informerade om hälsorisker, och så vidare, som berör dem. I mitt hyreskontrakt ingick en saftig bibba om uppåt 40 sidor, varav ett dussin eller så skulle ha en kråka och ett datum på, för att bekräfta att allting gått rätt till och jag fått information om asbest och blybaserad färg som kan ha ingått i byggnationerna och hur man låter bli att drabbas av hälsoeffekter av det, hur mögel och mjöldagg fungerar och undviks, med mycket, mycket mera. Jag ägnade delar av kvällen åt att läsa genom delar av det, och efter att ha läst färdigt om hur den gemensamma utomhuspoolen får och inte får användas, hur många dagar om året man får ha en viss besökare hos sig utan att räknas för inneboende, och så vidare, gick det upp en sådan där talgdank för mig som jag visst inte fått syn på i så här tydlig kontrast förut:

Jag tycker om sammanhang där man antingen under mysiga ömsesidiga former förhandlar sig fram till vilka regler man trivs med, tillsammans, eller dit man kan komma in litet som man vill, utan att behöva ta regelboken i vacker hand.

Jag kan ge mig sjutton på att samtliga miljöer, kontexter och människor jag trivs riktigt bra i eller med, uppfyller just de där kriterierna. Webben bygger jag om litet som jag vill, till hobby och till jobbs. De jag älskat högst har tagit lika lätt på könsroller, hur och vad kärlek och älskande är, vad som är av vikt och vad som är efemärt, som jag, de hackervänner jag har spontanbildar en slags pragmatik som går stick i stäv med konventioner, politisk korrekthet och allt möjligt, och jag blir alltid lika glad kring andra lätt anarkistiska människor som tänker och själva väljer snarare än att blint följa auktoritet och norm. Jag dras instinktivt åt BDSM-kretsar utan att riktigt ha kinken, men få miljöer handlar så högst oerhört mycket om att själva sätta regler, gränser och friheter, som de, på upp till samtliga plan. Och att skapa underbara symbioser och social system handlar om samma sak: att ha fantasi, mod och vilja att brodera ut en alternativ verklighet som är och fungerar bättre än vad som funnits dessförinnan.

Och det brukar börja med att skickligt, pragmatiskt, intelligent, smakfullt och elegant, bryta regler. Brytt, brytt, kommer aldrig tlllbaka!

Kontoret

2008-10-30T23:39:00.001+01:00

Det här kontoret är rätt kul att sitta på. Vi är inkuberade med ett annat litet startup, några grabbar som joxar med att använda iPhone som musikinstrument, till exempel flöjt. De demade just, ganska stolta, att i duett (flöjt och gitarr, om jag minns rätt) spela "Stairway to Heaven" på varsin iPhone. Man har inte riktigt sett kombinerad nörd- och musikglädje innan man sett något sådant; triumfen i blicken hos en mager hacker som står med en liten telefon i blockflöjtsfattning och förtjust blåser fram sköna toner värmer vilket hjärta som helst. ^_^

Och det är alldeles tokigt mycket bättre än att sitta och uggla för sig själv i en liten lägenhet i Linköping, nio tidszoner österut. Wi!

Bostad, del 1

2008-10-26T08:01:00.000+01:00

För första gången någonsin, är jag litet kär i en boplats som är, eller i alla fall håller på att bli, min egen:

http://www.move.com/apartments/listing/C517

Den är som en liten skog av bland annat olivträd, med en massa vatten insprängt mellan små tvåplanshus som upptas av 208 lägenheter av varierande slag. I träden bor det en massa tokigt söta ekorrar, som kilar omkring hit och dit utan alltför mycket rädsla i de små pigga ögonen, och strax utanför min egen lägenhet stod det två paddelankor och tjattrade glatt med varann; en av vardera könet.

Det är den första lägenhet jag tittat på, och jag tror bestämt läget är bra nog för att jag inte kommer titta på några fler heller även om det är en dryg mils cykeltur till jobbet eller tillbaka. Utan att svänga en enda gång. :-)

Retroaktivt bloggande

2008-10-14T05:28:00.002+02:00

Yes! Jag har exkaverat fram bevis på att min ovana att skriva så långa meningar att jag glömmer bort vad de handlade om innan jag nått slutet är mer än tjugo år gammal -- skåda, litet retrobloggande, från tiden innan webben ens fanns (i runda slängar kan man säga att webben föddes sent 1990).

Och vad det var för något lurt vi hittade på, ja, det får vi förmodligen aldrig reda på! ^_^

Midnattskorna bakar scones

2008-10-03T03:19:00.000+02:00

Jag sov ifatt tre timmar mellan 18 och 21, vaknade mitt i en symbolisk dröm med hjärnan vilt sysselsatt med att få ett litet kväde att falla på plats i en sång, och viljan att få det hela på pränt, samt ett sug efter te. Och, när jag fått min första kopp genmai-cha (grönt te med rispuffar), blev jag sugen på bröd därtill, samt att baka scones.

En kär gammal väninna som just fått svårt relationstrassel med exet dök upp i textetern, och som jag både hade tid, lust, ork och utmärkta möjligheter att ge henne en stund, men inte händer, föreslog jag litet skype:ande (mycket ojagskt -- men helt uppenbart lika välkommet), medan jag geggade med sconesdeg. Så blev det, och någon kvart senare hade hon fått litet mer closure, jag ett gott samtal och litet förnyad inblick i det liv hon lever just nu på olika fronter, en deg som var redo för ugnen, naggade och skjutsade in den första plåten. De såg rätt vita ut, men inte förrän det gått ett par minuters undanplock, insåg jag att jag glömt smöret i degen.

Experiment, med andra ord -- en plåt utan, nästa plåt med retrofittat smör i degen, i vad som är det absolut kladdigaste jag företagit mig på länge. Och, till min förvåning, blev bådadera varianterna riktigt okej: det går tydligen att göra scones utan smör, eller med smör som en sent påkommen ingrediens. Men det kändes som att det nog blir litet bättre när man har det med från början. Litet.

Det är ett ganska eget (och inte sällan väldigt bra) liv jag lever, även om jag så sällan har just något pli alls på dess rent praktiska detaljer. Men jag är, när det kommer till kritan, föga brydd över den detaljen; det är inget jag jagar upp mig över, så mycket som ett lyxproblem jag erkänner, och med varm famn tillåter mig, som en slags inseparabel, icke förhandlingsbar ingrediens som man måste älska eller hata på samma sätt som man känner inför de andra pusselbitarna som är jag.

Jag grämer mig titt som tätt över det, som nu när jag har ett hushåll och en byråkratisk härvaro i Sverige jag måste demontera och avveckla för återuppståndelse på främmande makts territorium, men min självbild deklarerar det som en integrerad existensberättigad del av mig; en slags skuggsida av andra sidor av mig jag värdesätter och inte vill bearbeta bort, och som väsentligt skulle ändra karaktär om jag försökte modellera om deras skugga till något annat.

Det är inte nödvändigtvis så, i någon slags "objektiv" mening; det kan mycket väl gå alldeles utmärkt att arbeta bort den sidan och göra mig långt bättre på en hel del av det jag är dålig på där utan att mista annat, men många och starka känslomässiga indicier har just den bilden fullständigt klar för sig, och ämnar inte på den åsikten med mindre än att tämligen katastrofala saker händer som följd av de egenheterna. Heller icke desto mindre för att det är en av mina många svagheter som jag vårdar lika ömt och kärleksfullt som jag värnar om och bejakar mina många starkare sidor.

Det vill säga jag har valt en sanning att bejaka och leva inom, lever och verkar inom den, och är på det hela taget rätt glad i resultatet, även om en del också fallit ut i det här beslutet att riva upp mina elvaåriga Linköpingska rötter, sticka ned dem i Kalifornien ett slag, gro litet nya rotskott och se om jag inte kan odla en ännu bättre existens, så där på andra försöket, i en miljö jag inte redan rutat in och acklimatiserat mig i under en massa givna betingelser det är lättare att fortsätta leva under och sakta evolvera, på samma sätt jag försökt hittills, mot ett sätt att leva som är ännu bättre för mig.

Kort sagt, att ändra ett inte sällan bra liv, till ett sällan inte bra liv. Att gå från att nu ha kanske inslag från fem-tio procent av min samlade tidskontinuitet, till att närmare nittio-nittiofem procent bygger, skapar, alstrar och sprider glädje och livskvalitet för mig, mina närmaste kära och andra som väljer in sig i cirklar som omsluter, skär eller vidrör mig. Som jag lever idag, är det visserligen rätt mycket av allt det goda jag skapar som tillkommer dessa, men med ett ganska stort hål kring mig själv det inte rinner till lika mycket omhändertagande kärlek i när jag dalar eller bara planat ut.

Ett nettoutflöde kommer jag sannolikt nästan alltid att ha; det finns och skapas för mycket älsk och jag mår för bra av att få dela med mig av det till andra: det är ingen bristekonomi, som så många betraktar kärlek. Det kritiska jag måste få till, är att det rinner in lika mycket kärlek som jag själv behöver få, inte att det är lika mycket som jag själv vill ge.

Det finns ingen vettig anledning att det skulle ligga något likhetstecken mellan dem, och varje försök (från mig eller någon närastående) att ansätta ett, leder till en massa dumheter som att de jag älskar skulle känna sig tvingade att tävla med mitt hjärta för att hålla jämna steg med mig, om jag började stråla mer än tidigare, till exempel -- och kunna få dumma ekonomiserande tankar som att min kärlek borde sättas koppel på och begränsas, för att de inte ska uttömmas. Det tycks vara ett inte helt ovanligt monomönster jag förmodar är ovanligare i min emotionella hemvist.

Sen är jag medveten om att jag som kommen från många års underskott i älsk har lågt ställd ribba i att inte kasta mig efter någon som älskar lika mycket som jag -- men även den formuleringen är en smula förrädisk, för även om jag torde fortsätta min livsbana med en primär partner, enligt bästa nuvarande förmodan, antyder det (odeklarerade) sammanhanget att det skulle åligga henne att möta mitt behov, eller min kärlekskapacitet, snarare än att det är min miljö och mina levnadsbetingelser som ska göra det, som är den målbild jag strävar mot: att bygga en levnadsmiljö som möter mina samtliga behov, odlad av mig själv, mina kära, och alla andra som vill bygga på den i harmoni med mig.

Det vill säga mer åt mekanism än personliga ansvar, även om de senare likväl utgör en del av bilden. Idag faller det där ansvaret på mig själv allenast, i någon mån; jag har inte skolat in andra i att ta plats i mitt liv så mycket som jag vill och behöver, och heller inte lärt upp särskilt många att ta till mig, när de skulle ha utbyte av mig (vilket lustigt nog också är ett av mina svältande behov), och att de jag faktiskt lärt det, inte bor inom räckhåll för min rörelsesfär. Autonomin i den billöshet jag mycket avsiktligt valt hittills, blir starkt begränsad av planera och veckans dagar och klockslag, framförhållning; kalendertid, det där jag är så dålig på.

Det begränsar mitt här och nu, men har tvingat på mig en del nyttig övning, så jag i alla fall hjälpligt behärskar en del av handgreppen, om än med litet sämre ekonomi i det ibland. Och jag har hittat favoritbussbolaget bus4you, som, med fullkomligt utmärkt komfort, tar mig mellan mina tre livscentrum Stockholm, Göteborg och min jordkula i Linköping -- så jag har överlevt det senaste året. Jag är nöjd med vad jag lärt, och ser delvis fram emot att prova på ett liv där jag måste ha bil, och kan skaffa mig en finfin (på sikt) plugin-hybrid, att bidra litet till att rädda världen med. Teknik jag med gott samvete bejakar och låter fler inspireras till och som inte känns äckligt och fel, som jag sett bilism hittills.

Men nu kom jag av mig. Mot ett liv där de jag älskar bor inom en bättre ställd handlingsradie i tid mätt (ja, det är inte den första punkt jag torde få till -- min älskling där borta bor i Iowa, mitt i norra USA-smeten, då jag själv hamnar mitt på västkusten), där jag har ett minsta möjliga sociala liv garanterat av ett antal andra människor omkring mig på jobbet, och där jag frotterar mig mer med nya och gamla bekanta än det nätliga russinplockande som blivit ganska mycket ett universalmönster mitt liv i Sverige följer. Det har både starka och svaga sidor, och bland de svaga finns helt klart att jag får färre inslag av att ledas in på nya spår jag inte sökt eller banat väg för själv så här -- när jag driver alla hjul själv som förste och siste pilot, är det helt och hållet mitt eget ansvar att läsa karta.

Och det är ju litet larvigt att envisas med, när jag tar sådan glädje ur att följa, snarare än föra. Jag för gärna med stadig hand där känslolivet blåser snålt och träskmarker kan tyckas breda ut sig mot alla horisonter; sådant där klafs hittar jag i och har såväl inbyggd karta, kompass, simfötter, barometer och våtdräkt. Det kan dras in var och när som helst efter behov och behag, men jag beger mig helst ut på expotition under någon annans ledning och spårljus för att hitta och bekanta mig med andra världar och miljöer att bredda min egen med.

Den här vändan ska jag inte ta någon standardiserad "Ugh man: Ugh föra"-roll bara för att jag tror att jag måste och förväntas göra det, utan glida in vid rodret mer då styrman kantrat, båten sprungit läck, och det vore aldrig så fint med ett varmt, torrt ombyte kläder, en kopp varm choklad och ett vindskydd mot orkanen. En litet nischad autopilot som träder in, och faktiskt gillar läget, på riktigt. Jag har provat, och min värld blir inte mycket bättre än så. Men jag har ingen anledning att stå där vid rodret när det inte blåser kuling, vi tar in lika mycket vatten undertill som uppifrån (eller egentligare från sidan) och det tycks sticka upp en massa vassa rev bland bränningarna där sjökortet säger att man egentligen borde gå fritt.

Det är rätt mycket det ska bli spännande att göra annorlunda från början.

Framsteg

2008-10-01T01:45:00.001+02:00

När du köpt en valnötsbrödslimpa med mycket blygsamt midjemått, ska du komma ihåg att inte skära den tvärsöver midjan, utan angripa den litet snett, mer från ena hörnet. Då blir skivorna stora och fina likafullt.

Idag sade jag upp min lägenhet. Jag får bo kvar till årsskiftet. Med litet tur vill någon annan flytta in i den redan i november, för då ämnar inte jag bo kvar där. Med jättetur råkar det vara någon vän också, som jag kan ha glädjen att donera min utmärkt tysta doskmaskin till -- i annat fall kan jag tvingas ge den till någon annan, eller så (om nästa inflyttande hyresgäst inte vill ha diskmaskin, till exempel). Och jalusierna för vardagsrumsfönstren, balkongdörren och sovrummets rullgardin. (I morgon borde jag säga upp el, värme och internet också.)

Jag har glömt vad det var för (kyrklig?) hjälporganisation som kommer och hämtar ens bråte, som jag fått tips om. Har någon tips, eller rentav bara uppslag? Jag tänkte försöka ringa runt till dem allihop om det finns flera, och om någon av dem erbjuder sig att ta allt och sålla på egen hand i vad de kastar vidare, vinner de. (Eller du, om du tycker om saker, förstås, men så pryltokiga människor tror jag inte läser det här. Och skulle mamma mot förmodan läsa, vore inte så mycket saker bra för henne, då hon redan har ett helt hus fler saker än hon mår bra av och saknar förmågan att kasta.)

Också dags att lura ut flyttfirma för att arkivera Sigges soffor, städfirma för slutstädningen, skaffa rätt på hur man fixar frakt av bagaget till Amerika; jag minns att en googelit tipsade mig härom året när jag sade att jag skulle älga dit. En tur till Skatteverket, försäkringskassan eller så är nog också bra, för att kryssa i alla tråkiga papper de gärna ser att jag lämnar in korrekt lottorad från för mindre strul i framtiden.

Extrainsatt körträning: skråla på så högt som möjligt (då vi för dagen var ovanligt få tenorer, trots att vi var två eller tre körer tillsammans) till levande orkester i en jättestor aula på en kulturskola i Mjölby, ungefär. Roligt! Och fint, även om jag använder tongue-in-cheek-begrepp.

En lika trivsam som rolig observation av andra kyrkokörer var den långt större åldersspridningen, än i min kyrkokör, som har en jättestor och rätt homogen klump centrerad i bättre barnalstringsåldern. Nej, nu ljuger jag; observationen var bara en bieffekt av den fördelningen: jag såg en liten tant som det kliade jättemassor i fingrarna efter att knåda och pyssla om; säkert styva 60. Jag är övertygad om att jag kommer leva ett alldeles utmärkt mjukliv så länge jag lever. Och roligt att se att det kan klia lika mycket i ompysselnerven efter sextisar som någonsin trettisar eller tjugisar. Ungdomerin är rätt överskattad; så länge man trivs med livet och vad man tar sig för, lär det klia i fingrarna på folk med pysselinstinkt.

Jag lyckades donera en eller kanske två fina Roxen-plagg till en glad AC också; wi! Och tvätta. Mm!

Flytt: krigsplan

2008-09-30T05:34:00.002+02:00

Det har gått några veckor sedan väsentligaste pappersexercisen blev klar; amerikanskt visum är färdigt nu, jag får redan lagligen vara i USA, och får börja jobba i morgon på plats om jag så vill och hade tagit mig dit redan. Jag tjattrade litet med Sigge om huruvida han mindes något av allt det man ska stå i när man byter land, om han hade några tips eller så, och det enda han kom på var "Tag det lugnt".

Fast just det behövde jag inte, för det är en av mina mest slipade färdigheter. Jag har varit inne på att i förlängningen av det här jobbet flytta till USA i över två år, har legat i startgroparna för att packa, och i görligaste mån, avyttra och makulera mitt hushåll i flera veckor redan, och resultatet hittills är ett lass skrot dumpat vid återvinningscentral, och att ha presterat en stor kasse full av papper som ska kastas. Jag behöver gå litet ur karaktär och få larvigt mycket saker irl gjort -- helst löjligt fort, så jag kan ägna någon vecka på vägen åt att semestra hos goda vänner på kul ställen i världen längs vägen dit; Fred i Amsterdam, Sigge och Karl i Nagoya och Tokyo, närmare bestämt. Och allra helst älskling, samt syster med man och döttrar i Stockholm dessförinnan, för den delen. Mitt kolugn kan tyvärr sätta stopp för sådant och tvinga mig resa västerut i stället för att ta den längre rutten via Japan, om tiden blir knapp.

Kärestan i USA, som också börjar få litet pli på mig och har järnpli på sig själv, lurade ut behovet av att sätta en deadline någonstans för att sätta litet fart på mig, och bokade helt resolut in sig för att ta flyget till Kalifornien för att helgen den 24:e till 27:e oktober bistå mig i att köpa bil, lägenhet, fixa allt vad vatten, el, gas, nät, telefon och försäkringar heter i ett svep åt och med mig, i stället för att bli till alla de där praktiska angelägenheterna det skulle ta mig åtskilliga månader och oändliga lidanden att få pli på på egen hand. Hon har flyttat 22 gånger på lika många år, och kanske någon gång till sedan dess, och har viss rutin på hur det går till. Det hade förmodligen varit ursmidigt att ha henne här med just nu inför packandet, men nu är hon amerikanska, saknar pass, och sedan elfte september för ett par år sedan när USA stuvade om sig litet, vände flaggan utochin och blev vårt nutida USSR, tar det minst sex månader att få ett sådant, så så mycket pengar kommer hon inte kunna kasta i (över) sjön. (Vilket förvisso är skönt, med; sådant där har potential att vara knivigt en tid, då jag tror jag har mer än dubbelt, och kanske tre gånger så hög lön som henne. Knivigt mer för att jag vet alltför väl hur det kan kännas som att pengar bara är ett stort jäkla mörker att ens tänka på, än för att jag hunnit tänka och bygga om mitt liv efter de ekonomiska förutsättningar jag har idag.)

Nå, summa summarum alltså: jag ska vara framme den 23:e, och i morgon är det den första. Som en julkalender i ångest, ungefär, med ett stort fläskigt omslag till plötslig julafton, och om jag är urduktig, och komprimerar det slitsamma till nolltid, salig advent hos nära och kära på vägen så snart jag fixat biffen. Så ett litet streck över "Tag det lugnt" kan ge god utdelning, och får jag till ett brett: så mycket bättre! Vi kom sålunda i stället att språka litet kring packstrategi, efter att han, liksom alla andra, sagt att man har mycket mer saker än man tror. Körvänner påtalade senast i torsdags att när man packat nästan allt, har man hälften kvar, med inflikandet att det faktiskt plågsamt nog ÄR precis så också. Jo, de har bergis rätt hela högen; det kanske intressanta för mig är om min approach att få med mig så litet som möjligt gör arbetet svårare och större eller lättare och mindre.

Jag tror jag hittills har trott att det gör det svårare och större, men att jag borde ta till något knipslugt Alexanderhugg för att konvertera det till något mer åt en handvändning. Mycket har redan strukits -- pappa och Agneta tipsade om att flyttkarlar gör sådant där som att stuva in Sigges soffgrupp i hans förråd mycket vanare och snabbare än jag, jag har själv bestämt mig för att betala för flyttstädningen när jag lämnat lägenheten, och ska väl ge mig in till Stångis kontor för att säga upp min lägenhet och få aktuell nyckel till nämnda förråd när dagen grytt. Kvarstår det där med packa och slänga grejer.

Vi konstaterade att det som tar tid är att traversera hela bohaget och fatta en massa beslut om varje jämrans pryl som dyker upp; jag har ju inte ens lyckats kasta bort allt papper, och då HATAR jag just papperssaker och dokument, ändå. Så den approachen multiplicerad med mycket mer än man tror, gånger nästan två, blir ingen vettig siffra, och definitivt minus i energireserven. Så jag tänker mig mer något åt "skriv lista på allt jag använder jämt, verkligen älskar, och definitivt kommer behöva" (de tre kategorier som var och en bör få godkänna saker för nedpackning i stället för skrotning, såvitt jag kan komma på), så jag kan garba resten utan urskillning. Och det får nog bli en kategori aktiviteter jag älskar med prylberoenden också som räddar en del. Sist har jag en liten reality-check-avdelning för sådana där saker jag tänker och känner, men som med utmärkt stor sannolikhet aldrig kommer ske. Jag skriver upp saker där för att ha någonstans att göra av tankarna när de dyker upp som de smärre invändningar de är, så de i alla fall blir sedda och vädras och sen kan ignoreras, just för stunden, i alla fall, så jag inte fastnar där jag var. Vi får se vad jag gör av dem sen; kanske brännhögen, kanske inte -- men nu till listorna, som de ser ut hittills:

Saker jag använder jämt:
Cykel
Laptop
Plånbok
Ryggsäck
Necessär
Kuddarna
Hörlurarna
Rakapparaten
Gymnastikskor
Kroppsvårdssaker
Ett fåtal sängkläder
Minimal köksutrustning
En bråkdel av mina kläder
En än mindre bråkdel av köket

Saker jag älskar:
Mina tekoppar
Några taklampor
Mina köksmetallburkar
Mina infinitessimala tavlor
Smärre delar av min garderob
Kakbaksform med löstagbar botten

Aktiviteter jag älskar med prylberoenden:
Personlig utveckling
- Brev?
- Dagböcker
- Vissa böcker
- Nostalgiartefakter?
- Gamla datalogiska alster
Dansa lindy hop
- Lindyskor
Avslappning, mys
- Film?
- Köpt musik?
- Mitt fårskinn

Saker jag vill, men aldrig kommer göra:
Stiliga julklappar med lacksigill med mina (eller farfars, min namne) initialer
Svepa upp mina lönespecifikationer, och räkningar och plotta min livstidsekonomi
Läsa i mängden arkiverade årgångar av tidningen Compute! och Compute!'s Gazette

En eventuell ytterigare avdelning är "saker som älskar mig"; påminner mig om saker jag tycker om med Sverige och blir glad av att se, känna, dofta och smaka. I den finns nu fyra saker, samtliga i trä:

Saker som älskar mig:
Min fårskinnsfåtölj
Mammas vackra träskärbräda
Morfars smörgåsunderlägg av en
Farfars(?) supskåp i trä
- en flaska glögg
- glöggmuggar

Jag tror det här är ett arbetsdokument; jag ska nog bygga på det med växande tillskott allt eftersom.

Färg

2008-09-27T02:46:00.002+02:00

Det dröjde rätt länge innan jag Begrep färg.

Härom natten (det var nog i tisdags) såg jag Richard Dawkins tal i Virginia om sin bok The God Delusion 2006-10-23; excerpter för den som inte läst den och frågestund efter för alla närvarande -- vardera styvt en halvtimme respektive timme långa, och jag tror det var i den senare han a propos någonting tog upp temat färg, och hur vi människor ser en liten strimma av det elektromagnetiska spektrum som ligger mellan litet lägre våglängder än till exempel insekter typiskt ser -- de ser inte vårt rött, men ser en hel del ultraviolett vi själva inte ser, med allt kortare våglängder under lila. (Ett ännu större utvik gör han i ett av sina långa jultal om vetenskap -- 1991, The Ultraviolet Garden -- som jag minns det.)

När jag var mindre begrep jag det där med att inte se rött, som att föremål som var röda blev osynliga för den som inte kunde se rött. Men så fungerar det ju inte. Ett föremål ser rött ut för oss som ser rött (bokstavligen, inte bildligen), för att det reflekterar elektromagnetisk strålning inom det delspektrum av alla våglängder vi känner igen som och valt att döpa till rött. Ser man inte rött, och föremålet -- mot all förmodan -- inte reflekterar några andra våglängder än rött, ser det svart ut i stället.

Svart är ett litet missledande namn för ”absorberande”. Vitt, ett annat, för ”reflekterande”. Något som vi kallar vitt reflekterar alla färger vi själva ser, känner igen och begriper oss på. Nyanserna av grått, mellan dem, reflekterar dem inte lika starkt som vitt, men alla färger lika mycket. Egentligen ser vi dock rätt grovt, färgprecisionsmässigt -- vi detekterar nämligen bara ljus i tre nyanser i trakterna av gult, grönt och blått, men genom en slags kromatisk eller våglängdsmässig motsvarighet till stereoskopiskt seende, interpolerar vi oss fram till att uppfatta även färgerna i en omgivning av dem, och begriper oss sålunda på de mellanliggande färgerna med, men slipper se saker utom våglängdsmässigt synhåll för ögats tappar.

Många djur, och en del kvinnor (kanske en procent, menar en artikel i DN), har fyra mätpunkter, för ytterligare precisionsseende (och i djurfallet även insyn i ultraviolett spektrum), färgblinda bara två. Trots att vi lever i samma värld, och i mycket beskriver den genom samma språk, uppfattar vi den alltså ganska annorlunda. (Många människor lär sig aldrig riktigt det där tankesprånget, i sin omvärldsförståelse.)

De föremål vi ser, belysta med vitt ljus eller ljus i det spektrum vi själva kan se (praktiskt nog, och föga förvånande, har vi evolverat fram syn i de våglängder vår sol avger som mest strålning/belysning -- våglängder mellan ~400 och ~700 nanometer), eller som själva strålar ut ljus, registrerar vi i vårt fåtal mätpunkter för färg (och ljusintensitet), som tillsammans bildar ett ytte-pyttelitet titthål in i det oändliga elektromagnetiska spektrum av våglängder som existerar -- med Dawkins’ jämförelse, titthålet i den burka hela mänskligheten bär; en liten slits i ett långt, långt plagg som täcker nästan allting, utom en liten del som var tämligen evolutionärt praktisk, för oss som organism, och inte minst gjort oss bra på att hitta frukt, befrämjande mänsklig överlevnad.

Vi är, kort sagt, fruktsynta, vilket förstås är praktiskt när man shoppar omkring i djungelns fruktdisk efter krubb. Insekter som bin är mer typiskt blomsynta, och ser en massa häftiga detaljer i blommor (och kan, för all del, könsbestämma blåmesar -- då blåmeshannarnas huvuden inte bara är blå, som honornas, utan dessutom starkt ultravioletta) vi själva "slipper" se.

En del andra våglängder i det infraröda kan vi också observera, men begriper dem inte som färg, utan som värme, som vi förvisso känner över hela kroppen, men typiskt inte lika konkret infogar i vår inre visuella bild av hur omgivningen ser ut, sannolikt för att vi inte har lika god precision i den och för att vi lär oss att den är så variabel, om jag skulle spekulera fritt ett slag. Boaormar, som inte äter fullt så mycket frukt som vi, men desto fler gnagare, ser infrarött mer än vi gör, och astronomer, vilka är ett släkte djur som är särskilt förtjust i att titta på väldigt stora saker som brinner fint väldigt långt bort, har hittat på alla möjliga sorts sinnrika glasögon för att transponera om enorma spektrum utanför vår burka, så de kan omtolkas till deras betydligt mindre färgregister; allt från radiovågor till röntgen- och gammastrålning trollar de om till nyanser av grått, eller den optiska färgskalan, när de så vill (jag kan varmt rekommendera de utmärkt pedagogiska bilderna och de tillhörande bildtexterna här för mer utvik kring och känsla för alltsammans).

Just vårt eget färgseende är rätt beroende av starka ljusintensiteter för att vi ska uppnå någon större urskillning i färghavet, så när det är mörkt får vi lätt för oss att allt omkring oss blir svart eller grått. I och med att vi som art trivs bäst med att sova om nätterna (undantaget exv Hackus hackus, den lilla kodknackaren), är det inte hela världen; faktiskt var det något vi gjorde mycket bättre ifrån oss med för mycket länge sedan, då vi inte var de allra farligaste djuren som spatserade omkring om dagarna, men som vi sedan tappade i hög grad när det räckte gott att hitta smaskens om dagen. (Och Hackus hackus klarar sig bra med, då såväl emacs som internet tvärtom syns bättre snarare än sämre i nattlig skärmbelysning med vår nutida teknologi, som inte är fullt så långt evolverad för dagsljusbetingelser.)

Så här intressant är det med fysik, eller biologi, eller vad som helst, när man ser sig omkring litet på egen hand, i Wikipedia, Youtube, med Google och andra, gärna mer nischade specialforum man hittar på egna upptäcksfärder efter vetskap, till skillnad från när man får sig något tillplattat och rätt tråkigt torftigt serverat i högstadie- eller gymnasiekursen av motsvarande. Eller fick, om jag finge hoppas litet på att lärare och elever tagit till sig en del av den förbättrade arsenal roliggörande uppgraderingar vi i skrivande stund har gratis tillgång till, som inte fanns när undertecknad stofil var geggigare i huvudet.

Jag har i kastandet av saker kommit fram till att jag bestämt borde kasta bort alla mina skolböcker, då deras bäst före med råge är övergånget, och bjuder till konvulsioner och uppstötning av innehållet, på motsvarande vis de misslyckade lammkotletter jag tillredde samma tisdag, beklagligen, gick till mötes, till stor nesa för min kanske tjugoåriga eller så avhållsamhet från kräkningar, strax dessförinnan.

Men det är en betydligt färglösare historia jag surade färdigt över redan samma kväll.

The creative personality

2008-09-18T02:40:00.002+02:00

"Furthermore, people who bring about an acceptable novelty in a domain seem able to use well two opposite ways of thinking: the convergent and the divergent. Convergent thinking is measured by IQ tests, and it involves solving well-defined, rational problems that have one correct answer. Divergent thinking leads to no agreed-upon solution."

"Creative individuals are more likely to have not only the strengths of their own gender but those of the other one, too."

"Most would agree with Rabinow's words: "Inventors have a low threshold of pain. Things bother them." A badly designed machine causes pain to an inventive engineer, just as the creative writer is hurt when reading bad prose."

"Perhaps the most difficult thing for creative individuals to bear is the sense of loss and emptiness they experience when, for some reason, they cannot work. This is especially painful when a person feels his or her creativity drying out."

Tämligen intressant artikel. The creative personality (via)

Sälj mina saker?

2008-09-10T03:54:00.000+02:00

Mitt skrivande hinner inte ifatt mig själv riktigt, men det verkar inte vara någon överhängande risk att jag springer ifrån min själ heller. Det hinner bara inte bearbeta allt jag gör, alla jag möter, allt bra som omger mig, och som syns från min insynsvinkel rakt in i liv och hjärta på en massa fina människor. Min dagstidning hjärtangelägenheter svämmar över lika mycket som mitt liv frodas för fullt, samtidigt som jag vissa fallerade dagar förtvivlat litet under tyngden av ett hushåll fyllt av bôs som jag försöker avveckla, skänka bort, kasta bort, och i sista hand packa ned för att följa mig till Kalifornien. Ännu har jag skänkt bort två saker -- en ”fin vas” som jag mig veterligen aldrig använt, och ett litermått som en trasig diskmaskin bucklade under åttiotalet i uppväxtorten, dit den nu återvänt. En släpvagnslast usla möbler och snarlik gunk är också skrotad, men jag glömde tyvärr bort att få med mig högtalarna, de enorma monitorerna och det andra gunket jag fuskat bort på vinden.

Du välgörare: bli min husgud och sälj av rubbet åt mig på Blocket, Tradera, EBay eller så och inkassera för besväret hälften av vad folk bjuder för det.

(Om någon tycker sådant är kul, är det förmodligen en bra idé att ha eller låna digitalkamera för att ge ett intressant intryck av de respektive objekten; rörförstärkare och vad det nu månde vara. Själv har jag ju näst intill oändligt svårt att engagera mig i saker som handlar om pengar, köpande och säljande av saker. Men med litet tur är inte alla mina vänner och bekanta funtade riktigt så; fråga skadar inte. :-)

Och fråga mig inte varför, men jag har någon slags inbyggd känsla av att ingen vettig människa jag känner själv vill ha mina artefakter så de snarare torde gå att kränga till folk med märkliga specialintressen än komma någon bekant till personlig glädje eller nytta. Jag kan ha fel där med. En god vän tror jag inte jag vill ta något betalt av för just något alls. Och är det någon logisk vurpa i det här känsloresonemanget, hävdar jag kvinnlig immunitet! Enligt någon slags, öhm, chauvinistisk neostruntoprati. Sådeså!

Nu sätter det fart!

2008-09-05T03:07:00.003+02:00

Schwung!

Det ser ut att kunna bli en sjujäkla fart på saker helt plötsligt; idag tog jag mig genom min DS-156, och på måndag morgon klockan 08 har jag bokat en tid på amerikanska ambassaden för visumintervju. Sen kan jag ha ett H1B-visum inom en vecka, och i princip vara på väg, om allt mitt nedpackande, bortskänkande och skrotande av prylar, avvecklande av lägenhets- med flera kontrakt sätter litet fart också.

Som ni kanske minns, snavade jag helt nyligen på en helt fantastisk nutidsorienterande bok om ett globalt perspektiv på mänsklighetens samverkan med varann och, primärt, den värld vi lever i: Plan B 3.0. På den noten fick jag en glad replik från Doris Norrgård Almström och Lars Almström, vilka legat i nyligen med att översätta verket till svenska, om att det inom kort kommer ut i svensk bokhandel och att Lester Brown själv kommer vara med vid utgivningen nu i början av september. Vilket alltså är nu till helgen:

En av världens ledande miljöexperter, Lester R. Brown, grundare av både Worldwatch Institute och Earth Policy Institute, kommer till Stockholm för att hjälpa till att lansera sin senaste bok Plan B 3.0 - Mobilizing to Save Civilization (2008), som nu ges ut på svenska. Besöket varar 7-9 september och inleds med en öppen föreläsning. Alla varmt välkomna till Akademibokhandeln den 7 september kl 13.00, Mäster Samuelsgatan 28, Stockholm!

På söndag, med andra ord. Doris och Lars (helt vanliga människor), lika begeistrade i boken som jag, tyckte att de med ville bidra med någonting, översatte den, och kontaktade förlag om att ge ut den. Nygrundade Addera förlag kunde ställa upp på så kort varsel, och nu är den alltså här. (Boken går nu att läsa som fritt nedladdningsbara svenska pdf:er också, även om vare sig min mac eller Adobe Acrobat 9.0 lyckas visa bokstavsglyferna korrekt med mindre än att jag först manglar dem genom pdf2ps, med förmodad skönhetsförlust som resultat -- men gissningsvis är det barnsjukdomar som fixas i sinom tid.)

Just precis så här fungerar världen när du tar saker i egna händer, när du vill, och gör någonting. Precis samma typ av händelsekedja som när jag själv sveptes in i mitt nuvarande jobb, för vilket jag är på väg att flytta till Silicon Valley -- jag snavade på någonting jag fann intressant och engagerande, byggde ut det en smula och skickade glatt tillbaka mina förbättringar till upphovsmannen; en sak ledde till en annan, och nu är jag på väg. Jag älskar det.

Det ska bli synnerligen intressant att träffa dem allihop, och åhöra nämnda föredrag nu på söndag; jag ämnar försöka få med mig far min med särbo till evenemanget, och sedan, för egen del, stanna kvar i stan hos någon god vän (eller mamma, om jag varit för sent ute nu :-) över natten, för att inte bomma min intervju.

Och hinner jag (inte helt säkert; man ska inte räkna med att vara klar på mindre än en timme), blev jag personligen inbjuden också till presskonferensen som hålls dagen efter föredraget, 09:30-11:00 på Hotell Scandic Anglais vid Stureplan, vilket torde vara precis lika intressant att gå på som det öppna föredraget. Det ser ut att bli en tämligen intressant måndag med.

Samt en lättklädd en; till ambassaden får jag specifikt inte ha med mig någon elektronisk utrustning som laptop eller mobiltelefon, inte heller väska, ryggsäck eller några som helst verktyg. Kläder för vad väder som råder, STORA bibban papper, plånbok, nycklar, ett soligt humör, och intet därutöver, ser ut att bli dagens medhavdheter in alles. :-) Fast jag försöker nog ta med mig någon halvfin bok också, som det kanske inte är hela världen om jag får konfiskerad på plats i allra värsta fall -- Vänta kommer tydligen bli ett graverande tema.

Och mest för att inspirera fler att komma och lyssna på karln bjuder jag på litet mer stoff om honom, citerat ur presskonferensinbjudan:

Lester Brown är agronom, ekonom och chef för Earth Policy Institute, hedersdoktor vid 23 universitet och högskolor, mottagare av Borgströmpriset 2005, expertvittne i Sveriges riksdag och i filmerna Planeten och The 11th Hour, och rådgivare till många regeringar runt om i världen.

Plan B 3.0 är lösningen till ett nytt förhållningssätt till framtiden, en beskrivning av hur världens länder växlar in på ett nytt spår, ett hållbart sätt att leva. Den visar vilka åtgärder vi kan och måste vidta för att rädda både vår planet och vår civilisation.

Bygga med kärlek, bekräftelse och bejakande

2008-09-02T05:04:00.000+02:00

Det är underbart vad man kan uträtta med hjärtat på rätta stället, med kärlek, bekräftelse och bejakande i varje handling. Jag har haft en helg på exkursion så långt ifrån hämning jag nog någonsin varit, och känner samtidigt igen att ha skrivit något oerhört snarlikt det här någon gång förut, medan jag förundras över hur höjdpunkterna i mitt liv flashar förbi min inre syn när den sveper genom dem igen. Jag undrar vad det kan ha varit senast, och om det blev fullbordad not eller hängande halvfärdigt alster jag lät bli att återvända till och dela med mig av, kanske för att det kändes mer självgratulerande än värdefullt att få ta del av för andra.

Samtidigt som jag någonstans inser att många tycker om att ta del av mitt liv, också när jag bara berättar det, utan någon sedelärande infallsvinkel eller dylikt, som tycks vara ett återkommande format jag klistrar fast skrivandet i. I stället för att bara flöda, som under fredag, lördag och söndag. Och lika naket, sårbart och härvarande.

Jag är mycket bättre på att leva än att skriva, trots att jag ägnar det så disproportioneligt mycket mindre tid irl. Mest för att jag så relativt sällan hittar och bondar med de människor jag både finner ett bemötande i med samma öppenhet, acceptans, rädslofrihet och värme som mitt, och lika mycket ömsesidig respekt, beundran och kärlek som här. Det är precis som fördomen säger: totalt perfekta människor dyker upp i ditt liv precis när de är utom räckhåll, just håller på att gå i kloster, resa världen runt, gifta sig eller dylikt -- den där människan som är precis vad du behöver, drömt om eller inte ens lyckats föreställa dig den fulla vidden av. Men det är inte så mycket och av nöden något negativt; det finns anledningar till att det är då de dyker upp, för det är när de just håller på att byta aggregationstillstånd och försvinna in på något helt annat existensplan som de kommer i rörelse, plötsligt flashar till och syns, interagerar med andra partiklar och lämnar massor av intryck och spår efter sig -- inte när de befinner sig i vila.

Det gäller dig med. Det gäller sannerligen och synnerligen mig, då det är det här jag börjat lägga märke till. Att jag har varit bekant med mina inre resurser i åratal och frustrerats över att inte ha dem i bruk 24/7/365, som de trivs bäst, samvävda och intrimmade med och bland andra människor, har sina lika helt naturliga förklaringar. Jag är skitbra på att leva och bara hygglig på att ge mig ut i sörjan där man vaskar guld och ingår vackra föreningar med alla andra vackra element. Det är när jag just håller på att förångas, och lätt fladdrar omkring och tar alla chanser att hälsa på de människor jag lagt märke till omkring mig, som jag till slut kommer över till andra sidan och hälsar på dem i deras hem, långt in i deras hjärtan, och de i mitt. När det kanske bara är ett par veckor kvar innan jag far.

Och det är inte bara någonting dåligt, även om det nog går att ta andra vägar där man inte måste lämna en värld för att kunna leva den fullt ut först. Men när det är vad som krävs för att ta dig dit, är det långt bättre att ha tagit sats och leva i rörelsemängden som håller på att ta dig annorstädes, medan du lever den lilla tid du har kvar ännu i den gamla världen, på fullt spjäll.

Jag har förtjust lekt med roller jag trott förbehållna för tjejer förut, gnabbats och retats på skojsiga villkor, hjälpt en lika nybliven som kär väninna omformulera sina tilltrodda svagaste sidor till hennes, såvitt jag ser, absolut starkaste tillgångar; upptäcka och arbeta med oanade djuprotigheter på ett sätt jag misstänker (för något odömande värde på misstänka -- mer åt en klipskt knipslug blick) Freud för att en gång ha gjort, själv ledas, lära, experimentera och tilltryggalägga långa egna sträckor jag längtat efter att såväl gå som ha lagt bakom mig, och leva i en rikare flora hädanefter.

Bland det allra bästa har nog egentligen varit vad jag i något extra vaket ögonblick reflekterade kring den manlighet jag omsorgsfullt byggt upp i mig själv, jämfört med den jag sett omkring mig och som varit så lätt att sticka hål på -- en manlighet jag inte behöver ständigt bevaka, utan helt njutningsfullt i stället kan blott bejaka -- för att leva ett starkt, och tryggt, och bra liv. En vars värden är så monetärt gratis de någonsin kommer, och vars upplevda värden så bortom alla skalor; en vars prestige knappt får en seismograf att ta notis om den och vars informalitet fullkomligt flödar över; en inte ens konkurrensutsatt manlighet, som snarare föder på flera parter.

Kärlek kan vara något så befriande enkelt, uppriktigt och rättframt.

Monokultur är monokultur

2008-08-30T13:46:00.001+02:00

...insåg jag så där plötsligt, när ordet dök upp i någon passage i "The Ethical Slut" (varmt tack för tipset, hjärtkloka!).

En annan liten varm insikt som landade, när en av alla de här Bra människorna, AerynSun, äskade sig ett emo-filter av sina nördigare hackur-vänner för att inte fastna i träskigheterna hon klafsar i:

"Från en kod- och människo-hacker till en mer känslo-hacker, kan jag mest tipsa om att det inte handlar om att installera ett filter -- att bearbeta bort det där destruktiva inåtvända emo-splittret, är handligen debugging, applicerat på människor eller sig själv, och även de mest välprogrammerade människor och program är fulla av buggar och randvillkorsbrott som tidigare undgått att triggas. Att fortsätta existera drägligt, lyckligt eller framgångsrikt handlar i endera fallet om kärleksarbetet avlusning. Och kanske skulle jag snarare säga "från en schimpans till en annan", egentligen."

Vilket litet osökt också för mig tillbaka till den andra saken jag ville få ur hjärnan eller ned i ord, för att kunna titta på dem och litet njutningsfullt suga på dem: "we are programs that write programs". För oss själva, varandra, och världen omkring oss. Jag tycker om programmerare, i mycket vidare mening än gemene man ser begreppet. Många lever sina liv som om programmen de matats med av sina föräldrar och sitt samhälle är inbrända i ROM, read-only memory: att boota från, läsa, och exekvera, läsa och exekvera, läsa och exekvera; aldrig ifrågasätta, evolvera, uppgradera, byta ut.

Men jag älskar människo-hackers, som bestämmer sig för att ta kontroll och skriva om sig själva som de vill bli, skriva en version två, och tre, och fyra, ständigt förbättrat och evolverat efter hur de föregående slog ut. Frågar sig varför, och hur man kanske kunde göra i stället; om det finns bättre sätt, om det okända kanske är helt ljuvligt?

Jag har det bra nu.

Tabu och sedvänja

2008-08-25T17:51:00.001+02:00

Jag hyser en slags inbyggd skepsis mot allting som, av någon anledning, tabubelagts. Inte för att vara hipp och extrem, frimodigare, frispråkigare eller excellera i att vara mindre dömande än lägre stående individer som är mer fast i etablissemanget, eller dylikt fjams, utan mer för att tabun inte behövs, och åsyftar till att ersätta förnuft med fruktan. Själva mekaniken i ett tabu bygger på bristande respekt för andra människor och tesen att de där luspudlarna är så dumma i pallet att de bör kortslutas i hjärnan, så de beter sig som jag, som vet bättre, tycker att de borde.

Tabun är inte på något vis naturliga, självskrivna, självklara eller konstanta över tiden, de ärvs inte ned biologiskt, utan uppstår, upprätthålls och ärvs helt och hållet socialt. Vidare är det bara vissa särskilda grupperingar som skapar och underblåser tabuer: varken de svagaste eller starkaste grupperna i ett samhälle; de svagaste saknar inflytandet nog att införa dem, och de starkaste är för trygga för att de ska behöva eller känna sig lockade att ta till den här sortens fjams, stigmatisering med mera besläktade metoder. (Paul Graham: What you can't say) Förrakt brukar inte riktigt ligga för mig, men gentemot människor som tar till de här knepen har jag intet till övers.

Berättar jag att jag är emot tabun, är det inte alldeles sällsynt att jag förmodas tycka att allt tabubelagt (eller stigmatiserat) bör normaliseras, det vill säga jämställas med "helt okej att göra; en axelryckning, och inget att orda om". Men jag tycker inte att syskon bör skaffa barn med varann, till exempel, liksom jag förmodligen inte heller tycker att allting som står i koranen, bibeln, mormonernas eller scientologernas skrifter är dumheter bara för att de råkar framhållas som bra av populationer jag inte räknar mig till. Syskon bör inte skaffa barn, för att det innebär en massa genetiska risker som det är dåligt både för barnet och populationen som helhet att utsättas för.

Det innebär dock inte att syskon som är mogna nog att förstå orsak, verkan, konsekvenser, sex och samlevnad, preventivmedel med mera, inte bör ha sex med varann, vilket tabut passar på att göra lika otänkbart som att alstra barn (vilket många ortodoxa ouppdaterade läromästare avrundar till samma sak, eller våldsamt agiterar för att göra till samma sak genom att tabubelägga familjeplanering och preventivmetoder samt den absolut sista nödutvägen abort). Det var en mycket pragmatisk och praktisk världsordning för några hundra år sedan, och är säkert det än idag på många eller kanhända rentav de flesta håll i världen ännu, men sedan dess har utvecklingen, och inte minst folkbildningen, skjutit iväg något enormt, och med den bör man uppdatera sociala sedvänjor med.

Det finns massor av bra skäl till att inte äta fläskkött, men ett av dem är inte längre att det är så stor risk att fläskkött, i olikhet med till exempel nöt och får, löper så stor risk att ha trikiner i sig, vilka ger dig en horribel, plågsam död när parasiten fortbildas i mänskliga muskelvävnader, efter att ha lämnat grismellanvärddjuret. Jag har ingenting emot att muslimer håller kvar vid sina preferenser att låta bli gris, men skulle inte se med glädje om de spred tabut vidare, ens om jag själv anser att man bör låta bli att äta djur som transporterats omkring stora delar av världen, och kanske levt under rätt vidriga förhållanden, innan de hamnar på våra matbord. Ändamålen helgar inte medlen, helt enkelt.

Jag tar inte heller upp de två exemplen för att jag vill lägga an på min syster eller godkännas som muslim trots att jag torde sätta i mig en del fläskkött varje år och vill fortsätta med det, utan mer för att jag finner tabuer skadliga för tänkande, folkmognad och människobilden. Jag vill att människor ska bli bättre, mindre fördomsfulla, mindre dömande, mindre rädda för varann, mindre rädda för att själva dömas, utfrysas eller fruktas; helt enkelt må bättre och leva rikare liv. Innefattar det sexualitet med sina nära, däri ingen skada skedd. Det behövs inga tabun för att vidmakthålla samhällen där syskon inte föder barn tillsammans; det räcker gott med demokratiskt fattade lagar emot sådant, medan det ännu är biologiskt sunt att förbjudas.

Jag läste just ut kapitel fyra i Jared Diamonds "Undergång - civilisationers uppgång eller fall", och skrattade förtjust (eller kanske litet beklagande) till litet grand där jag satt på Nordea i någon kvart i väntan på att få betala dem 1,50:- för att få avsluta det sista konto jag hade hos dem som hade detta negativa belopp, när det noterades hur även antropologer, som just forskar i olika folkslags sedvänjor och liknande, direkt ryggmärgsreagerar inför insikter som att deras älsklingsfolk, som de studerat så ingående, haft sedvänjor som de själva ser som absoluta tabun -- här kannibalism, och bara inte kan förlika sig med det eller sätta sig in i ett annat tankemönster där kannibalism (faktiskt) är norm, och kanske rentav som på vissa platser på Nya Guinea än idag, är en hederssak, där heder inte ska läsas med samma avsmak som vi kanske har inför begrepp som hedersmord (som säkert går att knyta in i det här sammanhanget med av någon långt mer påläst än jag, men som jag själv undviker av okunskap).

I den miljön ses det med avsmak på oss i väst, där vi begraver våra släktingar i stället för att göra dem äran att äta upp dem. Och när så dessa västerländska forskare enträget blundar och helst vill hävda att det är rasistiskt förtal att deras favoritfolk skulle ägna sig åt så fruktansvärda ting som kannibalism, illament opålitlig hörsägen, och så vidare, tycker jag det blir så tämligen konkret, hur dumt allt det här värderandet, stigmatiserandet och tabuandet blir. Larvigt cirkeltänkande som går i spinn i inplanterade kortslutningslödpunkter i hjärnorna på oss.

Kring förbjudna tankar ligger det en hund begraven. Iakttag vaksamhet; någon försöker stänga av dig.

Mitt liv i Mumindalen

2008-08-24T01:08:00.004+02:00

Samtliga nedan citerade karaktärsporträtt är hämtade från http://www.moomin.fi/moomin.htm.

Muminmamman är både moralisk och vidsynt - en ovanlig kombination. De övriga medlemmarna av familjen är inte medvetna om att hon uppfostrar dem, delvis kanske för att hon mest gör det genom att låta dem få begå misstag.

Jag är självskriven medlem i alla muminmammors fanclub. Och ja, världen är full av muminmammor, även om de inte känns igen på yttre kännetecken som handväska och stor, kvinnligt avrundad näsa. Eventuellt känns muminmammor lättast igen på att de bor i muminhus. Muminhus är ett fenomen som naturligt uppstår kring muminmammor: platser där människor av alla de slag känner sig hemma och oceremoniellt hälsar på, ofta, mycket och inte ogärna länge.

Filifjonkan är Muminfamiljens absouta motsats. För henne är livet en plikt, inte en glädje. Hon saknar fantasi och lever ett väl inrutat liv, byggt på tradition och principer. I katastrofsituationer har hon dock en tendens att bete sig totalt irrationellt, och längst inne har hon nog en outtalad längtan att leva lika fritt som Muminfamiljen. Hon åtföljs i allmänhet av sina tre barn.

Jag tenderar att kära ned mig i flickor med vissa filifjonkdrag, närmare bestämt outtalade längt efter att leva lika fritt som muminfamiljen, sin benhårda disciplin och pliktkänsla, och tendensen att bete sig totalt irrationellt under panik. Som kanske mest älskar jag att stå vid deras sida när de drabbas av dessa katastrofsituationer, som utgör fantastiska möjligheter att öppna dörrar och omvälva världen åt håll de mår bra av att upptäcka -- samt att lotsa dem ditåt de vill när jag råkar ha vettiga sjökort, och eftersom jag trivs i vatten samt har viss sjövana.

Dessutom dras jag till dem för att jag har mycket att lära mig av dem om självdisciplin och sunda levnadsvanor.

Snusmumriken är en filosofiskt lagd vagabond, alltid klädd i slokhatt och gammal rock. När vintern närmar sig lämnar han Mumindalen för att resa omkring i världen. Han trivs med sig själv och gillar att få meta fisk i lugn och ro, bryr sig alls inte om att äga saker och har många beundrare, särskilt bland dem som är små och blyga och inte kan vara ensamma. Han är Mumins bästa vän.

Jag beundrade själv snusmumriken som liten (och blyg), och finner med stor tillfredsställelse att det jag beundrade i honom, är sidor jag lagt mig till med själv och kontinuerligt fortsätter arbeta på. I en del situationer är jag fortfarande blyg, men har funnit vägar förbi dem, främst genom hur jag lär känna främmande människor, vilket huvudsakligen till nästan uteslutande sker nätligen. För jag är bara blyg gentemot människor jag inte känner, inte förstår, och inte vet att de vill ha någonting med mig att göra. Alla som tagit sig förbi minst två av de tre punkterna är jag inte blyg för, likaså de flesta som bara uppfyller en av dem.

Hattifnattarna är utpräglade gruppindivider. Det enda de bryr sig om är att ge sig iväg till horisonten - men när de kommer dit märker de att det alltid finns en ny horisont. Det är kanske det som ger dem deras flackande blick. Helt ofarliga, men blir starkt elektriska vid åskväder och bör då undvikas.

Jag tycker om, och förstår, och känner mig faktiskt litet hemma bland hattifnattar, även om jag inte tillhör gruppen. Men jag gillar verkligen hattifnattarna, inte minst för att de lever i det tysta. I vad mån de har ett språk, är det karma.

Lilla My är inte släkt med Muminfamiljen, men bor hos dem. Hon är så liten att hon bra ryms i familjens mjölkkanna. Hon älskar katastrofer, och ser till att sånt händer. Hon är gladlynt och aggressiv och totalt respektlös, men aldrig elak.

Och jag har alltid varit litet hemligt kär i Lilla My, och gillar särskilt det där genomträngande som uppsöker en, genom alla ridåer man månde ha spänt upp. Det är en konst att demaskera människor, och Lilla My är dess okrönta mästare, även om det nog är en ynnest att hon i allmänhet inte syns bland folk som inte riktigt klarar av en Lilla My i rummet.

Impending Doom?

2008-08-20T07:48:00.002+02:00

Under en överhängande känsla av att någonting är på väg tämligen käpprätt åt helsicke, brukar jag få en slags engagemangsboost, har jag märkt. Den där viljan att kraftsamla och göra någonting, eller att ge mig på att hitta mig en nisch eller infallsvinkel där mina bidrag kan göra nytta. Plan B, som jag tog upp litet initialt i en nylig not, och Jared Diamond, nämnd i samma not, som jag läser parallellt, och får dels ett lättläst högkondensat av vad som känns som all klimat- och energiforskning i hela världen, å ena sidan (Plan B), och dels ett rikt och djupt fraktalt berättande om samspelet natur och människa å ena sidan och historiska observerade miljöeffekters progression miljöförändringar och resulterande helt nya levnadsförutsättningar, och flytande ovanpå dem, kulturers uppgång, omstrukturering, fortlevnad eller fall, beroende på hur de reagerade och vad de gjorde. Jag har gjort totalt uppbrott i skönlitteratur, för det här är mer fängslande läsning än jag stött på på mycket länge även i mina favoritgenrer "fluff".

Det hade varit intressant att läsa de här när jag var kanske femton, arton eller tjugo. Jag tror att det hade påverkat vad jag ville hitta på att fylla mitt liv de nästföljande femton, arton eller tjugo åren mer än vad de förmodligen kommer göra nu, även om de lär utgöra ytterligare ett spår parallellt med mina idag befintliga, redan inkörda spår och djupa intresseområden jag byggt upp under den tid jag har med mig i bagaget. Idag är det här all den globala naturorientering jag inte fick mig till livs under högstadie- och gymnasial undervisning i naturkunskap, naturvetenskap, globala politiska frågor och dylikt, trots i princip genomgående femmor (jag är mossig) och MVG:n i naturvetenskapliga ämnen från den tiden.

Det är svindlande perspektiv jag inte sällan finner mig njuta av varje stavelse av -- se här ett litet välkondenserat exempelstycke som inleder ett lika lättillgängligt kondensat av en handfull aktuella, långt längre och svårtillgängligare vetenskapliga avhandlingar inom fältet grödors avkastning under ändrade temperaturförhållanden:

Agriculture as it exists today has been shaped by a climate system that has changed little over farming’s 11,000-year history. Crops were developed to maximize yields in this long-standing climatic regime. As the temperature rises, agriculture will be increasingly out of sync with its natural environment. Nowhere is this more evident than in the relationship between temperature and crop yields.

Kap 3: Rising Temperatures and Rising Seas: The Crop Yield Effect

Jag tror att jag hade intresserat mig långt mycket mer för världsfrågor av det här slaget, i stället för att, som nu, mer halka in på litet flummigare fält, som min ganska abstrakta långtgående agenda för att bidra till att förhöja mänsklighetens förmåga till samarbete, att dra nytta av och bygga vidare på varandras verk, och att älska och visa varann mer tillit och närhet, för att ta ett litet kärt axplock fokus som intresserar och sysselsatt mina tankar och ambitioner mycket sedan ungefär gymnasiet. Inte på något sätt undermåliga ambitioner, men allihop så högt upp i näringskedjorna som hela vår civilisation vilar på att de torde rasa och bli spilld tid inom någon till några generationer, om kritiska förutsättningar den tillvaro vi känner börjar falla, vilket känns som en skrämselpropaganda när man är mitt i strömfåran men rätt plötsligt kan bli illa konkret och plötslig dödsångest när flodbädden man rusat fram över försvinner under en och suget i magen säger att mitt i ett vattenfall förvisso helt uppenbart är var man befinner sig just nu, men inte alls är där man vill vara, och det visar sig rätt svårt att simma tillbaka upp igen innan man hittar andra ställen man ännu mindre vill vara på.

Sådana där pyramidjämförelser man ibland ser, som i mina ögon alltid brukat komma fasttejpade med en liten not som säger "titta så bra du har det; du ska allt vara tacksam, du, att du inte är ett litet svältande barn i Eritrea" och haft någon slags moralisk agenda, eller dem om att du är rik redan för att du har ett bankkonto även om det är tomt (för värden på rik som att det säger rätt mycket om de värden i levnadsstandard du i övrigt har, i form av tillgång till dricksvatten, hygien, mat, hus, hem, värme, utbildning, och ett otal andra saker) -- har helt blåst förbi mig, på ett sätt som endast en vagt förändrad framställning jag börjar få grepp om nu, inte skulle. Insikten om att vår standard inte bara är en bättre lott i födelselotteriet (om vi tänker på chansen att födas som svensk i Sverige gentemot chansen att födas i något U-land med hög spädbarnsdödlighet, obefintlig familjeplanering och enorma barnkullar med rätt skrala utsikter att uppfylla ens de basala mänskliga behoven), utan också vilar på den stora pyramid av människor i hela resten av världen som servar oss medan de ser om sina egna utsikter till mat för dagen, har inte riktigt nått fram.

Den här majoriteten av världens befolkning ligger bakom rätt mycket av det som driver vår livsföring. Medan de kan försörja sig själva av sina jordplättar, på traktens plantager, eller vad det månde, medan deras grundvatten är drickbart och står högt nog för att brunnar ska nå ned till det, finns i tillräckliga mängder för att befolkningen inte ska behöva kriga om det med sina grannar, och så vidare i många och långa led, fungerar inte bara deras värld delvis hjälpligt, utan också alla övre världar som vilar på dem. När i stället stater börjar självsönderfalla, för att konkurrens om resurser, sönderfallande ekologiska förutsättningar och näringskedjor, med mera, rubbar levnadsvillkoren för tillräckligt stora grupper bortom hållbara livsvillkor, upptäcker man snart att det som verkade som en pyramid, är ett korthus, när bärande skikt inte längre bär.

Jag har länge tänkt på USA:s krigande i mellanöstern som ett imperialistiskt, egoistiskt, pengavevat, kallblodigt, vidrigt lyxkrig där amerikanska intressen av billig bensin omfamnats av oljeindustrin och vapenindustrin för att göra gemensam sak av att försörja USA med olja i ett business-as-usual även efter att resten av världen börjat lägga om sin energipolitik till förnyelsebara energikällor, medan de blundar för problemet där hemma och kör på i gamla hjulspår. Dög det åt farfar duger det idag, och behöver man offra ett par skyskrapor i New York för att elda på fosterlandskänslorna och bygga för ändamålet gynnsam världsopinion om att det är okej att man är där och krigar mot terrorismen, så är väl det en axelryckning. Ungefär.

En annan bild, som visserligen införlivar delar av den där (vad metod beträffar), har börjat framträda nu, men där USA är en av de där vid ruinens brant som paniskt slåss med sina grannar för att möta sina egna akuta och kritiska levnadsförutsättningar; en ekonomi nära undergång, en kamp på liv och död för att kapa åt sig vad deras existens bygger på med precis vilka medel som helst. Om man bortser litet från vad vi tror oss veta om hur stabilt det är som nation, vad dess ekonomi handlar om och en massa andra saker som är trygga, propra och bra, och som framförallt i alla tider varit nästan vad de är idag, fast bara mindre modernt förr. För att det är precis ett sådant här krig ett land som USA skulle föra, om de i dagsläget var desperat beroende av en naturresurs på ett annat hörn av det samverkande kärlet jorden, som de inte har på eget territorium. Det är så här det skulle -- och ser -- ut, om det var förutsättningarna. Börjar jag tro, allt mer, ju mer jag smakar på tanken. Fråga mig bara inte varför, om du vill ha något bättre svar än "för att alla investeringar i oljebaserad tech håller på att mista sitt värde" eller något ditåt, vilket är helt hugget ur luften som en plausibel, men godtycklig, anledning; den änden har jag ingen vittring på än. Men att se USA som en av dem som spelar ett nollsummespel om en sinande dricksvattenkälla som inte längre försörjer alla som vill dricka ur den, flyttar in det där kriget på kartan på ett sätt som inte bara fordrar cyniska tankar om vad som händer när ekonomiska krafter får härja helt frisvuret från inverkan av etik och moral, till den betydligt moraliskt enklare "jag måste rädda min familj från att gå under".

Och missförstå mig rätt -- jag är inte ute efter att rättfärdiga några krig eller spänna upp några som helst etiska frågor, här; jag vill förstå det, inte döma eller beivra några synder, vilket för mig är rätt förbannat ointressant; syndabockeri är irrelevant. Det som behöver göras är inte att hänga syndare eller statuera exempel -- det som behövs är att förstå vad som händer, hur det fungerar, vad som är av godo eller åtminstone inte ondo, hur vi vänder det som är dåligt till existensfarligt -- och att sedan implementera det, på bred front, och lista ut samt genomföra självupprätthållande livsstilar, levnadssätt och system på system med skyddsmekanismer och spiraler som pekar åt rätt håll för, bland annat, ett ekosystem som är och förblir livsdugligt åt mänskligheten, och välja något sätt att befolka planeten som även det är hållbart efter förutsättningarna.

Ännu en av mina obekräftade fördomar säger att det land i världen som kanske redan har litet av det här tänket i botten, eller snarare i toppen, är Kina. Jag har mycket små belägg för det, men det skulle inte förvåna mig det minsta om vi har mycket (och kommer få se allt mer) att lära av Kina. Men än är det mest en maggropskänsla.

Om du är en femton-tjugo -- inspirerar något av det här dig att snegla in litet på boken jag refererar till, och ungefär hur reagerar du på materialet i den, efter några dagars eller någon veckas snegl på den? Jag är litet nyfiken, då jag misstänker att jag, i vad mån jag känner att jag själv kan ha något särskilt nyttigt bidrag när den här känslan av att det behöver ruckas litet på världen griper mig, kan ha mer att bidra med genom att inspirera intelligenta ungdomar att intressera sig för hur världen i stort fungerar, vad som håller på att hända i och med den, och hur vi rattar det här rymdskeppet. För vem är det som kör, egentligen?

"Höhö, det är ju jag som kör!", som Långben sade.

Tidlös politisk satir

2008-08-18T07:21:00.001+02:00

Politik blir inte sällan bäst i händerna på andra än politiker.

Tage Danielssons "Om sannolikhet" 1979, eller Astrid Lindgrens "Pomperipossa i Monismanien" 1976, efter vilken 40 års socialdemokratiskt styre föll, är bådadera utmärkta exempel på det.

Här är ett lika utmärkt, och mycket kortare, exempel på turerna kring FRA-lagen, översatta till vanlig tamburrealism: "Frank och Jessie".

Litet nu

2008-08-15T05:41:00.001+02:00

Jag läser just om miljö- och lokalpolitiska problem i Montana, förälskar mig i ett flickeflarn i Iowa, jobbar tillsammans med kollegorna i Kalifornien, varav min chef reser hem till familjen i Indien ett par veckor, medan jag hemma i Sverige står i begrepp att packa ihop mig, göra mig av med allt lösöre jag inte älskar, under en liten semester flytta mig själv till en förstad till San Francisco medan mitt återstående bohag åker båt västerut, där jag för egen del hälsar på vänner i Amsterdam, kanske gör ett nedslag i Italien, hälsar på i Bombay, tittar in till Sigge och kanske Kalle kring och i Tokyo.

Dessförinnan några ytterligare kringreserier, framför allt alla kära vänner som pluppat upp på kartan just litet varstans, umgås litet med pappa, kanske mamma, och kanske till och med ställa upp litet som värd åt ännu en eller annan nybliven vän, sedan jag någon gång ganska nyligen fick litet pli på det där att slå upp hjärtinnerliga konversationer med folk och faktiskt ta upp det som något självklart, lättsamt, angenämt och oladdat att hälsa på och bli påhälsad av andra, som om de eller jag själv förestod ett litet muminhus som det passerar kära vänner genom som har vägarna förbi, helt enkelt för att det är så trevligt. Jag ska inte direkt fråga hur det blev så; mer hur det kom sig att det inte var det förut, om så. Det här är seriöst livskvalitéande.

Bjuder in andra människor i mina litterära crushes och får på dela upplevelsen att upptäcka dem på nytt, när fascinationen utbyts med mig själv i en annans röst som klär den i ord jag inte skulle ha kommit på själv, men som klär också min fascination bättre än jag gjort själv. Det där underbart prestigelösa i Paul Grahams penna, till exempel, och hur högst ounderbart det kan vara att samtala med människor som inte förmår göra sig av med sin prestige. Glädjen i att möta människor, som indirekt driver en till att själv excellera i att jämna sin prestige med marken, för att vilt utreda sakfrågor ur alla möjliga infallsvinklar utan att begrunda värden.

Bryter ett stort *fastn* på jobbet med att påtala att det här med ramverk verkligen inte är mitt forte och går det bra om jag bedriver litet research och bygger små uppfinningar som gör saker ett tag, som ÄR mitt expertområde, och javisst gör det det. I morgon, med andra ord, litet finuppande. Kanske byta ett par ord med ömset, om jag hinner vakna innan hon nattar sig, promenera mig en lunch på stan i solgass med bok i högsta hugg, köpa mig en stump parmesan på Norins, knata hem, jobba några timmar och göra litet rapport om flytteriernas framskridande; kanske boka massage hos Nattis, den lokala thaimassösen som borde testas, stoppa i mig, och kanske Erica, litet god middag, och eventuellt zona bort till någon film i en soffa med litet nacke, hår och rygg att vattna mina ihjältörstande fingrar med.

Det är kanske inte så tokigt ändå, just nu. Men jag är som sagt rätt farligt nära svältgränsen för kel, eller för all del massage, ompyssel och tumanhandsprat om bra skit; det är ojedamig så dags att jag skyndar ut på min kringresa i nära och främmande trakter och letar rätt på er. Jag har ingen aning om vart veckan tog vägen, men det verkar nästan vara lördag igen, så troligen är det nog dags för en dos charmiga lysiter och kinamat.

Så här dags borde jag verkligen inte vara uppe, och jag har ingen bra anledning heller. Ett kungarike för en sådan där mjuk sängkronometer man somnar intill!

Sagofarbror

2008-08-13T17:44:00.000+02:00

I slutet av gymnasiet hade jag en fantastisk, och, med våra mått mätt, något alldeles oerhört krävande, historielärare. Han arbetade med historia som mekanismer, och inte som en trave påståenden att nöta in som "detta har hänt". Han var sträng, och en enastående, formidabel berättare. En historielektion hade typiskt upplägget hälften trollbindande saga, hälften korsförhör av Livrädd klass på läxa och om föregående lärdomar hade gått in, och kunde redogöras för. Sällan eller aldrig ett årtal i sikte. Den kanske ende i hela min skoltid jag tänkt på som magister snarare än som lärare; en slags relik från en mer auktoritär skol-era, full av hårdare krav. Men framför allt minns jag hans berättande, vars disposition lades upp kring mekanism, till skillnad från vad litteratur vi fick, som var upplagd kring fakta på rad. Det var hans ljuvliga berättarröst, smält kunskap som fyllde rummet, och totalupplevelsen av att få kartan helt glasklar för sig; se inte isolerade händelser, utan sammansatta komplicerade samverkande skeenden, ibland i långa tidssvep, ofta i dramatiska följder av korta inblickar i relaterade händelser. Visdom som sammanställts av tusentals människors katalogiseranden, och överblicker få eller ingen förunt i deras tidevarvs samtid. Hökvingar och falkblick. Och, framåt lektionens slut, en eller annan sork, som fastnade i de där klorna när bytet var bedövat av fascination, och slets ut ur töcknet för att ställas till svars kring förvärvade insikter.

Nå. Historiens vingslag, och den kristallklara skärpa med vilken insikter framträdde genom det där berättandet; hur förutsättningar och följdverkningar följde i varann via reaktionssätt och händelser, och förmedlandet av förståelse, uppbyggandet av mångfacetterade perspektiv och en medvetenhet om orsak, verkan, och forna tiders och platsers, samhällens och kulturers misstag och lärdomar, eller redan andra individers dito livsöden, problem, lösningar, hjälpande och motverkande faktorer, krafter, allierade, fällor, moment 22 och så vidare -- allt det där finslipandet av andras medvetanden, visa, öppna tankegångar och nya vägar, såväl framåt, uppåt som inåt -- allt det där är sådant jag vill kanalisera och förmedla vidare själv, i allt gods jag själv har att lätta mina skattkammare kring för andra.

Jag vill också bli en sagofarbror, som lyfter upp andra långt över marken, vidgar, öppnar och förlöser inpyrda eller avstannade eller alla de redan nyfikenhetstörstande levnadshungriga framskridande byggare av bättre framtider som av egen vilja bjuder in sig att ta del, som lyssnare, som frågare, som medberättare, kontrapunkt; tätt intill någonstans i klungan, eller mer diskret som åhörare, ett blygsamt obefintligt eller rentav inget inflik; flugor på väggen, men potentiella bärare och vidareförmedlare av sitt intag, sina vidgade evolverade situerade versioner av materialet, i vidareutbyggnaden av allt det där användbara vetandet vi förvaltar tillsammans.

Jag vet bara inte riktigt vilket sammanhang jag söker, vilken publik -- vilka åldrar -- och vilken roll, och kanske vilka ämnen jag ämnar landa med. Hittills har jag nog mest sökt efter mina ofyllda behov, där kärlek och närhet varit de stora drivande; sökt de ganska små, mycket privata sammanhangen och berättelserna -- idévärldar att utforska tillsammans, som hypoteser och som möjligheter, tankar och erfarenheter som oftat kretsat kring det djupt personliga, det ömsesidiga, alla de ting som berört i hjärta, stund och nu, ett par små människor i världen, och världen, ur deras perspektiv. Det är fascinerande att tänka mig dit, till en punkt när jag mättat just det behovet med en hon vid min sida och jag inte längre törstar efter att finna henne, för att vi båda valt varann för det där perspektivet som inte har något givet eller siktat bäst före; när precis alla andra människor blir vänner man också kan prata fritt med, men utan att de någonsin behöver känna ett minsta spår av att man söker dem i just den rollen. Något som jag i någon liten mån i alla fall själv har på känn skiner igenom litet grand med alla människor jag älskar -- att de är välkomna att låna eller hälsa på i den rollen och känna sig för, även om jag inte skulle drömma om att spika fast dem i den.

Jag börjar misstänka att jag börjar flyta upp mot någonting åt den sortens bekvämlighet nu, i att ha i sikte en människa långt, långt bort, som jag kanske vill och kommer få dela det här med, och hur det känns lättare att älska andra igen utan att känna mig kroka in dem. Och för första gången på rätt länge söker jag inte längre mer bland människors berättande om sina liv, efter människor jag själv vill kroka i; annat berättande om världen och livet i stort börjar nu dyka upp på kartan igen allt mer; samma slags berättande som en gång min historiemagister, om världen, om vetenskap, om hjärna, hjärta, teknik, filosofi och allt möjligt som tidigare behövt ha litet draghjälp av att vara knuten till en interaktionabel människas egna identitet, begreppsapparat och så vidare, för att bjuda mig något nämnvärt engagemang och intresse. Jag börjar bli redo för att ta mig an världslitteraturen, vetenskapen och all möjlig annan kultur, även om det fortfarande suger starkt i mig efter att ha någon att dela och själv bearbeta alltsammans tillsammans med. Jag är ändå starkt symbiotiskt lagd, och står inte ut med tanken på att behålla, sålla och bearbeta allting för mig själv; det måste in andra i bilden med.

Och alla upparbetningar och förädlingar vill jag så småningom låta fortsätta i kretsloppet vi alla är del i och har nytta av, allra helst i form av sådana där återkopplande gemensamheter kring ämnen och i stunder och situationer som medierar det på djupt mänskliga sätt. Om det är lägereldar eller sagostunder, kuddhögar, sånger, eller föreläsningssalar, studiecirklar, seminarier, teambuilding, skog och natur, aktiviteter, passiviteter, meditation, släktsammankomst, privat, offentligt, subkulturellt eller annat har jag ingen aning om, men en del grundkomponenter som att ni väljer mig på ömsesidigt uppskattade former lär inte ruckas på. Eget uppfinningsrikt bygge, och andras bidragande infall och förslag, lär stå för huvuddelen av vad det än månde bli. Jag är rysligt nyfiken själv.

Inte minst på vad det kommer handla om.

Biobränsle

2008-08-13T02:25:00.002+02:00

Ett rätt modernt vansinne är att driva bilar med etanol, som har en bråkdel av energiinnehållet hos olja, kostar disproportioneligt stora mängder energi redan i produktionsledet, och har effekten att våra begränsade åkermarker på jorden, som tills oljepriset kom upp i 60 dollar fatet, odlade spannmål att mätta jordens befolkning med, nu i rask takt i stället odlar majs, sockerrör med mera, som går vidare till produktion av etanol, att hälla i våra bilar.

Effekten av det här är att världsmarknadsspannmålspriset knutits till oljepriset, eftersom såväl spannmål som olja är konverterbara till drivmedel. Oljepriset stiger, i takt med att världsproduktionen så sakta börjar avta (när den lättillgängligaste oljan exploaterats), och spannmålspriserna följer snällt med uppåt. Lett i konsekvens?

Här är två sätt att säga samma sak, hugget ur först Plan B, sen en längre och ganska intressant artikel, som djuplodar på just etanol:

The emerging competition between the owners of the world’s 860 million automobiles and the 2 billion poorest people is uncharted territory for humanity. Suddenly the world is facing a moral and political issue that has no precedent: Should we use grain to fuel cars or to feed people? The average income of the world’s automobile owners is roughly $30,000 a year; the 2 billion poorest people earn on average less than $3,000 a year. The market says, Let’s fuel the cars.

Plan B 3.0

The core problem is that gasoline price elasticity in the US is about -0.05, versus the -0.7 price elasticity for food consumption by poor consumers. This makes clear who is going to win the bidding war for food versus biofuels in a free market.

Fermenting the Food Supply

Jag vill inte ha en bil som dricker etanol. En rymlig tank à 90 liter i en SUV, till exempel, slukar spannmål motsvarande vad som föder en människa, ett helt år. Då jag skaffar bil -- det vill säga inte alldeles osannolikt om någon till några månader -- siktar jag på en pluginhybrid av något slag. En Toyota Prius, kanske. Som de allra flesta sträckors kort körning bör klara sig på batteridrift, och i idealfallet laddas upp via elnätet, från icke-kemiska energikällor.

Mitt sparkapital sitter just nu och möglar för vanlig bankränta. Det börjar suga litet i viljan att låta det förränta sig samtidigt som det sponsrar, förslagsvis, utvecklingen och driftsättningen av bättre, effektivare och billigare vindkraftverk. Jag undrar hur man bäst går till väga för att ge dem god verkningsgrad för ett vettigt ändamål.

Plan B

2008-08-11T18:27:00.002+02:00

Fredrik smusslade på mig totalperspektivsknark: Plan B.

En bok som ständigt uppdateras, är gratis att ladda ned, och för närvarande befinner sig i sin tredje version, om att rädda världen från undergång. Det är en orgie i helhetsperspektiv, kausalitet (orsak - verkan) på civilisationsnivå (bio-, eko- och det politiska systemet jorden), om vad som pågår, precis, just, nu, och fram till nu, och lett i konsekvens, till vad som står för dörren, med utgångspunkt från hur vi vänder utvecklingen. Renodlad tankeskärpa, sammanställningar från mängder av forskningsfält och underbart njutbar, hisnande, ögonöppnande, allmänorienterande, bildande läsning. Fantastiskt!

Om du, som jag, älskade Orson Scott Cards "Shadow Puppets", för bland annat dess högtflygande men ingående redogörelser på makronivå för strategiska manövrer i ett episkt krig över stora delar av Asien tar den här boken dig in i nästa nivå av hårresande överblick över vår planet, med bonuseffekten av att det inte är fiction längre, alltsammans är en sammanställning av långt många fler skarpa sinnen än Orson med eventuell researchstab, och att det kopplar samman vår vardag med de helt osynliga bortre led som bygger ihop våra näringskedjor, transporter, råvaror, energiproduktion, världsekonomi, världshandel, kollapsande ekosystem, nationer och mycket, mycket mer; ett slags kondensat av allting som de samhälls- och naturorienterande ämnena i skolan aldrig ens nafsade i faggorna av. Det är orientering, mekanism, skeende, effekt, och bäst av allt, åtgärder.

Parallellt sneglar jag på Jared Diamonds ännu fetare bok "undergång", som refererades i inledningen av Plan B, en bok som i sin tur tar upp civilisationer som fallit, och hur det gått till, ställt mot andra, som ställts inför snarlika problem, och tagit sig genom dem genom intelligenta lösningar; hur Island räddat sig från ekocidium (oöverlagt självmord genom att förstöra sina livsvillkor, här genom erosion från överbetning, genom att begränsa fårpopulationen till vad slitage markerna tål att utstå), till exempel, och hur Sumererna kring Eufrat / Tigris i stället orsakade sin undergång genom att rubba saltbalansen i sina jordar genom ett feltänkt bevattningssystem, och till slut inte längre klara av att föda sin civilisation, som i stället gick under.

Helt fantastisk läsning, om du, som jag, tycker om att öppna ögonen och vidga perspektiven, långt, vitt och brett. Plan B (3.0) finns som PDF (i helhet, såväl som i kapitelportioner) här: http://www.earth-policy.org/Books/PB3/Contents.htm

Plötsliga födelsedagar

2008-08-06T23:52:00.000+02:00

Jag sitter på en mysig liten italiensk restaurang jag tydligen har några kvarter bort, och sippjar på ett glas chanti, medan Kerstin Thorvall berättar om sprängande växtlighet och överdrivna väder i Cayenne, Franska Guyana, ur en rosa boks pärmar. Tydligen fyller jag år idag. Det kom helt plötsligt, och inte alls, som jag trott, på fredag. Rätt vad det var var det över mig. Posten hade levererat en försändelse åt mig från systerskapet, inkommet till kontoret den 6/8, troligen med ett par Mumin-örngott jag önskat mig, noterade jag vid frukosten, skrockandes för mig själv att stollarna på posten stavat fel till dagens datum. Men det hade de ju inte.

Efter att ha insett att det är jag som är felkalibrerad, far jag och handlar och hämtar ut min försändelse, vilken också innehåller ett par teckningar från systerdöttrarna, som presterat mästeverken "prinsessa utan krona" och "en flicka som ska äta korv". Särskilt den senare är genial. Tant Ingrids "Scandinavian Songs And Ballads" från 1953 har också dykt upp och fått följa med i paketet; en hög riktigt välöversatta visskatter jag hoppeligen får tillfälle att lära någon någon gång.

Jag kickade igång mina förberedelser för att emigrera igår; det där första telefonsamtalet i raden, till Skatteverket, för att beställa personbevis inför mitt besök på amerikanska konsulatet för intervju för mitt H1B-visum. Första punkten avbokad på en lista av sju, sisådär. Började fundra litet kring vad ägodelar och livsbagage jag för evigt ska lämna bakom mig, och vad jag eventuellt ska spara och älska. En förhoppningsvis ganska liten och överskådlig mängd saker. Jag börjar på allvar överväga att resa till USA utan resväska, och österut, via Amsterdam, Japan, kanske Bombay. Hälsa på fler vänner. Fast kanske ett par till övningsturer till vänner och bekanta i Stockholm och Göteborg först.

Det är förmodligen det idealiska sättet att umgås med Felicia eller Nicole, för övrigt, en sådan här liten pittoresk restaurang, om de går med på att bli medbjudna på det för min skull -- näst att ligga en heleftermiddag i någon mysig halvskuggig sensommarslänt, masserandes axlar i loj omfamning, sådant där man sällan får annat än med partners eller sällsamt orädda trygga flickor som inte står under sin omgivnings svartsjuka bevakning och sedlighetspåbud. Sådant där man lättare planterar och driver upp i andras fantasier när man står i begrepp att förföra varann och bygga vackra kärleksrelationer i stället för okomplicerade men varma och självklara vänskapsrelationer, när det drar ihop sig mot ett farväl, så här som i någon gammal melodram.

Fast just den här veckan lutar det åt att jag stannar kvar i Linköping och jobbar litet ur eget gryt. Så sent som igår gick det alldeles finfint; jag hoppas jag får fatt på litet mer driv av samma slag.

Köksporr

2008-08-03T14:38:00.001+02:00

Jag sjuder fortfarande förtjust efter en fantastisk fredags tokbra thai-massage och prat med kärt klokex, och lättar litet på trycket med en produkt-spot. Inte för att det uppdagats att jag har födelsedag innan veckan är slut, och borde sätta ihop en sjujäkla blåbärspaj tills dess -- utan mer för att jag i Nordstan, medan den var öppen på torsdagen, återfann en kökskärlek jag bespetsade mig på redan någon gång medan vi var ett par, för flera år sedan: en Fissler!

Och närmare bestämt den lilla kastrullfamiljen Intensa, förtydligar webben tjänstvilligt.

Jag har börjat köpa på mig skitbra saker jag har för avsikt att älska och använda precis jämt, med ambitionen att kasta och ge bort så mycket som möjligt som inte uppfyller det receptet. Som i Paul Grahams "Saker" (i svensk översättning -- eller originalet på engelska, för den som föredrar det). Det handlar litet om att bygga ett juste liv att leva.

Och jag har absolut inga som helst skäl till att låta bli. Men det tar sin tid att avlära sig moderskapets samlarråttighet, "den här kan ju komma till användning någon gång", och så vidare. Tyngden och kluttret av en massa skit omkring sig väger SÅ mycket tyngre än den där asketiska renheten i att bara ha älskade saker omkring sig. Massor av kärlek till Jenniferret, som bott in sig i ett hem fullt av underbara saker som älskar henne. Det är underbart att hälsa på hos folk. Allra särskildast alla jag beundrar för så himla mycket. Ni är bäst, allesamman!

På resa bland nya vänner

2008-07-31T08:20:00.000+02:00

Det händer mig så mycket märkliga, roliga, hjärtevärmande saker, allra särskilt sedan jag för snart två veckor sedan gav mig ut på rundtur bland människor jag alltid velat träffa, men inte velat boka upp och heller inte riktigt räknat för mina att träffa. Att flippa den där lilla tankeflaggan i mitt sinne till läget "det är väl klart jag ska träffa dem, om de råkar ha en stund över när jag är i närheten", har banat väg till helt förunderliga stunder och samtal och människor, precis i linje med allt min känsla för vad människor jag haft på känn så där, har haft att ge, och litet mer därtill, där jag, här och där, sett ett långt mindre fragment av någon i text, än vad jag sen mötte irl. Jag siktar mig hem till lördag, och eventuellt bara för att vända och fortsätta till folk jag missat hittills, och på något återbesök därtill.

Vad som hindrat mig från att göra det här redan för flera år sedan?

Så gott som ingenting. Huvudsakligen det förbenta sociala spelet som envist ska infoga allt i maktspel. Det har haft ett grepp om mig med, trots att jag dels inte vill vara med, dels inte delar dess agenda och dels inte ställer upp på dess världsbild. Skitlöjligt, men jag har inte sett det helt förrän jag frigjort mig från det och ställt upp andra ramar för mig själv och mina bemötanden, och det syns inte riktigt vad som hindrat mig förrän mönstret brutits. När jag inte längre ställer upp på notionen att det vore mer (socialspelsmässigt) okomplicerat för en tjej (det är bara tjejer jag hälsat på, än, plus en karl jag blev ihoptussad med på lika slumpmässigt manér som jag själv gjort mina små infall i andras liv, även om det i det fallet blev en långpromenad i stället för ett hembesök), att bjuda hem mig än att låta bli, även att jag vet att det ligger annorlunda till i mitt fall, rasslar resten ut av sig själv. Det är precis där vågskålen tippat åt fel håll förr, och hindrat något sådant här, i mitt sinne och deras: det jag visar mig tro på, styr ju också deras förväntningar -- här negativa -- om hur saker ligger till; om inte ens jag är övertygad om att det självklart går att umgåsas med mig utan att det knyter in några övergripande agendor, varför skulle någon annan tro bättre?

Så radera hela idén om att mötet är preludium till något annat, ur sinnet; att det är del i en större agenda, oavsett vilken, att det är mer än den där tiden man delar med varann, att det finns något alls som står på spel, och väger emot att träffas. (Och inte bara radera från vad du visar, utan främst från vad du känner själv -- så behöver du inte spela någonting alls, vilket du förstås inte heller bör / ska.) Det står inget på spel, faktiskt. I alla fall om du är karl, är det så lätt; luddiga mängden karlar i stort, kanske inte går att umgåsas med på det här sättet, för att de är ute på sexfiske eller relationsfiske -- men du är ute efter att träffa och prata med människor du tycker om. Kanske med någon eller några andra öppet deklarerade ambitioner vid sidan av -- i mitt fall en om att helst dessutom massera och pyssla om dem litet, om det inte stått i konflikt med hur de känner (som till exempel om det skulle väcka dem ur idet de gått i mellan relationer och fast tillgång på den varan).

Är du tjej, ligger brädet nog rätt annorlunda, och jag har långt blygsammare insikter om hur receptet torde se ut. Kanske är det så lätt (nåja) som att ingjuta den här idén i de män du vill träffa, och känna av att de begripit att det är så här agendan ser ut. Är du tjej och har tjejer du vill träffa, är förmodligen hotbilden ännu en tredje, likaså man - man. Men nog om det, då det är vita fläckar på min karta. Basidén torde vara densamma och implementationsdetaljerna efter situationsbundna typfall du inte vill trigga, för att du faktiskt inte har en oönskad agenda i kikaren.

Och kanske den andra detaljen: att inte känna så många sådana här människor på ett och samma ställe; Stockholm, respektive Göteborg, för min del, den här resan, eller känslan av att man behöver ha en plan uppstyrd redan när man ger sig åstad. För min del har det varit en stor feature att inte ha en plan upfront, i att det gett mig obegränsad tid att ge till var och en jag velat träffa, om de velat ta den i anspråk och övriga omständigheter möjliggjort det. I praktiken har det mest varit en kväll med middag, massor av prat och pyssel, övernattning på en soffa, extrasäng eller -madrass, frukost, litet mer prat och en gemensam avfärd ut på nya bestyr och göromål hittills, och intet ont i det -- här nere i götet, slumpade jag mig andra dagen in hos en dam mitt i semestern och har blivit kvar några dagar på samma ort och ställe i litet gemensamma slöheter och aktiviteter med gemensamma, visade det sig, nära vänner (senast igår, slutflytt, flyttstädning och indisk middag åt och med ett av mina kärt avhållna ex, och hennes karl, till rätt sena timmar).

I praktiken har utfallet varit att knacka på hos folk när jag väl är på plats, tills jag hittar någon vars schema och vilja öppnar för att husera mig och umgåsas den kvällen / natten, och kanske middagen. Några har fullt upp, och det är inte hela världen; någon har redan huset fullt av långväga gäster, en eller annan har inte ett hushåll att förfoga över så (en frekvent nackdel med vänner under, säg, 20), och tror sig inte om att vidareförmedla idén om att den här karln umgås med mig utan att fiska mig, till föräldrar och dylikt, men, som sagt, det är inte hela världen; hade varit härligt att träffa dem, men blev inte så den här gången, och har i stället fallit ut till att bli någon annan människa i stället, hittills. I allra värsta fall går det nog att ta in på hotell, vandrarhem, eller resa hemåt igen, om allt annat har uttömts, och då är resan kanske slut för den gången. Faktum är att jag en gång, med en vän jag på grund av trassliga hemförhållanden inte kunde umgåsas med ett längre stycke obruten tid på något annat vis, tagit in en natt på hotell tillsammans. Fast någonstans där tror jag man trampar in över en massa sedlighetsgränser och beträder minerad mark om andra skulle få nys om det, såvida man inte båda är väldigt trygga med och i sig själva.

Vad som hindrar någon annan från att göra samma sak?

Kanske att inte ha investerat mycket tid och hjärta i banden till andra människor -- att odla sig djupt med idén om att tycka om dem och uppslag till varför, och ha läst in sig nog på dem för att vara rätt djupt övertygad om att det är människor du ser upp till och torde ha massor att lära av och vill lyssna till och återkoppla på -- och att ha odlat dem med en motsvarande övertygelse om att du själv är ett element de vill ha nära sig, släppa in i sina liv, tankar, känslor och sin situation, möta i öppenhet och värme, att du inte kommer med någon inbyggd agenda de inte ställer upp på eller varmt bejakar, och att det skulle vara djupt givande och avslappnat att träffas för dryfterier, utan att klockan tickar eller roller och fasader måste upprätthållas, var och en behöva hålla på sig, sträcka på sig, bevisa något för sig själv eller den andra.

För min del åstadkommer jag alla de där sakerna genom treenigheten läsa, återkoppla, själv skriva, i en miljö där jag väldigt tydligt visar varma färger och okomplicerad rättframhet, i mitt fall först och främst på nätcommunityt helgon.net, där jag trivs rätt bra, även om medianåldern ligger rätt så lågt, så många är litet svåra att just hälsa på hos. Det fungerar underbart, förmodligen för att jag skriver rätt öppet vad jag tänker och känner, och lätt, gärna och ofta till jämt engagerar mig i människor som gör detsamma. Man får väldigt gott om människor väldigt nära hjärtat men fjärran i geografin (så där rent statistiskt sett; något fler på nära håll, om du bor där folk statistiskt sett oftast bor, i det eller de forum du huserar i). Jag skulle intuitivt kalla det vänner, om det inte gav folk så mycket oapplicerbara idéer om ordinnebörden -- men "vänner man inte mött än" är hyggligt entydigt, och kan förtydligas, när så efterfrågas, utan nämnvärt besvär.

Igår hände dessutom något annat skoj som nog legat utanför kartan för mig dessförinnan: någon som trampade förbi och efter insnav in i ett par noter jag skrivit fick för sig att jag borde tussas på hennes lillasyster (28) för att vi torde ha gott utbyte av varann, känslomänniska med massor av tankar och ord, känslor, färger och kramig som få, som hon (eller kanske vi) var, som hon uttryckte det. Jag är inte helt säker på om det funkar att bli insåld hos någon på det viset, men det vore klart roligt att träffa henne och se hur det skulle falla sig. Tydligen är jag för närvarande gäst mycket på referenser av att vara certifierad som bra människa av exet, även om värdinnan därutöver också läst ett par dussin av mina oreranden och torde fått desto större chans att bilda sig en egen uppfattning att styrka det med. Jag undrar hurpass det går att etablera kontakt med andra som inte på eget initiativ konstaterat att jag är en bra typ att bjuda in. Det känns mindre självklart att det skulle fungera än att själv ha synat och skärskådat mig över en längre tid, och i dialog, men vore synd att avfärda för det. Vi får nog helt enkelt se, vad det lider.

Genusaga

2008-07-29T05:19:00.001+02:00

Klockan är halv fyra, jag är på resande fot, och på besök i ett litet hushåll hos ensamma mamman, en väckarklocka tickar envist, strax intill, och plötsligt måste jag skriva om en liten episod på lärarprogrammet för några år sedan. Jag packar upp min medhavda dator ur bagaget, och försjunker så sakta i berättarmod.

Det är VFU-period; verksamhetsförlagd undervisning -- ännu ett av dessa ord, som klockan tickar för; ett ord bland alla dessa snofsiga nyord som uppfinns kring begrepp, när någon vill blåsa nytt liv och lyster i dem, som om de föregående inte hade tillräcklig status, eller fått klangen av att inte vara tillräckligt högt i utbildningsstadier, och något måste göras. Ett impotent kortlivat ord, som också ska passera, ett ord som lika visst som att jag känner litet medkänsla med det, kan placera detta i tiden till min lärargeneration, för att nästa kommer ha bytt ut det mot ett nytt ord, med en ny värdeinfusion, om inget oförutsett händer och jakten på status för läraryrket plötsligt gör halt, omvärderar sig självt och blir tryggt i sin roll. Det är vi som ger nästa generation verktygen att överträffa oss. Det är ett kall, inte ett statusfiske. Ett samhällsansvar man söker för att man vill ge något av sig själv, kanske hjälpa massor av människor finna andra vägar, med saker i bagaget man vet att de behöver ha med sig, som ingen gav oss och vi fått hitta själva. Kort sagt, jag är på PRAO, som lärarkandidat, det är första året, genusperspektivobligatoriet i varje kurs har just kuppats in av skickligt politikerskap på regeringsnivå, och jag och min lika manlige medkandidat ska under veckan eller veckorna utöver att delta som stödlärare, genomföra en genusrelaterad studie av elevernas situation, eller någonting i grannskapet.

Det är ack så behjärtansvärt, och ack så trampat i klaveret, att ålägga oss att ta tag i detta, på det här sättet. Vi är på sätt och vis båda unga i gemet; jag, förvisso, på väg mot trettio, efter en sejour i IT-världen, han på väg mot tjugo, direkt inslussad efter gymnasiet. Båda är vi där, för att vi är män som vill arbeta med hjärtat. Själv är jag litet på flykt från ett liv jag inte riktigt ser en framtid för, med lärarprogrammet litet som en bejakande semester där jag upptäcker och utvecklar mig själv, litet som en slags identitetskris; jag vet vart jag vill och hur jag vill vara som lärare, och jag skäms inte för att ha hjärtat med mig i allt jag gör trots att jag skrämmer livet ur ungefär samtliga tjejer jag läser med, som inte kommer i så nära kontakt med mig att de förstår mig närmare. Jag beter mig säkerligen djupt respektlöst, och trasslar till situationen ordentligt på lärarprogramssidan, och beter mig egentligen ansvarigt enbart mot eleverna i de skolor jag bevistar och lärarkåren där; utbildningens egen agenda kunde jag, om man så säger, ha visat litet mer respekt för. Det är möjligt att i alla fall ambitionerna bakom den hade förtjänat det, men jag ska inte skamfila den onödigt mycket, då jag inte tog tillräckligt intresse att uppsöka och bejaka den. Kort sagt, vi är båda ganska unga, han också till åren, och vi är båda män som söker oss till en skolkarriär för att arbeta med hjärtat. Vi har beslutat oss att ta oss an den här uppgiften tillsammans, och gör som män som inte av eget engagemang i frågan läst in sig på alla möjliga bra saker som skulle kunna granskas -- drar till med något, bara det blir bra.

Det är precis som riktigt dålig journalistik: vi har beslutat oss för att intervjua våra elever; jag vill minnas att de går i lågstadiet, som inte heter lågstadiet, ety det ordet gått ur tiden -- det heter ”lägre år”, eller något ditåt -- och vi ställer litet fria frågor om pojkar och flickor och roller och dylikt, i hopp om att hitta något vi kan sminka upp till en genusagenda och dra växlar av, utan att ha ställt ledande frågor; ett ansträngt försök att passa in halmstrån från transkriberade bandspelarintervjuer till att säga något om förväntningar på rollbesättning, vad som är pojkigt och flickigt, och mycket mer vi fått uppslag om att meta efter. Det blir erbarmligt dåligt, även om jag förmodligen räddar det i någon mening med alla års femmor i svenska, och späker det till en uppsats som suger in all kurslitteraturen enligt formelreceptet vi ska uppfylla, efter konstens alla regler. Det är som gymnasieprov i fysik som går ut på att studera formler i formelsamlingen och nå rätt svar, och bland det skadligaste inifrånruttnande ett feministiskt eller genusorienterat perspektiv kan utsättas för; rent och skärt förrakt för idén fri forskning. Vi är inte gräsrötter som bidrar till en mer genusneutral framtida skola; vi river just upp vår egen respekt för idén med rötterna. Frågan har gått i kras, och kvar står att blidka uppgiftsformuleringen att ta oss förbi också denna uppgift, under tiden vi använder tiden så gott vi båda kan åt att ta till oss någonting av vad vi söker göra oss hemmastadda och orienterade i.

Ironin i vad vi ägnar vår tid till, framför allt annat, som jag snart ska teckna, torde inte gå förspilld på någon läsare. Vi är män i en hårt kvinnodominerad bransch, vi vill arbeta med hjärtat på ett sätt som nästan, om så inte formellt, är förbehållet kvinnor, vi går in i vår roll och känner helt enkelt efter hur våra attityder samverkar med elever, oss själva, vad som händer, och vart det bär. Det är ganska huvudstupa, mycket hjärta, tämligen inlevelsefullt, och oerhört givande. Vi har båda långt mycket mer kontakt med tjejerna, som förtjust yr omkring, och lyssnar, deltar och ser, med alldeles för litet professionell distans, som det heter. Rektor, som är en klok kvinna jag själv en gång i tiden haft som såväl rektor som vikarie i bland annat musik, tar oss litet åt sidan någon av dagarna och håller vad som väl får anses som Talet, som när föräldrar berättar om blommor och bin för sina barn. Hon har stor förståelse för vår situation och förmedlar skolans situation och framförallt föräldrarnas insyn i verksamheten och föräldrarnas förhastade slutsatser, om de skulle se sina döttrar leka med fullvuxna karlar i förtroenderoll. Det är fortfarande snåla vindar för män i skolan i media, och pedofilskräcken har satt klimatet på bistert för manliga hjärtan i skolan.

Inga onda ord om vår rektor; hon är en vis kvinna och har nog sett många ungkalvar på grönbete och vill inte se några av de sina komma olyckligt i kläm, och ber oss vara försikiga, för allas skull. Jag minns särskilt hur nedslagen min medkandidat såg ut efter det där samtalet, och hur min egen ambition om att fortsätta på den där karriären just då och där började lägga sig till ro. Det var inte en kamp jag ville föra. Den där jämlikheten som vi skulle kämpa för var inte vår jämlikhet; den agenda vi skulle slåss för, var kvinnornas. Att sen få föra en till vid sidan av, för att få göra det på samma villkor som kvinnor kändes mer magstarkt än vad jag var sugen på, även om det på föga sätt skiljde sig från det kvinnliga dubbelarbetet som förhoppningsvis började dö ut med vår och föregående generation.

En särskilt fin relation får jag med en liten tjej, som inte har någon far. Det är mycket tydligt att jag tagit formen av något av den far hon inte har, och jag får reda på familjeförhållandena av hennes klassföreståndare, tror jag, eller kanske rektor eller båda två, när inga elever är i närheten; ett samtal som jag tror skedde i mycket bättre diplomatisk anda, ety jag bara minns det centrala om det litet delikata i situationen; en känslig detalj, och förstås ansvaret på mig att vara situationen mogen. Just precis exakt på pricken mitt i måltavlan för mitt sikte kan vi också kalla det; att ha ett stort och fingertoppskänsligt ansvar för att ta en roll -- och jag menar inte papparollen -- och förvalta den så väl det bara går, för att landa mjukt och ha tillfört något litet under den där tiden jag var där.

Vi larvar omkring ganska mycket under rasterna, hon och jag, och ett par dagar vid tidigt skolslut följer jag in på eftermiddagen till det sammanhängande fritidshemmet många av barnen går till efter skolan, i samma regi. Det känns ganska tydligt att hon lever upp och tar vara på den räknade tid hon har med mig, och för all del oss, innan vi ska återvända till en skola för vuxna i någon stad långt borta; att det är tid till låns, och att det kommer bli mer som innan vi kom igen efteråt, och det är både litet vemodigt att se och något jag djupt respekterar henne för och undrar litet för mig själv vad det kommer forma henne till för kvinna. En föraning säger mig att det kommer bli en fantastisk människa, så småningom, om hon bara vågar tro på sig själv, och jag förmodar att jag läcker min förmodan som ett såll. Jag har i alla år sedan jag fick något bakom pannbenet odlat mig till att läcka så mycket av mina goda fördomar jag kan, och inte ägna så mycket uppmärksamhet och tankerum åt pessimismer eller misshagliga åsikter om folk, och det är något av det bästa med mig som människa, enligt min egen utsago. Jag tycker genuint om och tror starkt på väldigt många människor, och det tycks gå fram ganska bra. Det gör människor så bra som jag tror att de är, och bättre, helt enkelt för att någon visar för dem att de kan, får dem att vilja och också tro. Åtminstone är det så det hänger ihop för mig -- när jag hittar människor som tror på mig för att vara och växa i den människa jag är, och vill bli, införlivar jag dem bland mina närmaste för att de hjälper mig dit jag är på väg. Jag kan inte veta mycket om vad den där korta tiden gjorde eller inte gjorde, men det kändes som att jag fick vara med på ett litet hörn och bygga henne, som alla bra relationer, oavsett åldersskillnad och relationssmak, fungerar i min bok. Och det var ett fint ark i min bok med, just därför.

Vi var män med genusproblematik, och någon annans genusagenda. Vår hade inte riktigt kommit med på kartan, och förmodligen var vi väl män och på toppen av näringskedjan av gammal slentrian. Det handlade ju inte om oss, och vore nog litet egoistiskt av oss att börja med att beta av agendan som rörde oss personligen, innan vi tog itu med den större genusagendan i vår lärargärning. Jag tror inte någon skulle skandera för oss att män kan, eller att det hade gjort någon nytta; den självklarhet vi ville erövra var ju att arbeta med hjärtat, som vilken tjej som helst gjort sedan urminnes tider, trots att vi hade externa könsorgan. Och utan att det var något konstigt med det; det visste vi ju redan; det var bara alla andra runt omkring som inte visste det. Det fanns två utstakade vägar: att ubåta, smyga, hämma och undertrycka det där hjärtat så det inte syntes för mycket värme utåt. Eller att slåss förbannat hårt, på mäns, eller kvinnosakskvinnors vis. I åtminstone mitt fall var jag inte sugen på någotdera, och tog timeout från min lärarutbildning ett fåtal månader senare. Jag vet inte vilken väg han, min medkandidat, gick, men jag hoppas innerligt att han hittade en tredje eller fjärde, och vid det här laget gått ut som fullblommad lärare, utan förhårdnat hjärta, eller hjärtat i en tättslutande lindning gaffatejp, eller sönderblött och slitet innan gärningen ens börjat.

Det vore intressant att prata med honom, någon gång. Jag tror han kan bli en fin lärare.

Älska mig själv

2008-07-27T00:42:00.001+02:00

Jag älskar mig själv. Men om jag vid årets slut kan säga att jag älskar mig själv för hur väl jag tar hand om mig själv också, kommer jag ha kommit ännu mycket längre än idag. Idag förlåter jag mig en massa saker jag ännu inte uppnått, för att det tar tid att lära sig; att allt har sin tid, och det inte är någon mening i stress, än mindre skuldbelägga sig det man ännu inte är eller gör eller har uppnått. Jag förlåter mig, för att jag älskar mig själv, och för att det helt enkelt inte finns någon mening i att bära mig annorlunda åt. En samvetspiska driver inte på mig bättre än min kärlek och ambition att bli mer den människa jag trivs av att vara, och leva som.

Det har varit natsudougalin, som det stora flertalet lördagskvällar under de senaste somrarna, då min vän Henrik, en gammal kollega från min tid på Roxen, förevisar årets skörd anime för sina vänner i samma smakriktning åt japansk vältecknad kultur, stor importör av denna vara som han är. En liten utåt sett introvert men sinsemellan varmt umgåsande skock karlar mellan 25 och 35, löst knuten från de informella samgängeskretsarna roxen, lysator och mangakai. Jag har i år lyckats pricka in flertalet visningars senare hälft, vilket brukat innebära att dyka upp lagom till middagen, som sambeställs från något lokalt kineseri som har öppet och gör goda affärer, för att därefter sitta med i mitten av den lilla företagsbion, i vad som för i alla fall mig känns som något av umgåsandets sweet spot, mitt i mittersta soffan i den lilla lilla salongen, med fullt av omtyckta herrar omkring mig med vilka umgängesytan vanligen annars är ren text i ett forum för intellektuell diskurs, fritt bunden kring datalogi, datasäkerhet, samhällsfrågor och vad annat som en akumnikrets kring ett universitet med många ingenjörsutbildningar naturligt kan tänkas intressera sig för.

Soffbesättningen ser mäkta likadan ut från gång till gång, även om jag inte riktigt vet om jag kniper någon annans plats där jag dyker upp halvvägs in -- men av vad det förefaller, är jag, om så, varmt välkommen att inta den utan att någon ens visat sig ha avyttrat den åt mig. Det är inte så mycket en umgängeskrets som diskuterar känslor, men mycket av materialet som visas på vita duken kretsar intensivt kring ämnet. Jag tror det är litet av ett sätt att sublimera det där känslobehovet att kanalisera kärlek, empati, ömsinne, omhjärtenhet, emotionell intelligens och relationellt stoff i allmänhet, genom att överskölja sig med det snarare än vara del i det, deltagande och lärande i handling, och att gruppkonsumtionen i någon mån gör det till en slags ömsesidighet man samtidigt får en gemenskap i. Och givetvis är det här så långt upp i flummerier att det skulle räknas för Markov-kedjor mer än något beskrivande av stämningen eller vilka eventuella funktioner och mekanismer den utgör i det gänget, men jag trivs ändå med tanken. För mig, som helst och mest helhjärtat kanaliserar det här behovet genom att umgåsas med andra människor irl, som är mitt uppe i sina liv, liksom jag i mitt, med alla sina specifika problematiker, intriger, omgivande människor, förståelser, oförståelser, roller, brister och behov, med mycket mera; alla sina bakomliggande historier, alla sin omgivnings bakomliggande historier, det finmaskiga nätet av det förflutna, deras viljor och drömmar och framtider, kärlekar och ambitioner -- allt detta för mig så underbara att få se, förstå, och återkoppla användbart på -- känner jag igen hur vi alla våndas av karaktärer som sitter fast i känslomässiga och mentala ekorrhjul vi vill hjälpa dem ur, medan vi hoppfullt ser till manusförfattarna att i vårt ställe ha hjärtat att visa dem de bilder de behöver för att se nya perspektiv de skulle ha så mycket bättre användning av, och sluta göra om alla sina misstag; inte för att få slut på ältandet, så mycket som för att vi älskar karaktären.

Allt det där jag älskar irl, utom möjligheten att själv göra skillnad för någon annan -- att ha en inte bara förstabänksplats, utan vara i de insnjärjda handlingarna, ofta som en oberoende part vid någons sida; ledsagande, inblicksfull, varm och vänligt välvillig, prestigelös och helt ointresserad av brister och snedsteg som du begått, för att det intressanta ju är hur man arbetar vidare med situationen vi därigenom hamnat i, här på händelsefronten där livet levs, dag ut och dag in. Det förflutna har vi inga skulder till, men framtiden har vi ett ansvar för att göra någonting så underbart bra vi bara kan av. Och så långt mycket bättre, om de här dialogerna kan föras på tu man hand i lugn och ro, orädsla, avspändhet och trivsel. Jag har haft en underbar början av veckan som varit fylld till brädden med det här, besökandes väninnor jag inte kramat om och mött förut, utan bara varit övertygad om som människor jag älskar. Och av en massa underbart ompyssel.

Dagens dos utgjordes för mig av Emma, en underbar, stillsam liten serie byggd efter direkt Jane Austensk "husa och ung överklassling förälskar sig i varann" i varm, lugn, intelligent njutförpackning, och "Fate: stay night", en kanske mer klassisk receptserie på temat "en liten skara utvalda för ett episkt krig sinsemellan, med en egen liten mytologi, master/slav-förhållanden, allianser och pakter, hårt, hårt emotionellt nischade karaktärer och försiktigt insmugna inslag insäljande haremsamboende" -- men underbart skickligt ljudlagd och vackert foto, så det är en fröjd att följa den trots en del litet naivistiska inslag. Den blir inte sämre av att huvudkaraktären har en massa jesuskomplex att bli av med, och mycket att lära om att ge själva fanken i att förmynda kvinnor som alldeles uppenbart är betydligt självtillräckligare än han är själv, och faktiskt kan slåss, i stället för att, som han själv, ha en special skill att ta stryk utan att gå slutgiltigt sönder. Så det är gott om tillfällen att koppla mot mitt innevarande årtjugonde, på resan från den där tokigt närsynta men ack så varmhjärtade ynglingen till något som lovar mynna i en rätt vettig karl med litet koll, eftersom han, i likhet med vissa andra, har förmågan att resonera mycket intelligent kring andra, men slarvar något erbarmligt med att visa sig själv samma värme och omtanke. Det är ingen feature att vara kass på det.

Det är bara litet svårt att lära sig älska sin egen lyckoåterkoppling på samma sätt som man älskar andras och vara lika omvårdande mot sig själv som mot alla andra man också älskar. Jag har, som sagt, inte kommit så långt själv, vad den sidan beträffar, än. Men jag jobbar på det, och titt som tätt hittar jag nya grepp. Senaste, är att resa omkring till folk jag älskar, och skämma bort mig med att umgåsas med dem, vilket jag (och för all del de) mår bra av. Därtill, att upptäcka och bli god vän med hudvårdsprodukter. De senaste två fynden på den fronten var någon Ldb-lotion, och en tub med någon grön mandelskalsduschpeeling från Åhléns. En ren fröjd, bådadera. (Ännu härligare vore att prova dem på andra med -- men det får vänta, åtminstone tills jag har någon väninna som inte skyggar för närhet även i kombination med nakenhet.)

Det börjar dra ihop sig till att skriva något långt, mångfacetterat, om sinnen; massor av nyligt har sammanstrålat precis där, och det är en så ofantligt underskattad del av livet, som även jag tappar bort från kartan då och då under mina många sömnfaser i ide. Jag har börjat inse att långt hår är något jag faktiskt tar glädje ur och nog borde prova på, i stället för att jaga ned det i en icke-frisyr -- känslan av vind genom det vid cykling, händer i det under pyssel, och den kanske ännu trevligare känslan av mist kontroll, i att det blir något att grabba tag i och styra eller partiellt frihetsberöva, är alladera direkt bra saker. Jag har blivit tämligen vildvuxen nyligen, och konstaterar litet förvånat, för att inte riktigt ha tänkt på saken, att som jag i vilket fall inte är någon kuf man blir förtjust i för att jag ser bra ut (eller har någon ambition om att vara det, eller att oåterkalleligt trassla in hjärtan i mig på sätt som gör att de skulle förlora mig, snarare än ha ljuva minnen i bagaget efter frånskilje), kan jag lika gott se hur allt hår inrättar sig, utan att omfrisera det. När allt kommer omkring, är den enda som för egen del fäster sitt anseende vid mitt yttre, min mamma, som jag delvis av det skälet inte hälsat på helt nyligen, så hon slipper oja sig över det, eller, ur min synvinkel, jag känna henne plågas av det och förmanas. (Men det är bergis mammors privilegium att få ha massa dylika åsikter.)

Den gångna veckan var Stockholm. Den här veckan blir Göteborg. Om dagarna tänkte jag försöka sitta och jobba, litet som vanligt -- med inslag av träffa folk som bokar upp mig för att jag är i trakten -- och i alla fall fredag är jag uppbokad för thai-massage och långt välbehövligt prat med klok väninna jag träffar alldeles för sällan. Jag har bra vänner.

Samtal med en främmande karl

2008-07-24T16:46:00.000+02:00

Det är inte så ofta jag hamnar i sammanhang där jag språkar med en främmande karl (A) som jag inte tagit kontakt med själv (B), än mindre (C) som egentligen inte tagit kontakt med mig heller. Men ibland syr en tredje part (D) ihop det så, och som det nästan aldrig händer, och som D var Felicia, som jag gillar starkt (jag vet inte om det var min fumlighet i telefon eller någon slags slump som gav mig sällskapet, men i efterhand, efter att ha sneglat in i de tankerum jag inte sett upfront, tippar jag lätt på intelligent matchmakingkompetens), var jag inte direkt sen att nappa, då jag heller inte hade särskilt mycket vettigt att ta mig för medan jag väntade på min buss hem. Och inte var det fy skam att få se och krama om henne ett slag heller, även om schemat var litet tajt för hennes del, stadd annorstädes.

Det påminde mig om hur mycket jag har att kvar lära om att diskutera saker på områden jag inte brukar prata om, med människor som dels har andra perspektiv än mig (flertalet, till samtliga), dels andra åsikter, och dels inte grundat före med mer än kanske som bäst en ytligare förståelse för mig, mina perspektiv, åsikter, och/eller hur jag kommit till dem, eller hur min begreppsapparat fungerar och arbetar med idéer. Självklarheter, tycker nog de allra flesta som läser det här (och jag med er, därtill) -- det är alladera saker man inte kan förutsätta i ett godtyckligt valt sammanhang ur mängden, där bara en främmande person är given.

Men det kanske intressantare att observera, är att det är något mycket sällsynt att just den situationen inträffar i mitt liv. Det är väldigt sällan jag hamnar i någon situation i samtal med någon litet halvt godtycklig människa på tu man hand, där vi inte båda har aktivt valt varandras sällskap, på grundval av insikter och förståelser för åtskilliga, kanske flertalet, eller rentav samtliga de där sakerna. En umgängesvalets urvalsprocess, från tämligen meritokratiska grunder och ett slags ömsesidigt intellektemotionellt russinplockande; litet som motsvarande processer och ritualer vi tillämpar inför könsumgänge, men här mer mentalt. Är det troligt att vi kommer ha tokigt bra utbyte av varann, och hur och vart bör vi sikta för att ha bäst intellektuell sex tillsammans, månntro? Sådant där som liksom utgör de grundläggande studiefokusen inför ett bejakande av en specifik individ man vill bjuda in sig till och bjuda in i sig själv, eller engagera i någon specifik aktivitet.

Polvändning gentemot det motsatta förhållandet, med en rätt godtyckligt vald person, där frågan är mer ”hur har man hygglig sex med en helt slumpmässigt vald person?”. Jag tror väl inte att vi direkt misslyckades -- det var en fin dag för promenad genom ett soligt Stockholm, vi tog en tur förbi stadshuset för initialt handtvättande i en fontän, köpte två kulor sorbet (jag) och en kula potatismos (min karismatiske medpromenör, vilket erhölls gratis), promenerade utmed Karlbergs kanal genom fin prunkande växtlighet, landade ett slag vid ett vattenspel som bodde i Tegnérlunden, och valsade mot cityterminalen, under loppet av ett par timmar, under prat om ditt och datt. Det var rätt trivsamt, men när vi kom in på ämnet politik, som nog var hans forte mer än mitt, föll i alla fall mina bidrag rätt platt. Jag finner mig rätt dålig på att återge tankar jag tagit till mig innan jag har framlagt dem väldigt många gånger i olika sammanhang eller till olika människor.

Mina dagboksskriverier idisslar sålunda många ting om och om igen, som en senildement automaton (agh, ord?), från blott blygsamt förändrade infallsvinklar och angreppspunkter varje gång, medan mina hjärtefrågor stöts och blöts mot andra intryck eller infall som kallar upp dem på scen igen. You know the drill; kärlek, kel, förväntningar, att välja sin framtid genom att välja vad man tror och inte tror på, den eviga screeningprocessen i att övertyga andra om sina intentioner så de vågar släppa in en under sitt skal, genom att vara starkt beräknelig och vara den de vill ha där, och alla andra saker som brukar kriga här om och om och om igen. Jag övar mig, samtidigt som jag vill dela med mig av mina tankar till er alla, att själv plocka upp dem, stuva om, bygga nytt, kasta tillbaka en egen tolkning, kritikutsätta, be mig snåra ut något suddigt trasselhörn jag kapitalt misslyckats skildra, och så vidare -- under tiden jag egentligen tycker att jag borde göra ett mycket bättre jobb att skingra allt abstraktionskladd för er och mig själv till renare toner utan brus, men i min lättja och vilja att få något ur mig alls, låter bli, och är någorlunda nöjd med att i alla fall hålla processen igång i ett litet lägre tempo.

Jag tror det smög in en massa prestige och försvar kring att rättfärdiga oss emellan litet inkompatibla tankar eller drömmar, frampå sluttampen; i alla fall jag hade nog varit betjänt av ett mål mat därikring -- så eventuellt var avskedstonen litet i fallande, och jag lyckades prestera ett farväl som låg precis i mittpunkten mellan en kram, en handskakning, ett hej då och tack för trivsamt sällskap, och ett vint knippe surmulet obearbetat trassel i huvudet om hur vi landat precis där, utan att det blev just något av endera alls -- och mer av ett tankspritt nu går vi åt varsitt håll, efterhärmandes Felicias, för dagen, vedergulliga totala brist på skärpa i riktad handling. Jag tror jag överglänste henne med besked i detta högst fallerade avsked, men förmodligen föga skada skedd. :-)

Så här i efterhand, har jag gjort ett sådant där *snegl* jag brukar vinnlägga mig om att ha gjort på förhand, så jag vet en massa kul ställen att gräva i en person på för att hitta guld att få sig presenterat och leka med, så jag har, för ovanlighets skull, hittat en lekkamrat på min egen sida om könsstängslet, att inordna i alla kul tankar och perspektiv, att bistå med filandet på begreppsapparat, tankesystem och annat smått och gott, framöver, medan jag koloniserar nya tankerum och stuvar om i mina gamla. Det har dykt upp nya begrepp på kartan de senaste dygnens vistelse i Stockholm bland nära kära jag ännu inte hade mött i måndags morse; relationsanarki, inte minst, och det är för stunden ett tokigt bra, och vansinnigt underbart intellektuellt lösaktigt, emotionellt varmt, liv jag slammat upp från botten med ett par uppenbart kloka handvändningar kring den lilla idékärnan "jag vet; jag åker ut och hälsar på folk jag inte träffat, men övertygat mig om som människor jag skulle tycka om!".

Chansen är liksom rätt stor att människor man bejakar, utan ett spår av att försöka bura in dem, även låter en hälsa på i sina hem, laga gemensam middag, prata kopiösa mängder strunt, övernatta, äta frukost, och kanske till och med pyssla om dem, om de inte lagt sig i träda på det planet och är måna om att inte vakna upp i akut skenande närhetstörst när fördämningen brister och kroppen minns att den har rätt till kärleksfull beröring. Ingen sex, men herrejävlar så mycket bättre bang for the buck i trivsel per investerad dag. En Eriksgata genom land och liv, med korta anhalter hos människor att väva in i hjärtat, utan behov att konkurrera med varann om någonting alls, utan agenda om att fånga dem, eller i hymens band binda dem. Helt enkelt bland det bästa jag någonsin gjort, och en semester värdig mina tycken.

Det är en smula pyssligt att bekämpa alla sina år som introvert, men det är ruskigt belönande, när man träffar så här jäkla rätt, gång efter annan. Jag blir allt bättre på att omge mig med bra skit, och se dem jag älskar hjälpa till med vad de själva ser att jag nog skulle tycka om. Det är fantastiskt att upptäcka och bekanta sig med positiva spiraler, som skenar uppåt framåt, snarare än negativa nedåt bakåt. Och ändå sitter så många så envist fast i de senare; det trygga nedåtgående, fallande, på förhand förlista, uppgivna som vet att det alltid finns någonting att hysa sorg, bitterhet eller cynism kring, lika starkt som jag vet det exakt lika sanna att det alltid finns någonting att hysa glädje, tillfredsställelse och lycka kring. Det handlar faktiskt mer om hur man vill leva och vart man vill komma, än tingens ordning.

Och känn dig inte hotad att bli konverterad, eller nödgad eller ens välkommen att konvertera mig; var och en bör välja sida själv, och bejaka den efter eget hjärta. Gillar man min värld, läser man förstås de tomtebloss jag själv planterar, föredrar man den andra, väljer man en annan diet. Jag har hört att Gardell ska vara bra, till exempel, på att förmedla den motstående och kompatibla sanningen att allt förr eller senare går åt pipsvängen. För det gör det, om du pekar ditt tankefokus ditåt. Men jag hoppas du låter bli. Även om du kanske är nyfiken på vad Gardell levt i för intellekmotionell världsbild. Ta på dig ett mentalt försvar så det inte rötar sönder dig om du ger dig på att läsa det, bara, om jag får råda.

En könsrollsstudie

2008-07-20T07:28:00.000+02:00

Någon gång mellan arton och tjugoåtta revolterade jag mot våra könsroller: jag ville inte följa i de stinkande fotspår jag sett män lämna i de flickor jag sneglat in i.

Det började nog i en ganska rar, och bitvis, eller rentav till stora delar, naiv övertro till vad jag sög i mig ur blödande dagböckers ynklighet om precis hur illa det var ställt på den fronten och precis hur svinaktiga män är, då jag i likhet med till exempel kvinnokliniker inte försåg mig med motsvarande kontrollgrupp män som också utstod motsvarande behandling av kvinnlig röta, i de sammanhang könsmaktstrukturer tippar snett åt andra hållet. Jag gör inga anspråk på att idag ha någon bättre koll på hur läget skiljer sig eller vart det lutar hur och mest, men konstaterar med lätthet att jag hade en totalpolariserad bild med män till svin och kvinnor till offer. Det vill säga inte så långt från bottenskrapet av folk som kallar sig feminister (en mycket större grupp än delmängden som förstått det som ett perspektiv på världen): passionerade polära åsikter och ont om perspektiv.

Mina förlåtande drag, som gjorde att jag flöt litet ovan absoluta bottenskiktet, var att jag inte slogs, skränade, stigmatiserade och målade fan på väggen, samt att jag själv var man, och på så vis faktiskt kunde göra något i egen sak, och gjorde det. Det största kardinalfelet jag tyvärr delade med många som uttalar sig i sådana frågor än idag, var att jag svalt idén att kvinnor var offer, trots att jag tyckte att det inte skulle vara så. Det spelar, emellertid, inte så stor roll hur mycket man tycker, och känner, att det inte ska vara så, om man sen handlar som om det också vore sant -- genom att förmynda kvinnor på alla möjliga sätt för att de är offer, handikappade, osjälvtillräckliga, och så vidare. (Kvotering är ett exempel på precis det, enligt min övertygelse.)

"Av detta förstod jag mycket litet", är en grov understatement. Jag fattade inte alls. Kanske att jag skulle ha kunnat läsa det här, haja till, komma på svaj och få väldigt mycket att tänka på. Det är ungefär i den förhoppningen jag skriver det; att den som inte har sett det jag ser idag får en flukt på det här perspektivet och kan ställa det i relief till tidigare egna tankar och perspektiv.

Det kommer nog inte vara så många ynglingar som läser det, på samma sätt som jag själv inte läste så många trettioåriga karlar då, men om det är något som är värt att läsa, tror jag andra lär peka eller länka vidare till det, så den som, likt mig, intresserar sig för vad flickor de intresserar sig för tänker, tycker, känner, och vad gods de själva läser och engagerar sig i, kanske likafullt kan släntra in här med. Men var ärliga om ni pekar hit någon -- är det för utspätt gods, skriv en bättre egen sammanfattning av idéerna (i ditt eget ljus) i stället för att tråka ut allmänheten. Ty ingen är intresserad av mig -- men definitivt av dig.

Kanske första halvan eller så av det där årtiondet, ägnade jag åt att kanalisera moderskänslor till att mentalt överförmynda tjejer -- att beröva dem ansvar de, liksom exakt alla andra människor, måste få lära sig att bära själva, för att inte bli hjälplösa. Genom att alltid lasta på mig själv skulder för deras eventuella pladask, om jag hade kunnat rädda dem från det, lärde jag ut dels att de inte förväntas kunna väja själva, dels att de inte var ansvariga för sina egna handlingar (så länge jag kunde kompensera), dels att lära sig lita på mig i stället för på sig själva, så de netto blev de offer jag projicerade på dem (eller hjälpte dem att identifiera sig med). Lyckligtvis, får vi väl säga, förstörde jag inte så värst många människor i processen, och kanske inga alls; jag var dels väldigt mycket mer introvert och okontaktsökande än idag, och dem jag var i kontakt med som satt hårdast fast i det här, hade jag föga att göra med att de hamnat där, men också exakt lika litet med att de eventuellt tog sig ur det. Men jag ångrar inte en sekund av det, för jag hade aldrig fattat det här utan att ha bott och levt väldigt nära det på egen hand, sett och känt precis hela förlamningen, och exakt hur djupt den tränger in i precis allting.

En förgiftad självbild förstör precis hela världen för dig. Det är så förbannat viktigt vad du tror på och inte vågar tro dig om att ha kapacitet, anlag, kunskap, mod, rätt, och så vidare, till -- att det borde vara lika brottsligt som könsstympning, att snöpa dig där. Med skillnaden att det här är ett psykologiskt våld få vet att de är eller varit utsatta för, och färre vet att de utsätter andra för. Och det kan inte botas genom att förbjuda faran, utan måste medicineras genom att bygga upp ett självförsvar mot, och att hjälpa till att avgifta den omgivande miljön som bidrar med det.

Den senare halvan ägnade jag mer åt att inordna mig i mönster som i görligaste mån avvek från och utestängde de vägar jag på det där viset upptäckt inte fungerade, eller som kunde leda mig bort från mina ideal och in på de där avvägarna jag avskydde så -- allsköns manssvinerier, om man så vill. Fast jag borde låta bli att benämna dem så, av samma anledning som man inte ska förgifta någon med idén att vara ett offer; det är inte ett spår bättre att injaga män i idén att de är svin, för vi svarar upp mot förväntningar lika bra som alla andra människor, positiva lika väl som negativa, och det är helt enkelt inte i någons intresse att se till att ytterligare stärka svineriers fortlevnad.

Jag må ha använt det hela denna epok som min egen motpol (vid något välfunnet tillfälle myntade jag mig själv som "machoidealets antipol", till en del nära vänners förtjusta varma bifall och instämmanden), från vilken jag lätt kunde ta ut motsatt kurs och trivas med vart jag i stället hamnade -- men det gör det inte till ett bra sätt att leda andra. Man kan inte få någon att internalisera den metoden på egen hand genom påtryckning; den kan bara väljas användbart på eget initiativ. Uppsökande mission måste i stället använda sig av positiva bilder och modeller att imitera. Är i alla fall min tro; häxjakt på manligt svineri eller förtryck inpräntar bara ilska över att målas in i en grupp som förväntas bete sig svinaktigt och förtryckande, och så eskalerar det vidare. Även om det inte var menat att tas så; det är jämt lillhjärnan som får tolkningsföreträde i sådant här -- och den bommar helt och hållet allt finlir som negationer.

Nå. Den mest genomgripande revolten mot könsrollerna och allt det här, var att sätta mig upp mot grundbulten att män har och intar en maktposition. Om män + makt = missbruk, var det ju i alla fall lätt att inta en kontrapunkt, genom att inte söka makt. Ser man sig omkring är det inte svårt att se att missbruk gärna sällar sig till maktpositioner, och som jag besmittat mig med idén att kvinnor var offer jag skulle kunna ha sönder, var det ju lätt lagat genom avväpning av mig. Bort med faran, problemet löst! Eller i alla fall inte mitt fel; mig, på vilken allt ansvar jämt vilade. (Som man. En skenande och helt oanande misogynist inuti mig.)

Den revolten ångrar jag inte heller, men den här gången inte för att jag funnit den särskilt fel men sedelärande, utan för att jag helt enkelt trivts förbannat bra med resultatet. Att som man välja ett underläge tar udden av smått löjligt stora delat av den problematik det är att vara man i vår halvreformerade kultur, med en massa interna konflikter mellan saker som inte halkat på plats. Kanske bekvämast, om man är så samvetsgrann som jag varit, är att man inte själv kör över en massa människor av bara farten. Men intressantare, öppnar det dörrar åt sidorna för att kolonisera en massa traditionellt kvinnliga territorier, som jag för egen del haft stor glädje av att göra till mina domäner.

För revolterar man mot könsroller, och, som jag, utvecklar sig själv som en motsatsstudie enligt nämnd modell, hittar man lätt in på andra sidospår som haft ett tjejsignum på sig. Lyhördhet är ett av de absolut bästa -- odömande lyssnande, följsamhet; perspektivtagande ett annat -- att se på saker från massa andra utgångspunkter än utifrån sig själv.

Valet av ett underläge går som man för övrigt hand i hand med en av de större frågorna sexualitet, där samma upplägg redan i princip är institutionaliserat: män har ett initialt underläge här. Utan att biologisera alltför mycket eller fästa alltför stor tilltro till det jag skriver, har eller postuleras män ha större sexdrift än kvinnor, vilket ger större sexuell efterfrågan på kvinnor, vilket placerar makt och överläge i tryggt förvar hos de senare. Sen kan urartar det helt från den punkt mötet har etablerats, och i det ögonblick vi åter överlämnas åt århundradens abrahamitiskt förtryck, om vi ett ögonblick också ursäktar mig religiösa åsikter på området, och någon slags kombination av den soppan och att män besitter eller räknas för att besitta mer fysisk styrka, vilket tillsammans kan vända på maktbalansen. Men från grunden har kvinnan ett visst överläge om sexualdriftförhållandet står nutton - sjutton till kvinnan.

Att välja ett underläge kan omformuleras till att inta en tillitsfull hållning. Du överlämnar makt, och förväntar dig i gengäld att de fria tyglar du lämnar inte används mot dig.

I bästa fall. Det går förstås att konstruera andra scenarion där du frihetsberövar dig och inte sätter det minsta tillit till att inte bli skadad, men då har vi gått in på att använda andra människor som vapen mot dig, och det fältet tänkte jag inte gå in på här. Eller ett annat scenario jag vantrivs med att råka ut för, och tills helt nyss haft svårt att riktigt beskriva, där laddade vapen färdigpekande mot den som ger bort dem, överräcks till maktägaren, som ett slags rysk roulette -- beredd på ett pang, men i bästa fall inte! Och jag ogillar det för att det rullar ut röda mattan och minsta motståndets väg till att göra skada, inte gott.

Men tillbaka. Underläge är tillit, och tillit under ansvar, och med en roll skriven för överläget att behandla dig väl, som du lägger i hennes händer, att förvalta eller tacka nej till om hon inte kan eller vill det. Hon måste få säga nej, för annars handlar det inte om något underläge, utan någon slags teater för att dölja för dig själv, och kanske alla andra med, att du falskspelar -- rött kort!

Men ofta eller kanske rentav oftast får du inte ett nej, för det är förmodligen ännu en rätt ovanlig situation, vad jag begriper, att män gör så här. I alla fall om det handlar om ett manus hon har rätt stora friheter att följa sin egen vilja i primärt, det vill säga att du gett henne ganska fria tyglar kring dig själv i sådant som är av intresse för henne att komma i kontakt med.

Beklagar att det blev luddigt, men intressen skiftar så mycket. Som jag har sett det, handlar det hellre om att blotta emotionell nakenhet och i försvinnande mycket mindre utsträckning om att vara sexuellt naken. (Det är förstås också en effekt av att det legat mig närmre om hjärtat.) Karlar villiga till sex är ju snarast obegränsad resurs.

Jag brukade, för kanske femton år sedan, tro att underläge var tätt förknippat med svaghet och osäkerhet, men så är det inte heller -- även om det kan vara det. Genom att själv vara trygg i dessa underlägen har jag begripit att det inte bara är avhängigt att jag litar på den jag gett ett överläge till -- utan att det handlar lika mycket, eller ofta mer, om att jag vet att jag tar vara på mig själv, kan hantera worst case om det skulle gå snett, och att jag kan ta ett underläge helt enkelt för att jag är stark, stadig och trygg i mig själv, och därför inte har något att förlora på att överlämna mig till någon annan. Litet som att det inte är någon större fara med att låna ut en oförstörbar leksak, annat än att den kanske kommer bort -- men här är det ju bara fråga om huruvida den håller. Jag håller.

Ju starkare och tryggare jag är, dess mer avancerade lekar kan jag leka om jag vill, och dess större underläge kan jag ge bort, och till dess fumligare, mindre vana eller pålitliga människor -- igen, enligt samma princip. I det här scenariot kan man se det litet som att den som egentligen har det yttersta ansvaret för mig, fortfarande är jag själv, även om jag också ger detsamma till någon annan. Jag är, likafullt, suverän.

För mig är det, som jag antydde ovan, en annan slags trygghet i att överlämna makten och välja ett underläge, i att jag slipper skriva så mycket av regelboken själv, och kan nöja mig med att finjustera någon annans regler tills de inte kör över mina, samt utforska regelrummet jag hamnat i, medveten om att stoppas när jag kommer till dess ytterkanter. Initiativ underifrån, som jag säkerställer inte rubbar maktbalansen; känner jag någonsin att hela kontrollen blivit min, får jag samtidigt hela ryggsäcken att själv lyssna efter allt svagare tecken på hennes gränser, för att man tillsammans har ansvaret för att båda trivs. Teoretiskt sett går det att ha ett uttalat båda-för-och-följer-lika-mycket, men praktiskt är det mycket vilsammare att renodla det mer åt endera extremen, med tydliga signaler och roller.

Vilka roller och möjligheter som står er till buds är beroende av vilka ni är och vad ni var och en kan. Mer lyhördhet, empati, erfarenhet, tillit och kärlek är dörröppnande; mindre, och en hel del blir i stället dumdristigt till direkt farligt. Rätt mycket ger sig själv.

Litet av det roliga med roller och fördelningar av nya snitt är att upptäcka tillsammans, och skriva nya möjligheter. Det är alltid bra att kunna prata. Ju bättre utvecklat språk (på alla plan; just skrift är oftast rätt ointressan) och ju mindre hämmat eller inrutat, dess bättre.

Jag börjar tappa kärnan i den här noten och smyga in på andra områden i stället; det vore säkert bra om jag stramade upp den någon gång och försökte börja om och koncentrera fokus litet mer som i början. Det är nog dags för nog dags för en tupplur. Jag hoppas läsningen bjöd på något användbart tankestoff. Jag skulle bli glad om den oskadliggjorde någon dålig socialt överförd gen för någon. Vi har själva ansvar för att vårda den genpoolen, evolvera den i positiv riktning, och städa bort all gammal rutten dret. Syns inte, men finns, och går igen i hur väl vi lever våra liv, hur vi mår själva, och hur vi behandlar andra. Ganbatte ne!

Kan jag få ett namn...

2008-07-17T17:38:00.001+02:00

...till vinden i ditt hår?

frågade jag inte, då jag inte heller tog av efter henne in på den lilla gården mot Kung Markattas hus. Det hade varit precis lagom pretentiöst för att halka ur mig i text, men ett par snäpp för mycket för tal, och särskilt givet miljön varit litet för invasivt för att tas emot på riktigt rätt sätt, ens om jag sade det som den självklarhet jag känt under den angenäma cykelturen från början av Ågatan, där vi uppenbarligen korsade vägar igen, efter att båda ha varit på Clas Ohlsson; hon i ärende att köpa med sig vad det månde ha varit i påsen på hennes styre, jag själv i ärende att lämna tillbaka den vederstyggliga Canon-scanner jag igår köpt för att scanna in en signerad patenthandling (egentligen något av ett brott mot min övertygelse, men det bekommer mig föga, då det trots sin status av mjukvarupatent har så låg verkshöjd i mina ögon) -- och befunnit inte vara någonting jag gärna sluppit stifta bekantskap med, och definitivt inte ville använda igen. Nio hundra kronor tyngre på fickan och en ful kartong lättare hade jag, troligen strax innan eller efter henne, lämnat affären, promenerat genom Sankt Lars-parken med min vita klädsel i vild kontrast mot tankarna och blicken jag förlänts av Kerstin Thorvalls "Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" under lunchen alldeles dessförinnan. Solen sken och det var gott om vackra par, såväl där i parken, som på de vita stenarna i hörnet mot ingången, som på restaurangen dessförinnan, alla i fullaste färd med att älska varann. Synnerligen angenäma syner, allesamman, och så underbart oförargliga, i lönndomen bakom mitt oberörda varma lugn som log kärleksfullt mot dem allihop. Det är bäst så. Folk är så skygga för att bli omtyckta av främmande förbipasserande som spatserar förbi och uppskattar deras värnlösaste ögonblick med varann. En slags helt oönskad invasion av privatliv de helt enkelt, och med all rätt, vill behålla för sig själva. Men tack vare fantasins välvilliga automatik bjuder ut, i vilket fall, hur nära eller långt ifrån originalet som helst.

Jag brukar inte vanligen slukas fullt på samma sätt i bilder och ord, annat än när jag går upp i en annan människas tankar, liv och känslor i dubbelriktade medium som inbjuder till att engagera sig i andra på ett plan där man kan mötas och berika lika gärna som passivt ta del av, som i böckernas, filmernas och televisionens slutnare världar, men Thorvall bjuder på ett litet undantag, i att vara långt närmre mig själv, i tanke- och sinnelag, precis som igår Liv Strömquist i "Drift" -- jag finner något djupt befriande i att läsa om en kvinna vidlyftig med karlar och sann sin passion och sig själv, i hjälplöshet och styrka, över- och underlägen, fårakläder och varghunger, konsumerande eller sippjande, tar sig an sitt liv och all kärlek hon fyllt det med, övermått och mindre sunda besattheter till trots. Den underbara skamlösa oförskämdheten -- ord vi får lära oss har negativ laddning, och måste upptäcka själva för deras ordalydelse för att hitta befrielsen i dem -- i hennes bejakande är litet ledstjärna i mina försök att själv släppa taget om all duktighet jag inte vill ridas av, när jag inte väljer den själv, även om jag långt ifrån siktar på att hamna längs samma färdväg som henne. Vi har mycket gemensamt, även om säkert en och annan som inte känner mig särskilt djupt eller sedan särskilt länge kanske går i taket av tanken att jag skulle finna mitt eget förhållningssätt och perspektiv, och min värdegrund, rätt mycket mer kvinnliga än manliga. Den självklara friheten att välja och vraka ur hela utbudet infallsvinklar och angreppssätt utan att kika på etiketterna och avväga om jag får välja in dem i min identitet trots mitt kön eller min grupp.

Men det var inte kroppar jag klädde av till nakenhet, som i Livs alster, när jag såg alla dessa par försvinna upp i klimax; nakenhet är att se på mest någonting klädsamt för mig; det riktigt njutbara ligger i att känna den; smeka, beröra, beundra, bekräfta, berusa, begära, belöna och befalla den till dess egen njutning -- bilderna som dök upp nu, var mer ansikten, minerna, det tomma fladdret i ögonen stunderna när själen inuti ett slag lämnat kroppen och tagit sig någon annanstans för att den inte längre fick plats bland lyckokänslor, endorfiner, njutning, hormoner och krampaktigt överflöd av allt sockrat och kryddigt och bra som är ingredienserna till det perfekta ögonblicket i himlen, liksom. Ansikten gymnastiserande den totala skönhet det där utgör den magiska tiden när tiden står still; frusna men levande; en del rodnande av blodstörtning, en del vita av lokal blodbrist, alla underbart vackra oavsett om de för egen del skamset övertygat sig om totala motsatsen.

Och just nyss cyklade jag bakom ett hår som vinden fladdrade vackert genom, lyfte kring hennes öron som en mantel i draget, lättade på hårkappan som skylde hennes i övrigt bara nacke, och bara var stålande skönhet nedför Hunnebergsgatan mot bibliotekskorningen, medan jag lyckligt begrundade glädjen i att ha så lätt för sig att beundra, älska och ta saker, stunder och människor till mitt hjärta, och få behålla dem där. Det är djupt synd om dem som har svårt att älska, beundra och/eller öppna sig för andra.

Det var framförallt två saker som sken i Drift. Dels lyfte den fram den sorts kärlek jag själv brukar hysa -- den oegoistiska, som inte kräver att allokera någon för mig själv, som anser att motsatsen -- om jag själv skulle göra mig skyldig till den -- vara girig, monogami en slags stöld. Dels en stark, rakt på och bejakande replik i handling, "förlåt mig, men jag är så kåt att jag har lite svårt att koncentrera mig när du pratar", som är någonstans på nästa nivå för mig ännu, där jag har gott om lärdomar kvar att göra ännu.

Och samtidigt som jag egentligen inte har ett liv alls och är ett mer divergent splitter mellan olika pusselbitar och roller och miljöer och sammanhang än någonsin, är det ett underbart icke-liv med fantastiska ting, människor, möten, stundingivelser, och jag vet inte vad, som jag lever; två och en halv timmes solgass och avväpnad hemfamnighet i Uppsala insprängt i sju timmar tåg; hudnära brevskriverier, själs- och levnadstipsutbyten i gästböcker kring dagböcker, glada nyhetere om att min senaste stora manliga crush hamnat på mitt senaste stora företagscrush, massor av själsliga utbyten med manliga vänner som börjat prata allt mer känslor, och kort sagt väldigt mycket bra. Det är i princip bara bröstet att somna vid, morgonlekar och underbar coccoonig kontinuitet som fattas, och det känns litet som en omöjlighet att kunna leva ett sådant här liv några oändliga perioder utan att förr eller senare dras in i sådana verkligheter med.

Det känns som att jag börjar lära mig lära andra att ta sig över eller genom rädslor, värdera upp sig själva och mycket annat bra, utan att egentligen göra så mycket annat än att lyssna och följa med litet i sagorna, mediera andras tänkande som de medierar mitt, vara litet del i dem som de i mig. Flyter lätt och blir allt tillgängligare ämnen det halkas in på lättare för varje människa jag pratar med. Det är lätt att helt glömma bort mitt arbetsliv, som gärna hamnar allt mer i skymundan, så jag då och då får nypa mig litet i örat för att göra nytta där med. Samtidigt som jag vet att det går i faser där bland det viktigaste är att göra det som berör och engagerar mig. Blott två ting av någon slags borde-karktär finns inom framtidsschemats existenshorisont; ett besök hos en herrfrisör i Söderköping jag tipsats om av en pratsam karl i strax över mina år på en förfest i Norrköping härom sistens, och därefter en ceremoni med intervju på amerikanska konsulatet, medhavandes gott om böcker under väntandet. Och resten får ge sig självt.

Förförelsekonst

2008-07-15T23:57:00.001+02:00

Jag har i många år varit starkt imponerad av människor som är duktiga på att få andra att vilja vad de själva vill. Men inte i retorisk mening, som i politisk opinionsbildning, eller att övertala andra genom sin vältalighet. Karisma och talets gåva i all ära, men det är inte den hemliga konst jag beundrat alla dessa år; det som stått så högt i kurs hos mig är något långt mycket närmre förförelsekonsten.

Jag vet inte riktigt var det började, men jag tror att det kan ha varit på fältsjukhuset M*A*S*H 4077 (teveserien som följde upp en film från 1970), eller möjligen i bondfilmerna. Det spelar inte så stor roll -- i bådadera bedrivs, förvisso med rätt stark manusprägel, god förförelsekonst, av det slag jag tänker på. Att det handlar om män som lägger fagra fruntimmer på rygg är förstås för att det är publikfriande och barn av sin tid, men det som fascinerar mig är samspelet -- främst när det sker just som ett samarbete, i viljor som lindas om varann. Att bli bra på det är en nyckel till väldigt många oerhört bra saker i livet. Jag har förtjust konstaterat att en del av det här lagt sig tillrätta i mig själv och numera skriver manus för mitt liv. Och långt hellre så än att blott passivt flyta med.

Den första gång jag reagerade starkt på att ha blivit berörd av någon annans hand med det trollspöet, var en fin dag för sisådär fem år sedan -- då en massös tipsade mig om att lägga armarna som det kändes bäst, och föreslog ett sätt som hon visste var bra. En minimal detalj, kan tyckas, men genomförd med en sådan utsökt skicklighet på den skala som då var min vardag och verklighet -- jag arbetade med främst programmering och websitesunderhåll på institutionen för datavetenskap vid Linköpings universitet på den tiden, ett ganska knapert ställe på det planet. I den miljön hade samma budskap antingen inte förmedlats alls (kanske troligast; det är väl upp till mig hur jag vill ha det -- och ligga med ryggmusklerna spända och armarna ovanför huvudet är förvisso troligen korkat, men det är väl mitt problem, ungefär), eller också med en mycket mer mästrande, tillrättavisande eller kanske rentav spydig eller sarkastisk ton. Det här var raka motsatsen, och jag ömsom stormtrivdes med och beundrade handlaget. Förmågorna att upptäcka och beundra är mig mycket kära.

Det här handlaget appliceras inte bara på enskilda människor, även om specifika detaljer och metoder ändrar karaktär när man omsituerar sammanhanget. Min gode vän Martin, som nog få skulle anklaga för några övermått fingertoppskänsla med människor, har god hand med teknik-, och troligen affärsutveckling, på ungefär det här sättet. Det förra stod klart för mig ytterligare några år dessförinnan; kring år 2000 eller ännu tidigare, när vi båda börjat på universitetet (1997), i syfte att bli civilingenjörer i datateknik. Vilket, i praktiken, innebar att vi lekte mer med att bemästra och stöpa om den teknik vi kom i kontakt med i vår vardag, än övriga studenter -- här, kanske främst nätverksuttaget med 10 Mbit/s internet rakt in i lägenheten, som vi var ungefär den första kullen studenter som hade hemma när vi började plugga. Mp3:er hade just börjat växa på allvar, och studentdatanätet i Ryd var en stor musikhärd full av illa organiserad, men starkt åtkomlig, musik.

Och ville man bättra på organiseringen över nivån att döpa filerna vettigt och lägga dem i hierarkiska träd för genre, artist, årtal, och vad man kan tänkas hitta på, gav dåvarande tekniknivå ett par-tre pluttiga fastbreddsfält på något dussin tecken för det allra grövsta. Störtlöjligt, tyckte Martin, som en Balloo som vet hur det går till, eller, i Martins fall, som en gammal räv som mipplat bittar på demotiden -- och skred till verket att visa var skåpet skulle stå för mp3:er. ”Scratching itches”, som det kallas -- att ha ett problem, och göra någonting åt det. Vi specifikationskrigade vilt ett tag, och ingen finess var för ointressant för att uppmärksammas, och med engagerad hand och samlandes alla på webben som vid tidpunkten gjorde det minsta besläktade ting samlades in under Martins paraply under arbetets och standardgenomdrivandets gång. Och teknikutveckllingen följde lydigt sin mästare.

Det är samma sak. Det är att ha visualiserat och modellerat det utfall man vill uppnå, och viljan att få det till stånd, samt handlingen att visa och berätta hur. Inte sällan med tonvikten i visa och göra. God förförelsekonst är inte ord så mycket som handling -- och att visa, genom att sätta tonen, måla tavlan. Att se över horisonten och svepa med sig alla som vill följa med dit, under sina vingar. Och utmärkt förförelsekonst, i sin tur, är att delegera initiativet till alla som har någonting att bidra och yterligare förbättra det med.

När jag var liten; säg en fem-sex år, var jag jättepopulär. Den rådande föreställningen var att jag hade fantasi, vill jag minnas, men jag spekulerar när jag ser tillbaka på det nu i om jag inte snarare hade ett demokratiskt ledarskap och medierade alla inblandades fantasi till en gemensam lek eller helhet. Alla kunde vara med. En sandslottsvulkan med vattenslang i kratern och utlöpare till massor av små bassänger runt centrum, som var och en kunde gräva ur kunde bli ett hur stort och levande nätverk av flödande vatten genom sandskulpturer, brädor, slangar och vad annat som helst -- med fantasi och eventuella trista vuxna med åsikter som enda begränsande faktorer. Ett skepp byggt av stolar, kunde ha hur många samtidiga kaptener och uppdrag som helst, och så vidare.

Jag tror jag tappade det där initiativet i ett par årtionden, när skolan började, och en annan agenda pådyvlade oss allihop. Jag är förvisso väldigt mycket tillbaka i den där sortens roller idag, men under uppehållet tappade jag alldeles bort det där, så till den milda grad att det inte slog mig förrän när jag kommit en bra bit in i den här noten att jag fullföljt cirkeln nu och hittat tillbaka. Idag leker jag sådana där lekar rätt mycket i hobby på nätet, och, tror jag, i växande grad även irl.

Men för närvarande mest i form av att kanalisera kreativitet och gemensamma intressen kring rätt smala fokus; behändiga hjälpmedel till webspelet Ikariam, till exempel. Spelet i sig är ett rätt monotont och tråkigt samla-spel, i det långa loppet, men jag adopterade ett litet sött script som dess upphovsman kallat Kronos Utils, och lekte loss litet och stuvade om allt dumt, fult, obekvämt, omständligt, långsamt och opraktiskt som de tyska upphovsmännen besjälat eller beslöjat sitt verk med -- scratching itches, kort och gott.

Webben anses av många vara litet som böcker; given som den är, medan jag själv som proponent för remixkulturen och deltagandekulturen, ser den mer som ett embryo man kan evolvera i vilken riktning man vill. Och under Kronos Utils förvandlades Ikariam delvis till något helt annat än det var.

Men jag är inte bra på allt, och framförallt tycker jag inte att allting är roligt. Jag låter gärna bli sådant där som att pyssla med grafik; det ligger inte lika mycket glädje i det för mig, och får mer karaktären nödvändigt oengagerat slitgöra. Ett så grafiskt polerat spel som Ikariam sätter dock lätt tonen; att de förbättringar man gör flödar av samma vara -- och till sådant kan man alltid bjuda in alla de många glada andra som tagit Kronos till sitt hjärta och haft egna önskemål, drömmar och idéer. Ett litet fåtal av dem är också indoktrinerade i idén att det såväl går som är roligt att förbättra och bygga vidare. Så har det flödat till kunskap och hantverk från världens alla hörn, översatts till något dussin språk, och så vidare i långa led, och allt det där är egentligen mycket roligare än spelet självt. Det är helt enkelt kul att bygga saker tillsammans. Men det hade inte varit det, utan någon som visade andra hur roligt de faktiskt tycker att det är, genom att föda ett uppmuntrande klimat.

Bilden ovan är något soligare än jag riktigt har skäl för att framlägga, men den bärande idén håller. I praktiken började det där lekeriet för ett par månader sedan, när jag mådde rätt kasst, i något av en butter gravsänka, där det var skönt att ha någonting att sysselsätta mig med i brist på människor omkring mig att pyssla om -- hackprojekt finns där så fort man tar på sig trollkarlshatten och börjar skapa, när som helst på dygnet eller året, och var som helst i världen. Med litet humörsvängningar i följe till dåliga kost- och sömnvanor, var det en hel del fräs och butterheter mer än klimatbyggande, men vid bättre väder var det mer det varmvänliga byggandet av en slags uppmuntrande meritokrati som vem som vill vara med och bidrar med något fint, bra eller användbart, kunnat ta del i. Och mest har det flödat in roliga idéer och fina bilder åt saker och ting.

Det gick till på liknande sätt när jag fick jobb i Silicon Valley härom året, även om jag då inte själv var spindeln i nätet, utan mer hade adopterat en bebis som någon ännu brydde sig om (Kronos var mer åt en herrelös hund), lärt den några nya tricks och glatt slog mig i slang med upphovsmannen, som jag på så vis blev god vän med. När han någon gång nekade ett jobberbjudande kring ungefär samma sorts pyssel, studsade han det vidare till mig, som en annan god kandidat de borde fråga i stället, och sedan ett par år är det sådant jag försörjer mig på att pilla med -- jag bygger verktyg att stuva om webben med. Och nästan alltihop faller ut av att göra saker jag tror på, och involvera och engagera andra människor i detsamma.

Då och då har jag adopterat discipler jag märkt fröet till de här attityderna i, och hjälpt till med att odla dem litet till. De specialiserar och fördjupar sig förstås efter sina egna respektive intressen och förutsättningar, och lär sig -- och mig -- massor jag inte kan, eller luskat ut. Det börjar typiskt som en assymetrisk relation, men blir allt mer ömsomma mästar-lärling-roller i olika fält allt efter vad man söker av varann -- och sådana här förhållanden kan man ha med vilken slags människor som helst.

På de hörn av webben jag frekventerar där det mest är tonåringar som rör sig, blir det mest med tonåringar. Det stora flertalet tror att de inte har mycket att lära mig, men de har förstås fel. De ser och beundrar saker jag kan eller gör, som de inte kan eller gör, och har inte riktigt fantasin, insynen eller perspektiv nog att se vad de kan, gör eller förstår, som ligger bortom mig. Men alla har levt liv jag inte levat, och många av dem har vid 17 till 19 greppat saker jag inte förstod vid 25, eller för all del idag. Det gör mig alltid litet extra glad när jag beundrar och får möta någon som jämlike över sådana åldersspann. Jag tror flertalet jag snavat på det senaste året varit just därikring. Jag gör det inte alls i samma utsträckning åt andra hållet, för att jag inte uppsöker den delen av intelligentian i deras egna vatten, var de månde vara. Jag gillar nätet. Det är bara inte så många kring 65 som rör sig i de vatten jag gör.

Det jag siktade den här noten mot har jag ännu knappt kommit på tal, så det kanske vore dags att styra kosan dit nu -- hur jag börjat välja temperatur, samtalston, och andra förutsättningar som jag trivs med i mina umgängen, även irl. Att bejaka dem som trivs med samma regelsystem som jag, som möter upp på samma sätt och sätter värde på samma slags ämnen, belyser ur andra perspektiv, som bygger, bjuder in och fyller ut med lika självklar rätt som mig eller någon erkänd auktoritet. Det är en del uppförsbacke ibland att få ungdomar, och ibland andra med, att tillåta sig det med vårt auktoritära Jante-förtryck, när den förhärskande normen är att hämma och vara helt anspråkslös på att själv besitta någon som helst förmåga eller intelligens. En folksjukdom.

Men det jag lagt mest energi på att förändra omkring mig själv, är känsloklimatet. De regler som jag bygger upp kring mig själv och människor som vill engagera mig eller att jag engagerar mig i dem -- går mest ut på att mediera värme, kärlek, närhet, öppenhet, lyhördhet och tillit. Alla som accepterar och tar till sig dem bjuds in, och övriga får nöja sig med passivt betraktande på distans. Elementärt.

Embryot var förstås att jag vantrivdes med den giv jag fann när jag såg mig omkring -- en värld full av stängda dörrar, av rädslor, av hierarkier, äta och ätas, trampa på eller trampas på, de besläktade negativa förväntningarna på att själv söka överläget i alla sådana relationer man visar intresse till. Inte fanken vill jag trampa på någon eller saluföra mig som dörrmatta att trampas på; jag vill ingå ömsesidiga symbioser. Jag vill inte hämmas när jag visar kärlek, men när jag är omgiven av fulfisk som hanterar människor som kött, tvingas jag jobba mig genom försvarsverk mot fulfisk, och mest kommer det sig till uttryck i att kroppskontakt ransoneras (för kroppskontakt är revir och fulfisk är, som bekant, ute efter sex, där kroppskontakt är inkörsporten). Not my game.

För är det något som hämmar mig, så är det att lägga band på värme och min fysiskhet bland dem jag tycker om. Jag började odla helt nya vänskaper, som redan från första början fick möta mig som jag ville bli mött -- tog mig de friheter jag ville ha, i stället för att börja med stödhjul på, stel som en pinne, och mjuka upp folk litet i taget. Inte en massa be om lov och hela tiden räkna med att andra inte kan säga till eller hålla sig undan sådant de inte trivs med. Och det fungerar SÅ mycket bättre. Insikten att andra är vuxna och tar hand om sig själva gör världen så mycket lättare att leva i, och på dina egna villkor. Vill du krama alla du tycker om, be inte om lov, utan krama om dem, utan vel. Behandla andra som att de vill vad du vill, och oftare än inte vill de det. Var lättläst i vad du vill, och de som vill samma sak dras till dig. Var hemlighetsfull med vad du vill, och ingen kommer upptäcka det och hjälpa till med att ta dig dit.

Det är skitelementärt och ändå rätt svårt, innan man fattat det och börjat leva det. Svårast är nog att sluta se sig som objekt; en spelpjäs som lever på omgivningens villkor, och bli subjekt, som både skriver sitt eget manus och inordnar sig i de miljöer man trivs i och med. Metoden är förförelsekonst -- som inte bara är ett indirekt spel med dolda agendor, utan i mycket högre grad än jag begrep då, handlar om rak, öppen och ärlig kommunikation utan hemligheter. Att skruva ned rädslovolymen, och skruva upp kontrasten i vad man vill, så man blir lättare att förstå för sin omvärld. Att ta och ge vad man vill, av och till dem man vill göra det med, och inte bli stött när några av dem väljer något annat.

Går man omkring och är rädd för att inte få som man vill, när man inte får det, lever man ett liv där allt som händer är sådant man inte aktivt undvikit; en liten spillra här och där. Lever man ett liv där man bejakar det man gillar och inte räds att inte nödvändigtvis leder till fantastiska ting, händer det i stället bra saker mest hela tiden, genom att allt bra som händer inte blir avhängigt dig själv, utan i stället fylls på av alla som vet vad du vill och tycker om, och pitchar in litet bra saker åt dig, när du helt enkelt passar i deras pussel. Att förföra handlar om att tydliggöra vad du själv vill, men ge fria händer åt andra. När andra initierar bra saker, får du ingen negativ återkoppling på att det du gjort inte ledde till något bra, de gånger det inte gjorde det. Alla andra är dessutom många fler än du är.

Lever du i stället ett liv där du drar hela lasset och allt är avhängigt vad du själv gör, händer inget bra som du inte själv varit upphov till, och alla behandlar dig som den fristående, självförsörjande, isolerade enhet du visar att du vill vara. Du lär dig att ansträngning inte lönar sig, av utfalllet från dina ansträngningar som inte lett någon vart, och slutar anstränga dig, bjuda och dela med dig. Du samlar på dig allt mer pessimistiska och cyniska drag och blir allt mindre ett element andra vill ha i sin omgivning.

Tänk att det ska vara så svårt att hålla sig inom ett specifikt ämne. :-)

Sökare eller filtrerare?

2008-07-11T00:03:00.000+02:00

Det här är en mycket elementär insikt som trillat på plats nu, efter att en hel hög människor, livsöden och problem försökt hamra in den i mig genom hela mitt liv, och med några extra väl riktade slag den senaste veckan, kulminerande nyss. Det elementära är dock svårast att upptäcka, skala ned och renodla till sin minsta bärande idé, så det gör den inte direkt mindre. Har man levt något årtionde med insikten 95% formad undermedvetet, är det fortfarande underbart att ta sig den sista biten fram till kristallklart. Extra roligt när det redan är färdigformulerat i en sentens jag bara inte lyckats krama fram (den här) insikten ur förut:

"Den som söker, skall finna."

Att ha lärt sig det i ett sammanhang gör inte heller nödvändigtvist att man lyckats omsituera insikten till andra sammanhang. Det är tillämpbart på nästan allting, men den jag upptäckt just nu är hur den tar sig form i sammanhanget relationer, partner, livskamrat, människor att omge sig med; mentorer, musor, discipler, anhängare, och vad ni vill. Det jag fått vittring på är hur det spelar in i famnen på de förutsättningstereotyper som är så vanliga omkring oss i vårt samhälle. Det jag själv ser allra mest, som kvinnoförtjust karl, är den stereotypiska förutsättning som typiskt omgärdar en vacker kvinna. Låt mig måla upp spelbrädet en smula:

Hon är mycket vacker, enligt rådande skönhetsideal. Kanske har hon slitit hårt för att uppnå det, och lägger mycket energi på att upprätthålla, vårda, visa och marknadsföra det som en självklar del av sig själv, som hon till stor del kommit att förankra delar av sin identitet med, kanske är det något hon haft gratis, och som mer råkar sammanfalla med ideal hon inte behöver slita för att vara eller visa upp, men heller inte velat fjärma sig från. Vilketdera kvittar egentligen i sammanhanget; det intressanta är vad det gjort med hennes levnadsnisch och vilka omständigheter det format hennes liv till att levas under: hur just hennes förutsättningar formar världen att förhålla sig till henne själv, som person, som människa, som ouppnåeligt ideal, som drömobjekt, som idol, som trofé. Hur det hennes varumärke visar påverkar vad som händer henne i livet, vilka vägar det öppnar och stänger, och framför allt, vilka vägar som blir lätta och svåra att gå.

Det handlar om minsta motståndets lag, och det handlar om sannolikheter att ställas inför egna medvetna val som styr in handlingen på andra stigar, och den att bara flyta med efter förutsättningarna, och stranda i en framtid som något annat strandfynd som skvalpat med hela sitt liv för att till slut landa precis där, som ett viljelöst objekt som fallit offer för omständigheterna. Det passiva är, i princip jämt, det sannolikare utfallet såsom minsta motståndets väg. Och mitt eget intresse de senaste åren har varit diamanter som formats under hårt tryck och tvingat sig själva att staka ut en egen väg, precis tvärtom. Men många av dem är också hemma i det här skönhetsfacket på samma gång, har drabbats i olika grad av nischens skänker och inskränker, och temat välja eller väljas är en av de större vattendelarna.

I valet av partner, söker du upp och uppvaktar, eller filtrerar du utbudet som på eget initiativ söker upp dig själv?

Många av mina vackraste väninnor finner sig oreflekterat i den senare kategorin -- tillgången på uppvaktning och uppmärksamhet har alltid (eller åtminstone så länge de bebott nischen) varit god, det är bara kvalitén på uppvaktarna som har varit litet skral; det finns så mycket bottenskrap som tar upp ens tid och energi och tvingar dem till att evigt säga nej och hitta på nya sätt att avvisa all icke önskvärd uppmärksamhet. Det stjäl väldigt mycket uppmärksamhet och fokus från att leva sitt liv efter sin egen pipa, och själv uppsöka sina drömmar -- inte desto mindre för att det då och då dyker upp en eller annan i den här ständiga strömmen, som faktiskt skulle kunna verka lovande.

Jag vet så väl själv hur det är, icke desto mindre för att själv ha varit karln i fråga och fått litet inblick i hur alltsammans gestaltar sig i praktiken. Min senaste relation var nog typexemplet på det: hon, mycket vacker, både enligt de rådande idealet och mina egna, han, en mycket lovande uppvaktare med alla tecken talande för sig. Det klickade bara aldrig riktigt från båda håll; han var inte exakt det hon själv brann för, och de bröt upp igen, utan att egentligen någonsin haft mer än en tids försök att se vad det kunde utvecklas till. Som filtrerare får man sila väldigt mycket sand innan man hittar sitt första guldkorn.

Och omvänt -- som sökare, finner man hela tiden väldigt mycket skatter, om man bara kalibrerat sig rätt och vet sin smak och känner sig själv och dem man älskar; känner igen deras kännetecken när man ser dem och utvecklat någon slags strategier för att också mycket komma i kontakt med dem i det liv man lever. Idealt sett och efter mycket övning, experimenterande och funderande, eller kanske aldrig, om man levt ett liv som mer undvikit misslyckanden än sökt och provat på möjligheter. Men, först och främst: den som söker, skall finna. Om och om och om igen; varje gång du finner något, är det mer frågan om de också visar sig finna i dig något de vill ha eller drömt om. Kanske är det du. Kanske är det inte du. Om den senare oron skrämmer dig att ta reda på det, får ni aldrig veta hur det låg till med den saken, men om allmän nyfikenhet, förslagenhet och insikten om att det inte är någonting dåligt att ha funnit en underbar vän ändå driver dig till att kika efter och prova, kantas ditt liv med en lång rand ädelstenar av alla de slag, varav du får ta med dig ett flertal, bara inte äga dem, resten av livet.

Jag har ägnat tio år av mitt liv åt det här utan att ha begripit hur det funkar, men mitt intelligentare alter ego inuti har marionetterat mig duktigt så jag i alla fall arbetat efter rätt principer stora delar av tiden; behållit min öppenhet för allt och aldrig försökt låsa in andra i någonting. Jämlika möten, fulla av beundran, kärlek, nyfikenhet, vetgirighet och att förtjust bejaka allting jag älskar, efter bästa förmåga. Det kostar en smula att vara sökare; initiativet ligger hos dig, ständigt, men det går fint att luta sig tillbaka, sätta livet på pause och agera filtrerare igen när man inte har något bränsle kvar att driva handlingen med.

Men den som söker, finner. Smaka på och upprepa mantrat tills det går in, för det driver dig till att välja det liv du vill leva. Ingen kan göra det åt dig; gör du det inte själv, kommer livet fortsätta flyta på på autopilot tills du flyter upp på en strand med villa, vovve, volvo, eller varthelst dina egna omständigheter tar dig om du bara finkorrigerar kursen litet här och där -- medan du har full frihet att paddla på åt något annat håll, hamna i helt andra strömfåror, och hamna mer dit du själv styrde för egen maskin. Började du i ett hårt liv, vet du redan en hel del om det, men har du mest flutit med, har du troligen inte upptäckt hur mycket du kan påverka både dig själv och din omvärld, och välja en nisch som du trivs i.

Huruvida det är en stor möjlighet, ett stort ansvar eller ett stort otäckt okänt är också upp till hur du väljer att känna inför det -- jag skulle rekommendera det första, i kombination med att inte känna att det var så mycket ditt eget fel när det någon gång då och då går åt skogen.

Men tillbaka till söka eller filtrera, fast från andra hållet. Om du någonsin ställt dig frågan om varför du jämt drabbas av en viss typ av partner, till exempel, är det inte direkt osannolikt att de dras till dig för att du är eller förefaller vara vad de själva behöver och dras till. Det är inget att förvånas över att detta inte med någon nödvändighet, eller ens sannolikhet, gör dem till något du själv vill ha -- snarare tvärtom; du har provat, och lärt dig att det är något annat du vill ha, men det är desto fler av dem som inte har provat dig än, och inte lärt sig att det inte fungerar. Men de kanske finner just vad de vill ha i dig, varje gång. Du kan prova att spela med hur många gånger som helst, och upprepa samma sak med nya namn och andra specifikaliteter tills du tröttnar och ändrar på någon eller några av förutsättningarna.

Vad du visar, utåt, marknadsför dig som och visar upp för andra; hur du själv för dig, rör dig, väljer miljöer, umgängen, sammanhang, samtalsämnen, attityd och så vidare -- till, slutgiltigast och kanske viktigast, din egen strategi, om du i stället ger dig ut på egen jakt efter ditt hjärtas kall. Inget tvingar dig inta någon passiv roll; den passiva rollen är bara default, innan du känt efter, och själv tar kommandot.

Det finns ännu en baksida av myntet att ta kommandot och vara sökare, som i egentligare ordalag är ännu en framsida. Som vacker, om vi går tillbaka till den stereotypnischen, har du aldrig någon absolut kunskap om vad det är som gör att någon annan dras till dig, såvida du inte spelar med sluten hand och aldrig exponerat din skönhet för någon. Det intresse som når dig kan vara för hur du ser ut, framför alla övriga kriterier du hellre skulle bli älskad och bejakad för -- och är, som du nog märkt, väldigt ofta just det, då vi trimmas in till att tänka, eller kanske framförallt känna och leva så; på ytan. Audiovisuella dumburken och enbartvisuella tidningar, postrar och andra former av reklam, predikar det evangeliet flitigt, och flertalet följer lydigt i tanke, handling och levnad.

Som sökare blir det inte fullt så intressant hur omvärlden fattat intresse för just dig, eftersom det är du som fattar intresse för omvärlden själv, och först sedan har att tampas med vad det är de fastnar för i dig, om något alls. Men du har rätt mycket bättre möjlighet att driva det förloppet med längsmed vilka spår du vill, om du så önskar -- i någon mån kan du fatta dem i handen och förevisa dem allt du vill bli älskad för, och älskar de dig inte för det, kan du fortsätta. Om de faller för din yta, ger det dig tid att indoktrinera dem i kärlek för helheten på längre sikt -- medan deras förälskelseveke brinner som en eld och håller lågan stadigt vid liv -- och behöver de inte de stödhjulen för att älska dig för det som är du: så mycket bättre.

Ytterst handlar det som sagt om sannolikheter, positiva och negativa spiraler, och de virvelströmmar som leder oss någonstans när vi inte själva tuffar på åt något särskilt håll med någon särskild egen ambition eller agenda. Allt flyter på, och var man hamnar och vad som händer med dig, är rätt mycket upp till dig själv. En hel del i din omgivning och dina förutsättningar sätter olika prislappar på olika vägar framåt, och det är mycket jobbigare att simma motströms, men det kan vara synnerligen värt ansträngningen.

Och jag vill också tipsa om att det är värt en hel del att investera i en egen bra autopilot. Autopiloten är din livsattityd och hur du agerar och reagerar -- om det som mest påverkar dina beslut är hopp, vilja, drömmar och ambitioner -- eller cynism, axelryckningar, oro och rädslor; för att misslyckas, eller att gå sönder. Med en positivt laddad autopilot har man helt enkelt mer tur och lycka, eftersom den hjälper till att inte mota bort möjligheter, medan en negativ enligt exakt samma princip vänder dem ryggen, och i stället frossar i misslyckandena.

Har någon märkt att jag har en jobbrelease idag som jag borde jobba till? Än ett litet tips, framkastat så där i förbigående: don't quit your day job. ;-)

Min hjärnas slipstenar

2008-07-10T22:29:00.001+02:00

Jag tog en knapp vecka i Stockholm hos såväl släkt, vänner och bekanta, när en kär väninna flaggat för att få prata litet med mig i egenskap av relationsnörd. Ett gott återseende. Det kändes att min relationsproblemshjärna var glad över att väckas till liv igen, efter att ha legat latent i jag vet inte hur länge. Hur det än kommer sig, gillar jag verkligen i-landsproblem som att sätta mig in i hela det emotionella landskapet kring ett bekymmer, kring krockande världsbilder, kring sömngångare som bäddar sin framtida ruin, människor som fastnar i mönster de kommer förgås av eller förstöra varann med. Ju större trassel dess bättre. Och ju naknare presenterat dess bättre.

Bäst är det med människor som inte har några murar mot mig -- eller så blygsamt med murar att det kvittar lika. För dem kan jag vara som ett enzym som hjälper till att bryta ned problematiken i identifierbara delar; berätta och spekulera kring hur de olika delarna ser världen, och vart deras världar kommer föra dem, hur de kommer trassla ihop sig med andra, och vad syntesen kommer mynna i om ingen yttre kraft eller vilja tillförs systemet. Kanska framkasta litet idéer för vilka vad och vilka grepp som kan röra om i grytan för att rikta om förloppet. Fokusera på problemet, i stället för att mediera berättandet självt. Emotionellt nyttoarbete, kort sagt, i stället för friktionsspill och energiförlust i murverket självt.

Riktigt den murlösheten har jag nästan bara med tjejer jag haft sex med. Något fåtal undantag; dels ett par karlar -- dels en del som lyckats sänka dem långt nog bara i att slappna av på samma sätt under mina händer och förstått med hjärtat att jag älskar och vill dem väl. Den ständiga dragkampen mellan kärlek och rädsla -- när någon väl är trygg i att mötet sker rätt långt in på planhalvan kärlek (by any other name -- för folk lär mest känna kärlek i den där indoktrinerade formen snarare än livsattityden -- ungefär som jag själv mest kommer i kontakt med feminism i form av ett gapigt skrän i media, snarare än angreppsvinkeln och problemställningen) så kan man rikta allt fokus på något intressant snarare än på den inledande handskakningen där båda parter övertygar varann om goda avsikter och ömsesidig välvilja med bortkastade vapen, samt god fingertoppskänsla. Sexualitet och total nakenhet i det innersta och till det yttersta är ett så effektivt sätt att riva allt det där sista och övertyga vederbörande om att det dels inte ruinerar relationen och dels är både någonting helt självklart och någonting värdefullt.

Eller mig själv, för all del; efter att ha drivit upp mig med idén att närhet, ömhet och sexualitet är precis lika separerbara som de är förenliga och dragit ned på mina egna initiativ till sexualitet för att det är så fullt av issues (om inte för mig, så för andra), har jag på senare tid upptäckt att det förvridit mig själv en smula mot att se det som en pandoras ask jag många gånger helt låter bli, om jag inte umgås med någon som själv utstrålar trygghet i sin sexualitet -- för att det är så mycket lättare att låta bli, och för att jag är så indoktrinerad i tron att tjejer förväntar sig att jag ser dem som ett förvärv, hack i bältet -- en erövring, utmaning och en stegpinne på väg upp mot något annat, bättre, längre upp på stegen. Förgiftad i tanken, av vanan att se precis den förväntningen, så till den grad att den förmodligen börjat påverka mig mot att uppfylla den, trots att det är en av de större krafter jag ägnar mitt liv åt att kämpa emot, så envist jag bara kan. Det där klättreriet är en enda stor återvändsgränd som hindrar folk från att leva i nuet, njuta av sig själva och varann, lära och läras, dela, glädjas, i stället för att vara på jakt efter status i sina egna ögon eller på flykt från självkänsla i ruiner, för att ständigt ha något nytt att bevisa sig med gentemot sig själva medan de förtärs. Nej, tack; det tåget har jag vinkat av.

Men efter att i en vecka ha umgåtts mycket med rätt skarpslipade människor med det gemensamma draget -- med mig själv, såväl som med varann -- att ha nått förbannat långt på en del plan och fullkomligen välla över av det, utan att inse det, när man slår sig i slang med dem eller snavar in på deras områden i någonting -- så känner jag mig plötsligt helt isolerad då jag återvänt till Linköping, där jag för närvarande inte har sådana människor omkring mig i så stor utsträckning (och, vad det fåtal jag har beträffar, i stället inte är riktigt lika fritt rörlig i värme och ompysselhet, eftersom det är drag i mig de inte känt sedan första ögonblicket -- jag var en långt mer tillbakadragen och musaktig introvert för bara några år sedan, och har inte omvälvt alla mina relationer till en mer uppdaterad jag inlindad i andra roller och förväntningar, sedan dess).

Så jag törstar rätt starkt efter mina vänner överallt -- och vad det verkar, börjar de allt mer flytta till Göteborgstrakten nu, efter att en lång tid snarare ha varit koncentrerade till Stockholm. Jag ska nog ut och resa till er igen snart; när dvalan väl är bruten, så här, och jag börjar vädra den värld jag älskar igen, är det rätt omöjligt att bara krypa tillbaka in i sitt gryt igen. Så kommer inte någon hit och semestrar här ett slag i casa Johan, lär jag fara åt andra hållet och inkräkta i era liv, med några timmar förvärvsarbete om dagen i släptåg. Det tycks faktiskt fungera långt bättre än att sitta på min kammare och knacka ut kod i etern. Jag vet att det inte är något jag borde vara förvånad över; jag är i roten en djupt social individ och behöver slita mer på min eq än jag gör för närvarande. Utan egna relationsintriger att bita i, går jag tämligen på tomgång.

Inte utan mina musor som hjälper till att slipa mig till mer den jag vill bli, vara, agera och leva, men det är långt ifrån samma sak att växa per korrespondens och som riktig, livs levande blomranka, på plats, i solsken och under regn. Nu senast med Kerstin Thorvalls "Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" under läsluppen. Den är tokbra, och precis en bok efter mitt hjärta. Även om jag nog får tillstå att jag är glad att jag tyglar mig något bättre än hon verkat. Jag tror jag föredrar min sexualitet som mer njutig smakförstärkare, känslofördjupare, gemensamhetsbygge, paradis och total avslappning, än någon slags huvudrätt och självändamål. Men det är fortfarande, som alltid, njutbart som ännu ett av tusen möjliga perspektiv och infallsvinklar; sätt att orientera sin tillvaro. Jag kommer aldrig att få för många.

Ett stort tack och en lycklig kram till alla som berör mig och berörs av mig! Det skulle vara ett helt värdelöst liv, att vara jag, utan er.

Hur feminismen bör sikta om

2008-07-07T01:35:00.002+02:00

Kontakter med rädsla sliter på mig. Det sliter ned och konsumerar allt, men för just mig är det först och främst en energitjuv av stora mått. Jag har inte råd att slåss med sådant nu -- jag är för fattig för det.

Kontakter med kärlek bygger upp mig igen. Det finns fler med mig som har näsan i text och villigt sjunker in i andra människor som lämnat en dörr på glänt framför en välkommen!-dörrmatta. Hon snavade på mig bara härom kvällen, kort efter att jag hade målat några spretiga impressionistiska drag kärv klarsyn. Vi trasslade prompt in pennorna i varandras.

Ett litet fåtal här lever liv de till större delen vaket, medvetet och avsiktligt valt själva. Det är så gott som uteslutande underbart att komma i kontakt med dem; det finns alltid så mycket att lära och det tycks också i nästan alla fall som dyker in i mitt liv på någon ledd handla om människor med åtskilliga gånger min livserfarenhet och, som följd av mediet (populära etablerade ungdomsnätcommunities med nog några år på nacken för att jag själv ska ha fastnat för dem), i övre tonåren. Tredje gången gillt på mindre än ett år talar sitt tydliga språk. Det är sällan annars det är så uttalat i nätliga möten att det är min jämlike eller mer jag språkar med som då, och det är sällan det går så fort att ömsesidigt inordna varann i sina umgängeskretsar som mentorer. En av de många sakerna jag älskar i mitt liv. Jag gör ett och annat förunderligt rätt, helt klart, och alla jag beundrar omkring mig, torde vara ett tecken på det.

Nå, här fiskar en människa utan rädsla [för mig] upp mig, just som jag är som allra lågvattnigast på den egna energiskalan, och på nolltid återvänder färgen och livet till mitt borttynande jag, under ett ömsesidigt upptäckstassande kring varann. Hon lägger handen mot mina bojor och upplöser dem -- befriar mig prompt från en massa självpåtagna tvångströjor man måste ha på sig för att inte skärra vanliga dödliga som reagerar med rädsla och försiktighet på värme, visar mig vägen in i hennes värld och håller mig vänligt i handen, berättar och förklarar närhelst jag undrar, precis som jag brukar andra i mig själv. Det är en saga jag skrivit första kapitlet till själv, genom att måla upp den värld jag lever i, och berätta hur den fungerar för vemhelst som undrar var alla tangenterna sitter och hur man spelar på dem, och nu rasar kapitlen fram under två pennor. Det är inte nödvändigtvis en romans -- man vet aldrig vilken genre en bra bok är förrän den skrivits långt längre än så här -- men kärlek, i den litet bredare bemärkelse jag brukar prata om här, driver definitivt förloppet. Och jag lever lyckligt igen.

Det är obeskrivligt ljuvligt att ha någon som demonterar varenda skyddsmekanism jag rest att skydda kvinnor från mig själv med -- allt det bagage vår särskilda landsavart feminism ålägger alla män att ta på sig, i stället för (eller, egentligare: utöver) att bygga upp kvinnor till att själva axla ansvaret för att inte delta på villkor de inte trivs under. Självklart för flertalet män, tror jag, men måste bli precis lika självklart för kvinnor. Det orättvisa är givetvis att män i försvinnande mindre grad i praktiken utsätts för att halvt om halvt behöva dänga in insikten om att nej, sannolikt som följd av trenden att det i rätt mycket högre grad är manlig sexualitet som driver utsiktslösa förförelsekampanjer där nog det stora flertalet kvinnor syftat rätt temperatur långt tidigare och avbrutit på eget bevåg.

Trenden jag plockat upp under åren i feminism som projiceras mot män, är att inordna män i samma beteendemönster, genom att skuldbelägga gruppen "män" som helhet för vad missdåd som gruppen män med taskig taktkänsla och / eller självbehärskning gör med kvinnor som antingen inte ger signaler i proportion till behovet (mitt eget fördomsfulla jag menar att en karl som bevisat sig inte fatta annat är väl betjänt av ett välriktat knä, eller kanske en höger).

Det är dels ett fult spel som predikar för kören, och går rötan obemärkt förbi. En hård känga utdelas härmed till den falang som anser det åligga kören att utöva ett karaktärsdanande grupptryck på rötan att bättra sig, så att den kampanjen inte skulle vara så lönlös jag anser den -- ni kommer aldrig vinna några slag genom skuldbeläggning och stigmatisering -- allt det åstadkommer är att ni mister alla era bundsförvanter på manssidan, föder ännu mer hämningar, våld och aggressioner. Lägg ned!

Dels är det att lösa fel problem -- att göra världen trygg genom att försöka hämma faran leder till dels en falsk trygghet (rötan kommer finnas kvar, lika farlig och viktig att hålla stången som förut, medan medianfaran förflyttar sig något närmare ofarlighet), dels till ett sämre egenförsvar bland kvinnor, så de som råkar ut för rötan är än mer försvarslös för den. Och till priset av att goda karlar som jag själv drivs till att per default -- om inte betrakta, så definitivt agera -- som om alla kvinnor, tills motsatsen har bevisats, är omyndiga, och inte kan förväntas säga nej till ovälkommen uppmärksamhet.

Det har inte slagit mig förut, men det här är skälet till att jag håller på att emigrera. Jag vill inte bo i ett land som intalar sig att kvinnor är svaga och inte kan stå för och kommunicera sina val. Jag vet inte att det land jag siktar på är bättre i det avseendet, men det är tillräckligt definitivt att Sverige inte ligger inom räckhåll för att bli det inom kort.

När jag, som nu, stöter på någon jag respekterar starkt, som (med utmärkt känsla för form; precis all laddning i det jag skriver här är mina känslors verk) visar att jag givetvis kan kapa löjliga stödhjul hon inte behöver, klarnar det att det är så här det ligger till, åtminstone för mig själv, till helig förbannelse -- för det är FEL sätt. Rätt sätt är att göra det lika självklart för kvinnor att välja alla sina villkor som för män (och det borde vara lätt, då uppvaktad part per default väljer, och jag är ganska säker på att det oftast är kvinnor i den rollen), som det (enligt min egen spekulation) är självklart för kvinnor att ge fanken i att vidareutveckla situationer de redan konstaterat är döda.

Det bra sättet att lära män att ge fan i en död situation är inte att missionera till intellektet för att de ska låta bli -- för dem man når med budskap till storhjärnan är inte de som behöver läras någonting -- utan genom ren behaviouristisk konsekvent omedelbar negativ återkoppling vid övertramp. Trial -> error. Som ett klockverk. Först ett omisskänligt nej (eventuellt föregånget av ett subtilt och belevat som inte gör att vederbörande tappar ansiktet, om han har mental kapacitet till att snappa upp det, om du har tid, ork och karln förtjänat bådadera), sen rött kort. Jag är ingen vän av våld, men gissar att det inte finns någon effektivare nyckelretning här, och tror att det kan vara signalen som behövs för rätt många av dem som fattat minst och trögast.

Att dessutom tipsa om lyhördhetsstrategier är förstås en god sak, men det är dödfött att försöka sig på att predika dem och pådyvla någon lyhördhet som de inte söker sig till själva, vilket torde vara rätt uppenbart vid ett minimum eftertanke. Att respektera och intressera sig för någon annans vilja är ett förkunskapskrav för lyhördhet, och att tända den viljan är syndabockeri och stigmatisering inte riktigt rätt verktyg för. Att lära människor älska sker genom att visa hur det går till -- och frukterna av det -- inte genom tvång. Mer realistisk, exemplifierad och välskildrad kärleksundervisning, alltså, den som vill visa vägen till lyhördhet, mindre tjafs om bot och bättring.

Och jag vet visserligen inte hur bra min egen emotionella livsstrategi står sig för kvinnor, men för mig, som mestadels lär känna mina kärleksintressen genom ord via nätet, och bara undantagsvis via initial kontakt irl med utseende först, och är karl, kan kvintessensen kanske sammanfattas i att bygga upp ett stort emotionellt värde i mig, som de inte vill grusa och mista. Fast som synes förutsätter det nog att det är i första hand mig som person, och inte mig som köttstycke och sexualobjekt, som är värdet som attraherar -- då det inte är någon stor förlust i det senare fallet att lägga mina känslor i ruin.

Till tröst kanske det å andra sidan är den förra och inte den senare ni siktar åt, dock, och då är det ett gott tips. För den senare, är ett gott tips att lägga mer krut på smink, parfym, en utmanande klädsel, och dito kroppsspråk. (Stalltips: en ta-för-sig-attityd gynnar endera i lika hög grad.) Betänk gärna hur mycket energi och arbete du lägger på alla de här i förhållande till varann, och hur väl det motsvarar de mål du vill uppnå.

Min egen metod är tillit under ansvar. Det finns nästan ingen gräns för den tillit jag är beredd att dela ut (eller: ingen av mina partners har, vad jag kan komma ihåg, någonsin slagit i den, i alla fall), till en partner som visar sig bära förtroendet med glans. Vid den punkt de inte tar ansvar för tilliten jag visar får jag själv dra gränsen för vad jag delar med mig, och själv stå som ensam garant för min säkerhet. Helst finner jag en partner jag inte behöver tygla i någonting, på samma sätt som jag helst är en som inte behöver tyglas i någonting, och själva strävandet från båda håll mot den extremen är ungefär det basala i BDSM, som i sin tur tar de förutsättningarna till sina extremer genom att också röra sig i hela spannet mellan liv och död (i yttermera sin extrem), utan att någonsin på allvar riskera det senare -- så länge det sker under sunda förhållanden och mellan mogna individer.

Troligen värt att notera i sammanhanget är att jag inte är gammal räv i det gemet, och heller inte vet om jag hör hemma där alls; det centrala och intressanta för mig är tillitsdelen, och resten har jag inte experimenterat med i princip alls, annat än sett från första parkett i sällskap med nära och kära, som lever det i själ och hjärta. Det är mycket vackert, men jag vet inte riktigt hurpass det lockar mig.

Jag tror jag ska tipsa om en uppsats i sociologi som jag tror kan vara av intresse för den som följt den här notens huvudstråk med intresse -- utan att jag fått fatt på och läst den själv än, må vara -- men http://www.diva-portal.org/umu/abstract.xsql?dbid=1617&lang=sv är en doktorsavhandling på det intressanta temat "Spelets regler: raggning och flirt på krogen". Bräck den doktorshatten! :-)

Lågt blodsocker

2008-07-02T02:33:00.000+02:00

Tafatta försök att ta hand om sig själv. Jordgubbar -- nya underkläder -- de där små sakerna som ska lägga sig som glasyr på något redan ganska bra.

Fragmentariska drömsegment som fladdrar förbi tanken, om alla de där små men underbara momenten i att bygga sig ett bra liv, vilket jag, när jag väl har byggstenarna omkring mig, egentligen är förbannat bra på.

Den växande begripelsen för att den totala friheten också är ett dito skruvstäd -- att total obundenhet till arbetet, i tid och rum, är utsuddandet av all helt fri tid, och alla fridlysta platser, om inte murverken kring desamma byggs upp inuti ens inre. Jag är alla mina skyddsmekanismer själv. Ännu ett ansvar att belägga ett medvetande med, som den självreglerande skatt på fria val, som det innerst inne också är. Varken särskilt bra eller sunt, men rätt nära hur det ligger till. Externa beroenden är sunt, bra och något jag borde bli bättre på. Jag ropar för litet på hjälp.

En storhjärna som blir allt mer medveten om alla sina begränsningar -- och inte i kapacitet, räckvidd, interkonnektivitet eller fantasi, utan i att bo i en varelse som behöver leva, älska, glädja, vårda, vårdas, bygga, ge och ta.

Ett storhjärta som alltid varit medvetet om hela det finmaskiga nätet mellan svaghet och styrka, om balanspunkterna, flödena, korsberoendena, möjligheterna att fritt stränga ett liv fullt av under- och överstämmor, efterklanger, sårbarheterna, mollpartierna, händer under, över, omlott; nästlade skyddsnät i varann, rasrisker över bråddjup, vänner, älskare och garanter för stadga i storm. Samma ansvar, i andra nischer, andra aspekter, andra komponenter.

En stor, oändligt gränslös varelse, instängd och begränsad i en liten, trång nisch utan vare sig manöverutrymme, and- eller tankerum -- på alla möjliga sätt in-, kring- och korskopplad, men samtidigt isolerad från de enklaste basbehov av kontinuitet, tryggad när- och härvaro, nuvaro, vivaro, samvaro; rytm, vana, rutin, institutioner för välmåga.

Medvetenheten om att vara sin egen kärna, fröet och roten till allt ont och allt gott man inordnar sig i, att vara alla problem och alla lösningars början och slut, tryggheten, ansvaret och oändlighetsbetinget att peka sin framtid framåt och uppåt, mer än bakåt, nedåt, utför; det där rotlösa sökandet efter att inte bära riktigt alltsammans själv utan att ha fristäder i rum och tid med uppvindar lika rika som man blåser in i andra, närhelst man får tillfälle och bjuds in till att vara andras.

Små stycken existensiell angst som varken vill ta sig själva på allvar eller låta bli; för mycket förståelse och insikter om hur många sätt balansen kan tippas upp igen och hur litet som är kört eller bankrutt, för att kunna bara rasa, rämna, brinna och gråta åt det, för litet materiella ”synd om” för att tycka synd om sig själv, för mycket kärlek för ett vettigt självförrakt, för bra koll på vart alltsammans leder och för stor medvetenhet om och ovilja till alkohol och andra flyktdroger för en riktig sjöblöta.

För fin för annat än oxitocin.

Inte tillräckligt skral moral för förfall, plottande, utnyttjande, missledande. För klok för att hitta på dumheter som går ut över sig själv eller andra. För dum för att inte göra det ändå.

Det kostar på att förstå.

Och ändå förstår jag egentligen inte det första. Överkursen är lätt, grundkursen svår. Som alltid.

Det är inte mycket till fängelse, men jag har byggt det alldeles själv! Välkommen in på en fika. Du får inte stanna kvar, om du inte trivs!

Självreglerande system

2008-06-30T06:11:00.000+02:00

Självreglerande system är en abstrakt konstart (och förhoppningsvis vetenskap) som få kommer i direkt kontakt med och berörs av, annat än när de upplever sig underordnade ett system med kritiska brister på det planet. Just nu finner sig världen i fokus för, som jag ser det, två stora självreglerande system i gungning: demokrati (jag klumpar ihop en hel massa begrepp från grundläggande mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och så vidare, till folkstyre) och miljö (där energifrågor, vattenrätt och allting upp till summan av det globala ekosystemet i biosfären Tellus).

Det är lika osjälvklart att en människa har något nämnvärt inflytande över sig själv och sitt liv som att det finns människor på jorden, om vi gör ett slumpmässigt nedslag i tiden. Människor har i alla tider strävat efter något mått kontroll över sina liv och kommer fortsätta göra så så länge det finns människor, och de maktstrukturer människor bygger upp tillsammans kommer under inflytande av den mänskliga naturen och egenintressen från de som råkar ha bäst maktutväxkling för stunden, kämpar envist tillbaka. Individen har det olika bra beroende på var du gör stickprov i tid och rum. Vi kan till och med begränsa oss till nutid: på Guantanamo är det inte så muntert att befinna sig, punkt. Där kan man som världsmedborgare hamna om USA funnit en misshaglig. Särskilt stor möjlighet att få reda på varför eller att komma med invändningar har man inte.

Planeten Tellus kommer att fortsätta existera i någon form oavsett vad vi hittar på med den. Hur länge det kommer fortsätta finnas levnadsvillkor tjänliga för människor på den kan vi inte sia så mycket om, men biologiskt liv lär inte ta slut även om mänskligheten kanske gör det, eller -- kanske troligare -- bara näst intill utrotar sig själv som släkte genom omvälvande förändringar av dess miljö vars konsekvenser inte blev så bra. Biosfären och dess ekosystem lär dock oberört evolvera vidare, hur förutsättningarna för den än kommer att se ut. Likadant är det med demokrati.

Systemet demokrati evolverar, i varje litet hörn av världen, under alla människorna som tillsammans utgör helheten. Alla skriver vi i varje litet ögonblick historia, även om det mesta är upplevs som ganska obetydligt av oss själva. Summaintegralen av en handfull miljarder obetydliga sådana fragment är dock det vi kallar historia. Det är bara inte så många historielärare som lyckas kommunicera till sina elever att de tar vid där ämnet slutar. Från det magiska ögonblicket nu fortsätter historien hurhelst vi skriver den tillsammans. Det är vi som väljer väg. Det är du som styr ditt liv, under de förutsättningar som råder just när och där du lever. I just ditt och mitt fall just nu, har vi rätt gott om möjligheter att själva styra och ställa, om långt mer än vi kanske tror. Mest begränsas vi av det vi tror att vi inte kan, för det kommer vi aldrig prova på och upptäcka att det minsann gick att rucka på också. Tron att någonting är omöjligt är historiens starkaste verkande kraft, och det bedrivs ett ständigt medialt tryck för att stärka oss i tron att vi inte bestämmer själva, av de som berett sig utrymme i dessa kanaler att berätta för oss vad vi ska tro. Genom att få så många som möjligt att agera så osjälvständigt som möjligt blir det nämligen mindre jobb att själv få styra och ställa, och alla medel är tillåtna. (Att friskt portionera ut rädsla, skuld och skam är andra behändiga hjälpmedel.)

Nå, historien lär oss att demokrati är ett system med självsvängningar och viss periodicitet. När det syns och känns för mycket för för många att det är för svårt att leva i trivsel och trygghet för ett flertal för att någon mindre klick bedrägliga korrumperade rötägg förtrycker dem, uppstår förr eller senare en revolt, då den lokala verkligheten ruskar om sig en smula och en ny ordning uppstår, litet annorlunda än den förra till en början, med litet andra centrum för utövande av makten, och med litet tur med litet bättre principer för hur det går till, och säkerhetssystem inrättade för att försvåra det sorts sönderfall som ledde till den förra dagordningen. Men makt är mums, och även denna nya ordning som skapats vittrar, under tiden alla som underställs den har det tillräckligt bra för att kunna glömma bort att den finns där. All frihet man åtnjuter kommer till priset av det arbete som lagts ned för att säkra den, och när subjektivt tillräcklig frihet råder, ägnar man sig i stället sin uppmärksamhet till saker som verkar intressantare, som modebloggar, teve och jakten på nästa partner att idka könsumgänge med.

Jag vill påstå att det här inte så mycket är en cynisk bild som hur den mänskliga naturen faktiskt fungerar, och att det varken är något särskilt konstigt eller dåligt med det egentligen. Vi måste prioritera någonstans, och det som synbart påverkar vår existens mest får -- och bör få -- mest uppmärksamhet, tanke- och känsloarbete. Demokrati är något luddigt begrepp som känns fjärran och självklart, och smärtan efter exet som bröt upp är konkret, kännbar och påverkar oss varje enskild stund, tills vi känsloarbetat färdigt och gått vidare. Man kan inte leva ett liv som utgörs av först och främst att tänka på exakt allting annat framför sig själv och sitt eget liv.

Utopin en perfekt demokrati som är självreglerande till att fortsätta befinna sig i ett tillstånd där alla har det bra nog att kunna abstrahera bort yttre hot mot demokratin och sin egen trivsamma existens är förmodligen just en utopi: priset för att leva så är att försvara den mot förruttnelse och sönderfall till sämre former av despoti varje gång den hotas. Den förruttnelse ingen motverkar sprider sig allt djupare. Typiskt går dock processerna långsamt och omärkligt att det hunnit gå käpprätt åt skogen innan det svänger och kommer en motreaktion, så systemet är ganska överstyrt -- mestadels händer nästan ingenting, och när det är alldeles för sent händer massor, gärna i kombination med spillt blod och några rader skrivna i historieböckerna, som hellre fokuserar på död och förstörelse, och kora hjältar, namn och årtal (och det är alltid de som fattar pennan efter en strid som är de nya hjältarna; egen historieskrivning ger legitimitet åt ens handlingar inför eftervärlden).

Att steg för steg evolvera fram en bättre demokrati som har bättre inbyggd resistens mot självdestruktion är dock på alla sätt inom räckhåll; alla bra idéer någon verkar för vinner mark så sakta. Ibland skrivs grundlagar för att stärka individens skydd mot angrepp från överheten, och ibland rivs de upp eller ersätts med andra som prioriterar ned dem i stället. De enda två krafter jag komer på som motverkar det här förfallet är insyn/genomskinlighet och ansvarighet (accountability) där makthavare ges återkoppling på sina beslut, med starkare negativ återkoppling ju mer förödande konsekvenser därav, så egenintresse verkar lika starkt mot förfallet (demokratiförsvarande) som för det (korruption, lobbyism, med mycket mera).

Vi behöver förbättra de här systemen. Det börjar bli en smula bråttom.

Favoritroll

2008-06-27T05:38:00.000+02:00

Om jag skulle kora en enda roll jag strävar efter att bebo, för mina befintliga eller blivande vänner (och det är rätt många som ingår i endera kategorin), är det den följande. För enkelhets skull beskriver jag den inte ur mitt eget perspektiv.

Kris. Någon form av kris föreligger -- gärna existensiell -- något har brustit, gått förlorat, ödelagts, gått för långt -- allt ser rätt kört ut, du vet inte riktigt vart du ska ta vägen, hur du arbetar med det, med dig själv, varför du förknippar så mycket ångest med det ena eller tredje -- eller just vad som helst av samma dignitet eller genre. Detaljerna spelar föga roll, inte heller om det är något stort eller smått i något slags objektivt perspektiv; det viktiga är att det är känslomässigt stort, och förmodligen tungt, för dig själv, och att du behöver ett bollplank och/eller ett stöd, någon du kan prata fritt med och lita på. Någon som lyssnar, förstår, tror på dig -- i båda bemärkelserna -- stöttar, bekräftar, värmer och pysslar om dig, när allt annat bara är jävligt jobbigt, kort sagt. Okomplicerad värme utan att skuldsätta dig eller förpliktiga dig till något; ett vindskydd, en brasa, en kopp varm choklad, och att få somna ostört, om man vill måla litet. Eller som kvintessensen av en bra relation eller mentor, men utan alla miljarder andra förutsättningar, förväntningar och biroller som i alla fall den första tycks trassla in dig i.

Det här handlar inte ett spår om att jag vill bli kurator, psykolog, präst, massör, eller någon annan snarlik professionell roll, för det vill jag inte. Alla de där rollerna har en massa förpliktelser, åt båda håll, inbyggda förväntningar -- på att jag ska vara en lösning på några problem, till exempel -- vilket jag inte kan vara, eller bör förväntas vara. Allt jag kan ge är det jag ger, och mer än att förhoppningsvis vara till större nytta än inget stöd alls, tror jag inte att det är lönt att ställa några förväntningar på vad det leder till -- det ramar in mötet till att bli en tjänst, ett ändamål, en satt agenda, saker jag inte vill eller kan ställa upp på.

Alla de där rollerna har också begränsningar jag inte ämnar underställa mig, och säkerligen skråpraktikor som säger var gränser för professionell distans går, där jag själv vill ha oskrivna kartor. Friheter som bara finns mellan jämlikar som umgås utan etiketter. Det verkar inte vara så vanligt att andra än jag tar sig för att kramas, knåda rygg och diskutera livsfilosofi samtidigt, till exempel. En stor brist hos flertalet, som dock inte brukar vara så där helt svår att lämna bakom sig, då det faktiskt är riktigt trevligt att kombinera friskt, så där.

Men alla standardrollerna är mycket hårt och strikt smalspårigt specialiserade, separerade från varann med täta skott mellan, så känsla och tanke och handling och perspektiv och allt man kan tänka sig, fördelas till olika fack, sammanhang och tillfällen. Jag har aldrig funnit att alla de där arbiträra gränserna särskilt bra till något, och allra minst när man behöver koppla loss allt ett slag och bygga upp sig från grunden igen. Trots att uttrycket "se till hela människan" är en av de floskler jag vet, är det inte utan att det känns som att det hör hemma här. Och att zona ut litet lagom medan man med något halvvaket öra pejlar in något halvluddigt om hur det förmodligen faktiskt finns vägar vidare och andra sätt att vända och vrida på situationen och möjligheterna känns mycket mer som rätt sätt att bända världen än att sitta någonstans och spilla sitt hjärta samtidigt som man isolerar alla andra sidor av sin mänsklighet i något slags kliniskt vakuum. Jag får inte ihop hur det skulle vara en bättre metod på något sätt alls, faktiskt.

Min empati och ompysselhet tycker att västvärldens separation av hjärta och hjärna, kropp och själ, roll och person, med mera med mera, är helt uppåt väggarna. Dumheter finns det ingen anledning att vidmakthålla, och gränser man inte håller med om är till för att brytas, så länge ingen oliktyckande drabbas av det. Jag tror att vi klev snett någonstans, för jag kommer inte ihåg särskilt många som jag pratat om det tyckt direkt annorlunda. Modulo litet initial avvägning och prövande för att betrygga sig om att inte utsättas för vad man upplever som övertramp, faller resten som ett korthus -- och felet, tror jag, är att det är så förpillat sällan vi känner något behov eller någon önskan att lita starkt på någon annan, så vi helt kan släppa alla revirgränserna och ålägga någon annan att själv ta på sig hela ansvaret för att inte överträda dem.

Vi får i stället lära oss att bygga en borg, inuti vilken vi ska bo helt själva, ta hand om, och skydda oss för intrång, och gärna inte ens för egen del ha någon insyn i vad som händer där inne, för den händelse det skulle kunna visa sig vara någonting nedslående. Det är sällsynt att vi skulle bjuda in någon innanför murarna, eftersom lärdomarna brukar vara ense om att huvudeffekten är smärtsamt krossade hjärtan och vidbrända fingrar. Kanske kommer jag mest i kontakt med brännskadade människor, men jag tror det ligger litet i vår folksjäl att minnas aj-aj, och glömma ja-ja. Själv är jag litet mer predisponerad att forma min framtid av saker jag upptäckt var fantastiskt, och att behöva tänka hårt innan jag lyckas dra mig till minnes oförrätter och dylikt. (Vilket blev tydligt nyligen när jag fick frågan om när jag blev sårad senast, och fick slita hårt på minnet.)

Det tar visserligen ett tag att bygga det där förtroendet, men det underlättar rätt mycket när man känner att andra parten försöker bygga upp det motsatta, mötande förtroendet -- om du ska kunna ge mig förtroendet att förvalta ditt revir åt dig, behöver jag pejlas in med hög precision på att känna igen och särskilja de finkorniga signalerna i gränslanden mellan "jag känner mig trygg och bekväm", "det här är en okänd situation men jag känner mig trygg", "det här är en okänd situation som verkar obehaglig" och "här någonstans går det en gräns".

Det är allt som är viktigt från andra sidan sett; går de signalerna fram, kan övriga kulturella och emotionella skillnader vara hur stora som helst, kartan uppdragen på vilket godtyckligt vis som helst och vi vara vilka människor, erfarenheter, roller, attityder vi vill, och det lilla fåtalet axiom ändå räcka. Stora komplicerade kartor över vett och etikett, som därtill ofta är både minerade och fulla av lögner och komplicerad intrig, är tusentals gånger sämre än att ha de här lyhördhetsinstrumenten på plats, och kunna läsa och skriva varann.

Jag ser mycket hellre att någon litar på mig för att de märker att det här fungerar, än för att jag verkat vara en bra människa på förhand. Sådant kan fejkas, och fejkas också mycket riktigt i stor utsträckning (annars tror jag det skulle vara långt vanligare att jag blev trodd när jag beskriver mig själv på nätet). Att märka att man kan lita på någon för att man provar ett steg i taget, förefaller litet bättre. Sen hjälper det allt litet också om jag lyckas förmedla att jag själv behöver veta hur signalerna ser ut också och inte kommer känna motsvarande tillit förrän jag vet att jag sett och förstått ett "här finns det en gräns" -- för innan jag vet vad jag ska reagera på kan jag inte slappna av på riktigt själv. I mycket sällsynta fall, när jag lär känna någon med nära min egen attityd till tillit, kan det gå väldigt länge innan man hittar de gränserna. Det är en intressant känsla att famla efter gränser som ligger mycket längre bort, om alls, än man tror. Jag saknar det litet. Jag ser upp till människor som vidgat sig ännu mer än jag hunnit hittils. Vi har alla mentorer.

Det är alldeles för sällan jag befinner mig i de här samanhangen idag. Jag saknar det. Fast jag tror det kan vara på väg tillbaka nu.

Krympande värld

2008-06-23T10:27:00.002+02:00

Allt går i faser. Växande, krympande. Jag läser just om serien Stiftelsen av Isaac Asimov, vilket är en orgie i makroperspektiv. Grundpremissen bakom är en tänkt naturvetenskap "psykohistoria", som är en matematisering av sociologi -- att det när mängden individer i en folkmassa växer sig tillräckligt stor, går att räkna fram deras beteenden, med samma slags konfidensmarginaler som fysik kan räkna på materias beteenden, när antalet atomer är tillräckligt astronomiska -- och större historiska flöden i dess bakvatten. Miljön är ett framtida galaktiskt imperium med triljontals medborgare spridda över hela galaxen, och alltsammans är en parallell till romarrikets uppgång och fall, fast underställt en enligt nämnda vetenskap på förhand upplagd plan för att kunna krympa perioden av kaos mellan det döende imperiet, och nästa civiliserade era, från tiotals tusen år, till ett enda årtusende.

Liv går också i faser. Jag kan främst observera mitt eget och mina egna. Jag minns min oförståelse då jag för några år sedan förälskade mig i en Cissi, en verbalt och grafiskt lagd tjej i Stockholm, vilken även hon hade rika skördar av text (och för all del bild) rakt in i livet tillgängliga via nätet, och som sträckte sig ganska långt bakåt i tiden genom en rännil bloggar som i någon mån kan tänkas ha följt livsfaser. Jag tror hon var någonstans i ett fasskifte när jag bjöd henne på en frukost på Sandys vid Odenplan, en vacker sommardag; hon var i alla fall mellan kärlekar, och litet vaksam på att ge sig in i en ny, för insikten om hur kärleksaffärer som rämnar lade hennes liv i ruiner, eller åtminstone lämnar spår efter sig i form av långa tider av misär, innan hjärtat hämtade sig och tog nya tag till ett nytt liv. Såvitt jag begrep, hade hon just nått den fas i hjärtcykeln, där man gått vidare och repat sig efter ett mörker såpass att livet inte hängde på en längtan tillbaka till allt det där man mist.

Jag hade svårt att förstå hur hon medvetet och avsiktligt valde bort hoppet om kärlek och bygga ett nytt liv inrett med allt det där av närhet, ömhet, tillit och förtroende som mitt eget liv alltid strävat efter att omgärda sig med innan jag har någon slags grundnivå av livskvalitet jag sätter som mitt eget existensminimum (och som jag, beklagligen, alldeles för många och långa tidevarv lever långt under, som det senaste halvåret) -- i rädslan för att misslyckas, och kastas tillbaka ned i mörkret för att få klättra upp igen. Det vill säga, det var ett fullt begripligt känslonemang, och likaså att vilja ha väldigt goda löften om att inte ge sig in på något som kunde gå i kras inom kort igen, oavsett om det var förklaringar avsedda att explicit avleda min egen förälskelse eller bara hur hon kände i stort. Det gick litet på ett ut.

Men jag minns att jag undrade om hennes försiktigare attityd, eller min egen hoppfulla tillit att våga ge mig in i vad som helst, på förhand ganska osynat, var den visare livsfilosofin att leva efter. Ingen tvekan om vilken jag föredrog för egen del -- efter att en gång ha levt över min då satta miniminivå försvann det från kartan att tänka mig ett liv utan ömse kärlek och omvårdnad av varann, för något egentligen inte direkt givet värde på vem den andra var, så länge hon var människa (här börjar ett stort minfält om rädslan för att vara ersättlig -- men resonemanget här handlar bara om behovet av kärlek och att bygga någonting tillsammans; vad man än bygger och vilka som än bygger det med varann, bygger alltid något unikt och oersättligt). Jag behöver älska och älskas, och då jag inte gör det, är jag bråkdelen av den jag är när jag gör det. På min egen känslokarta existerade inte ens den kompromiss hon gjorde, av att inte trassla in känslor i andra människor, för att inte få det slitsamt, om eller när de försvinner.

Och jag kände att hennes val var att dö litet grand, för att det är tryggare så.

Sannolikt hade hon hunnit genomgå några fler cykler än jag hade, kanske var hon mer observant på sitt välmående, eller hade närmre vänner som var det, månne var hon bara försiktigare lagd än jag -- men jag börjar så smått -- även om jag kämpar emot, en hel del -- upptäcka att jag förstår hur det kan vara en bra idé. Mitt massiva motstånd säger fortfarande att Johan behöver omsätta kärlek, att det måste vara till andra människor, och att det är ett litet pris man får betala att inget är givet på förhand och allting kan brista. Att det följer perioder av misär efter varje period av ljuvlig kärlekstörstsläcka, medan man i självbevarelsedrift avprogrammerar sig självklarheten att ha någon i sin famn varje dag, närheten när man somnar och vaknar, någon att ty sig till som tyr sig till en själv, och på de flesta andra sätt gå ner på sparlåga tills man lever ett liv rätt renskrapat på kärlek av det här slaget, och fyller tankarna med mer lågoktaniga substitut (okej, inte alkohol i mitt fall -- men jag tippar att det skulle ha sin plats där om jag vore någon annan). Och att man efter att ha genomgått en sådan där avgiftning lever ett ganska drägligt liv, sedan kroppsminnet glömt känslan av en mjuk och varm flicka i famnen, känslan av hennes trivsel när man pysslar om henne, och den ljuva tillfredsställelsen i att skämma bort sig själv genom att skämma bort dem man älskar på alla sina favoritsätt, asexuella eller sexuella.

Man hittar andra sätt att blomma på i öknen, om man bara ger fanken i att smutta på det goda igen och blir absolutist i de kala perioderna av barbari mellan kärlekserorna. Lever ubåtsliv, kanske med någon akut imersiv verklighetsflykt som substitut; går ned sig i något World of Warcraft-träsk, eller vad man kan hitta på. Ett liv med lägre lycklighetsutväxling, som fyller medvetandet med studier, böcker, choklad, jobb, forskning, bygga konstiga maskiner, märkliga webtingestar eller vad som helst, men i slutändan mår man i vilket fall hyggligt och lever generativt, produktivt, tar hyfsat väl hand om sig själv, och lever i en sakta växande, i stället för krympande, värld.

Och det där sista är något tokigt viktigt, som faktiskt tål ställas mot det där med att leva över vad jag räknat för emotionellt existensminimum. Jag kanske lyckats hitta mig en trettoårskris ändå, när allt kommer omkring, och innan året är slut, därtill!

Min värld krymper, som bara den, och det nästan enda sätt jag vet att växa den är att bjuda in mig själv i andra människors liv och känslor, och dem i mina. Jag har byggt ett väldigt stabilt och på alla sätt tryggt icke-liv i Linköping, inramat av väggar som kryper närmare och komprimerar livet mellan sig allt mer, och den livbåt jag klamrar mig fast vid är att jag till hösten lämnar alltihop och börjar på ny kula på andra sidan en ocean och en kontinent, i ett annat språk och en annan attitydosfär. Med litet tur är det ett livaktigt frö i god jord. Det kommer definitivt bli intressant. Det ska bli skönt att få köra ned rötterna utan att känna krukans vägg dra sig samman från alla håll, som just nu.

Men det intressanta är kanske att få pli på hur man håller sin värld tillräckligt fri från stagnation. Förmodligen är det naiva dumheter att tro att det är lättare att lösa den ekvationen när man väl försörjt sina emotionella basbehov med en annan människa, som jag alltid stakat ut mitt liv hittills. När allt kommer omkring, har man ju större tröghet ju fler ingående variabler och rörliga delar man blandar in och ju mer massa man förankrar sig i. Jag lär inte komma på något på förhand genom att klura på det, men hoppas i alla fall fortsätta lära och observera vad som fungerar bättre, och sämre.

Det är för övrigt beklämmande att jag inte ryckt tag i de människor jag borde prata sådant här med.

S&M-Sverige

2008-06-18T04:32:00.002+02:00

Sverige är ett litet land som pendlar mellan (S)adistiskt och (M)asochistiskt styre. Under (S) upplevde vi aldrig förr skådade demokratiska lågvattenmärken som justitiemordet "Thomas Bodström som justitieminister". Idag, i skydd av mörkret EM i Sport, som kanhända var tänkt att uppta det svenska folkets medvetande i stället för så ofashionabla ting som värnande om grundläggande demokratiska friheter, tar (M) upp kampen med att söka avskaffa förlegade ting som meddelarfriheten (att kunna upplysa pressen om oegentligheter under skydd av anonymitet), brevhemligheten (att kunna föra privat kommunikation utan andras insyn) och personlig integritet i vid mening (att kunna röra sig på nätet utan att staten övervakar allting du skriver, läser och gör, till att potentiellt användas mot dig).

http://stoppaFRAlagen.nu/ har liverapportering om debaclet och all information om förslaget man kan tänka sig, om man lyckats undgå dumheterna.

Om strax under timmen tar jag 05:06-tåget till Stockholm för att visa dem som kan tänkas rösta ned de här dumheterna den här gången mitt fulla stöd som medborgare och väljare. Det är viktigt att visa att vi bryr oss om sådana här frågor, för demokrati och medborgerliga friheter kommer till priset av att stå upp för dem varje gång någonting hotar dem. Just nu är hotet mot demokratin copycat-retoriken om att landets säkerhet är i fara om inte denna massavlyssning införs. Det torde inte vara ha undgått någon hur den sortens retorik urholkat USA, som en gång i tiden stoltserade med slogans som "Land of the Free, Home of the Brave". Mer häcklat och rädslodrivet folk får man leta mycket flitigt efter idag.

Att beundra

2008-06-13T07:53:00.001+02:00

Jag har saknat det här. Det gör mig alltid så lycklig, att beundra en annan människa. Det är ett privilegium, och en lyx, och bäst av allt är att reciprokera det och spilla över sina känslor litet grand, så de känner och förstår någonting litet av att de berört en annan genom sina ord, handlingar, tankar, idéer, estetiska uttryck, eller vad det vara månde. Inte för mycket; aldrig piedestalen, det dyrkande, det självförnedrande eller avståndsmarkerande, inte heller att ställa de frågor folk alltid ställer, eller på annat sätt fösa in dem i de fack de ständigt stoppas in i, forcera en icke-dialog i en stel roll, slita tag i en souvenir eller kasta de trötta floskler de alltid får höra på dem. Men att kanske faktiskt nå fram, och genom någon liten viskning eller smekning, få en aldrig så liten punkt långt inne att känna sig sedd, älskad, eller kanske bara förstådd.

Lägga fram någonting personligt, som gärna klär av mig själv en smula; delger var de bruter genom ens murar som om de inte fanns, förkroppsligar uppskattningen på något sätt som är samtidigt lättsmält, kanske intressant, och bekräftande på samma gång. Förmedlar känslan av respekt och inspiration, berör genom att ha berörts. Ett personligt möte mellan två parter i samma plan, till skillnad från det där usla som uppstår när uppskattning avpersonifieras, dehumaniseras och blir till planskild dyrkan, objektifiering, och en slags mållös hysteri där tusentals eller miljontals människor samlas upp i en mobb och helt krossar allt det fina. Samtidigt som jag erkänner en del av det praktiska i att bryta banden ett till ett till att bli ett till hur många som helst, som med författarskap, radio, teve, film och musik och andra former av urskillningslös kringkasting, skyr jag det själv; jag vill upprätta kontakt med dessa underbara människor, ge dem något i utbyte, möta dem, på samma plan och se vad som då och då kommer ur det.

Det är en djupt rotad instinkt i mig som banar väg för nästan allt det bästa i mitt liv. Lära av mästarna, och ta del i deras konst, på samma sätt som jag glatt och gärna släpper in lyhörda lärljungar som söker mig i mina egna sfärer på samma villkor jag inte sällan söker själv när jag funnit mina egna förebilder -- och funnit dem såväl tillgängliga som närmelsebara. Jag påstår ibland att jag inte tycker om författare, men det är böcker jag inte tycker om, som i vad böcker blir när bandet till författaren tar slut i båda ändar där boken börjar och slutar. De ger inte utrymme för den kärlek och det engagemang jag vill flöda; de svarar inte, utan reflekterar stumt vad som når dem. En bok känner ingen lycka eller stolthet. Böcker är inte människor. Böcker är döda människor beblandade med levande idéer. De är samma slags nödmat för hungern som husdjur är nödmat för min ompysselhet: fantastiska redan för vad de är, men inte det jag söker.

Jag bytte några ord med en väninna i eftermiddags, när jag som bäst höll på att smälta en god lunch och kände mig som mest omtöcknad och sugen på att lojt vegetera i en soffa med någon att göra ännu mer lojt avslappnad -- konstaterandes att just det behovet torde vara vad katter är bra till -- och hon klädde alldeles av mig med att konstatera att jag bad om lov, vilket jag inte ens hade begripit själv. Jag är så van vid att prata om vad jag känner och längtar efter -- allra helst med de människor jag tycker om -- att jag inte längre riktigt kopplar att det är utsträckta händer att fatta tag om och göra någonting av, eller bara låta vara för sig själva. För när allt kommer omkring är ju alla öppna famnar en inbjudan, även om jag aldrig räknar med att någon ska handla annat än i sitt egenintresse, och ibland upptäcka att jag strävar åt samma håll. Jag blev riktigt paff ett par ögonblick, innan det stod lika klart för mig som för henne hur det låg till och därtill att det var självklart att hon skulle läsa allt det; det var trots allt hennes öga för människor, känslor och subtila sammanhang, övertoner och undertoner jag minns att jag blev så imponerad av att finna i henne, och det här stod troligen skrivet mer eller mindre i fetstil. Jag hade nog slagit upp samtalet lika mycket för minnet av att pyssla om henne som för att det var så länge sedan jag hade den där sortens engagerande samtal om emotionologi, relationer, ens identitet och personliga utveckling, och så vidare, som också varit litet hennes domäner, och något jag saknar.

Och som tände tanken att jag närnäst sådant blir vanligt i mitt liv igen sannolikt, precis som hon, kommer ha bytt känslospråk till engelska. Jag är litet avis på henne att den i hennes fall är brittisk medan min kommer stötas, malas och formas mot amerikanska, samtidigt som jag inser hur störtlöjligt det är i jämförelse med de kärlekskänslor jag torde hysa gentemot personen som maler mig, omformar, förnyar och gror mig vidare, under utvecklingens gång -- även om den lilla brittiska ådra jag vurmar om späs ut med helt andra tonfall, ordförråd och nyanser.

Just det där med att ha ett språk för ömtåliga känslor är slående. Det märks givetvis mest med de som har sina nära i någon annan språklig hemvist än deras egen, men när hon någon gång tog upp ett delikat ämne med mig på engelska utan att verka lägga märke till det, var det bland det mest bedårande jag kunde tänka mig; jag log nästan käken ur led. :-) Det kändes bara inte riktigt som rätt timing att ta upp att man tyckte om det just då, men det var ett mysigt sätt att kika in aldrig så litet bakom kulisserna. Jag tycker så mycket om när man ser och förstår litet av vad som försiggår där innanför; alla underbara människor som inte lyckats bomma för.

Burr

2008-06-11T00:10:00.000+02:00

Obeslutsamhet multiplicerat med tid leder i mitt fall till ett frisyrtillstånd bäst beskrivet som "ett stort burr". Ett tämligen volumiöst fågelbo av hår, som flirtar litet med afro-stuket, om man så vill. Det ser förmodligen ganska så anskrämligt ut, men själv är jag förstås acklimatiseringsblind -- och ju längre det blir (åt alla håll), desto mer har jag börjat tycka om känslan av det. När vinden tar tag i det, att dra en borste genom det, att ha det som en man omkring sig när man badar, att ligga med huvudet i knät på någon som pysslar i det, och så vidare. Och så är det svårt att inte dra ordentligt på munnen när man ser sig i spegeln om morgnarna, och det valt någon extra säregen pose under nattens sömnbravader.

Idag var en särdeles blåsig dag i Linköping; det var så där strax över styrkorna där cyklar blåser omkull men inte riktigt halvvägs kommet till där de blåser omkring. Väldigt mycket saker som yrde -- i form av mindre stycken allsköns biomassa, sand eller skräp på sina oborstade håll, och förstås folk som kisande försökte navigera sig genom kaoset utan att krocka med varann eller något annat luftburet. Och det var ren taktil fröjd att promenera Kungsgatan till en bit lunch, med kastbyarna kringstuvandes min medusa. Jag måtte ha varit den enda som bredflinade åt alltsammans, åtminstone innan jag smittade av mig på folk som verkade greppa humorn i vädret när de sett en annan att inspirera. Eller, också möjligt, så var min Plupp-luva minus färgen blå nog för samma effekt.

Hur som helst, börjar det dra ihop sig till att skaffa nytt pass och ett amerikanskt visum modell H1B, som all röd tejp på amerikanska sidan numera är avklarad för, och i och med det lär det också bli dags för ett passfoto för desamma. Jag har inte riktigt skägget eller svartmuskigheten för att misstas för en hemsk Taliban, men frågan är om jag har mage att se ut som ett troll i mitt pass så där nästan med flit. Det lär väl följa med mig i några år, tippar jag, och om något, torde jag väl få mindre hår, eller en mer tefatsliknande än microfonliknande profil på det, om inte annat, på litet sikt, så det kanske inte förblir så välliknande. Eller, heaven forbid, skaffa en frisyr som ser ut som folk mer än fä, om jag någon gång kommer på hur en sådan borde se ut. Fast har jag inte lyckats intressera mig för detta studium på trettio år än, är det kanske inte så sannolikt att jag hittar en innan det här passet också gått ut. Och visumet gäller bara till 2011, i vilket fall, så det är ju passé vilket ögonblick som helst nu.

Jag hade en trivsam nära-livet-upplevelse i lördags kväll, då jag slank med en nybliven väninna på någon liten festlighet i en trädgård i Norrköping. Själv kände hon en större klick tjejer i skaran, men det var ett par-tre andra gossar där med, och något så ovanligt som åldersblandning utav bara den; mest mittre tjugonånting, men ett par uppstickare över trettio med, däribland en trettisjuårig karl med gott lynne, bra munläder och bjudsam, lätt livsfilosofiskt lagd personlighet -- en karl som gick till någon beteendeterapeut, för att det var så intressant att lära sig mer om sig själv.

Givetvis trivdes jag bra med sällskapet, även om jag hade klätt mig litet för sparsamt för kvällsluften (friluftsshorts och kortärmad skjorta är helt rätt från lunch till middag, men inte middag till midnatt) -- men som jag hade min väninna inklämd intill mig inom pysselhåll på bänken vi satt på hela tiden, var det inte hela världen ändå. Jag håller värmen så länge jag pysslar om andra, tycks det, och under kvällens gång tog jag igen ganska mycket pysselunderskott jag byggt upp en tid, även om det inte direkt var med råge för det. Trots att jag framåt midnatt knådat axlar och skämt bort folk till höger och vänster och trivts något smått oförskämt långa stunder. Det är lyx att pyssla om tjejer som trivs med det och verkligen utstrålar det också.

Ett litet tag nådde det rentav den där bra nivån av bli-tagen-för-given, det vill säga den som handlar om att koppla bort för ett ögonblick att det skulle kunna vara något ovanligt eller märkligt med att en någon timme tidigare helt obekant typ skämmer bort en ordentligt, och att det över huvud taget kan tänkas sluta vara precis som det är just nu -- trivselreglaget på fullt spjäll, avslappnad atmosfär, och spontan gruppsång blandade Simon & Garfunkel, de blandade brottstycken någon kunde texten till. En sådan där idyllisk porträttfestbild som nästan måste vara fabricerad av selektiv ihågkomst. Just för egen del drack jag å andra sidan ingenting, så om så, får jag snarare skylla på allmän gaggighet.

Hur som, den där karln jag nämnde var tydligen frisör i Söderköping, och även om inte ämnet kom upp, fundrar jag på om det kanske vore läge att se om han lurar ut något kul att stuva om mitt kaos till. Jag brukar mest gå till frisöser annars, för att hårklippning nog rankar mer som rekreation och trivsam avslappning än att jag fiskar efter något särskilt resultat, men mönster är ju till för att brytas. Och fara till Söderköping kanske till och med kan vara kul i sig. Jag har ju inte ens provat på Smultronstället, när allt kommer omkring; det kan säkert få plats en glasslunch eller -middag med innan jag hittar mig tillbaka igen.

Jag har visserligen mest diskreta läsare, men kan ju fråga likafullt -- har någon åsikter om vad jag borde hitta på med mitt burr, egentligen?

Köksfönster encounters

2008-06-08T21:46:00.000+02:00

Mitt köksfönster befinner sig, liksom resten av min lägenhet, på tredje våningen. Någonstans strax utanför, tror jag det bor två skator, och ett litet samhälle humlor. Humlorna flyttade in där i våras; jag och moderhumlan hälsade nyfiket på varann, i vad som kan ha varit april. Skatorna vet jag inte riktigt när de kom, om de alls bor här, men de har i alla fall en daglig date där i gryningen, sedan åtminstone några veckor. När jag observerar dem, utgör de typiskt en påminnelse om att det inte vore en alldeles dum idé att försöka ta mitt dygn i nackskinnet, ruska om det en smula och se till att hamna i fas med solen, både avseende när de börjar och deras längd -- för jag får inte syn på dem där utanför för att jag är en sådan hurtig morgonmänniska. De brukar sitta på stuprännan strax ovanför, och göra plötsliga swooschande nedflygningar, så man hoppar till ordentligt, när synfältet plötsligt är fullt av skata på nära håll -- och gärna i följd strax efter varann, för säkerhets skull. Ibland nöjer de sig med att komma in från sidan i stället, och strutta omkring på balkongräcket en stund.

Det är förresten almsäsong -- den där tiden då luft och mark fylls av guldskimrande frökroppsmynt som söker jungfruelig mark att gro en ny alm på. De hittar till och med in på min innergård. Riktigt varifrån har jag inte listat ut än, men flyger gissningsvis ganska långväga. Jag har dock inte sett den fantastiska synen solbadat almfröhav som glittrar i luftvolymen kring domkyrkan än, men det är gissningsvis för att jag inte varit i närheten när vindarna ligger rätt än i år.

Humlor är inte så värst bra på att se sig för, eller lär sig inte så snabbt av sina misstag. Det är sällsynt med en dag utan att någon eller några av dem tjongar in i köksfönstret med ett köttigt klånk (och sen surrar vidare åt motsatt håll -- för det tycks i alla fall inte alldeles dödligt, heller). Trots att de har ordentligt handikapp av att mitt köksfönster är synnerligen otvättat. Idag hoppade jag till ännu mer, när något ännu större dunsade in i det. Det måste ha varit en fågel, tänkte jag, och kikade litet oroligt ut, i hopp om att inte hitta en sorgsen exfågel någonstans nedanför fönstret. Till min förvåning, mötte min blick en liten gråsparvs. Den tittade tillbaka på mig från kanten av fönsterblecket, som den lyckats grabba tag i, och såg ut som om den ville in. Försiktigt -- så jag inte skulle skrämma, eller värre, fösa ned den från fönsterblecket; den kanske inte var i flygfärdigt skick längre? -- öppnade jag fönstret en liten smula på glänt. Den satt lugnt kvar och fortsatte titta på mig, medan jag, å min sida, litet brytt konstaterade att det inte skulle gå så bra att öppna så långt att vi skulle kunna hälsa på varann. Jag har ett sådant där fånigt fönster som svänger ut på fel ledd -- det vill säga mer som en kanonglugg man fäller upp än en dörr på gångjärn. Den skulle ha behövt ducka ordentligt för att inte bli nedputtad de sex-sju metrarna till marken. Så vi fortsatte titta på varann så där ett slag, med ett par centimeter öppen fönsterglipa mellan varann, medan jag undrade för mig själv om jag skulle kunna nå den på något vis från balkongen, om den blivit strandsatt här.

Jag behövde inte följa den tanken till punkt riktigt, för det visade sig efter några ögonblick att när den värsta chocken och nyfikenheten på mig lagt sig, vände den på stället och flög iväg, till min lättnad utan några synbara tecken på nedsatt flygförmåga. Förhoppningsvis inga andra bestående men av incidenten för den söta lilla stackaren heller. Förhoppningsvis litet mer vaksamhet på hårda fönster dumt folk sätter upp i ens luftrum.

Jag har länge funderat på att tvätta det där fönstret. Det känns inte alls som en lika bra idé längre. Det kan bestämt få fortsätta en tid med att bli allt synligare. Jag är visst litet blödig av mig, ibland.

Sport / glädje

2008-05-25T19:32:00.000+02:00

Jag tog med mig min lunch ut i Trädgårdsföreningen, en solig dag tidigare i veckan, och slog mig ned att titta på folk. När man själv hart när lever, kan man alltid fönstershoppa litet på andra som lever, medan man väntar ut sig själv, så att säga. Den här dagen, slog jag mig ned att titta på ett par gäng pensionärer (man måste ju inte titta på fina flickor eller pojkar, bara för att man är i Trädgårdsföreningen, när allt kommer omkring).

De spelade boule. Det ena gänget var mycket skickliga. Det andra laget hade mycket roligt. Det rådde ingen som helst tvekan om vilket av gängen som förstod boule. Men det var ett klart fascinerande porträtt att skåda. Det fanns inget element av lek kvar i det skickliga gängets boule. De hade ett anteckningsblock de flitigt uppdaterade poängställningen i. Pratade knappt med varann. Träffade nästan alltid så som de siktat. Såg besvärade ut när de inte gjorde det. Måttband. Log aldrig. Det förde litet tanken till proffspokerspelare som vunnit stora turneringar: så klippta emotionella band mellan känslor och ansikte att det inte gick att läsa skuggan av glädje i dem, ens när de vunnit. Vunnit vad? En total Pyrrhusseger -- vunnit tävlingen, till priset av att kunna uttrycka och dela sin glädje med andra.

Det andra gänget, bara ett par meter från det första, visade inte alls prov på samma tekniska skicklighet; det var stor spridning på kloten, men herrejäklar, vad roligt de hade! De ömsom hejade på och småkivades med varann, skrattade och glammade, spelade inte alls för att vinna (vid ett tillfälle, gick ett par av dem ihop för att krocka undan den dåvarande ledaren, som haft för mycket tur en stund, till allmän ytterligare förtjusning, när de sedemera lyckades), och tjattrade nästan hela tiden. En av tanterna gungade glatt fram och tillbaka, pekade och måttade (de hade också måttband, men tjoade, ömsom imponerat, ömsom med spelad skadeglädje, ut resultaten -- och roade sig ibland med att mäta på nya anti-rekord, när ett verkade vara i görningen), och tjoade förtjust, nästan varje kast, och oavsett resultat. En riktig liten krutgumma till tant som tycktes ha begripit det där med att man har precis hur roligt eller tråkigt man vill.

Jag tänkte inte så mycket på det just då, men kan ge mig den på att det fanns en väldefinierad ordning av rang i gänget som idkade sport eller tävling, som i vilken typisk meritokrati som helst, och att det snarare fanns roller efter personlighetsdrag i lekgänget -- leklederskan utan minsta tvivel, om inte annat.

Jag tror det är på tok för mycket regelrunk i vår kultur. Det verkar alldeles för vanligt att det anses viktigare och bättre att vara duktig och att göra på ett visst sätt, än att ha roligt, slappna av och trivas. För egen del har jag sett särskilt mycket av det där i underströmmar till gymnastikundervisningen, som aldrig riktigt engagerade mig, av just den anledningen; det har aldrig kännts så aktuellt att bejaka min tävlingsinstinkt på det sättet. Kanske är det så lätt som att det är lättare att leda andra till tävling än till det där tillståndet av glädje i handling (som för en delmängd av oss, för all del, är just tävlan) -- inte minst som tävlande har strikta regler medan glädje är ett sinnelag rotat i allt möjligt, olika från situation och individ till annan.

Ju mer distans jag lägger mellan mig och allt vad Skola heter, dess mer börjar det dyka upp sådana här upptäckter kring element som är helt upp till var och en att hitta, skapa och vidareutveckla för sig själva, i något slags livsperspektiv. Det är fascinerande saker att påta i, och allt som oftast inte det minsta märkvärdiga insikter, när man väl lyckats komma på den övergripande tanken över huvud taget. För hur ofta funderar man egentligen på glädje, som sådan? Det verkar mycket lättare att tänka på saker som vad som får en att skratta, vilket är långt från samma sak. Eftersom glädje är en känsla och ett tillstånd, mer än en handling.

Kan jag få ens någon enstaka människa att känna efter och konstatera att hon också finner glädje viktigt och tävling oviktigt, när de helt enkelt inte tänkt den tanken förut så där naket, får det här anses vara en synnerligen lyckad not. :-)

Tänk om...

2008-05-18T10:36:00.003+02:00

Jag spekulerar i att hjärnan, åtminstone min egen, blir ännu bättre på att laborera med att rucka på begränsningar och alla dessa godtyckliga världsinskränkningar som vi alla bidrar till att vidmakthålla genom att inte utmana dem. Jag har för närvarande, och sedan några månader tillbaka, använt ett litet för varmt täcke, det vill säga ett som ännu är inställt på vintertid. Men jag har inte velat byta, för det skänker mig titt som tätt helt vansinnigt fantastiska drömmar, som vänder upp och ned på saker och ting på rysligt intressanta sätt. Och, som jag ser det -- om hjärnan nu är ett så här plastiskt organ som vilt och fritt leker med förutsättningar och remodellerar världen för mig, ett litet steg i taget -- så inte fåglarna ska jag artificiellt stänga in den alldeles i onödan. För det är inte frågan om att jag ligger och svettas nu om nätterna och vaknar drypande; bara att temperaturen ligger något snäpp över vad som vore idealt vätskebevarande och fortfarande mysvärme. Så mina nätter fortfar på ett vinterhalvårs övertid.

Och tro mig inte för ett ögonblick om jag skulle påstå annat än att det egentligen innerst inne handlar om att min egen tidsuppfattning sprungit ifrån mig, då jag delvis ännu sitter fast i grottekvarnen. Ett litet mer segvevat ekorrhjul som jag inte riktigt tar mig loss ur för egen maskin, förrän jag börjar frossa i att ta hand om människor jag älskar, mer konkret och på mer regelbunden basis -- och därigenom, så att säga, hittar hem i mig själv igen. Det var länge sedan jag hade den balanspunkten i mitt liv; jag brukar tyvärr alltid tappa den när jag blir singel, och det tar månader att hitta tillbaka till den, för att jag är en så socialt/symbiotiskt beroende individ, och det tar tid att återställa och åter mätta sina emotionella och empatiska beroenden med andra människor som ersätter de människor i de roller jag just mist. Jag ser det som att det är kostsamt mer i tid än någonting annat -- om än förmodligen mest för att det inte lönar sig att gräva ned sig i sorgearbete och fokusera på förlusten, när det man behöver åstadkomma är att hamna på rätt köl igen och återskapa ett nytt känslomässigt kretslopp där man får utlopp för nog av sin kärlek, empati, sina moderkänslor och sitt mentorskap, för att inte frustrerat staka sig fram med ett underskott av alladera, vilket ansamlas till en massa slagg i mig, och helt perverterar tillvaron.

I processen att välkomna in nära och kära in i mina inre djup, är det inte alldeles sällan skådat att de lyfter frågan om ersättlighet. Det finns, som bekant, en tämligen omhuldad romantisk föreställning om att vara oersättlig för någon, som den absoluta höjden av romantik, och en grundsten i ett förhållande som är menat att vara och som ett gott tecken på att man hittat rätt. Jag är inte helt odrabbad själv, och böjer mig väl inte alldeles ogärna till att känna och tro så, när hormoner och känslor springer maraton i nya förälskelser man vill dela sitt allt med för evigt, men samtidigt som jag glatt bejakande låter mig känna så, har jag lärt mig att inte spela upp baksidan av samma mynt när alla frukter man sett digna framför sig i livet tillsammans, av någon anledning, plötsligt rycks bort, och ett helt nytt, kalt liv breder ut sig framför en i stället. När man -- om det gått så långt -- inte längre kan se sig själva tillsammans på ålderdomshemmet, eller vad som månde stå för "någonstans långt, långt framför oss" (kanske torsdag, när ett förhållande närmar sig ruinens brant).

När man rotat nog i ämnet känslor och kärlek för att de ska börja se och förstå att jag, även när jag brinner och känner så där starkt för dem (och det låter inte alls bra när man skriver i plural, men som det redan hänt flera gånger känns det likafullt korrekt att skildra trend) som jag gör, också kommer kunna gå vidare efteråt, om värsta tänkbara inträffar och man skiljs åt, kunna uppleva samma känslor igen, också med någon annan -- tittar så gott som ofrånkomligen trollet Så Jag Är Ersättlig? fram någonstans.

En liten, eller stor, rädsla, som bygger på ett ganska dumt sätt att se världen; ett felkonstruerat perspektiv, åsyftandes att förminska och förringa oss själva, att beröva oss något unikt, genom att jämställa sig med någon annan som tar ens plats, och få det till att vara samma sak som att man själv inte skulle betyda någonting, vara inte mer än en funktion eller roll i någon annans liv, som ett verktyg eller en prenumerationstjänst, som när som helst, hur som helst, kan bytas upp mot någon annan med litet rödare bokstäver, hippare typografi, sexigare paketering eller vad annat du känner dig underlägsen och hotad av.

Det finns enorma mängder synnerligen cyniskt tankearbete att stödja det tankesättet, tyvärr -- ladder theory, inte minst -- skapat av bittra människor låsta i tanketvångströjan man får på sig när man vill vältra sig i tesen "det är så synd om mig", och med alla medel söker efter brasved att elda på den visan med. Fantasin vet inga gränser, vad beträffar att hitta stöd för vilken tes som helst, så när du mår dåligt, kan du lita på att du kan bevisa vad som helst som gör ont för dig själv, om du inte också har självinsikt nog att inse att allt du kommer fram till genom grunnande med de förtecknen, kommer att påverkas i första hand av förtecknen själva, och i övrigt vara mer eller mindre plausibla slumpmässiga förutsättningar som skulle kunna råda. Eller, ofta troligare, inte råda. Ren och skär filosopsykologi -- om allt är möjligt, går det alltid att konstruera en starkt negativ och en starkt positiv bild ur vilka förutsättnigar som helst; allt är en fråga om perspektiv och inklination. Har man någon gång insett det, kan man sen ägna sig åt att arbeta med sina känslor som de är, i stället för att sätta på sig de indirekta vantarna, och låtsas som och tro att det är världen, och inte man själv, som sargar en och hanterar en illa, så att det är Någon Annans Fel, vilket är tröstande, då man kan ta till aggressioner lättare mot externa fiender. (Vilket inte är alldeles dumt, då aggressioner faktiskt förlöser en del. Så länge du inte, till exempel, har menospaus och tar ut din sexuella avundsjuka på att strypa ditt samhälles rätt till en sexuell frihet som du själv inte längre förmår njuta. Jag befarar att en hel del ont sådant krut löper amok i vissa nuckor och stofiler i svensk maktmissbrukande kristen höger. Men för att göra en kort parentes längre -- även denna Blogge-inspirerade spekulation sorterar under samma tes, om att det skulle finnas någon enskild part, snarare än hur vi alla själva beter oss, att skylla för de dåligheter vi ser omkring oss. Who can tell?)

Det är litet som med paranoia: om du är inställd på att allting du ser är farligt och vidtar skyddsåtgärder så de inte kommer åt dig, stärker effekten att du ännu inte drabbats av vad du skyddar dig för dig i din tes om att det är enbart tack vare dina rådiga skyddsåtgärder. Eller mediaindustrins DRM (digital restrictions management: besmitta filmer, musik, e-böcker, dataspel och -program, och så vidare, med allsköns hinder för deras användare att nyttja produkten så som de vill, i hopp om att de ska fortsätta betala för varan, i stället för att dela med sig av den vitt och brett till sina vänner, som människan är skapt till). Observerar du att dina säljsiffror är låga, är det förstås inte för att marknaden föredrar DRM-fria versioner av produkten, som de i stället skaffar på Pirate Bay eller annan valfri del av piratmarknaden -- utan för att det var för litet eller för svag DRM. I stället tycks resonemangen "Titta! Vårt spel sålde jättebra. DRM funkar! Mer DRM!" och "Titta! Vårt spel sålde dåligt. Det är piratkopieringens fel! Mer DRM!" vägleda utvecklingen just nu. Alldeles oavsett varför folk köpte eller inte köpte produkten. Vilket förstås är mycket skicklig lobbying från dem som säljer DRM, produkten ingen konsument vill ha.

Men, för att backa litet: relationer är unika. Någontings ersättlighet eller utbytbarhet, eller vad du vill kalla det, är inte att jämställa med att det saknar värde, eller har lägre värde än någonting annat. Se det hellre så här: om den du älskar kommer kunna fortsätta sitt liv även efter att ha gått miste om dig, utan att gå totalt i kras och ta livet av sig (eller, kanske lika illa eller värre, fortsätta leva ett redan krossat, för egen del värdelöst, liv) är det något du ska vara lycklig, och inte svartsjuk, över -- då du alltså står för ett mer positivt, och mindre negativt, bidrag till deras liv som helhet. Allt det goda, men utan någon vidhäftad, lika starkt negativ, baksida. Kärlek är ge och älska, och precis som med DRM, behöver du inte smitta någon med en självdestruktionsfunktion när du själv går vidare, för att det ska vara riktig och värdefull kärlek. Tvärtom. Att kräva av andra att irreparabelt gå sönder, när ni skiljs, är ruskigt själviskt.

Men ha inte för dåligt samvete om det är så det känns inuti att det ska eller bör vara; känslor har inte fel, i någon absolut bemärkelse -- de kan vara bortskämda, ouppfostrade eller inkrökt inskränkta, för all del och kanske må bra av en eller annan smäll på käften ibland så de tänker efter eller vaknar, men det är förspilld energi att skaffa sig dåliga samveten eller rentav skamkänslor för hur man känner. Se dem som produkten av hur du och din omgivning odlat dem hitintills och fortsätt odla dem i vad riktningar du vill, om du inte är nöjd med dem som de är. Allt går att påverka om du bara just vill.

För egen del tycker jag det snarare känns tryggt och bra att känna att någon jag älskar kommer återuppstå, även om vi på ett eller annat sätt rycks från varann. Om jag inte känner så för någon jag tror mig älska, har jag för egen del god anledning att misstänka att det inte handlar så mycket om kärlek som om ett beroende av vederbörande. Jag är inte särdeles svartsjuk och protektionistisk av mig, anser inte att allt som kommer någon annan till del ger mindre behållning åt mig själv, med flera dylikheter -- ofta underförstådda som oomtvistliga sanningar om sakförhållanden.

Sablar. Det här var ju tänkt att bli en not om en helt vansinnig dröm. I natt var nämligen en av dessa "tänk om"-drömmar, i uttryckets båda bemärkelser (det vill säga, följt antingen av tre punkter, eller ett utropstecken). En dröm om ett examensarbete i möbeldesign -- i någon slags parallell verklighet, där sexualhjälpmedel var ett precis lika legitimt fenomen att bedriva forskning och utveckling kring, som vad annat som helst, utan något inblandat hysch-pysch över huvud taget. Det får bli en kortversion i stället, för annars är det risk att det här blir ännu en av alla halvskrivna dagboksnoter som lämnas i den särskilda malpåsen för text som aldrig publicerades.

Hon var en sexualergonomisk naturbegåvning med ett sexuospatialt sinne och en kroppsmedvetenhet vars like jag aldrig skådat, och precis den där helt självklara airen av "finns det ett problem, är det väl klart man hittar på en lösning åt det?" som kompetenta tekniker oavsett fält så ofta lägger sig till med. Och just den här tjejen var möbeldesigner -- eller blivande, åtminstone -- det var bara exjobbet som återstod.

Och problemet? 69:an är rysligt oergonomisk i längden; det är lätt att någondera parten får ont i nacken, eller så -- och ett litet helvete att hitta ett bekvämt läge. Den självklara lösningen -- att det behövs en bekväm möbel som gör bot och bättring. Vari, sålunda, hennes fokus kunde sammanfattas. Arbetet kom att utgöra en förstaversion för en man och kvinna, eller två kvinnor (fallet homosexuella män krävde, enligt hennes bestämda mening -- och jag förmodar att hon har rätt -- något mer stöd och justeringar, för att kunna ha en karl också i överläget).

Det var svårt att säga om det var hennes geni, uppfinningsrikedom, attityd eller kroppssyn som imponerade starkast på mig, men hennes sätt att se kroppstopologi, och väva samman möbel och kroppar så de mer eller mindre blev delar av varann under bruk, gjorde ett mycket starkt bestående intryck. Ställningen kanske bäst liknas med MC-sittställning för henne, där hennes partners lår blev till naturliga armstöd, och samtidigt bekvämt vilande i möbelns upphängning. Jag är rädd att min förmåga att beskriva alstret i text vida underglänser hennes färdighet att omsätta idén i praktiken, välja precis de rätta material och töjningar som krävdes för funktion, skönhet och komfort.

Vad som hindrar någon från att åstadkomma det där?

Absolut ingenting.

Faktiskt.

Mental Erotik

2008-05-12T04:19:00.000+02:00

Jag är i Japan, tror jag, i full färd med att tänka högt om, vända och vrida på ett problem jag står och försöker lösa med en slags tunnmetallfilmswhiteboard -- den i drömmen aktuella gällande metoden för att distribuera program och applikationer, för denna dito aktuella gällande plattform att nyttja och konsumera dem för typiska brukare, det vill säga alla. Plattformen i sig är alltså en slags fästanordning på väggen (i ~takhöjd) som man installerar dessa metallark i för att sedan nyttja dem, vad de nu månde göra, och jag står och pysslar med att lösgöra en av dem från fästet, för att rulla ihop den, som man gör då man vill byta eller uppgradera applikation (en tillbakagång till konsolkoncepten "en applikation i taget", samt "varje applikation är en fysisk enhet", med andra ord).

Vi för en slags dialog som mer två parallella monologer som hakar i varann, där jag tänker högt kring de begränsningar på hög nivå jag ser i hur den här plattformen medierar folks behov, och möjligheter, samt vad kvarstående behov som finns och som borde täckas, medan hon för en parallell monolog om det hon läser i mig som person, mina drikrafter, typiska problem och hur jag tacklar dem, utifrån Jung, och en dödligt exakt precisionsförståelse för människor i allmänhet, som i människor i allmänhet i synnerhet -- det vill säga utifrån en totalkännedom av samtliga personlighetstyper, i samklang med en inlevelseförmåga att anpassa och inlemma varje schablon till en äkta och detaljerad totalbild, för människan i fråga, med alla tillhörande strykningar och tillskott som måste till för att schablonen inte ska förbli en ren fördom. Jag muttrar någonting om någonting, hon inflikar en högre ordningens tangent om vad det månde vara jag ägnar mig åt, och jag antar att det för en utomstående människa inte ens nödtvunget framgår att vi, eller hon, ska jag väl säga, alls länkar till varann. Själv ägnar jag mig, när allt kommer omkring, åt problemet att förbättra världen i största allmänhet undet tiden jag skärskådas och narreras av denna skrämmande underbart skarpsinta tös, vem och vad hon nu månde vara. Drömmen är inte så specifik; jag har hela tiden ryggen mot henne, och har inte ens någon direkt röst att gå på -- snarare planterar hon sina insikter, observationer och projektioner rakt in i mitt medvetande, som en Attenborough om allmänna förlopp och problemställningar i naturen.

Jag är med andra ord en slags tredje persons fokalobjekt för hennes berättande, och samtidigt på ytan oberörd, om ens registrerande hennes monolog, medan jag arbetar och narrerar mitt problemlösande -- och fullkomligt bortkollrad, såld, paketerad, inslagen i silkespapper, etiketterad och ivägskeppad med oklar destination, under hennes allseende genomlysande skarpsynt- och klartänkthet. Helt förlorad, men likafullt helt absorberad i det jag gör. Och det är något av det absolut sexigaste jag varit med om, bara det här att vara förstådd och inte kunna eller vilja hölja eller dölja mig det allra minsta, vilket i vilket fall torde varit lönlöst. Som jag upptäckte någon gång i ett middagssamtal med Ida (det är ofta mina klarsyntheter medieras av att jag berättar dem för andra, när de slår mig, och det skulle inte hoppa ur mig sådana klarsyntheter utan att jag pratade med just dem, så jag ser inte riktigt att jag är ensamt upphov till dem) noterade, är det rätt vanligt att folk inte vill bli förstådda av andra, till så stor grad att andra kan simulera en -- det vill säga bli beräkneliga -- annat än i undantagsfall som när man verkligen älskar någon, och då man vill eller kan tänka sig ge dem privilegiet att förstå en. Maktöverlämnandet att förstå en. En tillitsaffär, med andra ord, och ett månande om att ha en privat sfär i sitt beteende och sina nycker som alltså helst förblir ogenomtränglig för andra än dem man väljer in själv i betrodda och älskades skara. Sålunda det för många så viktiga i att slå ifrån sig från sin omvärld, att de minsann inte ALLS förstår dem, ens när de verkar ha rätt.

Att jag inte har riktigt har eller haft det behovet kanske är för att jag just inte haft så mycket bekymmer av att andra bara slumpmässigt går omkring och förstår mig när jag vill vara en okänd entitet. Vilket låter litet som att jag skulle vara mer komplicerad och därför litet bättre (märk väl att jag inte direkt står bakom den sammankopplingen -- men det komplexa och tillkrånglade åtnjuter en slags status i vårt samhälle jag finner litet löjeväckande -- när det i min mening riktigt vackra och fantastiska är det välkommunicerade, tillgängliga, insiktsförmedlande) människa än "er andra", som sålunda "skulle behöva" dölja eller artificiellt låtsas om att inte vara vad ni föreföll. Och jag tecknar alltså koncept, nu, och pekar inte ut hur någonting ÄR, även om det är svårt att inte genom det jag förklarar liksom understryka att det när allt kommer omkring handlar om att jag ÄR litet mer komplicerad, mer exotisk, annorlunda och avvikande från normen (= ett sätt, att just skaffa sig eget personligt utrymme utan andras insyn som i förståelse) och därigenom bättre. Så länge man inte släpper tanken på att det orsakssambandet finns går det inte riktigt att få det här till annat än att höja sig själv till skyarna, vilket är lika löjligt som meningslöst. Tyvärr tror jag att det kan vara litet svårt att bryta de där grundmurat inpräntade sambanden ens genom att peka på dem så här tydligt; det är svårt att ifrågasätta eller frigöra sig från dem. Vilket märktes ännu tydligare när jag någon gång tog upp och diskuterade pedofili, och inte nådde fram till många av mina absolut intelligentaste vänner ens när de känner mig och vet vad de kan vänta sig från mig i termer av perspektiv, etik, åsikter, värden, agenda och integritet.

Men låt oss säga att jag genom att ha odlat en ganska säregen personlighet, som glatt bygger vidare på byggstenar inte så värst många verkar hitta och göra något av, hamnat någonstans där jag alltså inte så ofta blir integritetskränkt genom att andra ser mina motiv och betraktar mig utifrån något styvmoderligt perspektiv av att veta bäst om mig. Genom att inte ha problemet blir det heller inte naturligt något fenomen som drabbar mig nämnvärt till att sträva efter den där ogenomskinligheten, medan jag i stället kanske fått desto mindre av att inte bli förstådd och beräknad i samma grad som jag vill. (Det är och presenteras som ett tanke-experiment här, men jag förmodar att det kan ligga mycket i det.) Jag kan rentav ägna rätt mycket energi åt att inpränta i andra hur jag faktiskt fungerar; givet andras ambitioner att dölja eller missrepresentera sig, för att kunna gömma sig och förbli odetekterade och oförstådda, lär jag bli förstådd för att göra sammalunda, så det till och med är det perfekta gömstället för sanning -- i ren klartext, där ingen skulle få för sig att läsa den för vad den säger. Vackraste bland moment 22, inte sant? Så för att förmedla mig, behöver jag antingen hitta någon som kan läsa klartext utan att först dechiffrera den (om vi för ett slag antar att jag ens skulle vara bra på att lägga fram klartext, vilket inte nödvändigtvis är fallet, med mina skriftliga olater) till något annat, eller också själv kompensera genom att kryptera mig till något andra sedan dechiffrerar till min klartext. Tada! Problem solved.

I praktiken är det förstås inte så lätt, dock: de budskap man kan lyckas få andra att dechiffrera till är rätt begränsade av vad de förväntar sig kunna hitta, så det krävs såpass rymliga perspektiv för att lyckas landa med de insikter jag vill landa med att ha förmedlat. Och som jag resonerar, kan man förhoppningsvis hoppa hela täckningen om det är uppfyllt i stället för att slösa hjärnkomputroner på att kryptera kanalen. I praktiken visar det sig hålla och stämma ganska bra, men det är fortfarande ett ganska stort arbete att hjälpa andra kolonisera ens inre, även hand i hand. Ett ganska mysigt och berikande arbete med, må vara, men likafullt stort. Och, som jag tycker om att placera tillit och förtroende i folk (då jag mest upplevt dess frukter, och desto mindre av dess baksidor), ett jag inte ogärna ägnar mig åt i vad mån tillfället bjuds.

Men någon gång ibland, sett i något slags livsperspektiv, involveras man lyckligt i kärleksaffärer som låter en kasta sig ned i djupen tillsammans, och lyckas lära upp någon annan vem man är, med riktigt bra precision, och i alla fall i min värld är det något helt fantastiskt bra, snarare än, som någon jag språkade med härom sistens, att allt man delar med sig av sig själv som gör en sårbar är någonting man i efterhand, om eller när relationen tar slut, hellre hade låtit bli; att man skulle vara lyckligare, och tryggare, ju mindre man exponerat av sig själv, och att alla förtroenden sker i utbyte mot likavägande hållhakar på någon annan. Själv resonerar jag som att sådana relationer, i efterhand, snarare känns som bortkastad tid. Vad värde fick man ut av en relation som aldrig byggde på självklar tillit, liksom?

Men alla tänker inte riktigt så, och har man blivit sargad nog, är det förstås en högre prioritet att komma undan välbehållen än att ha glassig lyxkristyr som det jag söker. För mig framstår sökandet efter något mindre bara som att sträva efter ett liv på kryckor; att sträva efter en kompromiss snarare än en symbios, redan innan man fäst sig vid någon det kan vara aktuellt att kompromissa för. Att ge sig ut på shoppingtur för att hitta ett alternativköp till vad det månde vara man vill införskaffa. Jag vill ropa Vakna! men låter medvetet bli, för att det inte finns så mycket genvägar i trappan att ta; man behöver ta sig upp något trappsteg i taget innan man kan sträcka sig efter nästa mål, och alla befinner sig inte på just mitt trappsteg. Jag är rätt nyfiken på vilka saker jag så småningom borde sträcka mig efter som jag inte ens når att tänka på själv just nu, men väljer att inte tänka så mycket på dem, för att slippa se riktigt helt och fullt vilken misär det är på mitt nuvarande (som i sig inte är alldeles uselt), även om jag har ett hum. :-)

Säkert inte det minsta slumpartat att jag drömmer om bland det sexigaste jag vet kort efter att ha blivit påslumpad av en väninna jag fick tillfälle att massera litet i Trädgårdsföreningen igår, där jag slagit mig ned i gräs och sol med en bok, för att inte supa bort det fina vädret på att sitta inomhus och jobba, eller något annat dumt. Minsta vatten på min kvarn (då det var eoner sedan jag masserade någon) och hela kalabaliken är igång inuti. :-)

Samtidigt med vändningen till icke-ambitionen att råka bli med flickvän de närmaste månaderna, om jag skulle lämna landet, rätt vad det är, framåt höstkvisten. Det artar sig till att jag kanske slipper nästa fall av svensk november, vilket är en trevlig utsikt, samtidigt som jag inte har ett minsta hum av vad jag ska göra i väst, egentligen.

Och jag är fortfarande ambivalent till att alls ta upp att jag eventuellt lämnar landet, som man blir när det varit en lös men likafullt fast plan i ett par år, utan att det hunnit inträffa, och utan att jag själv slitit för att det ska ske i någon nämnvärd utsträckning, medan andra jobbat sig genom byråkratin åt mig. Det blir bara en sådan massa ointressanta konversationer om att det ännu inte hänt, så länge det ännu inte hänt, om man inte kan servera några definitiva datum, och när man, som jag, ser an framtiden som den kommer, snarare än att ge sig den på att spika fast den i kalendern och committa till specifika datum. Vilket jag är lika dålig på som jag ogillar att ägna mig åt det. Kanske litet extra mycket just nu, när jag är två veckor eftersatt på jobbet med en release vi tänkt ha, och som flyttat fram i samma snigeltempo jag själv upptäckt vidden av samt betat av allsköns ditt och datt den ska innehålla. Brr.

Jag är bättre på att committa till människor, känslor och dylikt som har någon betydelse för mig, än tid, som mer existerar och medierar levande. Men det är ett ständigt fokus på tid, vart man än vänder sig, så det är litet svårt att bygga sig tidlösa vakuoler. Men skam, den som ger sig.